Det har varit en lång och händelserik dag idag. Redan i morse var jag 5 min sen till stallet och mer förseningar skulle det bli. Jag började som vanligt med Daylight, som var riktigt fin i början men efter en stund började hänga i handen - antagligen för att hon inte orkar bära sig ordentligt särskilt länge. Jag galopperar nu ett helt varv åt varje håll och hon är fortfarande inte det minsta halt. Skönt :) Sedan stod Score på tur och eftersom Eva var i stallet även idag bad jag henne om hjälp. Det stod snart klart att det ursprungliga problemet jag har med Score är att jag har tappat högersidan på honom. Vi jobbade ganska länge med honom och han blev väldigt mycket bättre i slutet, vi ska fortsätta med det imorgon!

Efter Score red jag Clover och fick hjälp av Eva med henne också. Enkla saker som tempoväxlingar och öppna gjorde även henne riktigt lösgjord och fin mot slutet. Nu när hon rör sig normalt har jag inga som helst problem att rida henne längre, väldigt skönt. När jag var färdig med Clover hade klockan redan hunnit bli halv 12, när jag normalt sett är klar med 4 eller 5 hästar. Det gör ju inget i sig, bättre att göra ett bra jobb med varje häst än att bli klar i tid. Om bara inte allting annat också tänkt dra ut på tiden... Nästa häst på tur var WW, som jag bestämt mig för att rida ut med. Förra gången jag red ut honom hade jag ett ländtäcke på, men idag hittade vi inga ländtäcken någonstans. Inte förrän vi gett upp och jag bestämt mig för att rida med ett svettäcke istället, dök ländtäcket plötsligt upp. Först kl 12 kom jag iväg, för att snart upptäcka att det var halv storm ute. Nåja, det fick gå ändå. Tur att WW är coolare än coolast, för det är inte många hästar som hållt sig på mattan i den blåsten. Dessutom inte när de inte går i hage och inte har ridits ut ordentligt sen i höstas. Men Whitey, han lunkar bara på! :)

Jag tog en kort lunch och red sedan Et bien. Det gick sådär, eftersom den starka vinden gjorde så att fönsterna i taket på ridhuset började skallra något fruktansvärt. Normalt sett är Et bien väldigt cool, men det ljudet stressade till och med henne. Klockan 2 började vi sedan försöka lasta Cold Winter, som skulle till veterinären. Hur tror ni att det gick? Inte så bra, nej. Ingen av de andra verkade ha någon större erfarenhet av att lasta hästar och var alla väldigt stressade. Tanken var att en av handikapponnyerna skulle följa med som sällskap, men inte heller den gick att lasta. Långt om länge kom ett par av polackerna och lastade stackars CW på sitt eget sätt, inget som jag vill skriva om här. Hon gick in i släpet till sist i alla fall...

Jag hade då bestämt mig för att lösgaloppera Quickness istället för att rida henne, dels med tanke på ljudet i taket och hur hon har varit de senaste dagarna, och dels med tanke på hur mycket klockan hunnit bli. Precis när jag gjort henne färdig och skrittat fram henne, kommer en av polackerna med traktorn. Såklart var klockan halv 4 och det var dags för harvning av ridhuset.... Tillbaka med Q till stallet och väääänta. 20 min senare började jag om igen. Det var mycket uppskattat av Q att få springa av sig, jag var nästan rädd att hon skulle försöka hoppa ut genom fönsterna. Men det gjorde hon inte och efteråt verkade hon väldigt tillfreds, så allting gott.

Nästa häst på tur var Samarand, som går på antibiotika för sitt svullna ben och därför bara skulle skrittas. Tro det eller ej, men det gick faktiskt smärtfritt. Fast nu glömde jag ju... När Lukas (en av de nya groomarna) skulle göra i ordning S, hade S bitit honom i fingret!! Så han har nu (precis som Eva) ett stort bandage på vänster långfinger. Jag undrar hur illa det tog... Men, Samarand är känslig och groomarna behandlar inte alltid honom som om han vore det. Mot mig uppför han sig alltid utmärkt.

Min lista på hästar började så någorlunda närma sig slutet. Lumi stod på tur. Medan jag skrittade fram åt jag ett äpple och pratade med Petra (en av inackorderingarna) som också skrittade fram sin häst. Allt var frid och fröjd, tills en helvild Cormac kommer springande i full karriär - med en longerlina efter sig. Då hade en av de nya groomarna tappat honom, greeaat. Både Petra och jag var väldigt snabba av våra hästar, men det hade nog egentligen varit bättre att sitta kvar. Cormac sprang nämligen runt oss ett antal varv, med longerlinan efter sig, och det var väldigt svårt att hålla Lumi. Till sist lyckades Petra och jag i alla fall ta oss ut därifrån och så småningom kunde de fånga Cormac. Som tur var klarade sig alla utan större skador, bara groomen som hållt Cormac hade märken i händerna efter linan. Handskar...?!

Inte nog med det, när jag kom ut i stallet med Lumi då Cormac fortfarande var lös i ridhuset, stod Samarand fortfarande kvar i skötselspiltan, fast han blir tokig om man lämnar honom där. Och värst av allt - han var bara bunden i ena sidan av grimman, och sprang fram och tillbaka (ut och in ur spiltan) i panik. För att kunna hindra honom för att skada sig ordentligt var jag tvungen att snabbt som attan lämna över Lumi till första bästa människa (det blev traktorföraren, som just då råkade dyka upp!). Snabbt som attan fick jag gå iväg med Samarand till boxen och ta av honom sakerna och sedan springa tillbaka och binda upp Lumi. När jag sedan äntligen kom tillbaka till ridhuset var Cormac redan infångad.

Till sist lyckades jag rida färdigt Lumi och sedan även Milky, utan några större incidenter. När jag var klar hade Susi redan kommit tillbaka från veterinärkliniken, som ligger en och en halv timme enkel resa bort. Japp, jag var ganska trött då! Trots det åkte jag direkt efteråt och handlade, och sedan har jag både duschat, diskat, lagat mat, ätit, tittat på hästhoppning och nu uppdaterat bloggen. Nu Skype, sen sängen! :)