Idag när jag skulle rida Clovers Boy hände något lustigt. Jag hade just tagit av honom täcket och hängt det på sargkanten och höll på att fixa med stigbyglarna för att kunna sitta upp. CB stod först lika lugnt och stilla som han brukar göra, men satte sedan helt plötsligt av i full kariärr genom ridhuset. Jag hann inte ens reagera och greppa tygeln hårdare, utan tappade bara taget. CB sprang genom hela ridhuset och vände sedan på mitten av andra kortsidan. Då saktade han av till skritt och kom sedan tillbaka till mig. Jag fattade ingenting! Det hörs ofta ljud inifrån stallet som hästarna reagerar på, men det hördes ju ingenting den här gången. När jag sedan gick tillbaka med CB till pallen insåg jag att täcket hade ramlat ner från sargkanten, precis bakom honom. Det var såklart det han blivit rädd för, stackarn!

När jag lite senare på dagen red Et bien på utebanan såg jag plötsligt en sjövild Count bocka omkring inne i ridhuset. Jag hann inte mer än tänka; "Shit, porten är öppen", förrän han var utanför ridhuset. Jag var snabb som attan av Et bien, för annars hade jag fått en flygtur istället och det hade jag ingen lust med. Count hade då lugnat ner sig och stannade precis på andra sidan häcken. Natascha kom precis då och lyckades fånga honom. Det som hade hänt var att han slitit sig när hon höll på att tränsa, därav hade han tyglarna runt halsen och tränset hängande framför sig/runt frambenen. "Dumt" nog försökte N tränsa honom där direkt, till följden av att Count slet sig ännu en gång. Denna gången fick jag verkligen fullt sjå med att hålla Et bien, men lyckades på något vis ta med henne in i stallet. Där band jag snabbt upp henne och sprang ut för att hjälpa till att fånga Count. Då var han som tur var redan infångad och på väg in. Tränset var itu, men alla hästar och människor hade klarat sig oskadda. Tur! :)

Imorgon ska vi nog hålla lite bättre i hästarna ;-)