Jag har fruktansvärda humörsvängningar just nu. Ena stunden är jag supertrött och orkar inte röra mig en meter, i nästa är jag pigg, glad och positiv, i nästa är jag jättenere och på väg att ge upp och i nästa är jag taggad och supermotiverad. I en minut kan jag vara så sjukt glad över att vara här och känna mig lyckligt lottad, för att i nästa hata det över allt annat och bara vilja åka hem. Det är otroligt påfrestande. De dåliga stunderna drar ner en så mycket att man undrar om man någonsin ska ta sig upp igen.

Ungefär så har min dag sett ut idag. Jag började tidigt i morse, var i stallet strax efter 7. Som vanligt höll de på att harva ridhuset då men jag började med att plocka fram alla grejor, linda av benen på de hästar jag skulle rida och gjorde i ordning Score för ridpasset under tiden. Sedan ledde jag Score en stund där ute tills ridhuset var klart, och då kunde jag direkt sitta upp och börja trava. Han var dessvärre inte så rolig idag, han försöker komma undan genom att springa eller kröka på nacken så mycket att han biter sig själv i bringan. På något sätt måste man alltså få honom att vänta utan att ta i honom, vilket är sådär lätt på en 4-åring. Jag skulle vilja be Eva rida honom, men hon kan ju inte ens rida sina egna för tillfället sen hon brutit fingret. Det svåra med de hästarna som inte hoppas är att jag inte får någon hjälp med dem på marken heller. Ska prata med chefen om vi kanske kan komma på någon lösning för det. Jag var inte direkt glad efter att jag ridit Score, men trots allt inte heldeppig heller.

Sedan fotsatte jag med Daylight, som gick helt ok. Klockan hade redan hunnit bli nio när jag var klar med henne, vilket innebar att jag hade en timme på mig med Samarand. Normalt sett skulle det ha varit gott om tid, men på tisdagar tycks alla groomarna gå upp i rök klockan nio. Det är sagt att jag ska göra i ordning mina första hästar själv på tisdagar eftersom groomarna måste hinna leda alla ”skritt-hästarna” innan vi börjar hoppa. Det kan jag förstå, men när alla deras hästar är skrittade och klockan bara är nio, då kan de väl hjälpa mig med mina hästar som vanligt? Nej istället hade alla försvunnit på olika håll och gjorde saker som att linda ihop lindor – något som de skulle kunna göra precis när som helst under dagen. Istället måste jag snabbt som attan springa tillbaka med Daylight till boxen, hämta Samarand, göra vid honom (och eftersom han måste ha diverse lindor runtom och aldrig står stilla tar det minst en kvart) och sedan börja rida. När jag väl satt i sadeln var klockan redan halv tio. Med andra ord blev det ett halvdant pass på 20 minuter, för sen kom Bert och började bygga. Han undrade såklart varför jag inte var klar i tid att hjälpa honom att bygga, så jag sa som det var. Det tog han sedan upp med Y och sen blev det ett himla liv. Gaaah! Vi behöver en stallchef, helt klart. Någon hippolog som är sugen på att komma hit och ordna upp, kanske?

Banan Bert byggde idag var supersvår. Redan när vi byggde undrade jag hur i hela friden den skulle gå att hoppa. Bland annat fanns där en linje på böjt spår på bara fyra galoppsprång. För att hinna svänga till andra fick man vända i luften redan över första hindret. Kom man då in i lite fel vinkel över det första var det helt omöjligt att ta sig till nästa. Jag vet inte hur många gånger jag vände ur och fick göra om den linjen. Bert hade dock en poäng i det hela – när jag klarar detta och ska rida min första 1,40 kommer inga vägar vara svåra att rida. Jag har dock en liiiiiiiiiten, liiiiiiiten bit kvar dit…

Missi var först ut även idag. Jag tyckte hon hoppade tekniskt sämre idag än sist, men Bert sa att det var positivt eftersom hon hoppade mer avslappnat. Tanken är ju att hon ska kunna ridas av ett barn, och då är det ju viktigt att hon inte hoppar för stort och för svårt. Överlag gick hoppningen med henne ändå bra, jag behövde inte göra om någonting på banan med henne. Då var humöret relativt bra, jag kände att det här nog kanske skulle gå vägen ändå.

Sedan hoppade jag WW. Av någon anledning hade jag igen jättesvårt för att hålla balansen över hinderna på honom. Gång på gång hoppade han mig ur balans och då var alla de svåra distanserna redan förlorade. Efter att jag gjort om ungefär allting ett antal gånger var det äntligen över, och då var jag så nere att jag var på väg att säga upp mig där och då. Tårarna brände innanför ögonlocken och jag hade ingen som helst lust att hoppa nästa häst. I ett tappert försök att ta mig upp från skiten och ladda om sköljde jag ansiktet i iskallt vatten för att klarna tankarna. Kanske hjälpte det, för när jag ridit Et bien i fem minuter var jag på bra humör igen. Hoppningen på henne gick inte bra, men heller inte lika katastrofalt som med WW. Även hon hoppade mig ur sadeln idag, men åtminstone inte så mycket att hon började bocka. Fyragaloppsprångslinjen var precis lika svår på henne som på WW, det gick bara inte. När jag hoppat henne var jag mer likgiltig än förtvivlad, det var ändå inte SÅ dåligt. Bara dåligt.

Därefter var det Lumis tur. Älskade, fina, snälla Lumi. Jämfört med de andra är han så ofattbart enkel att hoppa, jag behöver inte fundera på balansen över hinderna – det är bara att rida. Tro det eller ej, men vi lyckades faktiskt hoppa hela banan felfritt. Det var första gången av alla fyra gångerna jag hoppat här som jag fullföljt banan på första försöket med någon av de stora hästarna. Grattis :S Trots det var det inte särskilt bra, jag fick ändå hoppa om den där dumma linjen, plus en av de andra.

Vi bestämde att vi inte skulle hoppa Clover idag, utan att jag bara skulle rida henne normalt medan Bert och Y tittade på henne. Tyvärr var hon inte alls så fin från början idag som hon var igår, utan nu var hon åter knackig de första varven. Sen släpper det plötsligt och hon känns fin och lösgjord. Skumt!

Jag red även Quickness innan jag slutade för dagen, och hon var minst sagt sjövild. Drog iväg flera gånger i långa bockserier genom hela ridhuset. Y, som inte riktigt trodde på mig när jag sa att hon gjort likadant igår, sa att hon aldrig sett henne på det viset. Bert tyckte dock att det var positivt att hon visade lite glädje vid ridningen. Det kan jag hålla med om – i början var hon så himla uttråkad när man red henne och att få igång bakbenen var stört omöjligt. Efter några varv i bocksprång/sken idag var hon dock framme för skänkeln och jobbade på ganska bra. ;)

Relativt nöjd med de två sista hästarna begav jag mig hemåt i ett hyfsat positivt tillstånd. Men så - pang, bom var jag nere i skiten igen. Jag krängde ett choklad, grät och lyssnade på hög musik i ungefär tio minuter, sedan tog jävlar anammat över och humöret blev bra igen. Bestämde mig för att gå ut och springa en runda, så jag laddade musik på mp3:n och begav mig ut i skogen. Det var jätteskönt och uppiggande att springa, så när jag kom hem fortsatte jag med lite styrketräning. Därefter påbörjade jag detta inlägg och i samband med att jag skrivit om de olika humörsvängningarna har humöret följt med upp och ned i dem också. Det känns väldigt märkligt att vara glad ena sekunden och ledsen nästa. Vad ska jag göra?!

Det är svårt att beskriva i ord hur mycket min familj betyder för mig. Gång på gång visar de hur mycket de bryr sig om mig, och jag skulle så gärna vilja göra lika mycket tillbaka för dem som de gör för mig. Idag kom det ett paket på posten, som visserligen var väntat. Jag visste en del av innehållet sen innan; ett par ridbyxor, pärlor, ett paket Oboy, en godispåse och en bok om mental träning. Vad jag inte visste var att paketet även innehöll en jättefin liten bok med namnet "Det finns ingen bättre vän än en dotter... och ingen dotter som du" <3, TVÅ paket Oboy, en isskrapa till bilen (förra gången använde jag ett müslipaket, haha), tidningen Ridsport, en osthyvel, tacokrydda, en liten väska som Daniel köpt åt mig i London samt ett USB-minne fyllt med musik. ÅH, VAD GLAD JAG BLEV! :D

Ett citat från den lilla boken: "Du kommer aldrig över att vara ett barn, så länge du har en mor att gå till"
Jag kommer aldrig bli vuxen! ;)

eller...
"Vad gör flickor, som inte har mödrar som kan hjälpa dem genom deras problem?" DET skulle jag vilja veta!

TACK för allt och för att ni finns! <3






(Detta är såklart även riktat till Nette, farmor & farfar, som också bidragit till paketet, men jag hade inga bilder på er på datorn;))

Torsdagar är för det mesta min lediga dag, vilket jag tycker är helt okej. För mig är det bättre att vara ledig en dag mitt i veckan när alla affärer är öppna, än att vara ledig på helgen när det mesta är stängt. Någon gång då och då kan det självklart vara skönt att vara ledig en dag på helgen, men om jag vill det tror jag att det lätt ska gå och lösa. Just nu har jag heller inget behov av att gå ut och festa, och det har vi ju gjort lite grann ändå. Denna helgen har jag dock bestämt mig för att stanna hemma när de andra går ut, både för ekonomins skull och för att jag vill vara pigg och rida bra i helgen. Tävlingssäsongen börjar snart och då måste både jag och hästarna vara i topptrim. Samtidigt ska jag ju nu försöka hålla igång Evas hästar, så desto mer jag orkar rida desto bättre.

Idag har jag ägnat min tid åt att slappa och handla. Först klockan två bytte jag om från mjukiskläder till jeans & kofta, för att bege mig till stan. Första anhalten var apoteket för att inhandla Contramutan, en tablett som ska motverka att ankommande förkylningar håller sig på avstånd. Jag fick ett paket sådana hos Michi och varenda gång jag börjar känna mig krasslig i halsen tar jag ett par sådana om dagen. Hittills verkar det ha fungerat, för det har inte blivit mer än lite halsont på mornarna. Vem vet om jag hade blivit sjuk utan dem, eller om det är en placebo-effekt – så länge jag inte blir sjuk så struntar jag i vilket! De är ganska billiga och smakar inte särskilt illa, så jag knaprar på.

Sedan begav jag mig till Freudenstadt för veckans storinhandling. Förutom det vanliga köpte jag en stor, fin honungsmelon, kiwis och ett gloshäfte. Med andra ord ska jag bli nyttigare och plugga tyska. Såhär fullt blev mitt kylskåp:

Idag är det också världens bästa mammas födelsedag!  Hon fyller 45 år, så vi borde egentligen haft fest och firat. Men jag är ju här och hemma finns det inte riktigt tid till det. Jag hoppas i alla fall att du haft en toppendag, mamsen! <3  

Ciao!

Känner mig just nu väldigt sliten. Är trött eftersom det blev ganska sent igår, men tror att jag håller på att bli sjuk också. Har känt mig febrig under dagen och nu mår jag illa också :S Det blir sängen snart, hoppas att det känns bättre imorgon!

Utgången igår blev lyckad, även om stället var betydligt mindre än vad vi trott det skulle vara. Men vill man ha kul så har man det också! :)

Idag har jag trots allt försökt rida mina hästar så bra som möjligt, och det har ändå gått helt okej. Precis när jag var färdig kom veterinären, vilket var bra för då kunde han även kolla på Clover som fortfarande inte är riktigt fräsh. Hon ska få smärtstillande i några dagar för att se om det beror på smärta eller någon låsning eller liknande. Veterinären, chefen & Y kollade även på Daylight när jag travade henne, och de var alla överens om att hon såg väldigt fräsh ut. Y var minst sagt överlycklig! :)

Just nu tittar jag på tyska Idol, som skiljer sig en hel del från den svenska versionen. Det är mer som en dokusåpa än en talangjakt, och de sjunger sämre samtidigt som de är betydligt mer vågade klädda. Hyfsat underhållande i alla fall ^^

Det kan mycket väl hända att det blir ett lösenord till bloggen inom kort. Vad säger ni om det? Det kommer inte bli något komplicerat och alla läsare kommer få det, oavsett om jag känner er eller inte. Huvudsaken är att det hålls inom Sveriges gränser.

GODNATT!

Det var Berts kommentar efter dagens hoppning, och så skulle jag nog sammanfatta det själv också. Det var väldigt mycket som var väldigt mycket bättre, men också väldigt mycket som kan bli väldigt mycket bättre.

Bra saker:
- Jag hade inga som helst problem att hålla balansen när varken Et bien eller Clover hoppade idag! Jag fokuserade mycket på att hålla hälarna nere och att sitta upprätt precis innan språnget för att därefter gå med mer med överlivet över hindret.
- Jag höll en bättre galopp mellan hinderna, ffa på Missi och Clover.
- Jag hade bättre koll på hästarna både före och efter hinderna.
- Distanserna fungerade perfekt på Missi.
- Både Missi och WW hoppade bättre än sist.
- Et bien tog bara ett enda bocksprång på hela tiden, vilket innebär att jag inte var ur balans alls på samma sätt som förra gången.

Att träna vidare på:
- Vägarna. Jag red fruktansvärt dåliga vägar idag! När Bert frågade mig varför jag hela tiden tog innerkurvan in i den svåraste linjen (som jag också hade problem med otaliga gånger) insåg jag att jag inte ens tänkt på det. Inte bra!!
- Att hålla balansen på White and White också! Det hade jag inte alls problem med sist, då kändes han så himla lätt. Jag har nog fokuserat för mycket på de andra.
- Att se till att ffa WW är framme för skänkeln genom svängen, så att jag kan hitta bättre distanser.
- Ytterskänkel över hinderna, så att hästarna landar i rätt galopp.

I övrigt fick jag bakläxa på bytena, jag måste öva mer på att göra dem på rakt spår i kortare galopp. Grejen är att jag alltid har haft problem med att byta galopp på ett bra sätt, så jag tränar inte på det för att jag är rädd att förvirra hästarna istället för att få dem lydiga. Jag tror att jag ska börja med Et bien, hon byter väldigt lätt för skänkeln, så att jag får in tajmingen innan jag börjar med de andra.

Sen är det de vanliga grejorna: Knäna på sadeln. Underskänkeln intill hästen. Driva med vaderna istället för med hälen. Sitta långt fram i sadeln. Atletisk hållning. Använda magmusklerna. Stilla med händerna. Sitta inåt i svängarna.

Fick förresten en aha-upplevelse när jag red Lumi idag. Jag har tyckt att han har varit så knepig att rida, för antingen så går han med huvudet rakt upp i vädret och släpper bakbenen, eller så går han lite för djupt, och släpper bakbenen då med. Från det djupa läget är det lättare att få igång honom, men idag kom jag inte ens dit de första tio minuterna. Först sa Bert bara till mig att hålla händerna stilla, men det hjälper liksom inte heller. (Klart att jag ska ha dem stilla, men ni fattar) När han såg att jag mest blev passiv då (stort problem hos mig), förklarade han att jag ju fortfarande kan hålla ett fast grepp om tyglarna, och rida ihop honom på det sättet istället. Genom att hålla båda händerna i neutral position och krama ganska hårt, samtidigt som jag drev ordentligt, fick jag helt plötsligt Lumi att gå hur bra som helst! Varför har aldrig någon påpekat det för mig innan? Egentligen är det ju väldigt logiskt, men jag har nog aldrig gjort så.

Jag började för övrigt redan kl 7 i morse för att hinna med tre hästar innan hoppningen, och trots lite strul med nycklar till sadelkamrarna och harvning av ridhuset mitt i alltihop, så hann jag. Score var lika fin som alltid, fast han kändes trött idag. Jag red längre än vanligt igår så det är säkert därför. Daylight är knepig för hon vill verkligen inte bära upp sig och arbeta bakifrån, men det kommer några steg varje dag så hon är nog på gång. Hon känns absolut inte halt i alla fall! Tydligen har hon varit skadad från och till i ett helt år och detta är första gången under den tiden som hon kunnat trava i två veckor utan att bli halt igen. Milky börjar verkligen fungera för mig nu, han är inte alls så stressad i galoppen som han var i början. Men att rida Tysklands bästa D-ponny är verkligen en utmaning, trots allt.

Efter hoppningen red jag även Quickness, Samarand och som sagt Lumi. Så summa sumarum blev det hela 10 hästar ridna idag, och en arbetsdag på uppåt 10 timmar. Men, när man gör det man älskar så känns det inte som ett jobb!

Nu var tanken att det skulle finnas ett par bilder från dagen här nedanför, men eftersom min ena USB-port på datorn verkar ha gett upp så lyckades jag inte ladda upp dem från telefonen. Den andra porten har jag internetet kopplat på, och när det fungerar såhär bra kopplar jag inte ur det i första taget. Ni får helt enkelt hålla till godo utan! Om någon har ett tips på hur man "lagar" en USB-port så tar jag tacksamt emot!

Tänkte bara passa på att rikta ett STORT TACK till alla underbara människor där hemma som stöttar mig till 1000% oavsett hur mycket jag klagar och gnäller. Bara en kommentar här ger så himla mycket!!!

Kan ni tänka er att det idag har varit så varmt att jag kunde rida utomhus i bara pikétröja?! Det var det i alla fall, det måste väl ändå vara våren som kommer nu? Jag slår bort alla kommentarer om att de lovar snö imorgon, de har fel, fel, fel allihop!!

Quickness, Daylight och Clover fick idag akupunktur och massage. Senaste gången var för en månad sen, och kvinnan som gör det berättade för mig att Quickness var bättre än sist och Daylight väldigt mycket bättre. Clover var däremot helt låst i vänstersidan, och det är antagligen därför hon känts halt. Jag har ju sagt hela tiden att det har suttit i ryggen eller i ett bakben, och det stämde ganska bra. Hon blev i alla fall behandlad och nu har jag fått order om att rida mycket öppna, sluta, ryggningar och galoppombyten. Vi får väl se hur det går.

Lumi red jag idag för första gången sen hans balltramp i förra veckan. Han var inte direkt halt, men ändå ojämn i vissa steg. Jag tror att han simulerar för att han inte orkar jobba ;) I slutet var han hur loss och fin som helst.

Efter jobbet idag bestämde jag mig för att åka och storhandla. Förutom en massa mat lyckades jag också få tag i en USB-förlängningssladd till mitt mobila bredband (det envisas ju med att fungera bättre på balkongen) och en pilatesboll att träna med. Ich liebe Kaufland! :D

Imorgon är det hoppning igen, håll ALLA tummar ni har för att det går bättre den här gången! Fick inside info idag om att till och med Yvette hade tyckt att banan förra gången var riktigt knepig, och att hon hade tyckt synd om mig som var tvungen att hoppa en så svår bana redan första gången. Det kändes trots allt bra att höra.

FAN VAD JAG SKA RIDA BRA IMORGON!

Förresten, hoppas att ni alla har haft en underbar alla hjärtans dag!