Ledsen att jag inte uppdaterat er på ett tag, det ska inte upprepas! Och det beror absolut INTE på att jag inte saknar er, för det gör jag hela tiden! När jag red ut Solfi ikväll tog jag upp mobilen för att ringa ett samtal (som jag ju alltid gör hemma när jag skrittar fram eller av), och insåg att det inte alls var någon bra idé att ringa från min svenska mobil hem till Sverige (dyrt). Där och då rann det faktiskt ett par tårar längs kinderna, vilket det annars faktiskt inte gjort sen första kvällen.

De senaste dagarna har varit ganska händelserika;

Avskedsfest
I måndags hade vi avskedsfest för Anicia som bland annat innehöll "Bayerska för nybörjare" (och jag som tyckte tyskan var svår utan dialekt), sniffning av tobak (?!) och snurrning av deg till en bayersk kaka. Ja, det var faktiskt lika snurrigt som det låter, men också väldigt roligt! Jag pratade med ett helt gäng av folket från stallet, bra att veta vilka som pratar engelska ;)

Avramling
I förregår skulle jag rida 3-åriga Angie (e. Arrivederci - Landgraf) som vanligtvis är väldigt snäll, om än lite försiktig och nervös. Jag hoppade upp medan Anicia höll i, Anicia tog två steg framåt innan hon släppte och POFF! så var Angie två meter upp i luften och jag det dubbla. Vad som hände har vi fortfarande inte förstått, men jag skulle tippa på att det var någon form av sadeltvång eftersom hon verkligen skjöt mig upp i luften innan jag ens hann reagera. Aja, efter en stunds longering och arbete från marken kunde jag hoppa upp igen och allt var som vanligt. Resultatet av avramlingen blev en öm rygg och nacke, men det börjar gå över (Ipren, Voltaren-gel och hästliniment is the shit). Igår och idag var Angie precis lika lugn som hon brukar vara, men nu har jag säkerhetsvästen på för säkerhets skull.. :)

Jobbstart på riktigt
Igår åkte Anicia hem vilket också innebär att jag började jobba på riktigt. Det är självklart kul att få ta över hästarna, men annars hade hon gärna fått stanna länge till! Det är sjukt hur snabbt man kan lära sig att uppskatta någon, efter att ha känt henne en vecka kändes det som om vi umgåtts i evigheter. Men hon har lärt upp mig väl och nu har jag full koll på var allt finns, vilka hästar som ska ha vilken utrustning osv. Jag hoppas i alla fall att du får en fantastisk tid i Australien, Anicia! Lola saknar dig redan!

Hoppträning med Alfred
Igår kväll hoppade Alfred och jag Emi & Lara. I slutet av passet tränade vi snäva vändningar, och det gick så sjukt bra! Alfred var jättenöjd med min ridning och erkände att min runda faktiskt var bättre än hans ;) Lara passar mig verkligen sjukt bra i hoppningen, så jag hoppas verkligen att jag får chansen att tävla henne också till våren. De andra jag ska tävla är Angie (3-åringen) och Solfi (5-åring e. Seigneur d'Alleray xx med samma mamma som Angie). Jag ser verkligen fram emot våren och tävlingssäsongen!

Hoppträning på tyska
Ikväll hopptränade jag Joey, en D-ponny som också står i det stall som vi har de äldre hästarna i. Tanken är att jag ska rida honom 1-2 gånger i veckan, men vi har ett problem. Ägarna pratar i princip bara tyska. Och jag pratar i princip bara engelska. Jag måste verkligen lära mig tyskan!! Hoppningen gick i alla fall bra för min del, även om jag inte skulle vilja kalla det träning (...). I slutet skulle Joeys egen ryttare hoppa henne några språng lite lägre. En avramling och en sparkad häst blev resultatet av det, även om de till sist tog sig runt en hel bana på ett trevligt sätt. Jag skulle så sjukt gärna vilja hjälpa tjejen för hon har talang och det är en fin ponny, men det går inte så länge jag inte kan språket. Disciplin Emelie!!

Förresten så är det sjukt nice att kunna köra lagligt i 150km/h, ffa när man är trött, uppgiven och irriterad. I like :)

Jag hoppas fortfarande på att alla mina vänner där hemma ska skaffa Skype så att vi kan prata gratis över internet. Det funkar sjukt bra :) Så, kom igen nu! Om ni gör det och vill lägga till mig så är mitt användarnamn "Ekastiga89".

JAG SAKNAR ER!