Så var tävlingarna här på Heiligenbronn över för i år. Det har gått alldeles för fort och alldeles för dåligt för mig för att jag skulle kunna njuta. Onsdagen var fantastisk och även torsdagen var kul, men sen har jag bara gått och väntat på framgångar som aldrig kommit. Jag var anmäld med båda hästarna till 1,30n igår, och var efter bangången taggad och förväntansfull. Det var högt, riktigt högt, men kändes inte omöjligt.

Jag gjorde hästarna riktigt fina med knoppar och allt, för söndagen skulle minsann vara min dag! Men så hände det som inte fick hända. Lumi blev halt. De två första travrundorna på framridningen var okej, men plötsligt, från ett steg till ett annat, var han halt. Det var bara att ta in honom i stallet igen...

Tja, att rida en jättesvår 1,30 på White utan att ha känt på banan med Lumi innan kändes inte jättelovande, men jag var ju tvungen att försöka. Med sporrar från Y och gramantyglar på framridningen fick jag fram en lydnad jag aldrig haft hos White innan - som emellanåt blev lite väl mycket. Därför blev det svårt att avgöra hur starkt jag kunde rida inne på banan, men samtidigt var lydnaden nödvändig med tanke på storleken på hinderna.

Jag red i alla fall. Nummer ett, två, tre och fyra gick strålande. Femman rev vi lätt, ett räcke ur sväng - det svåraste med Whity - men 6 A & B var inga problem. Även nr sju var ett räcke ur sväng som vi rev, men även det en lätt rivning. Åttan var en meeeegastor oxer som de inte ändrat sen 1,40n på lördagen (vilket innebar att den var just 1,40), men den klarade vi ändå på någon vänster! Jag antar att jag var så glad över det att jag helt tappade fokus.. För nr nio var en relativt lätt oxer men ur en svår sväng, det gällde att ta ut svängen snabbt efter åttan för att kunna vända tillbaka till nian, något som jag inte riktigt lyckades med. Jag vände för sent, kom snett på hindret utan galopp och hade absolut ingen distans, så jag tog bara bort skänkeln och lät honom stanna. Om jag ber honom hoppa i omöjliga lägen kommer han inte att lita på mig när jag ber honom hoppa nästa gång, och eftersom vi redan hade 8 fel fann jag ingen anledning att tvinga honom. Vid nästa anridning kom vi bättre och då hoppade han också utan att tveka. Därefter var det fem galoppsprång på böjt spår fram till en räckes-räckes-kombination där vi också rev utsprånget, kanske var vi båda där lite okoncentrerade. Slutresultat: 22 fel, kanske inte direkt lysande. Men - jag är ändå nöjd. Det var min första 1,30 med White, som inte gått så högt på flera år, och som inte är lätt när det blir lite högre. Jag är också nöjd för att jag faktiskt går in och rider en så stor bana utan att tveka det minsta. För ett år sen hade jag inte ridit an en oxer på 1,40 på det viset jag gjorde igår. Jag rider beslutsamt och med självförtroende och det är skönt. Nu kan vi börja jobba med teknik och detaljer.

Jag har bilder från tävlingarna åt er, men de tänker jag ladda upp först imorgon. Nu vill jag sova... Jag har i alla fall ett par andra bilder att visa, än så länge dock bara med fotografens logga på. Jag har beställt dem men inte fått dem än.

Lumi i 1,20 i Gechingen


White, också i 1,20 i Gechingen