Har inget att blogga om
känns det som. Det har jag nog egentligen, men har ingen lust att skriva. Ska försöka knåpa ihop något litet i alla fall :)
- Alla mina hästar har varit superduktiga idag. Även igår var alla utom Et bien toppen. Extra guldstjärna till White och Samarand!
- Jag åkte på shoppingrunda efter jobbet idag. Det ledde till inköp av ett par nya pumps (de är niice, ska försöka få upp en bild imorgon), ett skärp och en present till en viss liten Isabella (jag kunde inte låta bli... :P).
- Imorgon är det hoppning och på kvällen blir det utgång med Ramona, Alina och Natascha. Kul!
- Skype funkar inte idag vilket är skit, skit, skit. En annan sak som är skit är att jag nyss fick reducerad styrka på mitt internet trots att jag inte använt 5 GB den senaste månaden. FUCK!
- Nu ska jag försöka sova och hoppas att jag får en bättre kväll imorgon!
Lösa hästar
Idag när jag skulle rida Clovers Boy hände något lustigt. Jag hade just tagit av honom täcket och hängt det på sargkanten och höll på att fixa med stigbyglarna för att kunna sitta upp. CB stod först lika lugnt och stilla som han brukar göra, men satte sedan helt plötsligt av i full kariärr genom ridhuset. Jag hann inte ens reagera och greppa tygeln hårdare, utan tappade bara taget. CB sprang genom hela ridhuset och vände sedan på mitten av andra kortsidan. Då saktade han av till skritt och kom sedan tillbaka till mig. Jag fattade ingenting! Det hörs ofta ljud inifrån stallet som hästarna reagerar på, men det hördes ju ingenting den här gången. När jag sedan gick tillbaka med CB till pallen insåg jag att täcket hade ramlat ner från sargkanten, precis bakom honom. Det var såklart det han blivit rädd för, stackarn!
När jag lite senare på dagen red Et bien på utebanan såg jag plötsligt en sjövild Count bocka omkring inne i ridhuset. Jag hann inte mer än tänka; "Shit, porten är öppen", förrän han var utanför ridhuset. Jag var snabb som attan av Et bien, för annars hade jag fått en flygtur istället och det hade jag ingen lust med. Count hade då lugnat ner sig och stannade precis på andra sidan häcken. Natascha kom precis då och lyckades fånga honom. Det som hade hänt var att han slitit sig när hon höll på att tränsa, därav hade han tyglarna runt halsen och tränset hängande framför sig/runt frambenen. "Dumt" nog försökte N tränsa honom där direkt, till följden av att Count slet sig ännu en gång. Denna gången fick jag verkligen fullt sjå med att hålla Et bien, men lyckades på något vis ta med henne in i stallet. Där band jag snabbt upp henne och sprang ut för att hjälpa till att fånga Count. Då var han som tur var redan infångad och på väg in. Tränset var itu, men alla hästar och människor hade klarat sig oskadda. Tur! :)
Imorgon ska vi nog hålla lite bättre i hästarna ;-)
Sommartid
Det är visst sommartid från och med idag. Det insåg jag i morse när jag startade datorn och det stod att klockan var nio och inte åtta som den borde vara. Med andra ord gjorde jag en klassiker och var en timme sen till jobbet... ;-)
Annars har dagen varit upp och ner. Har fortfarande "kramp runt hjärtat" emellanåt, det kommer och går. När jag inte har det går ridningen ganska bra just nu, idag var t.ex. Lumi, Clover och Milky väldigt fina. Däremot grät jag efter att jag ridit både Whity och Count eftersom jag hade så himla ont och jag får svårt att andas då. Borde kanske åka till en läkare trots allt.
Imorgon kommer mamma och pappa hem, kanske känns bättre då. Vi får väl se.
Godnatt! Imorgon ska jag gå upp en timme tidigare;)
Annars har dagen varit upp och ner. Har fortfarande "kramp runt hjärtat" emellanåt, det kommer och går. När jag inte har det går ridningen ganska bra just nu, idag var t.ex. Lumi, Clover och Milky väldigt fina. Däremot grät jag efter att jag ridit både Whity och Count eftersom jag hade så himla ont och jag får svårt att andas då. Borde kanske åka till en läkare trots allt.
Imorgon kommer mamma och pappa hem, kanske känns bättre då. Vi får väl se.
Godnatt! Imorgon ska jag gå upp en timme tidigare;)
Ont i hjärtat
Det gör ont i hjärtat. Både kroppsligt och själsligt.
Redan när jag red andra hästen i morse kände jag att något inte stod rätt till. Varje gång jag andades in kändes det som om någon stack något vasst i hjärtat på mig. Det blev värre och värre och efter ett tag riktigt obehagligt. Jag kände igen känslan, det hände ett par gånger under Flyingetiden också att jag kände så. Då var både jag och alla andra så säkra på att det hade med stress att göra, men nu är jag ju inte stressad. I alla fall inte alls på det sättet, då stressade jag ju 18 h per dygn och sov 6, ungefär. Nu rider jag mina hästar och sen går jag hem och tar det lugnt. Visst att jag har mycket att rida och att jag är fysiskt trött, men så stressad - nej. Därför tyckte jag att det var lite oroväckande... Jag insåg att jag behövde prata med någon om det och valde att ringa till Nette. Mamma & pappa är ju på semester, så de var inget vidare bra alternativ. Som tur var Nette på samma plats som en väninna till henne - som råkar vara sjuksköterska. Så jag fick prata med henne, och hon förklarade att det ibland kan hända att nerverna runt hjärtat snörper ihop sig och att det känns precis så som jag förklarade. Det var dock inget farligt, men jag skulle helst ta det lugnt en stund tills det försvann. Tja, nu (7 hästar senare) tar jag ju det lugnt i alla fall ;) Men, smärtan släppte efter några timmar och nu känns det bara lite grann.
Annars så gör det ont i hjärtat av hemlängtan också, men det är mer bildigt talat. Idag fick jag mail av farmor att de första lammen fötts. Det är första gången någonsin jag inte kommer vara där alls under lamningarna! Även om jag inte varit där supermycket de senaste åren så har jag ändå KUNNAT. Och jag har alltid varit där så mycket jag hunnit. Det är ju en del av det fina med våren - lammen! Det kommer alltid att vara lika roligt när de första lammen föds, ALLTID. När alla lamm föds för den delen. Känslan när man hjälpt ett nytt liv till världen är obeskrivlig och försvinner aldrig. Det är en del av min uppväxt.
Det som tär på mig mest är nog trots allt inte lammen, utan allt det andra, alltihop tillsammans. Allt som är hemma. Familjen, vännerna, gården, djuren. Jag har bott i Tyskland i ett halvår nu och har inte varit hemma på tre månader. Jag vet inte ens när jag kan åka hem nästa gång. Skulle behöva en tripp hem nu i vår, så snart som möjligt. Ladda batterierna lite. Träffa alla. Få ny motivation.
Jag älskar mitt jobb, men mitt liv finns där hemma. Så kommer det alltid att vara.
Redan när jag red andra hästen i morse kände jag att något inte stod rätt till. Varje gång jag andades in kändes det som om någon stack något vasst i hjärtat på mig. Det blev värre och värre och efter ett tag riktigt obehagligt. Jag kände igen känslan, det hände ett par gånger under Flyingetiden också att jag kände så. Då var både jag och alla andra så säkra på att det hade med stress att göra, men nu är jag ju inte stressad. I alla fall inte alls på det sättet, då stressade jag ju 18 h per dygn och sov 6, ungefär. Nu rider jag mina hästar och sen går jag hem och tar det lugnt. Visst att jag har mycket att rida och att jag är fysiskt trött, men så stressad - nej. Därför tyckte jag att det var lite oroväckande... Jag insåg att jag behövde prata med någon om det och valde att ringa till Nette. Mamma & pappa är ju på semester, så de var inget vidare bra alternativ. Som tur var Nette på samma plats som en väninna till henne - som råkar vara sjuksköterska. Så jag fick prata med henne, och hon förklarade att det ibland kan hända att nerverna runt hjärtat snörper ihop sig och att det känns precis så som jag förklarade. Det var dock inget farligt, men jag skulle helst ta det lugnt en stund tills det försvann. Tja, nu (7 hästar senare) tar jag ju det lugnt i alla fall ;) Men, smärtan släppte efter några timmar och nu känns det bara lite grann.
Annars så gör det ont i hjärtat av hemlängtan också, men det är mer bildigt talat. Idag fick jag mail av farmor att de första lammen fötts. Det är första gången någonsin jag inte kommer vara där alls under lamningarna! Även om jag inte varit där supermycket de senaste åren så har jag ändå KUNNAT. Och jag har alltid varit där så mycket jag hunnit. Det är ju en del av det fina med våren - lammen! Det kommer alltid att vara lika roligt när de första lammen föds, ALLTID. När alla lamm föds för den delen. Känslan när man hjälpt ett nytt liv till världen är obeskrivlig och försvinner aldrig. Det är en del av min uppväxt.
Det som tär på mig mest är nog trots allt inte lammen, utan allt det andra, alltihop tillsammans. Allt som är hemma. Familjen, vännerna, gården, djuren. Jag har bott i Tyskland i ett halvår nu och har inte varit hemma på tre månader. Jag vet inte ens när jag kan åka hem nästa gång. Skulle behöva en tripp hem nu i vår, så snart som möjligt. Ladda batterierna lite. Träffa alla. Få ny motivation.
Jag älskar mitt jobb, men mitt liv finns där hemma. Så kommer det alltid att vara.
Seg och sliten
Min kropp är död. Seg. Sliten. Trött. Vill inte mer. Jag kan inte ens ta tillbaka mina axlar till normalt läge, det gör ooont! Jag har i alla fall varit ledig idag, vilket nog var tur. Jag har tvättat heela dagen och hann ändå inte med sista maskinen, den får jag ta imorgon. Som ni förstår hade jag alltså inte haft kläder för en dag till! Drygt nog ville tvättmaskinen inte centrifungera min sista omgång, så jag fick ta upp allting dyngsurt och vrida ur det i duschen. Störigt!
Igår var det hoppning igen och en mycket lång dag för mig. Hoppningen gick åter ganska bra; super med Lumi och Et bien, bra med Missi och Quickness och okej med Whity och Clover. C är den jag har svårast för, hon får mig så ur balans med sitt rörelsemönster. Hoppningen är inte spektakulär, men när hon får mig ur balans redan i galoppen är det svårt att hoppa. Hon skulle behöva banta 50 kilo så kanske sadeln ligger mer stilla - det skulle underlätta mycket för mig. Whity var plötsligt lite osäker igår och stannade en gång, inte likt honom. Jag tror att det sitter i markarbetet, det har inte gått så bra på sistone.
Efter hoppningen hade jag egentligen bara två hästar kvar och borde varit klar vid 5 - halv 6, Men efter att jag själv bestämt mig för att rida ut en sväng på Milky också, sedan fick longera Cormac eftersom groomarna "glömt" det, och efter det tvingades stanna kvar och hjälpa veterinären som plötsligt dök upp, eftersom ingen annan var kvar, så blev klockan 9 innan jag kunde gå hem.
Det har blivit för mycket helt enkelt. Jag är helt slut och skulle behöva en ledig dag till. En ledig dag där jag bara kan vara ledig utan att behöva tvätta, städa, diska, handla och allt annat jag gjort idag. Lite sällskap hade inte heller skadat. Jag behöver koppla av helt enkelt.
Det har varit underbart väder här idag förresten. När jag tog bilen innan stod termometern på 20,5 grader. Riktigt så varmt var det inte, men dock 15-16 grader. Att det var solsken och vindstilla gjorde inte saken sämre. Jag köpte faktiskt en glass i affären idag. Och när jag åt den utanför bilen var jag tvungen att ta av mig skinnjackan för att det var för varmt. Yes, nu är våren här på riktigt!! :D
Over and out, godnatt!
Igår var det hoppning igen och en mycket lång dag för mig. Hoppningen gick åter ganska bra; super med Lumi och Et bien, bra med Missi och Quickness och okej med Whity och Clover. C är den jag har svårast för, hon får mig så ur balans med sitt rörelsemönster. Hoppningen är inte spektakulär, men när hon får mig ur balans redan i galoppen är det svårt att hoppa. Hon skulle behöva banta 50 kilo så kanske sadeln ligger mer stilla - det skulle underlätta mycket för mig. Whity var plötsligt lite osäker igår och stannade en gång, inte likt honom. Jag tror att det sitter i markarbetet, det har inte gått så bra på sistone.
Efter hoppningen hade jag egentligen bara två hästar kvar och borde varit klar vid 5 - halv 6, Men efter att jag själv bestämt mig för att rida ut en sväng på Milky också, sedan fick longera Cormac eftersom groomarna "glömt" det, och efter det tvingades stanna kvar och hjälpa veterinären som plötsligt dök upp, eftersom ingen annan var kvar, så blev klockan 9 innan jag kunde gå hem.
Det har blivit för mycket helt enkelt. Jag är helt slut och skulle behöva en ledig dag till. En ledig dag där jag bara kan vara ledig utan att behöva tvätta, städa, diska, handla och allt annat jag gjort idag. Lite sällskap hade inte heller skadat. Jag behöver koppla av helt enkelt.
Det har varit underbart väder här idag förresten. När jag tog bilen innan stod termometern på 20,5 grader. Riktigt så varmt var det inte, men dock 15-16 grader. Att det var solsken och vindstilla gjorde inte saken sämre. Jag köpte faktiskt en glass i affären idag. Och när jag åt den utanför bilen var jag tvungen att ta av mig skinnjackan för att det var för varmt. Yes, nu är våren här på riktigt!! :D
Over and out, godnatt!
Mycket att göra
Idag tyckte jag att jag var färdig i tid. Kollade på klockan. Den var sju.
Min tidsuppfattning är sådär just nu, har så sjukt mkt att rida. Så jag bara rider, och rider, och rider, tills det tar slut, ungefär. I förmiddags hade jag dock inget flyt. Jag bestämde mig på morgonen för att rida alla de unga och/eller vilda hästarna på förmiddagen eftersom det brukar vara lugnast i ridhuset då. Det var lugnt när jag red Daylight, men redan på häst nr 2, Score, började kaoset. Vi har en målare som springer runt och målar lite överallt just nu, de senaste dagarna har han målat boxgaller. Idag hade han tydligen bestämt sig för att måla kanten runt öppningen till ridhuset. På en stege. Iklädd vita kläder. Dessutom började han med att skrapa bort den gamla färgen = ett himla oljud. Yeeeessss! Jag lyckades få honom att förstå att han var tvungen att klättra upp lite långsamt och inte göra för stora rörelser, eftersom hästarna bara såg honom när han var uppe på stegen och inte när han stod på marken. Score tog trots allt det hela med ro, han är nog världens coolaste 4-åring.
Nästa häst ut var Samarand. Honom rider jag just nu som en treåring, han tar nämligen varken skänkeln framåt eller förhållande hjälper på ett normalt sätt. Det kräver att han är koncentrerad på mig, mig och bara mig. Målaren var dock inte superfarlig, men då började de laga en box inne i stallet. Med en vinkelslip. Och en borr. = MYCKET oljud. Oljudet kom dessutom plötsligt och i intervaller. Samarand var ändå relativt duktig, men det krävdes mycket tålamod från min sida när han VARENDA gång jag red förbi målaren eller förbi oljudet hoppade tre meter in mot mitten. Jag var glad när jag var färdig och hade överlevt...
Sen var det dags för Clovers Boy, en av Evas hästar. Han är bara 4 och både tittig och ljudkänslig, så jag började därför med att longera en liten stund. När han hade sprungit av sig det värsta var målaren färdig och de verkade klara med lagningen av boxen, så jag var på väg att sitta upp. Men nej, de var inte färdiga med boxen. De försökte nu sig på en ny metod, att banka väldigt hårt med en hammare i något annat hårt = ett fruktansvärt oljud! Et bien, som just då blev ledd i ridhuset, blåste upp sig som attan och höll på att slita sig, och jag fick fullt sjå med Clover Boy också. Det här ljudet fortsatte de sedan med sådär en gång varannan minut, så jag insåg att det inte var lönt att försöka rida en redan spänd 4-åring, Det blev fortsatt longering istället. Jag bestämde mig då också för att bara longera Quickness också, som var nästa häst på listan. Fast när jag bytte häst var alla helt plötsligt klara, och Q var lugn som ett ljus. Men då hade hon bara longergjord och longerskydd på sig, så jag kunde inte rida i alla fall. Så går det när man försöker planera och ingen annan gör det....
Imorgon är det hoppning igen, för den andra tränaren. WIHOOO! :D Jag ska hoppa Quickness också nu, håll tummarna för att det går bra. Hade behövt rida henne idag, men ja, det blev ju som det blev med det... Förutom henne ska jag hoppa samma 5 som i lördags.
Nu kallar sängen! Gooodnatt!
Min tidsuppfattning är sådär just nu, har så sjukt mkt att rida. Så jag bara rider, och rider, och rider, tills det tar slut, ungefär. I förmiddags hade jag dock inget flyt. Jag bestämde mig på morgonen för att rida alla de unga och/eller vilda hästarna på förmiddagen eftersom det brukar vara lugnast i ridhuset då. Det var lugnt när jag red Daylight, men redan på häst nr 2, Score, började kaoset. Vi har en målare som springer runt och målar lite överallt just nu, de senaste dagarna har han målat boxgaller. Idag hade han tydligen bestämt sig för att måla kanten runt öppningen till ridhuset. På en stege. Iklädd vita kläder. Dessutom började han med att skrapa bort den gamla färgen = ett himla oljud. Yeeeessss! Jag lyckades få honom att förstå att han var tvungen att klättra upp lite långsamt och inte göra för stora rörelser, eftersom hästarna bara såg honom när han var uppe på stegen och inte när han stod på marken. Score tog trots allt det hela med ro, han är nog världens coolaste 4-åring.
Nästa häst ut var Samarand. Honom rider jag just nu som en treåring, han tar nämligen varken skänkeln framåt eller förhållande hjälper på ett normalt sätt. Det kräver att han är koncentrerad på mig, mig och bara mig. Målaren var dock inte superfarlig, men då började de laga en box inne i stallet. Med en vinkelslip. Och en borr. = MYCKET oljud. Oljudet kom dessutom plötsligt och i intervaller. Samarand var ändå relativt duktig, men det krävdes mycket tålamod från min sida när han VARENDA gång jag red förbi målaren eller förbi oljudet hoppade tre meter in mot mitten. Jag var glad när jag var färdig och hade överlevt...
Sen var det dags för Clovers Boy, en av Evas hästar. Han är bara 4 och både tittig och ljudkänslig, så jag började därför med att longera en liten stund. När han hade sprungit av sig det värsta var målaren färdig och de verkade klara med lagningen av boxen, så jag var på väg att sitta upp. Men nej, de var inte färdiga med boxen. De försökte nu sig på en ny metod, att banka väldigt hårt med en hammare i något annat hårt = ett fruktansvärt oljud! Et bien, som just då blev ledd i ridhuset, blåste upp sig som attan och höll på att slita sig, och jag fick fullt sjå med Clover Boy också. Det här ljudet fortsatte de sedan med sådär en gång varannan minut, så jag insåg att det inte var lönt att försöka rida en redan spänd 4-åring, Det blev fortsatt longering istället. Jag bestämde mig då också för att bara longera Quickness också, som var nästa häst på listan. Fast när jag bytte häst var alla helt plötsligt klara, och Q var lugn som ett ljus. Men då hade hon bara longergjord och longerskydd på sig, så jag kunde inte rida i alla fall. Så går det när man försöker planera och ingen annan gör det....
Imorgon är det hoppning igen, för den andra tränaren. WIHOOO! :D Jag ska hoppa Quickness också nu, håll tummarna för att det går bra. Hade behövt rida henne idag, men ja, det blev ju som det blev med det... Förutom henne ska jag hoppa samma 5 som i lördags.
Nu kallar sängen! Gooodnatt!
Sopor på balkongen
När jag äntligen fick tag i de där gula soppåsarna som man ska slänga allt återvinningsbart i funderade jag på var jag skulle ha dem tills det att sopbilen kommer och hämtar dem. Efter ett tag kom jag på - på balkongen såklart! Där är de inte i vägen och luktar inte inne i lägenheten. Jättebra.
Idag var jag ute på balkongen för att försöka få igång mitt internet (har bättre täckning där ute^^), och helt plötsligt började det prassla bakom mig. Jag vände mig om och såg att det rörde sig i en av de gula påsarna!! IIIIIIH!! Det måste vara en mus eller något. Egentligen är jag inte särskilt rädd för möss, men grejen är att jag måste lyfta påsen genom lägenheten för att kunna få ut den. Och om en mus har varit i påsen lär påsen vara sönder, och om musen fortfarande är kvar då kan den ramla ut - i lägenheten! USCH. Vet faktiskt inte hur jag ska lösa det där. Nästa påse lär få stanna kvar inne i lägenheten i alla fall.
Idag har jag köpt en brödrost för 10 euro. Helt okej ;) Jag har också friserat några av mina hästar, det var mycket välbehövligt. Idag var också kvinnan som gör akupunktur på hästarna här. Förra gången var Quickness jättespänd i ländryggen, och då trodde hon att det berodde på dålig ridning (då hade jag bara varit här en vecka). Idag sa hon att Quickness var hur mjuk och fin som helst i hela kroppen och att det betyder att jag ridit henne väldigt bra. DET blev jag väldigt glad av att höra :D Ffa eftersom Y och Bert antydde något annat i förra veckan. Idag var hon dock sjövild och jag blev tvungen att longera henne i en halvtimme innan jag kunde sitta upp igen. Så kan det gå.
Nu kallar sängen. Goooodnatt!
Ridsår och träningsvärk
Någon som vill ha mina ben? Jag har fruktansvärda ridsår efter sittbenen och otroligt ömma ben efter att ha ridit 22 pass på två dagar. Det ser nog roligt ut när jag går ^^
Mina hästar är fina i alla fall och gör framsteg allihop! Eller, nja. Daylight är halt och Samarand går plötsligt över huvud taget inte fram för skänkeln. Men de andra ;) Även Evas hästar fungerar helt okej, Count är lite väl lat för min smak kanske, men Cormac och Clover Boy är riktigt trevliga. :)
En mindre bra sak är att mina ridskor kastade in handduken idag. Egentligen är det inte något viktigt som gått sönder - bara gummisnörningen på framsidan, men om man inte har något nytt gummiband att sätta dit är de likväl i sönder. Måste komma på en provisorisk lösning. Skulle också behöva ett par nya chaps, de nya jag fick av Eva häromveckan har redan gått sönder två gånger. Och i det här j-vla landet finns ju inga vettiga ridsportaffärer. Fuck.
Helt slut
Idag har jag slått mitt personliga rekord i antal ridna hästar under en dag - 12 st plus en longerad. Därav är jag också heeeelt slut. Skulle kunna somna stående! Men först ska bloggen uppdateras och sen blir det lite Idol innan sängen kallar. Eller kanske blir det Idol från sängen ;-)
Jag har idag, som jag skrev igår, hoppat 5 hästar för en annan tränare idag. Det var verkligen helt fantastiskt! Plötsligt kände jag mig inte längre som den mest värdelösa människan i världen och plötsligt var det också kul att hoppa igen! :D Detta främst av tre anledningar;
1. Vi hoppade inte någon monsterbana, utan istället två linjer (en på rakt spår och en på böjt) och en kombination.
2. När jag gjorde något bra, så fick jag också reda på att det var bra
3. När jag gjorde ett misstag fick jag inte världens utskällning utan istället kommentaren "Det gör inget, bara kom igen!"
Vilket underverk det gjorde för min ridning! På 5 hästar och totalt ungefär 100 språng (oj, vad mycket det blir!) missade jag EN distans som också ledde till att det även blev fel ut ur linjen, så låt säga 2 %. Det är fan okej för att vara mig, och framförallt en ENORM förbättring. Det bästa av allt var att Et bien litade på mig till 100 % idag och hoppade allt! Och på de där 100 sprången hade jag inte en enda rivning. ÅH VAD JAG ÄR NÖJD!
Efter hoppningen hade jag ett samtal med min chef som också det fick mitt självförtroende att växa en bit. Hon är jättenöjd med mig och håller inte alls med Bert om att jag inte kan hoppa unghästarna. Så nu jävlar! :D
Godnatt!
Förlåt!
Skrev nyss ett inlägg som blogg.se lyckades radera meddetsamma. TACK! :(
Förlåt för dålig uppdatering, men det är väldigt mycket just nu. Idag fick jag tre nya hästar, Cormac (7 år e. Carolus), Count of Abbey (5 år e. Count Grannus) och Clover's Boy (4 år e. Converter II - Clover Hill). Därmed har jag totalt 13 hästar istället för 10. Jag behöver ju inte rida alla varje dag, men idag hann jag med 11 i alla fall. När jag var klar med dem ville jag egentligen longera Clover's Boy och lösgaloppera Samarand också, men då var klockan redan 8 och det var helt plötsligt massa folk i ridhuset. Så jag gav helt enkelt upp och åkte hem. Imorgon är det hoppning som gäller för en ny tränare. Jag ska hoppa Lumi, Whity, Et bien, Missi och Clover. Wish me luck! :)
Jag älskar mitt jobb!
Vårtecken
Nu är det väl ändå vår?!
Det fantastiska vädret till ära passade jag på att rida ut mina äldre hästar idag. De skötte sig alla otroligt bra, ffa Lumi. När jag var på väg hem med honom och nyss hade ridit över vägen, kom det två motorcyklar i hög hastighet precis bakom honom. Jag tog tag i manen när jag hörde dem för jag var helt övertygad om att han skulle bli rädd och springa iväg. Men icke, Lumi blinkade inte ens, utan lunkade bara vidare! Duktig häst <3
Vi hittade världens bästa backe i skogen också!
Dagen har för övrigt varit väääldigt lång. Jag började som vanligt halv nio i morse men var inte klar förrän tio i åtta ikväll. Anledningen till det var att jag totalt red och longerade 12 hästar idag och då tar det sin lilla tid. Därmed blev alla mina hästar ridna idag, och Samarand och Daylight fick två pass var. Daylight var konstigt nog inte halt mer idag, när veterinären var där. Skumt!
Score är superfin igen, vilket verkligen är jättekul. Idag gjorde han plötsligt ett bocksprång mitt på långsidan - ett stort, runt språng i perfekt balans. Men bara ett, sen galopperade han lugnt vidare. Jag skrattade och tyckte det var väldigt lustigt, han brukar ju aldrig bocka! Och så bara ett språng så där... Sen insåg jag att han inte alls bockat, han hade hoppat över skuggan från fönsterna! Visst ser det ut som ett hinder?! ;)
Nu ska jag Skypa med mamma & pappa! Godnaatt=)
Det fantastiska vädret till ära passade jag på att rida ut mina äldre hästar idag. De skötte sig alla otroligt bra, ffa Lumi. När jag var på väg hem med honom och nyss hade ridit över vägen, kom det två motorcyklar i hög hastighet precis bakom honom. Jag tog tag i manen när jag hörde dem för jag var helt övertygad om att han skulle bli rädd och springa iväg. Men icke, Lumi blinkade inte ens, utan lunkade bara vidare! Duktig häst <3
Vi hittade världens bästa backe i skogen också!
Dagen har för övrigt varit väääldigt lång. Jag började som vanligt halv nio i morse men var inte klar förrän tio i åtta ikväll. Anledningen till det var att jag totalt red och longerade 12 hästar idag och då tar det sin lilla tid. Därmed blev alla mina hästar ridna idag, och Samarand och Daylight fick två pass var. Daylight var konstigt nog inte halt mer idag, när veterinären var där. Skumt!
Score är superfin igen, vilket verkligen är jättekul. Idag gjorde han plötsligt ett bocksprång mitt på långsidan - ett stort, runt språng i perfekt balans. Men bara ett, sen galopperade han lugnt vidare. Jag skrattade och tyckte det var väldigt lustigt, han brukar ju aldrig bocka! Och så bara ett språng så där... Sen insåg jag att han inte alls bockat, han hade hoppat över skuggan från fönsterna! Visst ser det ut som ett hinder?! ;)
Nu ska jag Skypa med mamma & pappa! Godnaatt=)
Hoppning
Det gick bra idag! Kan ni fatta det, det gick bra! :D Det är ju fortfarande inte perfekt, men nu kan jag i alla fall träna på saker, eftersom jag inte längre behöver tänka på min egen balans. Därför lyckades jag för första gången fullfölja hela banan med alla tre hästarna. Lumi rev två hinder och Et bien stannade en gång, medan White var felfri. Jag hoppade om ett par grejor med alla hästarna och då blev det ytterliggare lite bättre. Det svåra är att hästarna är så olika varandra, Lumi hoppar allt men behöver hållas igång, Et bien stannar så fort hon får chansen och Whity blir lätt spänd och rusar. Idag red jag lite för mycket "Et bien" på Whity, satte för mycket tryck, och då blir han lite spänd. När jag kom de sista två linjerna igen fick jag dock rätt på det och det blev nästintill perfekt. JAG ÄR NÖJD! :D
Söndag
Vad har hänt idag då?
Det har regnat. Och regnat. Och regnat.
Daylight är halt. Jag som varit så himla övertygad om att hon minsann inte kommer bli halt mer.
Eftersom Samarand var sjövild när jag red honom innan lunch bestämde jag mig för att longera honom också innan jag gick hem idag. Han hade fortfarande sjuuukt mycket energi och rusade som en tok i början, men lugnade så småningom ner sig. När han jobbat i åtminstone 45 minuter var han sjöblöt av svett men andades fullt normalt! Man skulle kunna tro att han kom direkt från boxen. Det är kanske det man kallar för en superatlet? I alla fall så fick han snällt följa med mig runt i ridhuset när jag fyllde igen hålorna som han sprätt upp när han racade runt, och jag var väl inte jättekoncentrerad på honom hela tiden. Plötsligt insåg jag att han höll på att lägga sig ner för att rulla sig! Jag lyckades få upp honom på fötter innan han hann lägga sig ner, men Ramona hann se alltihop från stallet och höll på att dö av skratt. Jag också ;-)
En annan liten incident idag var när jag red Lumi. L skulle då longera Cormac. Det började med att Cormac blev rädd när han skulle hänga täcket på kanten, och flög iväg med Lukas hängande som en vante efter sig. L flög i marken och släpades till och med efter hästen ett antal meter. Ja, det var väl bra att han inte släppte hästen, men redan därifrån och sedan hela longeringen var bara FEL, FEL, FEL.
1. Inga handskar
2. Linan snurrad runt handen (det var därför han inte tappade hästen från början)
3. Linan överallt, antingen hängande i marken eller i en enda röra i handen
4. Linan i fel hand
5. Pisken plötsligt på marken, sedan i fel hand (mao framför hästen!)
6. Ingen kontroll över hästen, som själv valde gångart
7. Korsgalopp 90 % av tiden
8. Klatschade med pisken istället för att lugnt mana på framåt
9. Bara grimma på hästen
10. Dessutom longerlinan i ringen mitt under grimman
Och där skulle jag försöka rida… Good luck.
Imorgon är det hoppning i alla fall. Hoppas Bert inte bygger alltför svårt, jag behöver verkligen lite självförtroende nu. Wish me luck! :)
Hemlängtan
De senaste dagarna har jag haft väldigt mycket hemlängtan. Eller egentligen mest mamma-och-pappa-längtan. Tyckte att det var konstigt eftersom jag inte haft det särskilt mycket tidigare. Sen kom jag på att jag faktiskt aldrig har varit ifrån dem såhär länge i sträck tidigare. När jag flyttade till Bayern bodde jag bara där i drygt en månad innan mamma och pappa kom och hälsade på första gången, och sedan dröjde det bara knappt två månader innan jag åkte hem över jul. Nu har det redan gått 2,5 månad sen julsemestern och jag har ingen aning om när jag kan åka hem nästa gång. Så, egentligen är det kanske inte så konstigt att jag längtar hem. Jag längtar i alla fall SÅÅÅ tills jag får besök till våren! Ylva & Emelie kommer i alla fall, och det ska bli så jäävla roligt! Jag har börjat kika på lite evenemang som vi kan åka på då, avelstokiga som vi är alla tre. :)
Igår hade jag min lediga dag och passade på att åka till banken för att fixa ett nytt kreditkort. Tyvärr var det inte så enkelt, utan jag var tvungen att boka en tid och måste åka dit igen nästa vecka. Aja, sen ska allt bli mycket enklare iaf. Med tyskt Mastercard ;-)
Efteråt passade jag på att åka till Ikea för att handla nya glas (jag lyckades krascha ett av mina två normalstora glas häromdagen) och lite svenskt godis. Sedan hamnade jag heeeeeelt oplanerat på ett köpcenter. Eftersom jag inte längre får på mig mina gamla jeans (!!!) unnade jag mig själv ett par nya. 39 euro på H&M, helt okej :) Ska försöka fixa upp en bild på dem i dagarna. Jag är mycket nöjd i alla fall! :) Det jag är mindre nöjd med är att jag inte bara gått upp från storlek 25 till 26, utan dessutom till 27. Och det var till och med stretch! Jag är medveten om att strl 27 inte är särskilt mycket, men det tar emot även för mig att erkänna att jag gått upp så pass mycket. Och varför skulle allt sätta sig på låren?! Äh, tro nu inte att jag håller på att bli fåfäng, för så är inte fallet! :P
Jag ska fortsätta blogga lite på Evelinas blogg, så kika in på equilina.se ibland också ;-)
Ciiaaoo!
Igår hade jag min lediga dag och passade på att åka till banken för att fixa ett nytt kreditkort. Tyvärr var det inte så enkelt, utan jag var tvungen att boka en tid och måste åka dit igen nästa vecka. Aja, sen ska allt bli mycket enklare iaf. Med tyskt Mastercard ;-)
Efteråt passade jag på att åka till Ikea för att handla nya glas (jag lyckades krascha ett av mina två normalstora glas häromdagen) och lite svenskt godis. Sedan hamnade jag heeeeeelt oplanerat på ett köpcenter. Eftersom jag inte längre får på mig mina gamla jeans (!!!) unnade jag mig själv ett par nya. 39 euro på H&M, helt okej :) Ska försöka fixa upp en bild på dem i dagarna. Jag är mycket nöjd i alla fall! :) Det jag är mindre nöjd med är att jag inte bara gått upp från storlek 25 till 26, utan dessutom till 27. Och det var till och med stretch! Jag är medveten om att strl 27 inte är särskilt mycket, men det tar emot även för mig att erkänna att jag gått upp så pass mycket. Och varför skulle allt sätta sig på låren?! Äh, tro nu inte att jag håller på att bli fåfäng, för så är inte fallet! :P
Jag ska fortsätta blogga lite på Evelinas blogg, så kika in på equilina.se ibland också ;-)
Ciiaaoo!
Arg
Jag kan inte skälla på folk. Eller vara arg på någon öga mot öga, det går bara inte. Min nya granne och kollega, Martina, en tjej från Ungern, frågade i förregår om jag kunde hjälpa henne att fixa internet. Jag är ju sådär bra på det själv, men lovade i alla fall att hjälpa henne. Senare den eftermiddagen åkte hon med mig till Kaufland och handlade, och då tänkte jag att vi lika gärna kunde fixa internet åt henne samtidigt. Det ville hon dock inte, för hon visste inte om hon ville betala i förtid eller ha ett abonnemang. Det kunde jag visserligen förstå, så vi hoppade över det. Hon fick istället låna mitt internet för att ringa sina familj över Skypen den kvällen, men jag var noga med att tala om för henne att jag bara har en viss mängd att surfa för varje dag och att hon därför inte kan använda det för länge. En och en halv timme senare kom hon tillbaka... Aja, hon visade i alla fall stor tacksamhet och det var ju bara en gång - och jag vet ju hur mycket hemlängtan man har i början.
Igår kom hon igen och frågade om hon kunde ringa sin pojkvän, för hon hade problem med sin telefon och det var tydligen viktigt. Jag sa att hon kunde sitta här och prata, för jag hade jättebra täckning på internetet i mitt lilla hörn just då. Hon sa dessutom att det bara skulle ta en liten, liten stund. Jag vet inte, men jag tycker inte att 45 minuter är en liten, liten stund...
Klockan sju idag knackade hon ytterliggare en gång på dörren. Då hade hon varit och köpt ett internet ihop med sin pojkvän, men dumt nog behövde man komma åt internet för att kunna aktivera det. Därför behövde hon låna min dator igen. Fine, tänkte jag, det kan ju inte ta mer än en kvart att aktivera det. Jag var mitt inne i ett TV-program, men stängde av det och lämnade över datorn. Jag lämnade inte ens med strömsladden eftersom det skulle gå snabbt. Då var klockan kvart över sju. Jag började med att laga ett par ridbyxor - 30 minuter. Sedan diskade jag - 15 minuter. Sen lagade jag mat - 15 minuter. Sen tittade jag på en dokumentär på TV samtidigt som jag åt - 30 minuter. DÅ kom hon plötsligt. Jag var då ganska irriterad, och bestämde mig för att faktiskt visa att det inte är okej att säga att man ska låna datorn snabbt och sen inte kommer tillbaka förrän 90 minuter senare. Men så stod hon där i dörren med min dator och såg halvt förstörd ut för att de fortfarande inte fått igång sitt internet. Dessutom hade hon bakat och tagit med en stor bit rulltårta till mig. Inte sjutton kunde jag vara arg då! Istället tackade jag så mycket för kakan och diskuterade en stund med henne om vad som kunde vara fel med hennes internet.
Sen insåg jag att hon både varit ute på Skype och på Facebook på min dator. Egentligen bryr jag mig inte om det, men jag gillar inte att man säger en sak och gör en annan. Jag gillar inte att jag kämpar som fan för att få min ekonomi att gå runt, och så betalar jag för internet åt någon annan. Samtidigt känner jag med henne och tycker synd om henne - det kan fan inte vara lätt att prata så lite engelska och ingen tyska i det här landet. Samtidigt har hon sig själv att skylla - hon berättade att hon läst tyska i SJU år i skolan, men ändå inte kunde prata. Sju år är ungefär så länge som jag läst engelska, och det pratar jag flytande. Ibland undrar man...
Borde jag vara arg eller förstående?
Igår kom hon igen och frågade om hon kunde ringa sin pojkvän, för hon hade problem med sin telefon och det var tydligen viktigt. Jag sa att hon kunde sitta här och prata, för jag hade jättebra täckning på internetet i mitt lilla hörn just då. Hon sa dessutom att det bara skulle ta en liten, liten stund. Jag vet inte, men jag tycker inte att 45 minuter är en liten, liten stund...
Klockan sju idag knackade hon ytterliggare en gång på dörren. Då hade hon varit och köpt ett internet ihop med sin pojkvän, men dumt nog behövde man komma åt internet för att kunna aktivera det. Därför behövde hon låna min dator igen. Fine, tänkte jag, det kan ju inte ta mer än en kvart att aktivera det. Jag var mitt inne i ett TV-program, men stängde av det och lämnade över datorn. Jag lämnade inte ens med strömsladden eftersom det skulle gå snabbt. Då var klockan kvart över sju. Jag började med att laga ett par ridbyxor - 30 minuter. Sedan diskade jag - 15 minuter. Sen lagade jag mat - 15 minuter. Sen tittade jag på en dokumentär på TV samtidigt som jag åt - 30 minuter. DÅ kom hon plötsligt. Jag var då ganska irriterad, och bestämde mig för att faktiskt visa att det inte är okej att säga att man ska låna datorn snabbt och sen inte kommer tillbaka förrän 90 minuter senare. Men så stod hon där i dörren med min dator och såg halvt förstörd ut för att de fortfarande inte fått igång sitt internet. Dessutom hade hon bakat och tagit med en stor bit rulltårta till mig. Inte sjutton kunde jag vara arg då! Istället tackade jag så mycket för kakan och diskuterade en stund med henne om vad som kunde vara fel med hennes internet.
Sen insåg jag att hon både varit ute på Skype och på Facebook på min dator. Egentligen bryr jag mig inte om det, men jag gillar inte att man säger en sak och gör en annan. Jag gillar inte att jag kämpar som fan för att få min ekonomi att gå runt, och så betalar jag för internet åt någon annan. Samtidigt känner jag med henne och tycker synd om henne - det kan fan inte vara lätt att prata så lite engelska och ingen tyska i det här landet. Samtidigt har hon sig själv att skylla - hon berättade att hon läst tyska i SJU år i skolan, men ändå inte kunde prata. Sju år är ungefär så länge som jag läst engelska, och det pratar jag flytande. Ibland undrar man...
Borde jag vara arg eller förstående?
Skrivkramp
Har ingen motivation för min egen blogg längre. Har inte ett smack att skriva om, känns det som! Dagen har flutit på bra, inga avramlingar - inte ens ett bocksprång! Score var betydligt bättre än igår, Et bien blev riktigt fin mot slutet, och alla de andra har gått helt okej. Missi är dock ganska speciell, hon vill gärna hänga i handen och idag bestämde jag mig för att ge efter på tyglarna tills hon slutade hänga. Jag fick hålla i änden och Missi hade nosen i marken!! Så travade hon runt i tio minuter, så fort jag försökte korta upp tyglarna började hon hänga igen. Jag tänker rida så tills hon självmant tar upp huvudet, nån gång måste hon ju ge sig! :P Problemet är att hon blivit riden på pelham av en 6-årig tjej innan hon kom hit, så det är väl förståeligt att hon inte riktigt förstår, egentligen.
Jag har nya spekulanter på Milky, denna gången från Danmark. De verkar jättetrevliga och tjejen rider väldigt bra på filmerna de skickat. Jag har vidarebefodrat några frågor från dem till chefen, får se vad hon svarar. Hade varit kul om vi hittat en ny liten stjärna till honom, så att han än en gång kan få visa vad han går för!
Ikväll har jag lyxat till det med majskolvar och vitlöksbröd, mums! :D Under tiden tittade jag på Germanys next Top Model som är rättså underhållande. Dock förstår jag inte hur man kan vilja bli modell, ffa inte en sådan som går på catwalk. Där har de ju inte ens snygga kläder på sig. Nope, det är alldeles för ytligt för mig.
En bild på mig och Milky från igår
Nej, nu får det räcka för idag. Godnatt!
Jag har nya spekulanter på Milky, denna gången från Danmark. De verkar jättetrevliga och tjejen rider väldigt bra på filmerna de skickat. Jag har vidarebefodrat några frågor från dem till chefen, får se vad hon svarar. Hade varit kul om vi hittat en ny liten stjärna till honom, så att han än en gång kan få visa vad han går för!
Ikväll har jag lyxat till det med majskolvar och vitlöksbröd, mums! :D Under tiden tittade jag på Germanys next Top Model som är rättså underhållande. Dock förstår jag inte hur man kan vilja bli modell, ffa inte en sådan som går på catwalk. Där har de ju inte ens snygga kläder på sig. Nope, det är alldeles för ytligt för mig.
En bild på mig och Milky från igår
Nej, nu får det räcka för idag. Godnatt!
Solsken
Idag red jag och Eva ut i det fantastiska vårvädret. Jag red Et bien (bilden) och Eva Cormac. Båda skötte sig jättebra och tyckte det var väldigt skönt att komma ut och få röra på sig. Min dag idag har varit betydligt bättre än igår, det har varit riktigt kul att rida allihop. Som en bonus fick jag ett par nya chaps i morse :D Det är dem jag har på bilden, visst är de snygga?! Anledningen till det var att mina gamla gav upp helt igår och att jag då frågade Eva om hon visste var närmsta ridsportbutik låg. Svaret jag fick var "Nja, men jag kan ta med några chaps till dig imorgon som du kan prova!". Dessa hade hon fått av chefen, men de var lite för långa för henne. De passade däremot mig alldeles utmärkt och är redan så där lagom "inridna" så att jag slipper skavsår i knävecken. Dessutom fick jag dem helt gratis, kan ju inte bli bättre! :D Vill ni läsa mer om min dag får ni kika in Evelinas blogg, där har jag skrivit mer. http://equilina.se
Evelina har för övrigt kommit hem från BB med en jättefin liten dotter! Jag är SÅ glad för hennes skull att allt har gått bra, men om jag ska vara ärlig så hade jag gärna behållt hennes blogg ett tag till ;) Det är roligare att skriva för fler läsare och att för en gångs skull skriva om något annat än min vardag. Kanske ska ändra inriktning här? Tror dock att släkten tröttnar då... ;-)
Nu ska jag laga mat! :)
Förvirrad dag
Den här dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Min plan var ungefär såhär;
7.00-7.30 Förbereda för de första hästarna (plocka fram sadlar osv)
7.30-8.15 Rida Samarand
8.15-9.00 Quickness
9.00-9.45 Daylight
9.45-10.15 Bygga bana
10.15-11.00 Hoppa Lumi
11.00-11.45 Hoppa Et bien
11.45-12.30 Hoppa WW
12.30-13.30 Rida Missi
13.30-14.30 Ev. rida Milky
14.30-15.00 Duscha och göra mig ”fin”
15.00 Åka till banken i Böblingen för att fixa nytt bankkort
Jag höll planen till klockan 8! ^^ Då kom nämligen Alina och sa att det inte alls var någon hoppning idag, eftersom Y tävlat i helgen. Det visste jag ju att hon gjort, men eftersom ingen sagt något om dagens hoppning trodde jag att åtminstone jag skulle hoppa som vanligt. Lite uppgiven över att min plan med hästarna skitit sig (jag har alltid en plan för dem innan och efter hoppningen) fortsatte jag dock att rida. Samarand gick ganska bra ändå tills någon idiot utanför började banka på ridhusväggen. Stackars S fick panik och skenade nästan ett helt varv innan jag fick stopp på honom, mindre roligt. Efter det var det helt omöjligt att få kontakt med honom… Nästa häst blev Daylight, som fortfarande inte är riktigt förlåten sen avkastningen (jag har ju fortfarande ont^^). Hon har nämligen kommit på att hon faktiskt kan få av mig om hon vill, så hon gör världens bocksprång så fort jag ger minsta eftergift på innertygeln. Frågan är hur jag ska rida henne utan att ge eftergifter?! Tack vare gramantyglarna höll jag mig kvar idag, men det känns inte som någon suverän lösning på problemet.
Därefter red jag Quickness medan Eva red Score åt mig. Även Quickness gjorde plötsligt ett enormt bocksprång, men hon är ju bara 5 så det är ändå okej. I övrigt var hon superfin. Men, så dök helt plötsligt Bert upp! Då skulle vi visst hoppa i alla fall. Till honom hade Y sagt att jag skulle hoppa de jag brukar hoppa och att hon skulle hoppa Cormac, Gräfin och Quickness (!). Men eftersom Quickness redan var riden och WW stod färdig på gången blev Bert irriterad och ville helt plötsligt inte hålla några träningar. Trots telefonsamtal till Y och diverse diskussioner slutade det med att han åkte hem. Kvar stod jag hyfsat förvirrad efter en mindre utskällning och utan plan. Skulle Y rida Quickness? Och Eva var ju där för att rida Cormac själv. AAH, allt var allmänt förvirrat.
Jag red färdigt Quickness i alla fall och började sen med WW. Men all motivation var som bortblåst och det gick bara inte. Det slutade med att Eva visade en väg för mig i skogen och att jag red ut istället. Efter det red jag Missi en liten stund och tog sedan lunchpaus. Tyvärr blev jag inte mer motiverad under lunchen, men jag rörde i alla fall på Et bien och Lumi också när jag kom tillbaka. Milky fick en skrittur i skogen, det var det bästa på dagen! Han är pigg och skrittar på framåt, samtidigt som han är cool och inte tittar på något. Älskade ponny! <3
När jag var färdig med allt var klockan för mycket för att åka till banken. Det får jag göra en annan dag… Nu ska jag till Alina & Ramona och laga mat! :)
Mörbultad
Trixie! Vinflaska = Avramling. På Flyinge innebar varje avramling en vinflaska till vinfesten som hölls i slutet av varje läsår. Det hänger liksom fortfarande med ;)
I morse var jag fortfarande fruktansvärt mörbultad, kom knappt upp ur sängen. Trots att jag knaprade i min en Ipren nästan meddetsamma var det fortfarande myyycket tungt att gå till stallet 45 min senare. Det tog minst dubbelt så lång tid att gå också. Det var trots allt bara att bita ihop och sätta fart. Daylight var först ut som vanligt, men idag blev det gramantyglarna på. Jag behöver ju inte åka av två dagar i rad. ;) Dessutom höll jag mig till skritt och trav, för de hade terapiridning i ridhuset samtidigt och jag ville inte skrämma upp deras ponny med rodeo á la Daylight. Terapiponnyn har nämligen en viss tendens att göra samma sak som de andra hästarna i ridhuset - när de bockar alltså. ;)
Eftersom jag minimerat alla risker betydligt gick det bra med Daylight, om än inte smärtfritt. Minsta lilla ryck eller hopp åt sidan fick min stackars nacke att tänka självmordstankar. Nästa häst blev Milky, som var betydligt bättre för min nacke - han är så himla mjuk i alla rörelser. Jag longerade sedan Missi, red Score, linade Quickness och red sen alla de sista i ett svep. Smärtan försvann efterhand och på de sista hästarna kunde jag rida fullt normalt. Skönt! :)
Imorgon är det hoppning, men jag har bara tre hästar kvar att hoppa - Lumi, White och Et bien. Clover är fortfarande svullen i benet och får någon medicin mot det, och Missi är lite öm i ryggen. Dessutom ska Eva rida Score åt mig imorgon och Milky är iväg, så jag har inte så många hästar att rida utöver hoppningen heller. Det är trots allt ganska skönt, ffa med tanke på min nacke och rygg just nu.
Eftersom Evelina är på förlossningen gästbloggar jag i hennes blogg sålänge. Om ni vill kan ni ju läsa där också, men där skriver jag lite mer allmänt än vad jag gör här: http://equilina.se
Ciao!
Saknar!
I morse var jag fortfarande fruktansvärt mörbultad, kom knappt upp ur sängen. Trots att jag knaprade i min en Ipren nästan meddetsamma var det fortfarande myyycket tungt att gå till stallet 45 min senare. Det tog minst dubbelt så lång tid att gå också. Det var trots allt bara att bita ihop och sätta fart. Daylight var först ut som vanligt, men idag blev det gramantyglarna på. Jag behöver ju inte åka av två dagar i rad. ;) Dessutom höll jag mig till skritt och trav, för de hade terapiridning i ridhuset samtidigt och jag ville inte skrämma upp deras ponny med rodeo á la Daylight. Terapiponnyn har nämligen en viss tendens att göra samma sak som de andra hästarna i ridhuset - när de bockar alltså. ;)
Eftersom jag minimerat alla risker betydligt gick det bra med Daylight, om än inte smärtfritt. Minsta lilla ryck eller hopp åt sidan fick min stackars nacke att tänka självmordstankar. Nästa häst blev Milky, som var betydligt bättre för min nacke - han är så himla mjuk i alla rörelser. Jag longerade sedan Missi, red Score, linade Quickness och red sen alla de sista i ett svep. Smärtan försvann efterhand och på de sista hästarna kunde jag rida fullt normalt. Skönt! :)
Imorgon är det hoppning, men jag har bara tre hästar kvar att hoppa - Lumi, White och Et bien. Clover är fortfarande svullen i benet och får någon medicin mot det, och Missi är lite öm i ryggen. Dessutom ska Eva rida Score åt mig imorgon och Milky är iväg, så jag har inte så många hästar att rida utöver hoppningen heller. Det är trots allt ganska skönt, ffa med tanke på min nacke och rygg just nu.
Eftersom Evelina är på förlossningen gästbloggar jag i hennes blogg sålänge. Om ni vill kan ni ju läsa där också, men där skriver jag lite mer allmänt än vad jag gör här: http://equilina.se
Ciao!
Saknar!
Vinflaska
Det har hänt lite mer idag än igår, på gott och ont. Jag började som vanligt med att rida Daylight i morse och eftersom hon hållt sig så himla lugn de senaste två veckorna har jag nu börjat rida henne utan gramantyglar. I början var de en ren säkerhetsgrej när hon fick för sig att bocka iväg men på över två veckor har hon inte haft den minsta tendens till att bocka, inte ens sen jag började galoppera henne. Så jag blev minst sagt överraskad när hon idag från en trevlig, balanserad galopp fick för sig att ta världens största bocksprång in mitt mitten. Man kan säga att jag flööööööög! Jag landade nog förhållandevis bra, men har ändå förbannat ont överallt. Efter att jag hämtat andan och känt efter att allt var okej insåg jag att det bästa var att bara fortsätta rida utan att känna efter så värst mycket. Jag vågade inte ens gå hem för att äta lunch, vem vet om jag kunnat ta mig upp igen efter att ha suttit ner en halvtimme. Det blev inte lika mycket jobb som vanligt med varje häst, men jag kämpade i alla fall mig igenom de resterande åtta hästarna.
När jag haltat hem skyndade jag mig in i duschen och slängde sedan ihop lite mat. Inte förrän efter det vågade jag sätta mig ner, och ja - jag hade rätt, det är väldigt svårt att ta sig upp igen. Med andra ord kommer jag nu sitta i min soffa tills det blir dags att gå och lägga sig. Kanske klarar jag att gå ut i köket och prata lite på Skype ikväll, men jag lovar inget ;) Hur det ska gå att rida imorgon är också ett mysterium. Ipren brukar iofs vara ett säkert kort! ;)
En roligare grej är att det ringde köpare på Milky idag, en familj från Norge. Jag har mailat dem lite resultat nu precis, så kanske kommer de hit och provar honom snart. Resultaten kan de iaf inte klaga på, han har för sjutton varit bland topp tre i ALLA klasser han gått under 2010. Många av gångerna har han också vunnit. Han är cooool :D
När jag haltat hem skyndade jag mig in i duschen och slängde sedan ihop lite mat. Inte förrän efter det vågade jag sätta mig ner, och ja - jag hade rätt, det är väldigt svårt att ta sig upp igen. Med andra ord kommer jag nu sitta i min soffa tills det blir dags att gå och lägga sig. Kanske klarar jag att gå ut i köket och prata lite på Skype ikväll, men jag lovar inget ;) Hur det ska gå att rida imorgon är också ett mysterium. Ipren brukar iofs vara ett säkert kort! ;)
En roligare grej är att det ringde köpare på Milky idag, en familj från Norge. Jag har mailat dem lite resultat nu precis, så kanske kommer de hit och provar honom snart. Resultaten kan de iaf inte klaga på, han har för sjutton varit bland topp tre i ALLA klasser han gått under 2010. Många av gångerna har han också vunnit. Han är cooool :D
Bruksprovsresultat
Jag kopierar listan jag gjorde tidigare idag, så får vi se om jag hade rätt eller inte.
Godkända:
Magic Park - FEL
Centaurus - RÄTT! Hoppindex 19,1 Bruksprovsvinnare
Corporal - RÄTT! Hoppindex 20,1
Common Sense - FEL
Sohn der Sonne - RÄTT! Dressyrindex 19,3
Yoshi - FEL
I do kiss - FEL. Dock vinnare av publikens pris.
Wellington - RÄTT!
Det stora frågetecknet:
Luxus CML - bäst i test, med passgång. Svår ekvation! Ej godkänd
Icke godkända:
Chaccomino - RÄTT
Casilius - RÄTT
Everglades - RÄTT
Clever Hill Q - FEL! Godkänd! Dressyrindex 19,6. Dessutom bruksprovsvinnare :O
Henry - RÄTT
Watermill Dancer - RÄTT
Zidane - RÄTT
Av 15 gjorda gissningar hade jag 10 rätt, det får väl vara godkänt med tanke på att jag inte ens varit närvarande ;) Ett par reflektioner är;
- Stackars de med Common Sense-avkommor. Det är alltid en chansning att använda en treårshingst, och i det här fallet var det tydligen dumt. Tycker också synd om uppfödaren/ägaren som fått betala ytterliggare ett bruksprov utan att få lön för mödan.
- Bruksprovsvinnaren Centaurus har Caracas som morfar. Caracas är född 1959. Trots det fick Centaurus ett helt poäng för sin härstamning. Avelsframsteg?!
- För tredje året i rad gick publikens pris till en hingst som sedan inte blev godkänd. Först var det Digital VT, därefter Surfside Beach (vet visserligen vem som var skyldig till det^^) och nu I do kiss. Vet nämnden egentligen vad stoägarna letar efter?
Vad tycker ni om utgången av årets bruksprov?
Godkända:
Magic Park - FEL
Centaurus - RÄTT! Hoppindex 19,1 Bruksprovsvinnare
Corporal - RÄTT! Hoppindex 20,1
Common Sense - FEL
Sohn der Sonne - RÄTT! Dressyrindex 19,3
Yoshi - FEL
I do kiss - FEL. Dock vinnare av publikens pris.
Wellington - RÄTT!
Det stora frågetecknet:
Luxus CML - bäst i test, med passgång. Svår ekvation! Ej godkänd
Icke godkända:
Chaccomino - RÄTT
Casilius - RÄTT
Everglades - RÄTT
Clever Hill Q - FEL! Godkänd! Dressyrindex 19,6. Dessutom bruksprovsvinnare :O
Henry - RÄTT
Watermill Dancer - RÄTT
Zidane - RÄTT
Av 15 gjorda gissningar hade jag 10 rätt, det får väl vara godkänt med tanke på att jag inte ens varit närvarande ;) Ett par reflektioner är;
- Stackars de med Common Sense-avkommor. Det är alltid en chansning att använda en treårshingst, och i det här fallet var det tydligen dumt. Tycker också synd om uppfödaren/ägaren som fått betala ytterliggare ett bruksprov utan att få lön för mödan.
- Bruksprovsvinnaren Centaurus har Caracas som morfar. Caracas är född 1959. Trots det fick Centaurus ett helt poäng för sin härstamning. Avelsframsteg?!
- För tredje året i rad gick publikens pris till en hingst som sedan inte blev godkänd. Först var det Digital VT, därefter Surfside Beach (vet visserligen vem som var skyldig till det^^) och nu I do kiss. Vet nämnden egentligen vad stoägarna letar efter?
Vad tycker ni om utgången av årets bruksprov?
Min Shutterfly
Ibland måste man våga sticka ut hakan, och det tänkte jag göra nu. Jag tror att min lilla Samarand kan bli en riktig stjärna om han blir rätt utbildad hela vägen. Han påminner mycket om en viss Shutterfly, både i utseende, rörelsemönster och temperament. Idag när han var lite extra laddad hade han dessutom ett rörelsemönster i stil med en ung Totilas. Knäna var i princip i hakan! Jag tycker att han är alldeles, alldeles uuunderbar! <3
En mindre rolig sak var att Clover fått en negativ reaktion på vaccinationen i torsdags, och hade svullnat upp i hela bakdelen och ner i båda bakbenen. Det ena var betydligt värre än det andra, och hon kunde knappt gå... Hoppas hon mår bättre imorgon!!
Nu väntar jag med spänning på resultaten från bruksprovet...
En mindre rolig sak var att Clover fått en negativ reaktion på vaccinationen i torsdags, och hade svullnat upp i hela bakdelen och ner i båda bakbenen. Det ena var betydligt värre än det andra, och hon kunde knappt gå... Hoppas hon mår bättre imorgon!!
Nu väntar jag med spänning på resultaten från bruksprovet...
Bruksprovet
Av de hingstar som är kvar tippar jag följande:
(endast efter lite skvaller från Ylva & Johanna, plus de ytterst få omdömena på Equipe)
Godkända:
Magic Park
Centaurus
Corporal
Common Sense (tror inte de vågar ngt annat)
Sohn der Sonne
Yoshi (man kan ju hoppas!)
I do kiss
Wellington
Det stora frågetecknet:
Luxus CML - bäst i test, med passgång. Svår ekvation!
Icke godkända:
Chaccomino
Casilius
Everglades
Clever Hill Q
Henry
Watermill Dancer
Zidane (Det skulle förvåna mig MYCKET om nämnden godkänner en hingst de inte rekommenderat vidare till fas II. Men om man ska lyssna på testryttarna så...)
(endast efter lite skvaller från Ylva & Johanna, plus de ytterst få omdömena på Equipe)
Godkända:
Magic Park
Centaurus
Corporal
Common Sense (tror inte de vågar ngt annat)
Sohn der Sonne
Yoshi (man kan ju hoppas!)
I do kiss
Wellington
Det stora frågetecknet:
Luxus CML - bäst i test, med passgång. Svår ekvation!
Icke godkända:
Chaccomino
Casilius
Everglades
Clever Hill Q
Henry
Watermill Dancer
Zidane (Det skulle förvåna mig MYCKET om nämnden godkänner en hingst de inte rekommenderat vidare till fas II. Men om man ska lyssna på testryttarna så...)
Nattlig uppdatering
Idag har jag haft min lediga dag, även om den inte känts särskilt ledig. Jag sov visserligen till halv 10, men begav mig strax därefter till stallet. Där skulle vi klockan 10 äta frukost tillsammans eftersom Aga flyttar tillbaka till Polen imorgon, och sedan skulle Eva hjälpa mig med Score. Det gäller att passa på medan hon är på plats, därför tänkte jag rida honom idag även om jag egentligen var ledig. Nu blev det ju dock inte riktigt så... innan alla väl var på plats för frukosten hann klockan bli kvart i 11 och vi var inte klara förrän halv 12 - och då var Eva tvungen att åka hem. Eftersom jag ändå var där bestämde jag mig för att trots allt rida Score på egen hand, vilket gick sådär. Trots allt insåg jag där och då hur bra jag verkligen trivs här. Vi hade riktigt, riktigt roligt under frukosten - vi är helt enkelt ett toppengäng just nu! Och även om Score just nu är lite trotsig, så är det ju helt fantastiskt att jag när jag vill kan välja att rida en häst som är så fantastiskt fin. Lite kul kuriosa är att Score har Sandro som morfar, som också är farfar till den i Sverige helt nygodkände hingsten Sandro Gold.
Vid ett åkte Alina och jag iväg för att göra diverse ärenden. Bland annat försökte vi hitta en bank där jag kan ta ut pengar från mitt tyska kort, och sen handlade vi godis inför kvällen. Eller, Alina handlade godis. För 23 euro, till bara oss två ^^ (Alltså ca 220 kr, och godis är billigt här)
När vi kom hem var jag flitig och städade upp lägenheten genom att både diska, dammsuga, tvätta och plocka undan alla grejor. Jag har även annonserat ut Milky på Buke och Hastnet, vi ska göra ett försök att sälja honom till Sverige. Såå, om ni vet någon som letar en riktig superponny - hör av er!
Nu ikväll har Alina varit här. Vi har lagat och ätit Pitabröd med köttfärs och grönsaker, krängt godis, snackat skit och tittat på TV. Vi var dock ganska trötta båda två, så det blev ganska segt. Men, det gör ju inget :) Nu måste jag verkligen sova, klockan är alldeles för mycket när det är jobb imorgon. Goooodnaaaatt!
Vid ett åkte Alina och jag iväg för att göra diverse ärenden. Bland annat försökte vi hitta en bank där jag kan ta ut pengar från mitt tyska kort, och sen handlade vi godis inför kvällen. Eller, Alina handlade godis. För 23 euro, till bara oss två ^^ (Alltså ca 220 kr, och godis är billigt här)
När vi kom hem var jag flitig och städade upp lägenheten genom att både diska, dammsuga, tvätta och plocka undan alla grejor. Jag har även annonserat ut Milky på Buke och Hastnet, vi ska göra ett försök att sälja honom till Sverige. Såå, om ni vet någon som letar en riktig superponny - hör av er!
Nu ikväll har Alina varit här. Vi har lagat och ätit Pitabröd med köttfärs och grönsaker, krängt godis, snackat skit och tittat på TV. Vi var dock ganska trötta båda två, så det blev ganska segt. Men, det gör ju inget :) Nu måste jag verkligen sova, klockan är alldeles för mycket när det är jobb imorgon. Goooodnaaaatt!
Snabbis
Det har varit en lååång dag även idag. Och då har det ändå inte hänt något särskilt, jag har bara ridit väldigt länge och mycket. Samarand har bara skrittat och Missi blev longerad, men alla de andra 8 har fått ordentliga pass på 45-60 minuter. Eva har hjälpt mig med Score och Quickness, det går framåt med dem båda. Hon lyckades också pricka in exakt hur jag känner kring ridningen just nu - att jag tänker att jag är dålig och då rider ännu sämre då än vad jag egentligen skulle gjort.
"Om du glömmer problemen och försöker rida istället, så kommer problemen försvinna utan att du ens försökt lösa dem!"
"Om du glömmer problemen och försöker rida istället, så kommer problemen försvinna utan att du ens försökt lösa dem!"
Händelserik dag
Det har varit en lång och händelserik dag idag. Redan i morse var jag 5 min sen till stallet och mer förseningar skulle det bli. Jag började som vanligt med Daylight, som var riktigt fin i början men efter en stund började hänga i handen - antagligen för att hon inte orkar bära sig ordentligt särskilt länge. Jag galopperar nu ett helt varv åt varje håll och hon är fortfarande inte det minsta halt. Skönt :) Sedan stod Score på tur och eftersom Eva var i stallet även idag bad jag henne om hjälp. Det stod snart klart att det ursprungliga problemet jag har med Score är att jag har tappat högersidan på honom. Vi jobbade ganska länge med honom och han blev väldigt mycket bättre i slutet, vi ska fortsätta med det imorgon!
Efter Score red jag Clover och fick hjälp av Eva med henne också. Enkla saker som tempoväxlingar och öppna gjorde även henne riktigt lösgjord och fin mot slutet. Nu när hon rör sig normalt har jag inga som helst problem att rida henne längre, väldigt skönt. När jag var färdig med Clover hade klockan redan hunnit bli halv 12, när jag normalt sett är klar med 4 eller 5 hästar. Det gör ju inget i sig, bättre att göra ett bra jobb med varje häst än att bli klar i tid. Om bara inte allting annat också tänkt dra ut på tiden... Nästa häst på tur var WW, som jag bestämt mig för att rida ut med. Förra gången jag red ut honom hade jag ett ländtäcke på, men idag hittade vi inga ländtäcken någonstans. Inte förrän vi gett upp och jag bestämt mig för att rida med ett svettäcke istället, dök ländtäcket plötsligt upp. Först kl 12 kom jag iväg, för att snart upptäcka att det var halv storm ute. Nåja, det fick gå ändå. Tur att WW är coolare än coolast, för det är inte många hästar som hållt sig på mattan i den blåsten. Dessutom inte när de inte går i hage och inte har ridits ut ordentligt sen i höstas. Men Whitey, han lunkar bara på! :)
Jag tog en kort lunch och red sedan Et bien. Det gick sådär, eftersom den starka vinden gjorde så att fönsterna i taket på ridhuset började skallra något fruktansvärt. Normalt sett är Et bien väldigt cool, men det ljudet stressade till och med henne. Klockan 2 började vi sedan försöka lasta Cold Winter, som skulle till veterinären. Hur tror ni att det gick? Inte så bra, nej. Ingen av de andra verkade ha någon större erfarenhet av att lasta hästar och var alla väldigt stressade. Tanken var att en av handikapponnyerna skulle följa med som sällskap, men inte heller den gick att lasta. Långt om länge kom ett par av polackerna och lastade stackars CW på sitt eget sätt, inget som jag vill skriva om här. Hon gick in i släpet till sist i alla fall...
Jag hade då bestämt mig för att lösgaloppera Quickness istället för att rida henne, dels med tanke på ljudet i taket och hur hon har varit de senaste dagarna, och dels med tanke på hur mycket klockan hunnit bli. Precis när jag gjort henne färdig och skrittat fram henne, kommer en av polackerna med traktorn. Såklart var klockan halv 4 och det var dags för harvning av ridhuset.... Tillbaka med Q till stallet och väääänta. 20 min senare började jag om igen. Det var mycket uppskattat av Q att få springa av sig, jag var nästan rädd att hon skulle försöka hoppa ut genom fönsterna. Men det gjorde hon inte och efteråt verkade hon väldigt tillfreds, så allting gott.
Nästa häst på tur var Samarand, som går på antibiotika för sitt svullna ben och därför bara skulle skrittas. Tro det eller ej, men det gick faktiskt smärtfritt. Fast nu glömde jag ju... När Lukas (en av de nya groomarna) skulle göra i ordning S, hade S bitit honom i fingret!! Så han har nu (precis som Eva) ett stort bandage på vänster långfinger. Jag undrar hur illa det tog... Men, Samarand är känslig och groomarna behandlar inte alltid honom som om han vore det. Mot mig uppför han sig alltid utmärkt.
Min lista på hästar började så någorlunda närma sig slutet. Lumi stod på tur. Medan jag skrittade fram åt jag ett äpple och pratade med Petra (en av inackorderingarna) som också skrittade fram sin häst. Allt var frid och fröjd, tills en helvild Cormac kommer springande i full karriär - med en longerlina efter sig. Då hade en av de nya groomarna tappat honom, greeaat. Både Petra och jag var väldigt snabba av våra hästar, men det hade nog egentligen varit bättre att sitta kvar. Cormac sprang nämligen runt oss ett antal varv, med longerlinan efter sig, och det var väldigt svårt att hålla Lumi. Till sist lyckades Petra och jag i alla fall ta oss ut därifrån och så småningom kunde de fånga Cormac. Som tur var klarade sig alla utan större skador, bara groomen som hållt Cormac hade märken i händerna efter linan. Handskar...?!
Inte nog med det, när jag kom ut i stallet med Lumi då Cormac fortfarande var lös i ridhuset, stod Samarand fortfarande kvar i skötselspiltan, fast han blir tokig om man lämnar honom där. Och värst av allt - han var bara bunden i ena sidan av grimman, och sprang fram och tillbaka (ut och in ur spiltan) i panik. För att kunna hindra honom för att skada sig ordentligt var jag tvungen att snabbt som attan lämna över Lumi till första bästa människa (det blev traktorföraren, som just då råkade dyka upp!). Snabbt som attan fick jag gå iväg med Samarand till boxen och ta av honom sakerna och sedan springa tillbaka och binda upp Lumi. När jag sedan äntligen kom tillbaka till ridhuset var Cormac redan infångad.
Till sist lyckades jag rida färdigt Lumi och sedan även Milky, utan några större incidenter. När jag var klar hade Susi redan kommit tillbaka från veterinärkliniken, som ligger en och en halv timme enkel resa bort. Japp, jag var ganska trött då! Trots det åkte jag direkt efteråt och handlade, och sedan har jag både duschat, diskat, lagat mat, ätit, tittat på hästhoppning och nu uppdaterat bloggen. Nu Skype, sen sängen! :)
Efter Score red jag Clover och fick hjälp av Eva med henne också. Enkla saker som tempoväxlingar och öppna gjorde även henne riktigt lösgjord och fin mot slutet. Nu när hon rör sig normalt har jag inga som helst problem att rida henne längre, väldigt skönt. När jag var färdig med Clover hade klockan redan hunnit bli halv 12, när jag normalt sett är klar med 4 eller 5 hästar. Det gör ju inget i sig, bättre att göra ett bra jobb med varje häst än att bli klar i tid. Om bara inte allting annat också tänkt dra ut på tiden... Nästa häst på tur var WW, som jag bestämt mig för att rida ut med. Förra gången jag red ut honom hade jag ett ländtäcke på, men idag hittade vi inga ländtäcken någonstans. Inte förrän vi gett upp och jag bestämt mig för att rida med ett svettäcke istället, dök ländtäcket plötsligt upp. Först kl 12 kom jag iväg, för att snart upptäcka att det var halv storm ute. Nåja, det fick gå ändå. Tur att WW är coolare än coolast, för det är inte många hästar som hållt sig på mattan i den blåsten. Dessutom inte när de inte går i hage och inte har ridits ut ordentligt sen i höstas. Men Whitey, han lunkar bara på! :)
Jag tog en kort lunch och red sedan Et bien. Det gick sådär, eftersom den starka vinden gjorde så att fönsterna i taket på ridhuset började skallra något fruktansvärt. Normalt sett är Et bien väldigt cool, men det ljudet stressade till och med henne. Klockan 2 började vi sedan försöka lasta Cold Winter, som skulle till veterinären. Hur tror ni att det gick? Inte så bra, nej. Ingen av de andra verkade ha någon större erfarenhet av att lasta hästar och var alla väldigt stressade. Tanken var att en av handikapponnyerna skulle följa med som sällskap, men inte heller den gick att lasta. Långt om länge kom ett par av polackerna och lastade stackars CW på sitt eget sätt, inget som jag vill skriva om här. Hon gick in i släpet till sist i alla fall...
Jag hade då bestämt mig för att lösgaloppera Quickness istället för att rida henne, dels med tanke på ljudet i taket och hur hon har varit de senaste dagarna, och dels med tanke på hur mycket klockan hunnit bli. Precis när jag gjort henne färdig och skrittat fram henne, kommer en av polackerna med traktorn. Såklart var klockan halv 4 och det var dags för harvning av ridhuset.... Tillbaka med Q till stallet och väääänta. 20 min senare började jag om igen. Det var mycket uppskattat av Q att få springa av sig, jag var nästan rädd att hon skulle försöka hoppa ut genom fönsterna. Men det gjorde hon inte och efteråt verkade hon väldigt tillfreds, så allting gott.
Nästa häst på tur var Samarand, som går på antibiotika för sitt svullna ben och därför bara skulle skrittas. Tro det eller ej, men det gick faktiskt smärtfritt. Fast nu glömde jag ju... När Lukas (en av de nya groomarna) skulle göra i ordning S, hade S bitit honom i fingret!! Så han har nu (precis som Eva) ett stort bandage på vänster långfinger. Jag undrar hur illa det tog... Men, Samarand är känslig och groomarna behandlar inte alltid honom som om han vore det. Mot mig uppför han sig alltid utmärkt.
Min lista på hästar började så någorlunda närma sig slutet. Lumi stod på tur. Medan jag skrittade fram åt jag ett äpple och pratade med Petra (en av inackorderingarna) som också skrittade fram sin häst. Allt var frid och fröjd, tills en helvild Cormac kommer springande i full karriär - med en longerlina efter sig. Då hade en av de nya groomarna tappat honom, greeaat. Både Petra och jag var väldigt snabba av våra hästar, men det hade nog egentligen varit bättre att sitta kvar. Cormac sprang nämligen runt oss ett antal varv, med longerlinan efter sig, och det var väldigt svårt att hålla Lumi. Till sist lyckades Petra och jag i alla fall ta oss ut därifrån och så småningom kunde de fånga Cormac. Som tur var klarade sig alla utan större skador, bara groomen som hållt Cormac hade märken i händerna efter linan. Handskar...?!
Inte nog med det, när jag kom ut i stallet med Lumi då Cormac fortfarande var lös i ridhuset, stod Samarand fortfarande kvar i skötselspiltan, fast han blir tokig om man lämnar honom där. Och värst av allt - han var bara bunden i ena sidan av grimman, och sprang fram och tillbaka (ut och in ur spiltan) i panik. För att kunna hindra honom för att skada sig ordentligt var jag tvungen att snabbt som attan lämna över Lumi till första bästa människa (det blev traktorföraren, som just då råkade dyka upp!). Snabbt som attan fick jag gå iväg med Samarand till boxen och ta av honom sakerna och sedan springa tillbaka och binda upp Lumi. När jag sedan äntligen kom tillbaka till ridhuset var Cormac redan infångad.
Till sist lyckades jag rida färdigt Lumi och sedan även Milky, utan några större incidenter. När jag var klar hade Susi redan kommit tillbaka från veterinärkliniken, som ligger en och en halv timme enkel resa bort. Japp, jag var ganska trött då! Trots det åkte jag direkt efteråt och handlade, och sedan har jag både duschat, diskat, lagat mat, ätit, tittat på hästhoppning och nu uppdaterat bloggen. Nu Skype, sen sängen! :)
Humörsvängningar
Jag har fruktansvärda humörsvängningar just nu. Ena stunden är jag supertrött och orkar inte röra mig en meter, i nästa är jag pigg, glad och positiv, i nästa är jag jättenere och på väg att ge upp och i nästa är jag taggad och supermotiverad. I en minut kan jag vara så sjukt glad över att vara här och känna mig lyckligt lottad, för att i nästa hata det över allt annat och bara vilja åka hem. Det är otroligt påfrestande. De dåliga stunderna drar ner en så mycket att man undrar om man någonsin ska ta sig upp igen.
Ungefär så har min dag sett ut idag. Jag började tidigt i morse, var i stallet strax efter 7. Som vanligt höll de på att harva ridhuset då men jag började med att plocka fram alla grejor, linda av benen på de hästar jag skulle rida och gjorde i ordning Score för ridpasset under tiden. Sedan ledde jag Score en stund där ute tills ridhuset var klart, och då kunde jag direkt sitta upp och börja trava. Han var dessvärre inte så rolig idag, han försöker komma undan genom att springa eller kröka på nacken så mycket att han biter sig själv i bringan. På något sätt måste man alltså få honom att vänta utan att ta i honom, vilket är sådär lätt på en 4-åring. Jag skulle vilja be Eva rida honom, men hon kan ju inte ens rida sina egna för tillfället sen hon brutit fingret. Det svåra med de hästarna som inte hoppas är att jag inte får någon hjälp med dem på marken heller. Ska prata med chefen om vi kanske kan komma på någon lösning för det. Jag var inte direkt glad efter att jag ridit Score, men trots allt inte heldeppig heller.
Sedan fotsatte jag med Daylight, som gick helt ok. Klockan hade redan hunnit bli nio när jag var klar med henne, vilket innebar att jag hade en timme på mig med Samarand. Normalt sett skulle det ha varit gott om tid, men på tisdagar tycks alla groomarna gå upp i rök klockan nio. Det är sagt att jag ska göra i ordning mina första hästar själv på tisdagar eftersom groomarna måste hinna leda alla ”skritt-hästarna” innan vi börjar hoppa. Det kan jag förstå, men när alla deras hästar är skrittade och klockan bara är nio, då kan de väl hjälpa mig med mina hästar som vanligt? Nej istället hade alla försvunnit på olika håll och gjorde saker som att linda ihop lindor – något som de skulle kunna göra precis när som helst under dagen. Istället måste jag snabbt som attan springa tillbaka med Daylight till boxen, hämta Samarand, göra vid honom (och eftersom han måste ha diverse lindor runtom och aldrig står stilla tar det minst en kvart) och sedan börja rida. När jag väl satt i sadeln var klockan redan halv tio. Med andra ord blev det ett halvdant pass på 20 minuter, för sen kom Bert och började bygga. Han undrade såklart varför jag inte var klar i tid att hjälpa honom att bygga, så jag sa som det var. Det tog han sedan upp med Y och sen blev det ett himla liv. Gaaah! Vi behöver en stallchef, helt klart. Någon hippolog som är sugen på att komma hit och ordna upp, kanske?
Banan Bert byggde idag var supersvår. Redan när vi byggde undrade jag hur i hela friden den skulle gå att hoppa. Bland annat fanns där en linje på böjt spår på bara fyra galoppsprång. För att hinna svänga till andra fick man vända i luften redan över första hindret. Kom man då in i lite fel vinkel över det första var det helt omöjligt att ta sig till nästa. Jag vet inte hur många gånger jag vände ur och fick göra om den linjen. Bert hade dock en poäng i det hela – när jag klarar detta och ska rida min första 1,40 kommer inga vägar vara svåra att rida. Jag har dock en liiiiiiiiiten, liiiiiiiten bit kvar dit…
Missi var först ut även idag. Jag tyckte hon hoppade tekniskt sämre idag än sist, men Bert sa att det var positivt eftersom hon hoppade mer avslappnat. Tanken är ju att hon ska kunna ridas av ett barn, och då är det ju viktigt att hon inte hoppar för stort och för svårt. Överlag gick hoppningen med henne ändå bra, jag behövde inte göra om någonting på banan med henne. Då var humöret relativt bra, jag kände att det här nog kanske skulle gå vägen ändå.
Sedan hoppade jag WW. Av någon anledning hade jag igen jättesvårt för att hålla balansen över hinderna på honom. Gång på gång hoppade han mig ur balans och då var alla de svåra distanserna redan förlorade. Efter att jag gjort om ungefär allting ett antal gånger var det äntligen över, och då var jag så nere att jag var på väg att säga upp mig där och då. Tårarna brände innanför ögonlocken och jag hade ingen som helst lust att hoppa nästa häst. I ett tappert försök att ta mig upp från skiten och ladda om sköljde jag ansiktet i iskallt vatten för att klarna tankarna. Kanske hjälpte det, för när jag ridit Et bien i fem minuter var jag på bra humör igen. Hoppningen på henne gick inte bra, men heller inte lika katastrofalt som med WW. Även hon hoppade mig ur sadeln idag, men åtminstone inte så mycket att hon började bocka. Fyragaloppsprångslinjen var precis lika svår på henne som på WW, det gick bara inte. När jag hoppat henne var jag mer likgiltig än förtvivlad, det var ändå inte SÅ dåligt. Bara dåligt.
Därefter var det Lumis tur. Älskade, fina, snälla Lumi. Jämfört med de andra är han så ofattbart enkel att hoppa, jag behöver inte fundera på balansen över hinderna – det är bara att rida. Tro det eller ej, men vi lyckades faktiskt hoppa hela banan felfritt. Det var första gången av alla fyra gångerna jag hoppat här som jag fullföljt banan på första försöket med någon av de stora hästarna. Grattis :S Trots det var det inte särskilt bra, jag fick ändå hoppa om den där dumma linjen, plus en av de andra.
Vi bestämde att vi inte skulle hoppa Clover idag, utan att jag bara skulle rida henne normalt medan Bert och Y tittade på henne. Tyvärr var hon inte alls så fin från början idag som hon var igår, utan nu var hon åter knackig de första varven. Sen släpper det plötsligt och hon känns fin och lösgjord. Skumt!
Jag red även Quickness innan jag slutade för dagen, och hon var minst sagt sjövild. Drog iväg flera gånger i långa bockserier genom hela ridhuset. Y, som inte riktigt trodde på mig när jag sa att hon gjort likadant igår, sa att hon aldrig sett henne på det viset. Bert tyckte dock att det var positivt att hon visade lite glädje vid ridningen. Det kan jag hålla med om – i början var hon så himla uttråkad när man red henne och att få igång bakbenen var stört omöjligt. Efter några varv i bocksprång/sken idag var hon dock framme för skänkeln och jobbade på ganska bra. ;)
Relativt nöjd med de två sista hästarna begav jag mig hemåt i ett hyfsat positivt tillstånd. Men så - pang, bom var jag nere i skiten igen. Jag krängde ett choklad, grät och lyssnade på hög musik i ungefär tio minuter, sedan tog jävlar anammat över och humöret blev bra igen. Bestämde mig för att gå ut och springa en runda, så jag laddade musik på mp3:n och begav mig ut i skogen. Det var jätteskönt och uppiggande att springa, så när jag kom hem fortsatte jag med lite styrketräning. Därefter påbörjade jag detta inlägg och i samband med att jag skrivit om de olika humörsvängningarna har humöret följt med upp och ned i dem också. Det känns väldigt märkligt att vara glad ena sekunden och ledsen nästa. Vad ska jag göra?!
Uppmärksammad?
Mellan 12.39 och 13.30 idag hade jag fått 6 kommentarer på gårdagens inlägg, samtliga från personer jag inte känner. Det hör inte till vanligheterna, men kul såklart! Frågan är - hur har de hittat mig? Min första tanke var att Evelina hade skrivit något på sin blogg, första gången jag var nämnd där fyrdubblades mitt läsarantal över en natt. Men så var inte fallet. Hm, nu är jag nyfiken! :P
Jag har hoppat idag, det gick inget vidare. Kommer ett längre inlägg om det lite senare, nu ska jag ut och jogga. Hörs! :)
Jag har hoppat idag, det gick inget vidare. Kommer ett längre inlägg om det lite senare, nu ska jag ut och jogga. Hörs! :)
