den 27 september 2006 - idag för ett år sedan
Idag är det ett år sen Patricia togs ifrån mig. Ett enkelt skott i pannan och sen var hon bara borta. Livet var borta, men även den smärta och ondska det förde med sig. När jag idag på årsdagen tänker på dig, försöker jag att minnas våra fina stunder, inte de jobbiga och svaga. Jag försöker minnas dagen jag fick hem dig, hur du försiktigt tittade ut från boxdörren med dina nyfikna öron spelande fram och tillbaka. Jag försöker minnas första gången jag red dig på hackamore, hur fantastiskt du gick, allting bara stämde. Framför allt minns jag den dagen på gräsbanan då vi hoppade den där pay&jumpen och du gick så fantastiskt. Det var verkligen samspel på högsta nivå, vi bara flög över hinderna! Men det var innan du blev sjuk, innan du drabbades av det där jävla viruset.
Jag saknar dig så, Patricia. <3
Jag saknar dig så, Patricia. <3
det är svårt att förklara
hur jag känner idag
du kan inte svara
för här finns bara jag
det har gått ett helt år
sen du försvann
jag fäller ännu en tår
för mardrömmen är sann
under vindens sus
ligger ditt palats
en röd ros och ett ljus
pryder idag din minnesplats
jag saknar dig
det hoppas jag du vet
du är älskad av mig
i all oändlighet
hur jag känner idag
du kan inte svara
för här finns bara jag
det har gått ett helt år
sen du försvann
jag fäller ännu en tår
för mardrömmen är sann
under vindens sus
ligger ditt palats
en röd ros och ett ljus
pryder idag din minnesplats
jag saknar dig
det hoppas jag du vet
du är älskad av mig
i all oändlighet
Sleep-over party
med Mark & Jonas & Marcel igår. =)
Började med att vi käkade pizza på Casablanca i Trelleborg. Man kan ju undra vad servitrisen tyckte om oss egentligen, men hon verkade ganska road i alla fall. Marcel hade redan käkat och skulle bara ha en varm choklad. Först blev han missförstådd av servitrisen som trodde han ville ha en liten chokladbit, såna man får som apertif när man beställt. Och när han sen skulle betala hade vi bett servitrisen ge honom en större nota än vad chokladen kostat, för vi visste att han inte hade mer pengar. Stackars Marcel såg helt förskräckt ut och trodde han skulle behöva diska eller springa hem för att ta ut pengar... Men Mark berättade snart om lurendrejeriet och vi fick alla oss ett gott skratt, inklusive servitrisen.
Och nej, de kollar inte leg på spriten där :P Tur för mig, för mitt leg gick tydligen ut för en vecka sen :O
Sen bar det hem till Mark för lite Idol och House, till Marks missnöje ;-) Men bra var det, eller hur?! Framförallt snygge-Måns som Iron Maiden, haha.
Efter raggningsrundor med bilen, pengauttag, impulsinköp och annat flum var det dags att sova, så där vid halv 12-tiden. Ganska tidigt faktiskt, men det är absolut ingen garanti för att man ska somna i tid, haha. Trots att det visade sig att även killarna började skolan kvart över åtta ;-)
Bäddningen var en intressant historia, vem skulle sova var hur och när? Det slutade med att Mark trots allt fick sin säng för sig själv, jag sov på en solstol typ och Jonas på madrass på golvet. (Marcel sov hemma) Stackars Jonas drog nitlotten, för madrassen höll inte luften ordentligt och snart låg han på golvet istället.
Efter mycket prat och mindre slagsmål somnade vi till sist (klockan halv 3 ungefär), men då hade Jonas gett upp och lagt sig ute på soffan istället. Jag var rättså nöjd och sov så pass gott att jag inte pratade ihjäl Mark i sömnen i alla fall =) Pratade bara om hyllor en gång, haha.
Upp i morse till skolan lagom sena. Frukosten köpte vi på Willys och åt den i bilen på väg till skolan, men i tid hann vi trots allt =)
Kul kväll/natt i alla fall, diggar er killar :)
Och Malin är på bättringsvägen, wohoooooooooooooo! <3 Snart är vi sjuukt hetaste brudarna igen!
Började med att vi käkade pizza på Casablanca i Trelleborg. Man kan ju undra vad servitrisen tyckte om oss egentligen, men hon verkade ganska road i alla fall. Marcel hade redan käkat och skulle bara ha en varm choklad. Först blev han missförstådd av servitrisen som trodde han ville ha en liten chokladbit, såna man får som apertif när man beställt. Och när han sen skulle betala hade vi bett servitrisen ge honom en större nota än vad chokladen kostat, för vi visste att han inte hade mer pengar. Stackars Marcel såg helt förskräckt ut och trodde han skulle behöva diska eller springa hem för att ta ut pengar... Men Mark berättade snart om lurendrejeriet och vi fick alla oss ett gott skratt, inklusive servitrisen.
Och nej, de kollar inte leg på spriten där :P Tur för mig, för mitt leg gick tydligen ut för en vecka sen :O
Sen bar det hem till Mark för lite Idol och House, till Marks missnöje ;-) Men bra var det, eller hur?! Framförallt snygge-Måns som Iron Maiden, haha.
Efter raggningsrundor med bilen, pengauttag, impulsinköp och annat flum var det dags att sova, så där vid halv 12-tiden. Ganska tidigt faktiskt, men det är absolut ingen garanti för att man ska somna i tid, haha. Trots att det visade sig att även killarna började skolan kvart över åtta ;-)
Bäddningen var en intressant historia, vem skulle sova var hur och när? Det slutade med att Mark trots allt fick sin säng för sig själv, jag sov på en solstol typ och Jonas på madrass på golvet. (Marcel sov hemma) Stackars Jonas drog nitlotten, för madrassen höll inte luften ordentligt och snart låg han på golvet istället.
Efter mycket prat och mindre slagsmål somnade vi till sist (klockan halv 3 ungefär), men då hade Jonas gett upp och lagt sig ute på soffan istället. Jag var rättså nöjd och sov så pass gott att jag inte pratade ihjäl Mark i sömnen i alla fall =) Pratade bara om hyllor en gång, haha.
Upp i morse till skolan lagom sena. Frukosten köpte vi på Willys och åt den i bilen på väg till skolan, men i tid hann vi trots allt =)
Kul kväll/natt i alla fall, diggar er killar :)
Och Malin är på bättringsvägen, wohoooooooooooooo! <3 Snart är vi sjuukt hetaste brudarna igen!
Jag & Malin lagar mat
Idag skulle jag och Malin laga mat. Efter en stunds letande i frysen hittade vi lite kokta grönsaker och ett par kotletter som vi skulle ha pasta och champignonsås till. Malin börjar börjar med att slänga in de frusna kotletterna i mikron för att tina dem. Ett par minuter senare plingar det i mikron och Malin ska ta ut kotletterna. De är nu kokheta och helt bruna, för NÅGON sänkte inte effekten när hon la in dem i mikron. Så nu hade vi inte bara tinade kotletter, utan även halvfärdiga, bruna och äckliga.
Jag påbörjar trots allt ett försök att steka dem. Efter någon minut kommer jag på att vi kanske ska vända dem, vilket tyvärr redan var för sent. Nu var de tidigare så bruna kotletterna även svarta på sina ställen. Dessutom stank hela Malins kök bränt. (Jag hade plattan på sexan...)
Vi bytte nu ut kotletterna mot falukorv, som Malin skivade i väldigt ojämna bitar, den smalaste var typ obefintlig och den tjockaste två cm. När Malin börjat steka falukorvsbitarna och lagt i makaronerna, fortsatte jag göra såsen som jag påbörjat tidigare. Men när jag blandat typ hälften påminde Malin mig om att jag gjorde champignonsås, och hur gott är det till pasta och falukorv? Inte särskilt, så ner med den också i soporna.
Sen kom vi på att vi glömt tillaga grönsakerna, så vi bytte ut dem mot färska.
När jag en stund senare ansåg att makaronerna var färdiga hällde jag över dem i ett durkslag, men insåg snart att de inte alls var så färdiga som jag trott. Malin kom dock på en snabb lösning på detta problem; vi kokar vatten i vattenkokaren och häller över dem!!! Så det gjorde vi, och tro det eller ej så blev de faktiskt alldeles ätbara.
Sist skulle vi då duka fram mat och tillbehör. Ketchup blev den självklara smaksättaren till denna klassiska rätt, så Malin började leta i skafferiet. Men hon hittade ingen ketchup. Vi letade tillsammans igenom skåpen flera gånger, för Malin var helt bombsäker på att hon hade en stoooor flaska ketchup. Men då vi inte hittar någon ger vi upp och tänker att vi får klara oss utan ketchup, så vi går in till matbordet och ska börja äta utan. Men gissa vad som står på bordet?
Ketchupen.
Den hade jag redan plockat fram...
Jag påbörjar trots allt ett försök att steka dem. Efter någon minut kommer jag på att vi kanske ska vända dem, vilket tyvärr redan var för sent. Nu var de tidigare så bruna kotletterna även svarta på sina ställen. Dessutom stank hela Malins kök bränt. (Jag hade plattan på sexan...)
Vi bytte nu ut kotletterna mot falukorv, som Malin skivade i väldigt ojämna bitar, den smalaste var typ obefintlig och den tjockaste två cm. När Malin börjat steka falukorvsbitarna och lagt i makaronerna, fortsatte jag göra såsen som jag påbörjat tidigare. Men när jag blandat typ hälften påminde Malin mig om att jag gjorde champignonsås, och hur gott är det till pasta och falukorv? Inte särskilt, så ner med den också i soporna.
Sen kom vi på att vi glömt tillaga grönsakerna, så vi bytte ut dem mot färska.
När jag en stund senare ansåg att makaronerna var färdiga hällde jag över dem i ett durkslag, men insåg snart att de inte alls var så färdiga som jag trott. Malin kom dock på en snabb lösning på detta problem; vi kokar vatten i vattenkokaren och häller över dem!!! Så det gjorde vi, och tro det eller ej så blev de faktiskt alldeles ätbara.
Sist skulle vi då duka fram mat och tillbehör. Ketchup blev den självklara smaksättaren till denna klassiska rätt, så Malin började leta i skafferiet. Men hon hittade ingen ketchup. Vi letade tillsammans igenom skåpen flera gånger, för Malin var helt bombsäker på att hon hade en stoooor flaska ketchup. Men då vi inte hittar någon ger vi upp och tänker att vi får klara oss utan ketchup, så vi går in till matbordet och ska börja äta utan. Men gissa vad som står på bordet?
Ketchupen.
Den hade jag redan plockat fram...
