Tess <3
Idag hatar jag cancer ännu mer, för nu har den där jävla sjukdomen tagit ännu ett liv.
Jag var så jävla rädd att detta skulle hända medan jag var här. Jag känner mig så jävla hemsk för att jag inte var hemma när du blev sämre, att jag var här när du levde dina sista dagar. Jag hoppade så innerligt att du skulle vara kvar när jag kom hem över jul, och det verkade på alla som att det skulle bli så också. Och så är du helt plötsligt bara borta. Min fina, vackra, fantastiska Tess. Det kommer inte bli detsamma att komma hem i jul när inte du är där. Jag känner inte ens för att fira jul längre. Vill inte ens gå in i farmor och farfars hus när jag vet att du inte bor där längre. Plötsligt är ingenting detsamma...
Vila i frid, älskade du <3 Jag glömmer dig aldrig!!!
Cancer
är den hemskaste sjukdomen som finns. Detta inlägget tillägnas alla som själva drabbats eller som känner någon som har det.
Dikten nedan skrev jag till Henriks minnesstund i början av november 2006. Tänk att det redan gått fyra år.
Ibland finns det ingenting att göra
Det enda som hjälper är ett lyssnande öra
Någon som vill hjälpa och försöka förstå
varför ett så vackert hjärta slutat slå
För det är svårt att förstå att du är borta nu
Vi kommer aldrig mer träffa någon som du
Du var speciell, på många sätt och vis
Du går inte att beskriva i en kort liten notis
Vi kan bara försöka att minnas dig
Även om det aldrig kommer kännas okej
För trots att dagar kommer fortsätta passera
Blir livet aldrig detsamma mera
Vila i frid
Henrik
Freddie
Marita
Micke
Ivan
(fyll gärna på med namn genom att kommentera)
Försök till träning och trasig bil
Efter en hyfsat flitig dag där jag på morgonen red fem hästar och sedan efter lunch longerade Angie och red Flora, var tanken att Kerstin och jag skulle vara duktiga och simma. Klockan fem skulle vi träffas utanför simhallen, så halv fem lämnade jag Hermansthal. På vägen skulle jag bara kolla så att Angie och Flora var intagna från hagen, vilket de för ovanlighetens skull inte var. Så jag fick snällt byta till stallskor och stalljacka och ge mig ut i snöovädret för att ta in dem. Men, vad gör man inte för hästarna?! När jag precis bytat tillbaka till normala kläder igen och begett mig vidare mot Mühldorf får jag ett sms av Kerstin där det står att vi inte kan simma eftersom simhallen just idag bara var öppen för sportsimmare. Aja, vi bestämmer oss för att ses där ändå.
Men när jag nästan är framme händer det som inte får hända, bilen börjar klödda. Först trodde jag att det var halt eftersom den inte accelererade när jag gasade, men sen insåg jag att det lyste en lampa i kontrollpanelen. Samtidigt började bilen hacka oroväckande, som att den tänkte dö vilken sekund som helst. Då stod jag mitt i en korsning, med bilar på alla sidor om mig, i ett fullt snökaos. Lyckat med en havererad bil mitt i alltihop! Behöver jag berätta att min puls var närmare maxpuls än vilopuls just då!? Mot alla odds lyckades jag dock lotsa bilen genom korsningen och in på första, bästa parkering. Och där står den fortfarande, och väntar på att bärgningsbilen ska komma och hämta den imorgon. Jag hoppas verkligen att det inte är något allt för allvarligt med den, jag är ju ytterst beroende av den varje dag! Men, den har ju trots allt varit med om en del i sitt liv...
Som ni säkert förstod blev det ingen simning för oss idag, men jag var fast besluten att på något sätt träna ändå. Så jag beslöt mig för att försöka mig på spinningcykeln som står i Michi och Alfreds källare. Dock fungerade den sådär, det gick att ändra "växel", men jag undrar om den egentligen gick som den skulle. Jag gav därför upp ganska snabbt, och bestämde mig för att styrketräna lite istället (ja, det är ett halvt gym där nere :P). Min nästa insikt blev att maskinerna främst var tänkta för att bygga armmuskler, vilket inte riktigt var det jag var ute efter. Så det blev faktiskt inte så mycket träning alls... men det är tanken som räknas, eller hur?!
Vi gör ett nytt försök imorgon.
Men när jag nästan är framme händer det som inte får hända, bilen börjar klödda. Först trodde jag att det var halt eftersom den inte accelererade när jag gasade, men sen insåg jag att det lyste en lampa i kontrollpanelen. Samtidigt började bilen hacka oroväckande, som att den tänkte dö vilken sekund som helst. Då stod jag mitt i en korsning, med bilar på alla sidor om mig, i ett fullt snökaos. Lyckat med en havererad bil mitt i alltihop! Behöver jag berätta att min puls var närmare maxpuls än vilopuls just då!? Mot alla odds lyckades jag dock lotsa bilen genom korsningen och in på första, bästa parkering. Och där står den fortfarande, och väntar på att bärgningsbilen ska komma och hämta den imorgon. Jag hoppas verkligen att det inte är något allt för allvarligt med den, jag är ju ytterst beroende av den varje dag! Men, den har ju trots allt varit med om en del i sitt liv...
Som ni säkert förstod blev det ingen simning för oss idag, men jag var fast besluten att på något sätt träna ändå. Så jag beslöt mig för att försöka mig på spinningcykeln som står i Michi och Alfreds källare. Dock fungerade den sådär, det gick att ändra "växel", men jag undrar om den egentligen gick som den skulle. Jag gav därför upp ganska snabbt, och bestämde mig för att styrketräna lite istället (ja, det är ett halvt gym där nere :P). Min nästa insikt blev att maskinerna främst var tänkta för att bygga armmuskler, vilket inte riktigt var det jag var ute efter. Så det blev faktiskt inte så mycket träning alls... men det är tanken som räknas, eller hur?!
Vi gör ett nytt försök imorgon.
Julmarknader
Tack, Evelina! ;) Det här blir inlägg nummer tre för idag, så då borde du bli ännu mer impad! ^^
Vid tretiden i eftermiddags åkte Kerstin och jag till en julmarknad i Altötting. Det var en väldigt fin och mysig marknad i Altöttings centrum, som är omgivet av fyra enorma kyrkor. I den ena av dem finns en svart madonna och ett skelett från ett gammalt helgon, som vi passade på att gå in och titta på. Mitt på torget finns också en byggnad dit folk åker långväga ifrån bara för att be för sina sjuka anhöriga, och många av dem skickar sedan tillbaka en tavla med en tack-hälsning på, som sedan sätts upp på väggarna och i taket, i och utanför kyrkan. Det fanns tavlor som var flera hundra år gamla där, mäktigt! Det märks verkligen att Tyskland är mer religiöst än Sverige, och framförallt att katolismen skiljer sig mycket från protestantismen.
Jag handlade i alla fall några julklappar som jag är väldigt nöjd med =)
När jag kom hem vid sextiden ville Michi åka till den mindre julmarknaden i Erharting, så jag bestämde mig för att följa med henne dit också. Även här var det en väldigt härlig julstämning, framförallt eftersom det snöade hela kvällen.
Nej, nu ska jag strax sova. Det blir till att börja jobba tidigt imorgon. Tror faktiskt att jag ska leta fram ridthermobyxorna också, kan nog behövas...
Gumman, jag tänker på dig hela tiden! Du är bäst och du kommer klara det här också! Saknar dig så sjukt mycket <3 (du vet vem du är)
Vid tretiden i eftermiddags åkte Kerstin och jag till en julmarknad i Altötting. Det var en väldigt fin och mysig marknad i Altöttings centrum, som är omgivet av fyra enorma kyrkor. I den ena av dem finns en svart madonna och ett skelett från ett gammalt helgon, som vi passade på att gå in och titta på. Mitt på torget finns också en byggnad dit folk åker långväga ifrån bara för att be för sina sjuka anhöriga, och många av dem skickar sedan tillbaka en tavla med en tack-hälsning på, som sedan sätts upp på väggarna och i taket, i och utanför kyrkan. Det fanns tavlor som var flera hundra år gamla där, mäktigt! Det märks verkligen att Tyskland är mer religiöst än Sverige, och framförallt att katolismen skiljer sig mycket från protestantismen.
Jag handlade i alla fall några julklappar som jag är väldigt nöjd med =)
När jag kom hem vid sextiden ville Michi åka till den mindre julmarknaden i Erharting, så jag bestämde mig för att följa med henne dit också. Även här var det en väldigt härlig julstämning, framförallt eftersom det snöade hela kvällen.
Nej, nu ska jag strax sova. Det blir till att börja jobba tidigt imorgon. Tror faktiskt att jag ska leta fram ridthermobyxorna också, kan nog behövas...
Gumman, jag tänker på dig hela tiden! Du är bäst och du kommer klara det här också! Saknar dig så sjukt mycket <3 (du vet vem du är)
Jul!
Idag försöker jag komma i julstämning. Jag har tänd ett ensamt ljus i min minimala adventsljusstake som Nette skickade mig för några veckor sen. Det brann ner på 10 minuter, men ändå ;) På Youtube spelar spelningslistan julmusik, och om en stund ska Kerstin och jag på julmarknad. Jag får flashbacks från förra årets luciatåg i Flyinge hela tiden, fan vad kul det var! Olof som lucia, julsånger på skånska, en gris på rymmen, skämt om lärare och HP1... Jag vill göra det IGEN! :D Och jag skulle gärna varit där i år och sett nya HP2:s luciatåg. För övrigt är jag också väldigt avundsjuk på dem för att de ska rida kadrilj på Flyingedagarna nästa helg. Visst, det var en jävla massa jobb med det och just då ville jag nog mest att det hela skulle vara över, men jag SAKNAR det ändå. Framförallt så saknar jag bästa HP2. <3
Igår hoppade jag Solfi och Emi. Solfi var fin igår också, han väntar nu på mina signaler både innan och efter hinderna, vilket innebär att han också hoppar upp sig bättre. Emi har däremot en bit kvar, hon är verkligen van vid att göra precis som hon vill i hoppningen. Hon är fin fram tills det är två språng kvar till hindret. Då släpper hon bakbenen, sänker ryggen och höjer huvudet. Hon hoppar visserligen helt okej ändå, men det tar ju minst 10 språng efter hindret innan hon lyssnar igen. Men, övning ger färdighet!
Andra inlägget idag det här, bli imponerade! ;)
Avel - fortsättning
Nu tänkte jag fullfölja avelsinlägget som jag påbörjade häromdagen. Idag blir det alltså en jämförelse av systrarna Lola Montez (Lola) och Cornet's Flora (Flora).
Deras mamma heter Florentine som är efter Donnerschlag - Senator xx. Eftersom jag aldrig sett Florentine kan jag inte uttala mig så mycket om henne, men jag kan tänka mig att hon är ganska stor. Hennes pappa Donnerschlag (m.brun, 167 cm) är i alla fall en svårklasshingst i dressyr med den mycket ädla stamtavlan Donnerhall - Pik König. Senator xx är som x:en visar en fullblodshingst, som det tyvärr inte finns så mycket information om. Florentine har 33 % fullblodsinslag.
Donnerschlag
Lola, som själv är nästan svart och hela 174 cm hög, är efter hingsten Lord Sinclair II (brun, 169 cm). Lord Sinclair II är främst godkänd som dressyrhingst, men i stamtavlan hittar man även hopplegender som Landgraf, Pilot, Ramiro Z och Capitol I. Lord Sinclair har enligt HorseTelex 37,91 % fullblodsinslag, vilket ger Lola 35 %.
Lord Sinclair II
Flora, som i nuläget är drygt 170 cm och lika mörk som Lola, är istället efter hopphingsten Cornet's Stern (skimmel, 168 cm). Cornet's Stern imponerade mycket vid sitt bruksprov, där de bland annat bedömde hans hoppkapacitet til 9,75 av 10 möjliga poäng. Han är efter de mycket omtalade hingstarna Cornet Obolensky - Pilot. Enligt svenska rykten borde Cornet's Stern alltså vara en väldigt skarp hingst. Han är 37,3 % fullblod, vilket ger även Flora ungefär 35 %.
Cornet's Stern
Utseendemässigt är Lola och Flora relativt lika. De är båda stora och långlinjerade, med långa, smala halsar, ganska stora huvud och stora öron. Båda har också markerade, vackra ögon. Gångartsmässigt är de dock inte fullt så lika. Lola har tre taktmässiga gångarter av en mycket bra kvalitet. Framförallt traven är riktigt bra. Även Floras trav är bra, om än inte så stor som Lolas. Däremot har Flora vissa problem både med skritten och galoppen. Skritten faller lätt över i pass, även om den blivit mycket bättre, och galoppen tenderar ibland att bli fyrtaktig. Förhoppningsvis är detta bara en fråga om ålder, balans och utveckling, men som jag förstått det har Lola aldrig haft de problemen. I hoppningen har Lola en ganska bra teknik och ett stort scoop, men hon saknar helt taxering och är inte särskilt försiktig. Jag tycker att hon hoppar som en dressyrhäst, helt enkelt. Flora däremot imponerade mycket när vi löshoppade henne förra veckan genom att vara både försiktig och taxera perfekt.
Lola Flora med sitt föl Feliz
Lägg märke till hur lik Lolas bläs är hennes pappa Lord Sinclairs! Även de vita bakfötterna kommer från pappa.
Vid hantering och ridning av Lola & Flora respektive Solfi & Angie kan man se de största likheterna inom syskonparen. Bara en sådan sak som att både Lola och Flora har ganska svårt för att koordinera benen när man ska kratsa hovarna, medan Solfi och Angie lätt skulle kunna stå på två ben om det skulle behövas. L & F behöver i stallet tydligare gränser och signaler för att reagera än S & A, som lyder minsta vink. Ridbarhetsmässigt är dock L & F en trevligare upplevelse med bra munnar och lätt för att gå i en bra form. Tyvärr har även Angie, precis som Solfi, en tendens att gnissla tänder vid ridning när hon blir spänd. Tur att de inte är tänkta som dressyrhästar ;) I övrigt vill jag påpeka att Flora trots CO och Pilot i härstamningen inte är det minsta skarp, tvärtom! Hon är både vänlig och samarbetsvillig.
Så kom vintern till Hermansthal
Så där efter en veckas höst. Eller när var det jag skrev att hösten kom? Jag klagar i alla fall inte, det är trots allt rättså skönt att slippa lera och regn. För en gångs skull är jag inte ens deprimerad av snön. Vad har hänt med mig? Inger förklarade det nyss på Facebook som att jag blivit vuxen. Resonemanget med det skulle jag dock gärna vilja veta! :P
Med snön kom uppenbarligen också julen. Igår fanns det inte julpryl ute så långt ögat kunde nå, men idag jävlar! Det spelas julsånger på radion, det finns lyktor och granris utanför varje hus, och när jag kom in i affären idag kändes det som julafton. Hallå tyskar, snö och jul är inte riktigt samma sak?!
I affären idag var jag på jakt efter grönsaker och dippa. Jag började med att leta efter något i stil med crème fraishe eller gräddfil. Det närmaste jag kom var grädde. Fungerar det?! Sen kom jag på att det kanske var bättre att kolla efter dippblandning först, för om inte det finns är det onödigt med "krämen". Och nej, såklart fanns det ingen dippblandning. Så istället började jag leta efter något färdigt, för det är tydligen grejen här i Tyskland. Till sist hittade jag faktiskt något som liknade dippa, så den har jag ätit till grönsakerna ikväll. Att den inte var särskilt god behöver vi inte prata om... ;)
Det blir en fortsättning på inlägget från igår eftersom i alla fall Ylva och Evelina ville det. Men, ni får snällt vänta till imorgon för jag orkar inte idag.
Vad sägs förresten om den här nummerplåten? ;)
Avel
Eftersom min dag har varit ganska tillintetsägande tänkte jag ägna dagens inlägg åt något jag funderat på ett tag, nämligen hur lika/olika avkommor undan samma sto kan vara. "Mina" treåringar Flora och Angie är, som ni kanske vet, syskon med Lola respektive Solfi.
Angelina (Angie) och Solferino (Solfi) är båda undan stoet Okarina. Okarina är själv brun och drygt 165 cm hög med ett vackert, ädelt huvud. Modellen skulle jag vilja kalla en normal sporthästmodell, och inte alls så ädel som stamtavlan tyder på. Hon är nämligen efter fullblodshingsten Oglio xx (m.brun, 164 cm) och morfar är Lakai (fux, 170 cm) som enligt HorseTelex.de är 43,17 % fullblod. Okarina är alltså nästan 72 % fullblod. Hon har tävlat hoppning upp till 1,30 och beskrivs som väldigt lättriden och okomplicerad.
Oglio xx Lakai
Solfi är efter fullblodshingsten Seigneur d'Alleray (m.brun, 164 cm), vilket ger honom 86 % fullblodsinslag.
Seigneur d'Alleray xx
Angie är efter hingsten Arrivederci som tävlas upp till svår klass av Tomas Mühlbauer. Arrivederci är brun, 164 cm hög och efter Asti Spumante - Pilot. Han är 33 % fullblod. Det ger Angelina 52 % fullblodsinslag.
Arrivederci, hittar tyvärr ingen bättre exteriörbild
Både Solfi och Angie är två mycket ädla individer med mycket utstrålning. De har båda mamma Okarinas vackra huvud. De rör sig båda lika kattlikt, väldigt lätt och smidigt vilket troligtvis beror på grund av det stora fullblodsinslaget. De har båda en mycket rörlig, aktiv skritt, en kort men lätt trav samt en reglerbar och smidig galopp. Båda två har väldigt lätt för galoppombyten, släpper man dem lösa byter de hej vilt båda två. Det som är förvånansvärt är hur små de är, Solfi är c:a 162 medan Angie bara är 158 cm, när inte en enda häst i stamtavlorna är under 164.
Även personligheterna är mycket lika, de är båda av naturen försiktiga men ändå väldigt nyfikna och modiga. Yttre omständigheter påverkar dem inte nämnvärt, även om Solfi ibland låtsas som att saker är mer farliga än vad han egentligen tycker att de är.
Solferino Angelina
Ganska lika =)
Nu skulle det här inlägget egentligen fortsatt med en likadan jämförelse av Flora och Lola också, och sen en jämförelse mellan syskonparen. Men, det här tog evigheter så jag får helt enkelt fortsätta imorgon istället. Om ni vill läsa? I så fall får ni skriva det, annars struntar jag i det ;)
Angelina (Angie) och Solferino (Solfi) är båda undan stoet Okarina. Okarina är själv brun och drygt 165 cm hög med ett vackert, ädelt huvud. Modellen skulle jag vilja kalla en normal sporthästmodell, och inte alls så ädel som stamtavlan tyder på. Hon är nämligen efter fullblodshingsten Oglio xx (m.brun, 164 cm) och morfar är Lakai (fux, 170 cm) som enligt HorseTelex.de är 43,17 % fullblod. Okarina är alltså nästan 72 % fullblod. Hon har tävlat hoppning upp till 1,30 och beskrivs som väldigt lättriden och okomplicerad.
Oglio xx Lakai
Solfi är efter fullblodshingsten Seigneur d'Alleray (m.brun, 164 cm), vilket ger honom 86 % fullblodsinslag.
Seigneur d'Alleray xx
Angie är efter hingsten Arrivederci som tävlas upp till svår klass av Tomas Mühlbauer. Arrivederci är brun, 164 cm hög och efter Asti Spumante - Pilot. Han är 33 % fullblod. Det ger Angelina 52 % fullblodsinslag.
Arrivederci, hittar tyvärr ingen bättre exteriörbild
Både Solfi och Angie är två mycket ädla individer med mycket utstrålning. De har båda mamma Okarinas vackra huvud. De rör sig båda lika kattlikt, väldigt lätt och smidigt vilket troligtvis beror på grund av det stora fullblodsinslaget. De har båda en mycket rörlig, aktiv skritt, en kort men lätt trav samt en reglerbar och smidig galopp. Båda två har väldigt lätt för galoppombyten, släpper man dem lösa byter de hej vilt båda två. Det som är förvånansvärt är hur små de är, Solfi är c:a 162 medan Angie bara är 158 cm, när inte en enda häst i stamtavlorna är under 164.
Även personligheterna är mycket lika, de är båda av naturen försiktiga men ändå väldigt nyfikna och modiga. Yttre omständigheter påverkar dem inte nämnvärt, även om Solfi ibland låtsas som att saker är mer farliga än vad han egentligen tycker att de är.
Solferino Angelina
Ganska lika =)
Nu skulle det här inlägget egentligen fortsatt med en likadan jämförelse av Flora och Lola också, och sen en jämförelse mellan syskonparen. Men, det här tog evigheter så jag får helt enkelt fortsätta imorgon istället. Om ni vill läsa? I så fall får ni skriva det, annars struntar jag i det ;)
Inget ridhus, igen.
Jag känner mig bortskämd när jag faktiskt inte rider när ridhuset inte är tillgängligt. Jag har ju klarat mig utan ridhus i princip hela livet?! Men då har jag haft en ridbar utebana. Det är det som är det största problemet här - utebanan duger inte att rida på... Den är djup som attan redan när det är torrt ute, och när det är blött blir det som att rida i en sjö med sankmark till botten. Great!
Vid nio idag åkte Michi och jag till stallet i hopp om att rida Lola och Lara. Men när vi kom dit hade de påbörjat ett nytt projekt i ridhuset - att montera något i taket från insidan. Det innebar att de hade placerat en stor lyftanordning inne i ridhuset... Med andra ord kunde vi inte rida. De har lovat att vara klara klockan fyra idag, så jag får helt enkelt börja rida vid samma tid som igår. Men ikväll ska vi i alla fall hoppa lite, wiiie! :D Min plan ser nu ut såhär;
16.00 Åka till stallet
16.30-17.30 Rida Lola
17.30-18.30 Göra i ordning Emi och Solfi, putsa Lolas utrustning samt bygga hinder.
18.30-19.00 Hjälpa Kerstin att hoppa
19.00-20.00 Hoppa Emi
20.00-20.45 Hoppa Solfi
20.45-21.00 Göra iordning Lara till Michi
21.00-22.00 Hjälpa Michi med Lara
22.00 Åka hem! :D
Efter att vi gett upp ridningen i morse, åkte vi till unghästarna istället. Angie fick lösgaloppera och busa över/med några bommar och koner på marken. Vi rider inte henne för tillfället eftersom hon just nu är väldigt överbyggd bak, samt har skarpa kanter på tänderna som måste raspas bort. När en treåring börjar gnissla tänder när man rider så är det någonting som är fel, och det var bara att sticka in ett finger i mungipan på henne för att förstå var det satt. Jag hoppas bara att Michi tar tag i det och ringer veterinären snarast möjligt. Flora däremot har blivit väldigt fin igen, hon arbetar verkligen över ryggen och kommer fram till ett fint stöd på bettet. Hon kommer bli en väldigt, väldigt trevlig häst i båda disciplinerna, det är jag helt övertygad om.
Nu borde jag städa min lägenhet. Och plugga tyska. Det är bäst att jag sätter fart. =)
Vid nio idag åkte Michi och jag till stallet i hopp om att rida Lola och Lara. Men när vi kom dit hade de påbörjat ett nytt projekt i ridhuset - att montera något i taket från insidan. Det innebar att de hade placerat en stor lyftanordning inne i ridhuset... Med andra ord kunde vi inte rida. De har lovat att vara klara klockan fyra idag, så jag får helt enkelt börja rida vid samma tid som igår. Men ikväll ska vi i alla fall hoppa lite, wiiie! :D Min plan ser nu ut såhär;
16.00 Åka till stallet
16.30-17.30 Rida Lola
17.30-18.30 Göra i ordning Emi och Solfi, putsa Lolas utrustning samt bygga hinder.
18.30-19.00 Hjälpa Kerstin att hoppa
19.00-20.00 Hoppa Emi
20.00-20.45 Hoppa Solfi
20.45-21.00 Göra iordning Lara till Michi
21.00-22.00 Hjälpa Michi med Lara
22.00 Åka hem! :D
Efter att vi gett upp ridningen i morse, åkte vi till unghästarna istället. Angie fick lösgaloppera och busa över/med några bommar och koner på marken. Vi rider inte henne för tillfället eftersom hon just nu är väldigt överbyggd bak, samt har skarpa kanter på tänderna som måste raspas bort. När en treåring börjar gnissla tänder när man rider så är det någonting som är fel, och det var bara att sticka in ett finger i mungipan på henne för att förstå var det satt. Jag hoppas bara att Michi tar tag i det och ringer veterinären snarast möjligt. Flora däremot har blivit väldigt fin igen, hon arbetar verkligen över ryggen och kommer fram till ett fint stöd på bettet. Hon kommer bli en väldigt, väldigt trevlig häst i båda disciplinerna, det är jag helt övertygad om.
Nu borde jag städa min lägenhet. Och plugga tyska. Det är bäst att jag sätter fart. =)
Löshoppning, ridhussabotage och lång dag
I morse löshoppade vi Angie och Flora för första gången. De skötte sig alldeles utmärkt båda två, var modiga men samtidigt försiktiga. Angie rev en gång, men rättade sig gången efter genom att ta av lite tidigt och hoppade till rättså ordentligt. Svårt att se tekniken när det är så lågt, men hon var lätt ifrån marken i alla fall. Flora kom riktigt fel en gång, och tog sig visserligen över, men nästa gång backade hon av och taxerade väldigt bra. Det verkar lovande!
Därefter åkte jag till de andra hästarna för att rida dem. Min nya rutin är att först kolla ridhuset så att det inte är några byggarbetare på taket eller nät inuti, för att se om det går att rida där. Idag var där visserligen folk på taket, men de var tillräckligt tysta för att det skulle vara möjligt att rida. Så jag bestämde mig för att börja med Emi och gjorde därför i ordning henne. När jag kom tillbaka till ridhuset insåg var det dock inte lika tomt längre. Där inne stod nämligen en traktor med en PLOG efter. Alltså, en sån plog som man plöjer på åkrarna med. Och den hade de harvat ridhuset med. Nej, förlåt, plöjt. Oavsett om han tänkte bli färdig eller inte skulle det bli stört omöjligt att rida där inne, så jag bestämde mig för att rida ut istället. Men trots massor av kläder (t.ex. tre jackor) insåg jag snabbt att det inte var någon bra idé, eftersom vädret idag har bjudit på snöblandat regn och blåst i en c:a 1-gradig temperatur. Efter 15 minuters skritt gav jag helt enkelt upp och ställde in Emi i stallet igen. Eftersom ridhuset inte verkade bli färdigt någon gång bestämde jag mig för att klippa Solfi istället för att fortsätta rida. Michi hade berättat innan att han varit lite stressad ifjol, men det var han minsann inte i år. Det svåra var förr att han var FÖR avslappnad, för han vände hela tiden huvudet och kroppen mot saxen :P Och, när jag klippte under magen fick han stånd.....!
Vid tolv åkte jag hem och åt lunch - kycklingvingar med pommes, och fruktsallad till efterrätt. Mums! Tog lite längre lunch eftersom jag starkt misstänkte att de inte skulle vara klara med ridhuset till kl. 1 heller. Mycket riktigt, när jag kom kl kvart i två var de inte heller klara. Och då hade de enligt Rezi en hel timme kvar. Jag beslutade mig för att ge mig ut med en häst i ruskvädret ute istället, annars skulle jag ju aldrig bli klar. Så, på med alla lager kläder + regnkläder utanpå, tjock ländtäcke på Lara, och iväg. Som tur är regnade/snöade det inte fullt så mycket som tidigare under den första halvan av ridturen, men på vägen hem blev vi ordentligt dränkta i snöblask. Men tack vare regnkläderna var jag torr under dem i alla fall =)
Därefter gick jag ännu en gång bort till ridhuset för att se om det var färdigt. Och tro det eller ej, men det såg faktiskt klart ut! Så jag gjorde i ordning Lola, och gick dit med henne. Men var de klara då? NEJ, för då skulle de vattna skiten också. Tålmodigt väntade jag då utanför ridhuset i fem minuter, tills jag var helt genomblöt och bestämde mig för att gå in i stallet igen och vänta resten av tiden där. Klockan halv 4 kunde jag äntligen börja rida... Som tur är hade de faktiskt lyckats göra underlaget bättre än tidigare med hjälp av någon form av flis, så jag kunde i alla fall rida ordentligt. Lola var superfin idag, numera älskar jag att rida henne! Även Emi gick riktigt bra, i slutet fick jag till några travökningar som var nästan lika bra som Lolas. Solfi var duktig även han, men fick ett lite lättare pass än de andra.
Halv sju åkte jag äntligen hem igen, dock ganska glad eftersom hästarna gått så bra. Väl hemma fick jag uppfylla ett löfte från igår - att skjutsa ryssarna till Mühldorf för att de skulle kunna handla. Som tack för skjutsen köpte de choklad till mig, så jag var nöjd ;) Så länge de inte rider mina hästar så får de gärna vara här, det stör mig inte. Men hästarna vill jag ha för mig själv!
Nej, det här får räcka för idag. Jag hoppas du inte hann somna, Ylva?
Vi hörs imorgon! KRAM <3
Därefter åkte jag till de andra hästarna för att rida dem. Min nya rutin är att först kolla ridhuset så att det inte är några byggarbetare på taket eller nät inuti, för att se om det går att rida där. Idag var där visserligen folk på taket, men de var tillräckligt tysta för att det skulle vara möjligt att rida. Så jag bestämde mig för att börja med Emi och gjorde därför i ordning henne. När jag kom tillbaka till ridhuset insåg var det dock inte lika tomt längre. Där inne stod nämligen en traktor med en PLOG efter. Alltså, en sån plog som man plöjer på åkrarna med. Och den hade de harvat ridhuset med. Nej, förlåt, plöjt. Oavsett om han tänkte bli färdig eller inte skulle det bli stört omöjligt att rida där inne, så jag bestämde mig för att rida ut istället. Men trots massor av kläder (t.ex. tre jackor) insåg jag snabbt att det inte var någon bra idé, eftersom vädret idag har bjudit på snöblandat regn och blåst i en c:a 1-gradig temperatur. Efter 15 minuters skritt gav jag helt enkelt upp och ställde in Emi i stallet igen. Eftersom ridhuset inte verkade bli färdigt någon gång bestämde jag mig för att klippa Solfi istället för att fortsätta rida. Michi hade berättat innan att han varit lite stressad ifjol, men det var han minsann inte i år. Det svåra var förr att han var FÖR avslappnad, för han vände hela tiden huvudet och kroppen mot saxen :P Och, när jag klippte under magen fick han stånd.....!
Vid tolv åkte jag hem och åt lunch - kycklingvingar med pommes, och fruktsallad till efterrätt. Mums! Tog lite längre lunch eftersom jag starkt misstänkte att de inte skulle vara klara med ridhuset till kl. 1 heller. Mycket riktigt, när jag kom kl kvart i två var de inte heller klara. Och då hade de enligt Rezi en hel timme kvar. Jag beslutade mig för att ge mig ut med en häst i ruskvädret ute istället, annars skulle jag ju aldrig bli klar. Så, på med alla lager kläder + regnkläder utanpå, tjock ländtäcke på Lara, och iväg. Som tur är regnade/snöade det inte fullt så mycket som tidigare under den första halvan av ridturen, men på vägen hem blev vi ordentligt dränkta i snöblask. Men tack vare regnkläderna var jag torr under dem i alla fall =)
Därefter gick jag ännu en gång bort till ridhuset för att se om det var färdigt. Och tro det eller ej, men det såg faktiskt klart ut! Så jag gjorde i ordning Lola, och gick dit med henne. Men var de klara då? NEJ, för då skulle de vattna skiten också. Tålmodigt väntade jag då utanför ridhuset i fem minuter, tills jag var helt genomblöt och bestämde mig för att gå in i stallet igen och vänta resten av tiden där. Klockan halv 4 kunde jag äntligen börja rida... Som tur är hade de faktiskt lyckats göra underlaget bättre än tidigare med hjälp av någon form av flis, så jag kunde i alla fall rida ordentligt. Lola var superfin idag, numera älskar jag att rida henne! Även Emi gick riktigt bra, i slutet fick jag till några travökningar som var nästan lika bra som Lolas. Solfi var duktig även han, men fick ett lite lättare pass än de andra.
Halv sju åkte jag äntligen hem igen, dock ganska glad eftersom hästarna gått så bra. Väl hemma fick jag uppfylla ett löfte från igår - att skjutsa ryssarna till Mühldorf för att de skulle kunna handla. Som tack för skjutsen köpte de choklad till mig, så jag var nöjd ;) Så länge de inte rider mina hästar så får de gärna vara här, det stör mig inte. Men hästarna vill jag ha för mig själv!
Nej, det här får räcka för idag. Jag hoppas du inte hann somna, Ylva?
Vi hörs imorgon! KRAM <3
Ylva
Jag uppdaterar! :D Nöjd? ;)
(Det kommer ett till)
Montag
Idag är det måndag. Monday. Montag. Jag gillar inte måndagar. Inte av den anledningen att det är dags att börja jobba igen, utan för att allting är upp-och-ner i stallet på måndagar. Innan jag lämnar stallet varje dag ser jag alltid till att det är snyggt överallt. Täckena ska vara upphängda på Flyingevis längs väggen, de elastiska gjordarna ska vara snyggt ihoprullade i hinken i skåpet, benskydden och betten ska vara tvättade, tränsen ska helst vara putsade, osv. Men i morse, precis som alla andra måndagar, var ingenting av det gjort. Solfis benskydda låg på golvet dränkta i lera - så skitiga att jag inte ens skulle få för mig att sätta dem på honom. Täckena var slarvigt slängda över en boxvägg med gjordarna någonstans mitt i. Betten var inte tvättade. Hästarna var fulla med svettmärken. Sadelöverdragen var på fel sadlar eller inte på någon sadel över huvudet taget. Och så vidare. Jag hatar det! Dessutom är hästarna alltid stela och lyssnar dåligt på måndagar. Då undrar jag - vad är meningen med att vara ledig på söndagar när jag måste göra jobbet dubbelt upp på måndagarna istället? Inte mår hästarna bra av det heller.
Jag har trots allt hunnit med att rida alla hästarna redan, och har nu haft lunch i nästan två timmar. Nu tänkte jag åka tillbaka och klippa åtminstone en av hästarna, de börjar bli lite väl långhåriga nu. Får se om jag kanske orkar två..
Och, att inte glömma idag...
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, YLVA! <3
Jag har trots allt hunnit med att rida alla hästarna redan, och har nu haft lunch i nästan två timmar. Nu tänkte jag åka tillbaka och klippa åtminstone en av hästarna, de börjar bli lite väl långhåriga nu. Får se om jag kanske orkar två..
Och, att inte glömma idag...
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, YLVA! <3
21 November
Idag är det förresten den 21 November. Det innebär att det är exakt två månader sen jag kom hit idag, och exakt en månad tills jag åker hem över jul. Åååh vad jag längtar hem! <3
Mår som man förtjänar
Gårdagen började med att Alfred och jag åkte till stallet och red. Förhoppningen var att vi skulle kunna hoppa, eftersom vi inte gjort det sedan de började jobba med ridhustaket för över två veckor sedan. Det blev dock inte riktigt så. Det första som hände var att de började borra upp marken precis framför ingången till ridhuset så att vi inte kunde komma in den vanliga vägen. Vi lyckades dock ta oss in ändå genom en ingång på andra sidan, som jag inte ens visste fanns. Men precis när vi börjat rida fram dök takbyggarna plötsligt upp och tänkte börja jobba på taket igen. Vi insåg ganska snabbt att det skulle bli omöjligt att rida där inne i det oljudet, så vi fick helt enkelt rida ut istället. Vädret var inte direkt inbjudande till det - dimmigt, kallt och rått. Men men, vi överlevde i alla fall och alla fyra hästarna blev motionerade. Behöver jag berätta att jag tog en varm, skön dusch direkt när jag kom hem?
På eftermiddagen kom Michis bästa vän på besök, och vid sjutiden åt vi middag tillsammans. Därefter kom Kerstin eftersom det var dags för vår vanliga lördagsutgång. Efter en stunds sminkning, val av kläder och hårfixning blev vi så småningom klara och styrde kosan mot kvällens utgångsställe - en lokal fest i en gymnastikhall ett par mil bort. När vi först kom dit verkade det väldigt lovande, bra musik och mycket folk (utan milslånga köer som förra helgen). Men när vi väl kom in insåg vi att det var lite väl mycket folk för utrymmet, och dessutom hade de inget dansgolv! :O Vi gjorde dock ett tappert försök att ha roligt i ungefär en timme, innan vi beslöt oss för att åka vidare till Forum istället. Det valet var det bästa vi gjort på länge, för sen blev kvällen helt otroligt bra. Musiken var mestadels super, folk var glada och dansade, drinkarna var goda och billiga, vi träffade folk vi kände och allting annat som behövs för en riktigt bra utekväll. Någon gång vid fyra-tiden på natten bestämde vi oss dock för att det var dags att åka hem, så vi köpte varsin pizza och tog första bästa taxi.
När jag vaknade i morse var jag så långt ifrån pigg, kry och välmående som man vara. Skulle tro att jag befann mig någonstans mellan full och bakfull, inte alls särskilt trevligt. Men som man liggar får man bädda, det mest ansträngande jag orkar göra idag var att duscha. ^^ Först nu börjar jag känna mig som en riktig människa igen! Aja, det var det värt för den bästa utekvällen på väldigt, väldigt länge! Tack Kerstin!
Imorgon börjar verkligheten igen. Fyra hästar ska vara ridna innan kl 10, wish me luck! :P Därför blir det sängen inom en mycket snar framtid. Godnatt!
Jag glömde...
STOR KRAM till dig också Jessie! Jag saknar dig!
Tyskland - personerna
Min kloka kusin Jessie kom med ett jättebra tips på ett blogginlägg, även om det nog inte var tänkt som det ;) I detta inlägg ska jag därför presentera personerna (och djuren) som då och då nämns här, så att ni där hemma får ett hum om vem som är vem.
And for those who tries to read my blog (ex. Wolfi) without knowing swedish, the lines below this are telling my swedish friends who you are. ;)
Alfred är min chef.
Michi är hans fru, och det är hon som ser till allting fungerar här. Hon lagar jättegod lunch varje dag, tvättar mina kläder (!), hjälper mig med treåringarna och gör i princip allt annat som kan tänkas behövas.
Wolfi är deras äldsta son, 27 år gammal. Han bor i München tillsammans med sin flickvän Sandy. Han är här och hälsar på ett par gånger i månaden, och då passar han bland annat på att rädda mina blommor ;)
Berni är deras yngsta son, 25 år gammal. Även Berni bor numera i München, men har under sommaren/hösten bott här ett par månader. Han har på senare tid dykt upp lite då och då för att hämta diverse grejor som fortfarande ligger kvar i huset här och var. När han är i huset blir det ofta en öl/grogg, eller tre.. :P
Carry är familjens femåriga American Shepherd. Det är hon som vaktar huset och blir alla svenska tjejers älskling.
Emil är familjens ettåriga Jack Russel. Det bästa han vet är att ha dragkamp med handdukar, och han är den perfekta hunden för det så kallade Hundtricket.
Kerstin Dobmaier är hittills min bästa kompis här nere. Hon har sin häst hos Genzingers, och jobbar till vardags som frisör. Det är hon som ser till att jag får uppleva något annat än hästar under min tid här. =)
Genzinger är de som har stallet där vi har de äldre hästarna.
Shrankl är de som har det andra stallet, alltså där treåringarna och Okarina står.
Lena är en äldre dam som har ett par hästar hos Genzingers. Hon är alltid väldigt hjälpsam och ställer upp när det behövs.
Kerstin Eicher har även hon en häst hos Genzinger, men har också ett stall som ligger på vägen ut mot Hermansthal. Hittills har vi inte umgåtts så mycket, men jag tror att hon ska med på morgondagens utgång.
Steffi är ägaren till Johi, ponnyn jag rider som extrajobb.
Simone, Jasmin och Eliza har också hästar hos Genzingers.
Hiyas och Annalis (har ingen aning om stavningen är rätt) är mina grannar, ett äldre par som har den resterande delen av huset som jag bor i.
Nu tror jag att jag har fått med alla som kan vara nämnda tidigare i bloggen. Om det är någon ny som dyker upp som ni undrar över, så hojta till ;)
Idag har det inte blivit mycket ridning alls, eftersom de arbetat på taket även idag. Idag beslöt de sig för att stå ovanpå taket och borra i det, det lät ungefär som om en motorcykel körde på taket. Därför blev det lösgalopp för Solfi, Lara och Emi, och bara ridning av Lola på eftermiddagen då byggarna hade slutat. Lola var riktigt fin idag, kul! Jag börjar faktiskt tycka om den hästen också. Därefter hoppade vi Johi, som trots några onödiga stopp med mig gjorde riktigt bra ifrån sig idag. Steffi hoppade för första gången en hel meter på sin ponny idag :)
Nej, nu måste jag gå ut med hundarna, för varken Michi eller Alfred är hemma ikväll. C ya!
And for those who tries to read my blog (ex. Wolfi) without knowing swedish, the lines below this are telling my swedish friends who you are. ;)
Alfred är min chef.
Michi är hans fru, och det är hon som ser till allting fungerar här. Hon lagar jättegod lunch varje dag, tvättar mina kläder (!), hjälper mig med treåringarna och gör i princip allt annat som kan tänkas behövas.
Wolfi är deras äldsta son, 27 år gammal. Han bor i München tillsammans med sin flickvän Sandy. Han är här och hälsar på ett par gånger i månaden, och då passar han bland annat på att rädda mina blommor ;)
Berni är deras yngsta son, 25 år gammal. Även Berni bor numera i München, men har under sommaren/hösten bott här ett par månader. Han har på senare tid dykt upp lite då och då för att hämta diverse grejor som fortfarande ligger kvar i huset här och var. När han är i huset blir det ofta en öl/grogg, eller tre.. :P
Carry är familjens femåriga American Shepherd. Det är hon som vaktar huset och blir alla svenska tjejers älskling.
Emil är familjens ettåriga Jack Russel. Det bästa han vet är att ha dragkamp med handdukar, och han är den perfekta hunden för det så kallade Hundtricket.
Kerstin Dobmaier är hittills min bästa kompis här nere. Hon har sin häst hos Genzingers, och jobbar till vardags som frisör. Det är hon som ser till att jag får uppleva något annat än hästar under min tid här. =)
Genzinger är de som har stallet där vi har de äldre hästarna.
Shrankl är de som har det andra stallet, alltså där treåringarna och Okarina står.
Lena är en äldre dam som har ett par hästar hos Genzingers. Hon är alltid väldigt hjälpsam och ställer upp när det behövs.
Kerstin Eicher har även hon en häst hos Genzinger, men har också ett stall som ligger på vägen ut mot Hermansthal. Hittills har vi inte umgåtts så mycket, men jag tror att hon ska med på morgondagens utgång.
Steffi är ägaren till Johi, ponnyn jag rider som extrajobb.
Simone, Jasmin och Eliza har också hästar hos Genzingers.
Hiyas och Annalis (har ingen aning om stavningen är rätt) är mina grannar, ett äldre par som har den resterande delen av huset som jag bor i.
Nu tror jag att jag har fått med alla som kan vara nämnda tidigare i bloggen. Om det är någon ny som dyker upp som ni undrar över, så hojta till ;)
Idag har det inte blivit mycket ridning alls, eftersom de arbetat på taket även idag. Idag beslöt de sig för att stå ovanpå taket och borra i det, det lät ungefär som om en motorcykel körde på taket. Därför blev det lösgalopp för Solfi, Lara och Emi, och bara ridning av Lola på eftermiddagen då byggarna hade slutat. Lola var riktigt fin idag, kul! Jag börjar faktiskt tycka om den hästen också. Därefter hoppade vi Johi, som trots några onödiga stopp med mig gjorde riktigt bra ifrån sig idag. Steffi hoppade för första gången en hel meter på sin ponny idag :)
Nej, nu måste jag gå ut med hundarna, för varken Michi eller Alfred är hemma ikväll. C ya!
Julklapp
Jag har börjat med en hyfsat komplicerad julklapp till Michi och Alfred. En hel del folk är redan inblandade, men jag vågar inte skriva mer här för då finns risken att det sprids lite för långt. Har ju fått reda på att vissa använder översättningssidor för att kunna läsa bloggen även om man inte kan svenska. ;) Jag funderade ett tag på att börja skriva på engelska, men det är ju för er där hemma jag skriver så jag la ner det igen. Dessutom hade det tagit dubbelt så lång tid. Om ett tag ska jag i alla fall försöka översätta en del till tyska, mest för tränings skull. Men, huvudinnehållet kommer stå på svenska även fortsättningsvis, jag lovar!
Bästa, fantastiska Trixie har gjort ett helt album till mig på Facebook idag. Det blev jag SÅ glad över, tack! Men samtidigt började jag gråta, jag saknar allt så mycket. Tanken på att min lilla Topi växer upp utan att jag är där känns för jävlig, men jag vet att hon blir väl omhändertagen i alla fall. Både hon och Naomi hade fått ordentliga vinterpälsar också, nallebjörnar!
Min dag har sett ut som de flesta andra. Jag började lite senare idag, var inte i stallet förrän kl 7. Började med att rida Emi som verkligen blir bättre varje dag. Jag ser verkligen fram emot att se hennes framsteg under vintern och att sedan få börja tävla henne i vår. Det är en riktigt bra häst. Efter Emi red jag Solfi, som gnisslade mindre igår men fortfarande betydligt mer än för en vecka sedan. På Lara tränade jag förvänd galopp, byten och början till galoppiruetter, hon var väldigt fin! Dock i hoppsadel ;) Lola hann jag tyvärr inte rida så mycket som planerat idag, då byggarna helt plötsligt dök upp och beslöt sig för att klättra i taket och (ÄNTLIGEN!) ta ner näten därifrån. Att rida där inne samtidigt var dock ingen vidare bra idé, så jag fick rida ut i regnet istället. I övrigt går det för tillfället riktigt bra med Lola, jag får tränsa henne utan stege igen (var helt omöjligt efter att veterinären behandlat henne) och hon lyssnar helt fantastiskt bra på mig när jag rider. Det är inte ens svårt att sitta ner på henne i trav längre. Har jag gått och blivit dressyrryttare, tro?!
Hästarna fick i alla fall gå ut några timmar idag, för första gången på tre dagar. De blev GLADA, det vill jag lova! De första minuterna var det full rodeo i hagen. Solfi passade självklart på att rulla sig i den värsta leran också, kuuuul att rykta honom imorgon... Aja, det är det värt för att låta hästarna få gå ut och vara hästar!
Med Angie och Flora gjorde vi lite alternativt arbete idag. Först fick de lösgaloppera en stund i ridhuset, och sedan plockade vi fram en boll och en fyrkantig plastbom (med innehåll av typ madrass) till dem att leka med. Angie tyckte att bommen var det roligaste på mycket länge, hon spatserade fram till med den meddetsamma och började utforska den. Hon provade bland annat att bita i den och sedan gå därifrån med den i munnen, vilket självklart var livsfarligt. Men efter att ha tittat misstänksamt på den en stund fortsatte hon igen. Denna gången började hon krafsa på den, och fick till sist den under magen, med frambenen framför och bakbenen bakom. Och där stod hon, och visste inte hur hon skulle reda ut situationen. Efter en stund började hon sparka med bakbenen, vilket inte hjälpte. Med lite pådrivning bakifrån förstod hon sedan att hon bara kunde gå över den med bakbenen också. :P Därefter visade hon att hon är avlad för hoppning genom att springa/hoppa över den fram och tillbaka ett tiotal gånger, helt på eget initiatv. Jag ser verkligen fram emot att hoppa in den hästen! :D Flora var inte lika intresserad, men vågade även hon ta sig över bommen ett par gånger fram och tillbaka.
Nej, nu blir det sängen för min del.
Angelina <3
Bästa, fantastiska Trixie har gjort ett helt album till mig på Facebook idag. Det blev jag SÅ glad över, tack! Men samtidigt började jag gråta, jag saknar allt så mycket. Tanken på att min lilla Topi växer upp utan att jag är där känns för jävlig, men jag vet att hon blir väl omhändertagen i alla fall. Både hon och Naomi hade fått ordentliga vinterpälsar också, nallebjörnar!
Min dag har sett ut som de flesta andra. Jag började lite senare idag, var inte i stallet förrän kl 7. Började med att rida Emi som verkligen blir bättre varje dag. Jag ser verkligen fram emot att se hennes framsteg under vintern och att sedan få börja tävla henne i vår. Det är en riktigt bra häst. Efter Emi red jag Solfi, som gnisslade mindre igår men fortfarande betydligt mer än för en vecka sedan. På Lara tränade jag förvänd galopp, byten och början till galoppiruetter, hon var väldigt fin! Dock i hoppsadel ;) Lola hann jag tyvärr inte rida så mycket som planerat idag, då byggarna helt plötsligt dök upp och beslöt sig för att klättra i taket och (ÄNTLIGEN!) ta ner näten därifrån. Att rida där inne samtidigt var dock ingen vidare bra idé, så jag fick rida ut i regnet istället. I övrigt går det för tillfället riktigt bra med Lola, jag får tränsa henne utan stege igen (var helt omöjligt efter att veterinären behandlat henne) och hon lyssnar helt fantastiskt bra på mig när jag rider. Det är inte ens svårt att sitta ner på henne i trav längre. Har jag gått och blivit dressyrryttare, tro?!
Hästarna fick i alla fall gå ut några timmar idag, för första gången på tre dagar. De blev GLADA, det vill jag lova! De första minuterna var det full rodeo i hagen. Solfi passade självklart på att rulla sig i den värsta leran också, kuuuul att rykta honom imorgon... Aja, det är det värt för att låta hästarna få gå ut och vara hästar!
Med Angie och Flora gjorde vi lite alternativt arbete idag. Först fick de lösgaloppera en stund i ridhuset, och sedan plockade vi fram en boll och en fyrkantig plastbom (med innehåll av typ madrass) till dem att leka med. Angie tyckte att bommen var det roligaste på mycket länge, hon spatserade fram till med den meddetsamma och började utforska den. Hon provade bland annat att bita i den och sedan gå därifrån med den i munnen, vilket självklart var livsfarligt. Men efter att ha tittat misstänksamt på den en stund fortsatte hon igen. Denna gången började hon krafsa på den, och fick till sist den under magen, med frambenen framför och bakbenen bakom. Och där stod hon, och visste inte hur hon skulle reda ut situationen. Efter en stund började hon sparka med bakbenen, vilket inte hjälpte. Med lite pådrivning bakifrån förstod hon sedan att hon bara kunde gå över den med bakbenen också. :P Därefter visade hon att hon är avlad för hoppning genom att springa/hoppa över den fram och tillbaka ett tiotal gånger, helt på eget initiatv. Jag ser verkligen fram emot att hoppa in den hästen! :D Flora var inte lika intresserad, men vågade även hon ta sig över bommen ett par gånger fram och tillbaka.
Nej, nu blir det sängen för min del.
Angelina <3
Ny mobil!
Till mitt nya tyska nummer fick jag idag den angenäma uppgiften att välja en ny mobil från den här listan:
http://vodafoneshop.sevenval.com/listenpreise
Till sist föll valet på en Noka 7230 Slide - håll tummarna för att den är så bra som den verkar! I andra hand valde jag en Nokia 3710 fold Plum, men jag tror inte att det behövs något andrahandsalternativ.
Nu blir det sängen, det här tog tid!
Godnatt=)
Emi
Åh, vad hon är fin! <3
Så kom hösten till Hermansthal
Ja, idag är det plötsligt höst här ockå. Vädret har visserligen växlat mycket de senaste veckorna, alltifrån frost på nätterna till 18 grader och sol så sent som i söndags. Men nu känns det som att det har blivit höst på riktigt. Det är kallt och ruggigt och regnar på tvären. Nästan som hemma alltså!
Jag började (enligt min nya vana) tidigt även i morse, gick upp kl 5 och var i stallet halv 6. Då började jag med att rida Lola, som kändes riktigt fin. Det är svårt att tänka sig att jag nu faktiskt kan kontrollera de där 650 kilona, som i början bara latjade runt med mig som om jag vore en lite mygga. Idag tränade jag på övergångar mellan de olika gångarterna. Skritt - trav - skritt funkar superbra, och även skritt - galopp, och galopp - trav. Har däremot fortfarande svårt för att få henne att göra en mjuk galoppfattning från trav, och likaså att få en bra övergång från galopp till skritt. Imorgon tänkte jag fortsätta med övergångarna, men även börja träna på halterna. Hon ska ju bli dressyrhäst, så ;)
Därefter red jag Solfi som är helt förstörd efter alla ryttarbyten de senaste veckorna. Han biter fast i bettet och gnisslar igen, och det tar en hel evighet att få honom att slappna av. Men jag har pratat med Michi om det och hädanefter ska JAG rida honom och ingen annan. Förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid innan han kommer tillbaka dit han var för ett par veckor sen igen.
Snart var klockan över 7, vilket innebär att byggarbetarna började jobba med taket igen. Pga det dåliga vädret hade jag ingen större lust att rida ut de andra, utan bestämde istället med Michi att vi skulle ta unghästarna då istället för i eftermiddag. Vi började med Flora, som efter att ha varit i princip perfekt ända sen jag kom hit, nu har bestämt sig för att bli obstinat. Ett av hörnen i ridhuset är LIVSFARLIGT, och hon ska inte gå nära för allt i världen. Men det löser sig nog...
Efter det red jag Angie för första gången på två veckor. Som tur var började jag med att longera henne, för hon fick plötsligt sadeltvång för allra första gången i sitt liv. Hon lugnade dock ner sig ganska snabbt igen, och uppförde sig sedan exemplariskt när jag red. Dock har hon växt väldigt mycket där bak men inte fram, så det känns som att rida ordentligt i nerförsbacke. Men hon växer nog ikapp i manken också snart :)
Nu tar jag det lugnt i väntan på lunch, sen blir det att åka tillbaka till stallet och rida de andra. Takbyggarna lovade att vara klara med taket till kl 2 idag, så då har jag förhoppningsvis tillgång till ridhuset igen!
Avslutar med en bild på en av mina blommor. Wolfi hittade den såhär i lördags natt, någon gång; 
En dag i bilder
I morse bestämde jag mig för att ta ett foto i timmen för att här kunna beskriva min dag i bilder istället för i text. Dock glömdes detta bort under eftermiddagen, men jag ska försöka komplettera så gott det går med gamla bilder ;)
06.00 Longerar Solferino
07.00 Skrittar av Emi i dimman
08.00 Rider dressyr på Lola (glömde fota)
09.00 Skrittar av Lara
10.00 Longerar Angie
11.00 Rider Flora (bild från förra veckan - hon är faktiskt vackrare än så här i verkligheten...! Fölmagen gör inte henne rättvisa :P)
12.00 Äter lunch
13.00 och 14.00 Sover i soffan
15.00 Ute och joggar
16.00 Duschar
17.00 Bloggar =)
06.00 Longerar Solferino
07.00 Skrittar av Emi i dimman
08.00 Rider dressyr på Lola (glömde fota)
09.00 Skrittar av Lara
10.00 Longerar Angie
11.00 Rider Flora (bild från förra veckan - hon är faktiskt vackrare än så här i verkligheten...! Fölmagen gör inte henne rättvisa :P)
12.00 Äter lunch
13.00 och 14.00 Sover i soffan
15.00 Ute och joggar
16.00 Duschar
17.00 Bloggar =)
Hemlängtan
Just nu vill jag åka hem. Jag vill bara bort härifrån. Jag vill sova i min egen säng i mitt eget hus. Jag vill gå ut i mitt eget stall imorgon bitti. Jag vill ta hand om mina egna hästar. Jag vill bestämma själv över mina hästars träning.
Jag vill krama om mina föräldrar. Jag vill träffa och prata face to face med min släkt och mina vänner. Jag vill snacka skit till en bra film med brossan. Jag vill handla i en affär där folk förstår vad jag säger på mitt eget språk. Jag vill känna mig hemma. That's it.
Ta inte detta för allvarligt nu. Jag trivs här. Men just nu vill jag bara hem. Jag saknar er! Jag saknar Sverige!
Jag vill krama om mina föräldrar. Jag vill träffa och prata face to face med min släkt och mina vänner. Jag vill snacka skit till en bra film med brossan. Jag vill handla i en affär där folk förstår vad jag säger på mitt eget språk. Jag vill känna mig hemma. That's it.
Ta inte detta för allvarligt nu. Jag trivs här. Men just nu vill jag bara hem. Jag saknar er! Jag saknar Sverige!
Utgång som blev hemmakväll
Jag skrev ju i gårdagens inlägg att vi skulle åka till Töging och festa igår kväll. Och åkte gjorde vi. Sedan stod vi i kö. LÄNGE! Den första halvtimmen rörde sig kön åtminstone framåt, men den andra halvtimmen stod alla bara heelt stilla. Det gjorde folket som stod längre bak i kön måttligt irriterande, så plötsligt exploderade kön i alla möjliga riktningar och folk började tränga sig. En liten stund senare bestämde jag, Berni och Wolfi oss för att ge upp och åka hem. Kerstin och hennes två andra kompisar ville dock stanna, så vi skiljdes åt där. Femton minuter senare, när vi nästan var hemma, fick jag ett SMS från Kerstin där det stod att stället precis hade stängt dörrarna för att det var för mycket folk där inne. De tänkte dock inte joina oss i min lägenhet, utan åkte vidare till Mühldorf istället. Så det var bara vi tre som landade i min soffa med en flaska vin, några öl, massor av Michis goda hasselnötskaka, chips och godis. Där ägnade vi kvällen åt att lyssna på galen musik och snacka massor av skit. Killarna fick smaka på svenskt godis, som de tyckte var smått konstigt. "Hey, what a strange bag!" (Vanlig svensk godispåse)
Någon gång vid 2-3-tiden på natten somnade jag, och vaknade en stund senare av att killarna berättade att de tänkte gå in och lägga sig. När de gått stupade jag raka vägen i säng, fullt påklädd och festsminkad. Aja ;) Någon gång i natt vaknade jag dock upp och bytte om till nattlinne och tog av alla smyckena...
I morse vaknade jag vid 11, fortfarande rätt bra på det och med en fruktansvärd huvudvärk. Killarna hade fortfarande inte gått upp, så jag bestämde mig för att gå en runda med hundarna istället. Men att gå var ingen vidare idé just då, så istället tog jag fram en filt och slog mig ner på gräsmattan tillsammans med hundarna. Vädret var nämligen alldeles utmärkt, 18 grader och strålande solsken. (Ska det här vara november?!) Där satt jag och njöt av livet till lunchen var färdig. Maten var som vanligt jättegod, men jag ska ärligt säga att det var trögt att få ner maten idag. Dessutom berättade Alfred om veckans planer, som jag inte riktigt uppskattar, så under lunchen dalade mitt tidigare så bra humör ner till en betydligt lägre nivå.
Jag ägnade därför den följande timmen åt att deppa lite, tills underbara, bästa Ylva ringde mig! Trots att vi avslutade samtalet med att gråta en skvätt båda två, fick det mig ändå på betydligt bättre humör. Precis när vi avslutat kom också Wolfi över och var uttråkad, så vi bestämde oss för att gå en sväng med hundarna. Vi gick riktigt långt innan vi på något sätt hittade hem igen på en gammal skogsväg. Under tiden hade Emil hunnit försvinna minst 3 gånger, varav en av dem gjorde oss riktigt oroliga. Både han och Carry sprang nämligen rakt in i ett snår, tjöt konstigt ett par gånger, och sen kom Carry ut, men inte Emil. Vi ropade och ropade, och försökte till och med hitta honom i snåret. Meen, ingen Emil. Nej, för han var inte kvar i snåret, utan kom helt plötsligt springande från andra hållet. Hundjävel! ;) En annan gång försökte han springa efter ett stackars rådjur som förskräckt sprang för livet för att komma undan...
Under resten av eftermiddagen hjälpte jag bland annat Berni med att packa in en enorm krukväxt i plastpåsar, städade min lägenhet och tittade på Robinson på web-TV:n. Och nu sitter jag här.
Blir till att gå upp tidigt igen imorgon, så, sängen kallar. Sleep tight!
Utgång med de bästa
Idag har jag tagit lite välförtjänad sovmorgon, ridit Solfi och Emi, joggat en runda i skogen och varit på Globus och handlat. Solfi var a complete disaster, vet inte hur jag ska uttrycka det på svenska. (Konstigt hur naturligt det blivit att prata och skriva på engelska, och samtidigt lika onaturligt att göra det på svenska.) Ryss nr 2 red honom igår, och det kan inte varit någon trevlig upplevelse för min lilla häst. Så mycket som Solfi gnisslade och bet sig fast på bettet idag har han inte gjort på väldigt länge. Jag HATAR när jag måste börja om med hästarna igen för att någon annan ridit dem dåligt. Men det är en av de få nackdelarna med mitt jobb, så jag får stå ut med det. Emi är uppenbarligen van vid att få gå precis hur hon vill när man rider ut, så jag fick kämpa en stund med henne idag innan hon gav med sig. Annars är hon på väg att bli riktigt fin!
Joggingrundan var skön och välbehövlig, 'älskar att komma ut i skogen och komma bort från verkligheten lite :) Laddade innan dessutom ner lite ny, skön musik till mobilen som var perfekt att springa till. RAISE YOUR GLASS! ;)
På Globus handlade jag förvånansvärt nog ett par nya skor (!). Det var inte alls tanken, det är ju trots allt en matvaruaffär à la City Gross, men jag gick förbi och då var de helt plötsligt bara där. Hittade min storlek, provade och köpte. 24,9 euro, heeelt okej. Handlade även lite hårprodukter för att kunna fixa till min nya frisyr lite bättre. Det gjorde jag ett försök till när jag kom hem, vilket inte blev så lyckat. Slutade med att jag hade en hårborste fasttvinnad i håret som jag till sist fick klippa bort. Bra, Emelie, mycket bra. ;)
Om ett par timmar ska vi till Töging och festa. Jag ser verkligen fram emot det då både Berni och Wolfi ska följa med mig, Kerstin och två av hennes kompisar. Och ikväll ska jag faktiskt festa till det lite ;) Är taggad till tusen med både nya skor och ny topp inhandlad i München till min älskade jeanskjol. Skinnjackan till det kommer bli niiice! =) Dessutom är mina naglar nymålade i rosa och håret räddat från katastrofen tidigare idag. Woho!
Vi hörs imorgon! :D
Joggingrundan var skön och välbehövlig, 'älskar att komma ut i skogen och komma bort från verkligheten lite :) Laddade innan dessutom ner lite ny, skön musik till mobilen som var perfekt att springa till. RAISE YOUR GLASS! ;)
På Globus handlade jag förvånansvärt nog ett par nya skor (!). Det var inte alls tanken, det är ju trots allt en matvaruaffär à la City Gross, men jag gick förbi och då var de helt plötsligt bara där. Hittade min storlek, provade och köpte. 24,9 euro, heeelt okej. Handlade även lite hårprodukter för att kunna fixa till min nya frisyr lite bättre. Det gjorde jag ett försök till när jag kom hem, vilket inte blev så lyckat. Slutade med att jag hade en hårborste fasttvinnad i håret som jag till sist fick klippa bort. Bra, Emelie, mycket bra. ;)
Om ett par timmar ska vi till Töging och festa. Jag ser verkligen fram emot det då både Berni och Wolfi ska följa med mig, Kerstin och två av hennes kompisar. Och ikväll ska jag faktiskt festa till det lite ;) Är taggad till tusen med både nya skor och ny topp inhandlad i München till min älskade jeanskjol. Skinnjackan till det kommer bli niiice! =) Dessutom är mina naglar nymålade i rosa och håret räddat från katastrofen tidigare idag. Woho!
Vi hörs imorgon! :D
Bloggtips
Jag orkar helt enkelt inte skriva något seriöst inlägg idag. Skulle vilja prata med mamma och pappa på Skype men de tycks aldrig dyka upp. Och kroppen skriker efter sängen. Hjärnan lär ge efter snart :P
Tänkte därför dela med mig av lite bloggtips på de bloggar jag läser regelbundet, helt enkelt. Vissa uppdateras oftare än andra, om man säger så ;)
Evelina (http://equilina.se), min älskade storasyster, är helt klart den flitigaste på att uppdatera. Jag kan vara lite partisk, men hennes blogg är GRYM! =)
Trixie (http://thosa.bloggagratis.se) bjuder alltid på rolig läsning, meeen, hennes blogg har lösenord ;)
Kristin (http://chisan.bloggagratis.se) skriver inte alltid så ofta, men oftast roligt. Och så lägger hon upp bilder på mina hästar ibland :P
Ylva (http://ylva87.blogg.se) har just flyttat hem från Holland och ska starta eget utbildningsstall i Skåne.
Linn (http://linnhornvall.blogg.se) gick UP när jag gick hippologen, och jobbar nu hos Elin Jansson på Loviseholm. En läsvärd och hästig blogg! :)
Ibland händer det också att jag kikar in på följande bloggar;
Therese (http://theresewinell.blogspot.com)
Antonia (http://antoniawrede.blogg.se)
Therés (http://zatiin.bloggplatsen.se)
Åsa (http://dotse.bloggplatsen.se) - men du suger på att uppdatera, Åsa!
Har ni en blogg som ni tycker jag borde läsa? Tell me! :P
Tänkte därför dela med mig av lite bloggtips på de bloggar jag läser regelbundet, helt enkelt. Vissa uppdateras oftare än andra, om man säger så ;)
Evelina (http://equilina.se), min älskade storasyster, är helt klart den flitigaste på att uppdatera. Jag kan vara lite partisk, men hennes blogg är GRYM! =)
Trixie (http://thosa.bloggagratis.se) bjuder alltid på rolig läsning, meeen, hennes blogg har lösenord ;)
Kristin (http://chisan.bloggagratis.se) skriver inte alltid så ofta, men oftast roligt. Och så lägger hon upp bilder på mina hästar ibland :P
Ylva (http://ylva87.blogg.se) har just flyttat hem från Holland och ska starta eget utbildningsstall i Skåne.
Linn (http://linnhornvall.blogg.se) gick UP när jag gick hippologen, och jobbar nu hos Elin Jansson på Loviseholm. En läsvärd och hästig blogg! :)
Ibland händer det också att jag kikar in på följande bloggar;
Therese (http://theresewinell.blogspot.com)
Antonia (http://antoniawrede.blogg.se)
Therés (http://zatiin.bloggplatsen.se)
Åsa (http://dotse.bloggplatsen.se) - men du suger på att uppdatera, Åsa!
Har ni en blogg som ni tycker jag borde läsa? Tell me! :P
10 11 12
101112 - dagens datum alltså. Helst skulle jag publicerat detta kl 13.14 också, men jag är inte direkt kompis med funktionen som publicerar blogginläggen vid en viss tidpunkt än.
Och eftersom jag höll på att klödda med det hinner jag inte heller skriva inlägget jag planerat innan det är dags för lunch. Det får bli ikväll istället, jag har en lång dag framför mig - 6 (helst 7) hästar kvar...
Tack för alla kommentarer igår! Jag är faktiskt sjukt nöjd själv också. Tack Kerstin! :D
Jag gillar:
Rihanna - Only Girl
Pink - Raise your glass
Katy Perry - Teenage Dream
Mike Posner - Cooler than me
Hurts - Wonderful Life
Och eftersom jag höll på att klödda med det hinner jag inte heller skriva inlägget jag planerat innan det är dags för lunch. Det får bli ikväll istället, jag har en lång dag framför mig - 6 (helst 7) hästar kvar...
Tack för alla kommentarer igår! Jag är faktiskt sjukt nöjd själv också. Tack Kerstin! :D
Jag gillar:
Rihanna - Only Girl
Pink - Raise your glass
Katy Perry - Teenage Dream
Mike Posner - Cooler than me
Hurts - Wonderful Life
Frisyr
Före Efter
Makeover
Om en liten stund drar jag på tyskalektion, och därefter vidare till Kerstin. Hon ska nämligen klippa mitt hår! =) Före och efterbilder utlovas! :D
Önskelista
Det är snart jul!
1. Besök (Jag saknar er!!)
2. GPS (Jag hittar fortfarande ingenstans)
3. MP3-spelare (hade varit sjukt najs att rida och springa med)
4. Musik (på CD, DVD eller USB, bara jag kan spela den) (är trött på tysk radio och datorn pallar inte nedladdningsprogram)
5. Svenskt godis (om inte så kommer jag handla på mig mängder när jag kommer hem över jul ändå)
6. Varma kläder (det går mot kallare tider)
7. Rid-vinterjacka (om jag inte redan har köpt någon då)
8. Ev. nya ridskor (Treadstone strl 39) och stallskor (Treadstone strl 40), beror på hur länge de överlever
9. Almanacka för 2011 (på svenska, tack)
Vad önskar ni er? =)
1. Besök (Jag saknar er!!)
2. GPS (Jag hittar fortfarande ingenstans)
3. MP3-spelare (hade varit sjukt najs att rida och springa med)
4. Musik (på CD, DVD eller USB, bara jag kan spela den) (är trött på tysk radio och datorn pallar inte nedladdningsprogram)
5. Svenskt godis (om inte så kommer jag handla på mig mängder när jag kommer hem över jul ändå)
6. Varma kläder (det går mot kallare tider)
7. Rid-vinterjacka (om jag inte redan har köpt någon då)
8. Ev. nya ridskor (Treadstone strl 39) och stallskor (Treadstone strl 40), beror på hur länge de överlever
9. Almanacka för 2011 (på svenska, tack)
Vad önskar ni er? =)
Olycka...
Idag är nog den sämsta dagen jag har haft sen jag kom hit. Min plan var att börja rida senast kl 6, för att hinna rida ett par hästar innan de började jobba med ridhustaket igen. Igår fick jag nämligen rida ut alla hästarna eftersom de helt plötsligt spänt upp ett nät genom halva ridhuset för att de NU bestämt sig för att renovera taket (bra val av årstid...). Men, självklart vaknade jag inte av klockan när den ringde 5.30. Istället vaknade jag kl 7 och var i stallet halv 8 - såklart precis efter att hästarna blivit utsläppta. Därför kunde jag inte börja med att rida Emi som planerat, eftersom hon inte direkt är lätt att fånga i hagen. Istället tog jag Solfi, som såklart redan hunnit rulla sig i leran och var fullkomligt dränkt från topp till tå. Jag försökte inte ens få bort leran på halsen, han fick helt enkelt se ut så. Självklart tittade han sjukt myket på näten i ridhuset, men jag försökte rida så gott det gick ändå. Jag har numera bara ett spår på c:a 20 x 25 meter att rida på, men det är fan bättre än att rida ut i leran mellan åkrarna.
När Solfi var någorlunda motionerad släppte jag ut honom i hagen igen, och tog in Lola. Henne longerade jag bara i 10 minuter, det är första dagen hon gör något sedan febern i förra veckan. Hon såg fräsh ut i alla fall! Nästa övning blev att försöka fånga Emi i hagen... Jag kunde självklart ridit Lara först, men eftersom de ännu inte börjat jobba med ridhustaket ville jag börja med Emi då hon helst skulle gå dressyr och Lara kunde ridas ut. Men Emi tänkte minsann inte låta sig fångas och drog såklart med sig Lara också när hon började springa runt, runt i hagen. Så efter en stund gav jag helt enkelt upp och tänkte bege mig hemåt istället. Men när jag kom tillbaka till stallet mötte jag Lena, som frågade om inte hon fick göra ett försök att fånga Emi. Jag försökte förklara för henne att det nog inte var lönt, men det är inte så lätt med språken alltid. (Lena pratar ungefär lika mkt engelska som jag pratar tyska.) Hon insisterade i alla fall på att försöka. Så hon gick ut i hagen och fram till hästarna. Lola kom som vanligt fram först, och då gjorde Lena något hon inte borde gjort. Hon tog grimskaftet i handen och vevade det mot Lola för att få henne att gå undan. En halv sekund senare snurrade Lola runt och med en välriktad spark träffade hon Lena, som föll till marken. Jag sprang dit så fort jag kunde, och det visade sig att Lena blivit träffad över bröstbenet och de nedersta revbenen. Hon lyckades ta sig in på egen hand, medan jag ringde Michi och hämtade stallägaren. Lena ville absolut inte att vi skulle ringa efter en ambulans, och insisterade på att hon skulle klara sig utmärkt på egen hand. Vi fick i alla fall henne att gå in i klubbrummet och lägga sig ner en stund, medan Michi försökte konstatera hur allvarligt sparken tagit. Det verkar som tur är inte vara värre än en sprucket eller brutet revben, men ändå... Tänk om jag bara tackat nej till hennes hjälp och åkt hem? Eller ännu bättre, kommit upp i tid i morse? Då hade inget av detta hänt...
Nu blir det middag, i alla fall.
Förlåt
för dagens uteblivna uppdatering! Den beror bara på att jag ägnat kvällen åt att övertala chefen om att vi ska ändra foderstaterna - vilket jag lyckades med! Därför har jag ägnat ytterliggare några timmar på att göra nya tavlor till hästarna, för imorgon börjar deras nya liv. Utan magsår och massor av kraftfoder. Jag är faktiskt stolt över mig själv. :D
Snurrigt
Helt plötsligt har det flyttat in två ryssar här. Och nu ska den ena rida mina hästar idag. Jag fattar ingenting!
Fan vad ni är dåliga på att kommentera, förresten!
;-)
Äntligen söndag
Gud vad jag har längtat efter den här dagen! Idag är jag äntligen ledig och har tid att göra allt jag velat göra/borde gjort de senaste veckorna, men inte hunnit. Dagens att-göra-lista;
- Blogga (snart check)
- Räkna ut foderstater till hästarna (jag SKA övertyga dem om att de inte behöver 5 kg kraftfoder var om dagen)
- Jogga (insåg igår att mina favoritjeans håller på att bli FÖR trånga. Jag rör mig uppenbarligen inte lika mycket nu som jag gjorde på Flyinge, och äter ändå lika mycket godis. Inte bra!)
- Städa lägenheten (totalt upp-och-ner-vänd och golvet är SJUKT smutsigt)
- Titta på Bonde söker fru och Robinson på web-TV
- Plugga tyska (har numera en väldig massa böcker att träna med!)
Jag borde sätta fart, minsann, men först ska jag slutföra första punkten.
I fredags kväll var Kerstin & jag i Mühldorf och drack ett par drinkar på en trevlig bar. Snackade som vanligt en väldig massa skit! :) Tanken var att vi skulle följa upp med utgång på en klubb en liten bit bort, men vi insåg ganska tidigt att ingen av oss var tillräckligt pigg för att dansa hela natten också. Istället åkte vi hem redan vid 12-tiden. Min plan var att genast stupa i säng, men jag hade vid ett svagt tillfälle tidigare under dagen lovat Bernie och hans kompis Max att jag skulle hjälpa dem att lasta in Bernies flyttgrejor i hans bil om jag kom hem innan de var klara. Och eftersom de hade massor kvar när jag kom hem, var det bara att sätta fart. Efter bara en liten stund insåg killarna dock att de var hungriga och sugna på öl, så vi hamnade snabbt vid köksbordet med mat och varsin öl/drink istället. Där fastnade vi i ett antal timmar med att bara prata om allt mellan himmel och jord. I sängen hamnade jag inte förrän halv 4, och då fortsatte stackars Bernie & Max med att packa bilen. Klockan halv 7 på morgonen var de klara och gick och la sig!
Lördagen började med att Alfred och jag åkte till stallet och red. Jag trimmade först Solfi i ridhuset och sedan red vi ut Emi och Lara ihop. Solfi börjar äntligen bli ridbar igen efter att det inte var jag som red honom förra helgen (måndagen var mer eller mindre katastrof), och även Emi kändes hyfsat lösgjord eftersom jag för en gångs skull fått rida henne själv 6 dagar i rad. Tyvärr blir det väl att börja om lite imorgon igen... Det är rätt tröttsamt ibland.
När vi kom hem strax innan lunch hade grabbarna precis gått upp, vilket faktiskt är ganska förståeligt. Lunchen var god som vanligt, och efter den beslöt jag mig för att ta en dusch och sedan återvända till sängen igen. Ett par timmars sömn senare pallrade jag mig upp och började göra mig i ordning för kvällens evenemang - Münich Indoors, en tävling i stil med GBG eller Sthlm Horse Show. Strax innan 5 åkte vi iväg och var på plats strax efter 6 - precis efter att Patrik Kittel precis avslutat sin kür. Synd, för det hade jag gärna sett. Fick i alla fall se Isabells Werths utomordentliga ritt, och även en skymt av Kittel på prisutdelningen eftersom han blev femma i klassen. Därefter var det hoppning, voltige och show på schemat. Den första klassen var en 1,50 i bedömning A:1a. I den deltog tre svenska ekipage, Alexander Zetterman, Henrik von Eckerman och Angelica Augustsson. Ingen av dem gjorde bort sig, men de fick inte heller till några superrundor då de hade minst 8 fel vardera. Höjdpunkten var istället Marcus Ehning på Küchengirl - fan vad duktig han är! Han är helt enkelt världens bästa ryttare i mina ögon. Hos honom skulle jag verkligen vilja jobba, tänk att få se så fantastisk ridning varje dag! Ett framtidsmål, kanske?
När voltigen började beslöt jag mig för att gå runt och shoppa lite på egen hand (att shoppa med chefen är helt enkelt sådär). Ett par nya ridbyxor och en vinterjacka stod på shoppinglistan. Märkesridbyxor som typ Pikeur och Cavallo fanns det gått om, och en del var också billigare än vanligt, men jag känner inte för att betala så mycket för ett par ridbyxor när jag rider helt själv varje dag där nästan ingen ser mig. Vad gäller jackor var också prislappen där lite för stor för min smak, fanns INGENTING under 130 euro, och det mesta var inte ens snyggt. Hittade en Equiline-jacka för 239 euro som jag skulle kunna tänka mig, men det var faktiskt över min gräns. Så nope, det blev ingen shopping alls för min del. Mässan var i övrigt ganska begränsad om man jämför med hur det ser ut på svenska mössor. Serveringarna med vettig mat fanns det dock gott om, men till hutlösa priser. Vad sägs om 42 spänn för 33 cl Coca Cola?!
Showen som sedan stod på schemat bestod först av en kadrilj med fyra godkända andalusierhingstar, såklart vita allihop. Samtliga hade även gått svår klass i dressyr, så det skulle kunnat bli riktigt bra. Men, de skulle helt enkelt behövt en Bosse Jenå till att styra upp det hela, för de var inte ens hälften så synkade som HP2 på förra årets Flyingedagar. Vi var nog rätt bra ändå. Efter det kom dock dagens höjdpunkt, den fantastiska fransmannen med sin frihetsdressyr. Jag blir lika imponerad varje gång! Han har en så fantastisk kommunikation med sina hästar, jag skulle SÅ gärna vilja förstå hur han gör. Imponerande, helt enkelt!
Dagens sista klass var en speedhoppning på 1,45. JÄVLAR, vad fort det går att rida egentligen! Vinnartiden blev strax under 60 sekunder på en bana med 13 hinder, 14 språng. Zetterman hade med en häst även här, men fick ett tidigt nedslag och tog det därefter ganska lugnt. Fantastiska Ehning var med även här, men hästen missbedömde avståndet totalt till ett hinder och fick ett klassiskt omtramp och tog med sig hela hindret som följd. Även de bästa kan göra misstag, alltså. Klassen var inte slut förrän kl 2 på natten och eftersom det tar en stund att åka hem från München landade jag även denna natt i sängen vid halv 4. Dålig vana, måste jag säga. Ikväll är det deadline kl 10!
Vi hörs senare, kanske ;)
Lång dag
Det har varit en lång dag idag. Jag ställde klockan tidigt igår med förhoppningen att hinna rida alla de äldre hästarna på morgonen plus hjälpa Kerstin att hoppa. Det började bra, jag gick upp strax efter 6 och var i stallet tjugo i 7. Jag började som vanligt med Emi som verkligen blir bättre och bättre för varje dag (förutom när chefen har ridit dagen innan ^^). Jag valde sedan att fortsätta med Lola. Men redan när jag skulle hämta henne i hagen insåg jag att något var fel. Normalt sett kommer hon glatt mot en, men idag stod hon kvar längst bort i hagen utan att ens vända huvudet mot mig. Hon lät sig åtminstone bli fångad, så jag tog in henne i stallet. Där insåg jag att hon inte ens rört sitt frukost hö. Nej, något var minsann fel. Min första tanke var kolik, med tanke på de groteska mängderna kraftfoder hästarna får här. Tarmljuden var visserligen färre än normalt, men ändå inte så illa som man kunde tänka sig. Hon visade heller inga andra direkta symptom på kolik, hon stod mest och hängde. Eftersom jag inte hittade någon febertermometer fick jag istället ringa Michi och förklara situationen. En halvtimme senare var hon på plats med en temp, som oroväckande nog visade hela 39,5 grader på Lola. Det var bara att ringa veterinären, som var på plats inom en timme.
På en mer "normal" häst än Lola hade nog undersökningen blivit en enkel historia, men det blev den verkligen inte. Lola började nämligen att hugga i luften och hota oroväckande med bakbenet åt veterinären, som som tur var tog det hela väldigt lugnt och sansat. Han hade varit med förr, visade det sig. Hjärt- och lungljuden var fullt normala, men på grund av febern var veterinären tvungen att ge henne febernedsättande. Något som visade sig vara lättare sagt än gjort. Lola visade sig vara extremt spruträdd, och gjorde allt för att komma undan. En kanyl flög iväg i boxen, så vi fick mocka ut i princip allt för att inte riskera fler skador på hästen. En brems och en bra stund senare lyckades den tålmodiga veterinären dock spruta in det febernedsättande medlet i blodet på Lola. Ett par minuter senare var alla borta, och där stod jag med en sjuk häst, ett upp-och-ner-vänt stall och två hästar kvar att rida - och klockan var redan 11. Det var bara att sätta igång.
Jag började med en härlig uteritt på Lara, då jag också passade på att ringa och prata en stund med Johanna (fan vad jag saknar dig!!!). Planen var sedan att rida samma runda med Solfi, men det tyckte minsann inte hann. Bönderna skördade majs häromdagen och måste då tappat ett stråk med majs på vägen. Det var helt enkelt LIVSFARLIGT, tyckte Solfi. Han protesterade på alla möjliga vis - han snurrade runt på en femöring, kastade sig baklänges, reste sig, sparkade bakut, travade bakåt, osv. Men skam den som ger sig! En stund senare var vi förbi, båda två ganska mycket varmare än tidigare. Men efter det gick Solfi minsann förbi alla läskiga saker som kom i hans väg. 1-0 till mig, alltså!
Innan jag lämnade stallet tempade jag Lola igen, som nu bara hade 38,3 i temp. Klockan halv 2 var jag äntligen hemma och kunde äta lunch, min förmiddag hade alltså varat i 7 timmar. Nästan som i Flyinge ^^
Efter lunch red jag Flora, och fick sedan åka tillbaka till Ampfing igen för att kolla Lola och städa undan allt jag inte hunnit med tidigare. Tyvärr hade Lolas feber kommit tillbaka, så veterinären lär få komma tillbaka en gång till idag.
Nu sitter jag och väntar på att middagen ska bli klar, och sedan blir det ett par drinkar och kanske utgång med Kerstin :)
PS, det är fortfarande sommarvarmt här. Redan första hästen red jag i bara en tunn fleecetröja. DET är nice!
En jävla röra
...är det i min lägenhet just nu. Jag har varken packat upp resväskan eller shoppingpåsarna sen München-trippen, köket är fullt av flaskor, pizzakartonger och brödpåsar, tvättkorgen är överfull med ren tvätt som jag inte packat upp, sängen är så obäddad en säng kan bli, osv... Men det får vänta till imorgon.
Nu kommer nämligen det utlovade inlägget om vår weekend i München.
Efter att vi gått och gått och gått till hotellet, som enligt hemsidan låg ”centralt” i München och i verkligen tog nästan en timme till fots, beslöt vi oss för att taxi var det lämpligaste färdmedlet för resten av tiden. Vi insåg också att hotellrummet var ett enda fuskbygge, med både lösa dörrhandtag och hängare och elproppar dolda med papperslappar. Pappa konstaterade snabbt att det bara skulle bli en natt på det hotellet, och att det var en j-vla tur att vi fått rummet för halva priset. Aja, det fanns ingen mening med att tjura över det, så vi svirade om till finare kläder och beställde en taxi istället. Med taxi tog det bara knappt 10 minuter till stationen och kostade bara 7 euro, så det kunde vi ju överleva med. Efter att ha gått en runda i stan hittade vi en trevlig restaurang som vi stannade och åt på. Maten var god och prisvärd – alla nöjda!
På gatorna i München fanns all möjlig sorts underhållning att välja mellan. Vi stannade en stund och lyssnade på vad vi tror var en irländare, som på en blandning av tyska och engelska drog en mängd roliga skämt om alltifrån George Bush till Tysklands förflutna. Däremellan sjöng han plötsligt opera för att sedan få alla att sjunga med i en väldigt trallvänlig melodi som fick alla på gott humör. I publiken (som trots allt blev ganska stor efterhand) fanns alltifrån äldre par till unga killar i baggyjeans och skinnjackor. Killen var helt enkelt ett geni på att underhålla folk, oavsett ålder och ursprung!
Innan vi tog taxi tillbaka till hotellet igen stannade vi till på ett glasscafé och delade där på två delikata glassbakelser med banan respektive jordgubbar i. Mums!
Trots den bristande standarden på hotellet så sov vi ändå ganska gott, och frukosten dagen efter fick i alla fall VG i betyg. Resten av dagen ägnades i huvudsak åt tre saker – sightseeing, shopping och mat. Vi såg en mängd kyrkor och andra massiva byggnader samt en och annan park – bland annat platsen där Oktoberfesten hålls varje år. Shoppingen för min del landade i en skinnjacka, ny mössa och halsduk, en rosa partytopp från min favoritbutik New Yorker, trosor med coola tryck på samt en T-shirt i present åt brossan.
Vid femtiden bestämde vi oss för att ta tåget tillbaka till Mühldorf. Jag insåg snabbt att det skulle bli en lång tågresa och handlade därför lite godis att äta på vägen. Tyvärr tittade jag inte på kilopriset innan, för min lilla påse på kanske 3 hg kostade nästan 9 euro! Aja, gott var det i alla fall.
Lördagskvällen spenderades i min lägenhet framför den fantastiska filmen Allt för min syster och ett par öl (pappa) och några alkoläsk (mamma och jag). Hur vi spenderade söndagen får jag återkomma till imorgon, nu kallar sängen…!
Idag har det varit fantastiskt väder här i Bayern, nästan 20 grader och solsken – rena sommaren alltså! Så just nu saknar jag inte Skåne det minsta, hörde att det var regnrusk som vanligt där hemma. Men hösten kommer hit på måndag har de lovat, så det är bäst att njuta så länge det varar. Det har jag gjort genom att rida ut 3 av 5 hästar, och sedan fikat i Mühldorf med Kerstin under eftermiddagen. Nice! :)
Vi hörs imorgon, god natt!
Tillbaka till verkligheten
Ja, då är det dags att gå tillbaka till de vanliga livet igen. Idag åkte mamma och pappa hem, jag saknar dem redan. Dock känns det inte fullt så hemskt som jag trodde det skulle göra, konstigt nog. Nu är det iaf bara att börja räkna ner till min lilla Skånetripp över jul. Åh vad jag längtar efter Naomi & Topi, insåg jag plötsligt. Och Tess och Tiger. Djuren går liksom inte riktigt att kommunicera med härifrån, även om jag får bilder och Tiger faktiskt skymtar förbi på webkameran ibland.
I morse åkte vi till dressyrträning med Lara och Lola. Michi fick igång Lara bättre än någonsin medan jag fick jobba desto med med Lola. Så går det när man inte har ridit hästen själv den senaste veckan. Jag önskar ofta att chefen var en bättre ryttare. Efter det åt jag lunch med mamma och pappa innan de åkte. Sedan åkte vi och red fantastiska Flora för att sedan återigen bege sig till det andra stallet, denna gången för att hoppa Johi och lite senare Solfi. Johi var på ett kinkigt humör idag, sparkade bakut och bockade när man la på skänkeln. Med mig hoppade hon ändå allt och vissa språng var riktigt fina. Stackars Steffi fick dock smaka på grus en gång när Johi plötsligt la in en nit precis i sista sekund. Solfi var även han lite obstinat idag, men mer i form av spändhet och stelhet.
Emi & Solfi har blivit ordentlit friserade enligt Flyingemetoden idag, Det var välbehövligt, jag lovar!
Alfred frågade för övrigt mig idag om jag ville följa med på en jakt till i år. Vad tycker ni, ska jag det? Jag kan inte bestämma mig.
Nu blir det sängen, för ögonen går redan i kors. Godnatt!
I morse åkte vi till dressyrträning med Lara och Lola. Michi fick igång Lara bättre än någonsin medan jag fick jobba desto med med Lola. Så går det när man inte har ridit hästen själv den senaste veckan. Jag önskar ofta att chefen var en bättre ryttare. Efter det åt jag lunch med mamma och pappa innan de åkte. Sedan åkte vi och red fantastiska Flora för att sedan återigen bege sig till det andra stallet, denna gången för att hoppa Johi och lite senare Solfi. Johi var på ett kinkigt humör idag, sparkade bakut och bockade när man la på skänkeln. Med mig hoppade hon ändå allt och vissa språng var riktigt fina. Stackars Steffi fick dock smaka på grus en gång när Johi plötsligt la in en nit precis i sista sekund. Solfi var även han lite obstinat idag, men mer i form av spändhet och stelhet.
Emi & Solfi har blivit ordentlit friserade enligt Flyingemetoden idag, Det var välbehövligt, jag lovar!
Alfred frågade för övrigt mig idag om jag ville följa med på en jakt till i år. Vad tycker ni, ska jag det? Jag kan inte bestämma mig.
Nu blir det sängen, för ögonen går redan i kors. Godnatt!
Bilder
Ledsen, men ni får ingen skriftlig uppdatering förrän imorgon efter att mamma och pappa har åkt! Dock kommer här några bilder från våra små utflykter att titta på så länge.
Sjön Chiemsee
Stor byggnad i München
Salzburg
Cool bro på väg in i Salzburg
