Svar till Maria
Nej, det har inte kommit något från Ebba & Alice :( Men Ylva & Emelie skickade nog ännu tidigare, så vi får hoppas att det kommer snart då! Nu blev jag ju nyfiken :P
Rättelse
Skummade igenom några gamla inlägg och hittade det här stycket;
"En liten tabbe gjorde jag dock, när vi kom tillbaka med Lara & Solfi hittade på Lola i Laras box, som var vidöppen åt båda hållen. Det var även Lolas egen boxdörr. Han hade helt enkelt inte stängt den efter sig, varav Lola bestämde sig för att ta en tripp runt i stallet. Till exempel hade hon ätit upp en halv säck morötter, inte lika lyckat kanske... Hästen var i alla fall kvar i stallet när vi kom tillbaka, det är jag glad över :)"
Godmorgon Emelie... det ska för det första stå; "En liten tabbe gjorde han dock...", för det var minsann inte jag som lämnade dörren öppen ;) Dessutom ska det självklart stå att vi "hittade vi Lola i Laras box" inte "hittade på Lola i Laras box". Det blir ju lite knepigt om hon inte fanns där egentligen. Haha, jag ska skärpa mig!
Jag har världens bästa vänner!
Jag fick ett paket på posten idag, vilket ju alltid är kul. Men, det är ännu roligare när det innehåller det här;
Det är ett litet paket för varje dag i december tills den dagen jag åker hem (tyvärr var postgången lite seg, men det gör ju inget). 21 små paket alltså + en massa andra svenska delikatesser som jag verkligen saknar här nere. Till och med pepparkakor! Någon hade verkligen tänkt till och anstängt sig... men vem?
Bästa Ylva och Emelie såklart! Det här var nog den mest uppskattade presenten jag någonsin fått, mest för att det finns så mycket kärlek och omtanke bakom den. Åh, vad jag är glad att jag har er! <3 xxx
Det är ett litet paket för varje dag i december tills den dagen jag åker hem (tyvärr var postgången lite seg, men det gör ju inget). 21 små paket alltså + en massa andra svenska delikatesser som jag verkligen saknar här nere. Till och med pepparkakor! Någon hade verkligen tänkt till och anstängt sig... men vem?
Bästa Ylva och Emelie såklart! Det här var nog den mest uppskattade presenten jag någonsin fått, mest för att det finns så mycket kärlek och omtanke bakom den. Åh, vad jag är glad att jag har er! <3 xxx
Inhandlingsdag
I morse tog jag med mig Ruslan (en av ryssarna, den av dem som fortf är kvar) till stallet för att rida. Han red Lola och Lara medan jag red Emi och Solfi. Säga vad man vill om ryssar och varför de är här, men killen kan verkligen rida! Han är den första jag sett som rider Lola bättre än Anicia och han fick till och med Lara att röra sig riktigt trevligt. I'm impressed! Det gjorde mig gott att se lite bra ridning också, jag blev mer motiverad och red bättre själv också. Så, hellre två hästar kvalitativt än fyra kvantitativt. Med andra ord får han gärna följa med mig igen, även om kommunikationen mellan oss är minst sagt sådär... :P
En liten tabbe gjorde han dock, när vi kom tillbaka med Lara & Solfi hittade vi Lola i Laras box, som var vidöppen åt båda hållen. Det var även Lolas egen boxdörr. Han hade helt enkelt inte stängt den efter sig, varav Lola bestämde sig för att ta en tripp runt i stallet. Till exempel hade hon ätit upp en halv säck morötter, inte lika lyckat kanske... Hästen var i alla fall kvar i stallet när vi kom tillbaka, det är jag glad över :)
Efter lunch longerade och red jag Angie, som äntligen idag förstod att hon ska gå för skänkeln fram till handen. Duktig flicka! Imorgon ska jag prova att hoppa henne uppsuttet. Woho! Flora ska longeras imorgon för att se om hon fortfarande är halt. Svullnaden har gått ner väsentligt i alla fall.
Imorgon har jag även Johi att rida, plus att jag ska hjälpa Kerstin att hoppa. Tur att det inte är så kallt längre! :P Tänkte försöka klippa Emi också imorgon, men det kanske får vänta ytterliggare ett par dagar..
Resten av dagen idag spenderade vi åt inhandling av häst- och ridutrustning! Först åkte vi till en affär i Eggenfelden, som visade sig vara svindyr och inte heller hade något vidare sortiment. Vi handlade i alla fall ett par schabrak och ett par nya inspänningstyglar till Angie där. Ska bli skönt med ett par ordentliga istället för mina hemmagjorda (tyglar ihopbundna med en halsförlängare), som visserligen fungerade ganska bra men som också var ganska knepiga att ändra längden på. Efter affären i Eggenfelden åkte vi till Galoppade i Neuötting där jag varit en gång tidigare. Det är en liten mysig butik med hyfsat sortiment, och här köpte jag ett par nya handskar (Kieffer i läder, I like!). Dock fick vi inte tag i allt vi ville ha, såsom nya täcken till Angie och Solfi, ridbyxor och vinterjackor. Därför ägnade vi sedan ett antal timmar åt att leta igenom ett gäng hästkataloger à la Hööks, och det slutade till sist med att vi beställde grejor för flera tusen... Tur att mina grejor inte var de dyraste! :P Jag lyckades till och med fynda lite, två par ridbyxor för 40 euro! Det är inte illa :P Hoppas bara de passar, men för det priset får man inte vara kräsen ;) Beställde även en vinterjacka och ett par Roeckl-vinterhandskar.
Idag har det förresten kännts som vår här, det har varit upp till fem plusgrader och snön smälter i en rasande fart. Vädret här är ganska intressant trots allt, i november var det alltifrån 14 minus till 20 plus! Det känns som att jag redan känt på alla årstiderna... intressant när jag bara varit här i två och en halv månad.
Nej, nu kallar sängen! Godnatt=)
En liten tabbe gjorde han dock, när vi kom tillbaka med Lara & Solfi hittade vi Lola i Laras box, som var vidöppen åt båda hållen. Det var även Lolas egen boxdörr. Han hade helt enkelt inte stängt den efter sig, varav Lola bestämde sig för att ta en tripp runt i stallet. Till exempel hade hon ätit upp en halv säck morötter, inte lika lyckat kanske... Hästen var i alla fall kvar i stallet när vi kom tillbaka, det är jag glad över :)
Efter lunch longerade och red jag Angie, som äntligen idag förstod att hon ska gå för skänkeln fram till handen. Duktig flicka! Imorgon ska jag prova att hoppa henne uppsuttet. Woho! Flora ska longeras imorgon för att se om hon fortfarande är halt. Svullnaden har gått ner väsentligt i alla fall.
Imorgon har jag även Johi att rida, plus att jag ska hjälpa Kerstin att hoppa. Tur att det inte är så kallt längre! :P Tänkte försöka klippa Emi också imorgon, men det kanske får vänta ytterliggare ett par dagar..
Resten av dagen idag spenderade vi åt inhandling av häst- och ridutrustning! Först åkte vi till en affär i Eggenfelden, som visade sig vara svindyr och inte heller hade något vidare sortiment. Vi handlade i alla fall ett par schabrak och ett par nya inspänningstyglar till Angie där. Ska bli skönt med ett par ordentliga istället för mina hemmagjorda (tyglar ihopbundna med en halsförlängare), som visserligen fungerade ganska bra men som också var ganska knepiga att ändra längden på. Efter affären i Eggenfelden åkte vi till Galoppade i Neuötting där jag varit en gång tidigare. Det är en liten mysig butik med hyfsat sortiment, och här köpte jag ett par nya handskar (Kieffer i läder, I like!). Dock fick vi inte tag i allt vi ville ha, såsom nya täcken till Angie och Solfi, ridbyxor och vinterjackor. Därför ägnade vi sedan ett antal timmar åt att leta igenom ett gäng hästkataloger à la Hööks, och det slutade till sist med att vi beställde grejor för flera tusen... Tur att mina grejor inte var de dyraste! :P Jag lyckades till och med fynda lite, två par ridbyxor för 40 euro! Det är inte illa :P Hoppas bara de passar, men för det priset får man inte vara kräsen ;) Beställde även en vinterjacka och ett par Roeckl-vinterhandskar.
Idag har det förresten kännts som vår här, det har varit upp till fem plusgrader och snön smälter i en rasande fart. Vädret här är ganska intressant trots allt, i november var det alltifrån 14 minus till 20 plus! Det känns som att jag redan känt på alla årstiderna... intressant när jag bara varit här i två och en halv månad.
Nej, nu kallar sängen! Godnatt=)
Simning & julmarknad
Igår tog Kerstin och jag tag i det vi försökt göra ett tag nu - vi åkte och simmade! Bassängen var bara 25 meter lång och i den ena änden var det en enorm badleksak i vägen, så vi simmade fram och tillbaka på sådär 15-20 meter. Men, efter minst 20 vändor fram och tillbaka fick vi trots allt nästan ihop en kilometers simning och det kändes faktiskt rätt ordentligt i benen efteråt. Jag väntade mig en ordentligt träningsvärk idag, men det känns faktiskt helt okej.
Eftersom det var S:t Nicolaus afton igår bjöds det på varm choklad och mängder av kakor inne hos M & A när de kom hem från stallet. Även Kerstin och två kompisar till henne var med, eftersom vi bestämt oss för att åka på julmarknad på kvällen. Denna julmarknad var väldigt speciell eftersom den var mitt inne i en skog. En mängd ljus i träden och i lyktor på marken lös upp stigarna mellan stånden, och skapade en riktigt mysig julstämning. Som vanligt fanns det massor av gott att äta och dricka, t.ex. passade Kerstin & jag på att äta majskolvar med örtsmör och salt - MUMS! Jag fick också handlat ytterliggare ett par julklappar - en till mamma, en till farmor & farfar och en till Trixie. Så nu kan jag bocka av dem också på listan ;) Men, fortfarande ett gäng kvar. Jag har två veckor på mig!
Precis, TVÅ VECKOR! Så kort tid är det tills jag sätter mig på planet i München på väg hem mot älskade Sverige! Då har jag varit här i tre hela månader, vilket är en fjärdedel av tiden om jag stannar ett år som planerat. Det är ju helt sjukt.
Nu ska jag titta färdigt på dagens avsnitt av Ung och bortskämd. Riktigt underhållande, faktiskt. ;)
Tack för tipset med Emi, Moa! =)
Eftersom det var S:t Nicolaus afton igår bjöds det på varm choklad och mängder av kakor inne hos M & A när de kom hem från stallet. Även Kerstin och två kompisar till henne var med, eftersom vi bestämt oss för att åka på julmarknad på kvällen. Denna julmarknad var väldigt speciell eftersom den var mitt inne i en skog. En mängd ljus i träden och i lyktor på marken lös upp stigarna mellan stånden, och skapade en riktigt mysig julstämning. Som vanligt fanns det massor av gott att äta och dricka, t.ex. passade Kerstin & jag på att äta majskolvar med örtsmör och salt - MUMS! Jag fick också handlat ytterliggare ett par julklappar - en till mamma, en till farmor & farfar och en till Trixie. Så nu kan jag bocka av dem också på listan ;) Men, fortfarande ett gäng kvar. Jag har två veckor på mig!
Precis, TVÅ VECKOR! Så kort tid är det tills jag sätter mig på planet i München på väg hem mot älskade Sverige! Då har jag varit här i tre hela månader, vilket är en fjärdedel av tiden om jag stannar ett år som planerat. Det är ju helt sjukt.
Nu ska jag titta färdigt på dagens avsnitt av Ung och bortskämd. Riktigt underhållande, faktiskt. ;)
Tack för tipset med Emi, Moa! =)
Hoppning och julklappsshopping
Igår påbörjade jag årets julklappsinhandling! Det var riktigt mysigt att traska runt i Mühldorfs centrum i mörkret med bara gatu- och butiksbelysningen som vägledning. Jag fick handlat en hel del presenter, följande är nu klara;
Farmor
Mormor
Nette
Kristin
Ylva
Emelie
Sandra
Jag har även bestämt vad jag ska köpa till brossan, Evelina och Johanna. Och kanske till pappa. Meeeen, det är ju ett helt gäng kvar ändå. Och imorgon är allt stängt. Får väl försöka pallra mig iväg en dag i nästa vecka :)
I morse hoppade jag Johi, Solfi och Emi. Johi som väl egentligen är den som har minst rutin och minst utbildning, gjorde helt klart bäst ifrån sig. Hon är mycket lydig och välbalanserad, och hoppar väl och lagom stort. Fin ponny :) Solfi är även han ganska fin innan hinderna, men efter hinderna tycktes all lydnad ha försvunnit idag. En gång blev han så arg för att jag försökte stanna honom mot väggen att han istället flög iväg upp i luften i världens bocksprång. Till och med Alfred reagerade med ett; "hooooooww, SOLFI!!" I slutet fick jag dock göra en egen övning, som både lugnade ner honom och fick honom att hoppa upp sig. Det enda jag gjorde var att hoppa ett hinder på en liten volt. Ibland ska man helt enkelt inte göra det så svårt...
Emi däremot är ett kapitel för sig. Hon börjar bli jättefin på marken, men hon är långt ifrån så stadig som hon behöver vara för att jag ska orka hålla henne kvar där även i hoppningen. Därför faller hon extremt snabb tillbaka i den stil A har hoppat henne i princip hela hennes tidigare liv, vilket innebär att hon släpper bakbenen, sänker ryggen och höjer huvudet tre-fyra språng innan hindret. Alltså blir sprången flacka och hon går inte att påverka alls efter hindret. Vad ska jag göra? Är det någon som har tips på övningar? I need help! (ja, en tränare hade ju inte varit fel....)
Försovning, tömkörning, löshoppning och halt häst
Ledsen för de senaste dagarnas mindre flitiga uppdatering, jag har helt enkelt haft tankarna på annat håll. Min fina Tess finns inte mer och även om det har gått ett par dagar nu och det inte finns någonting jag kan göra åt det, så gör det ändå mig ledsen och distraherad.
Det har dock hänt en del annat också de senaste dagarna;
- Eftersom de fortfarande håller på att jobbar i/på ridhuset vissa dagar och andra inte, så har jag de senaste dagarna farit fram och tillbaka till Ampfing mer eller mindre dygnet runt. Har ridit alltifrån halv sex på morgonen till åtta på kvällen.
- Flora är halt. Vi hittade henne i tisdags med ett megasvullet framknä som hon var ganska halt på. Det var ännu mer svullet idag trots att vi kletade in det med kyllera igår kväll. Hoppas det inte är något allvarligt :(
- Igår kollade vi tänderna på Angie & Flora. Jag hade rätt om båda två, Angie hade skarpa kanter och Flora vargtänder i överkäken på båda sidorna. Hippologkunskaperna kommer till nytta ibland ;) Veterinären är verkligen sjukt duktig, raspade båda två utan att ge lugnande, och de uppförde sig helt exemplariskt ändå. Han drog till och med ut en av Floras vargtänder! Eftersom hon är dräktig vill vi inte sedera henne, så den andra vargtanden (som satt hårdare) får sitta kvar tills vidare. Hon är inte särskilt besvärad av den iaf :)
- Angie löshoppade för andra gången i tisdags. Hon är JÄTTEduktig! Modig, försiktig, reaktionssnabb. Och hon hoppar faktiskt ganska bra :) Har bara hoppat med ett hinder än så länge, men det var ändå 70-80 cm sista två sprången, och hon klippte av det som ingenting. MIIIIN blivande tävlingshäst :D
- I morse lyckades jag försova mig från halv sju till tjugo i åtta. Dessutom lyckades jag glömma att jag hade tyskalektion i eftermiddags, så jag skyndade mig inte direkt heller. Klockan 1 kom jag på det, och då hade jag tre hästar kvar och lektionen börjar 16.45. Jag fick skynda mig lite, men det gick. Duscha fick jag dock göra efteråt.
- För att hinna iväg lite tidigare till tyskalektionen valde jag att tömköra Lola istället för att rida henne. Det tog dock lika lång tid, hon var lite trögstartad. Men sen rörde hon sig jävlar i det! Fick till några steg i passage också :)
Nej, nu blir det lite Skype och sen sängen. Godnatt!
Det har dock hänt en del annat också de senaste dagarna;
- Eftersom de fortfarande håller på att jobbar i/på ridhuset vissa dagar och andra inte, så har jag de senaste dagarna farit fram och tillbaka till Ampfing mer eller mindre dygnet runt. Har ridit alltifrån halv sex på morgonen till åtta på kvällen.
- Flora är halt. Vi hittade henne i tisdags med ett megasvullet framknä som hon var ganska halt på. Det var ännu mer svullet idag trots att vi kletade in det med kyllera igår kväll. Hoppas det inte är något allvarligt :(
- Igår kollade vi tänderna på Angie & Flora. Jag hade rätt om båda två, Angie hade skarpa kanter och Flora vargtänder i överkäken på båda sidorna. Hippologkunskaperna kommer till nytta ibland ;) Veterinären är verkligen sjukt duktig, raspade båda två utan att ge lugnande, och de uppförde sig helt exemplariskt ändå. Han drog till och med ut en av Floras vargtänder! Eftersom hon är dräktig vill vi inte sedera henne, så den andra vargtanden (som satt hårdare) får sitta kvar tills vidare. Hon är inte särskilt besvärad av den iaf :)
- Angie löshoppade för andra gången i tisdags. Hon är JÄTTEduktig! Modig, försiktig, reaktionssnabb. Och hon hoppar faktiskt ganska bra :) Har bara hoppat med ett hinder än så länge, men det var ändå 70-80 cm sista två sprången, och hon klippte av det som ingenting. MIIIIN blivande tävlingshäst :D
- I morse lyckades jag försova mig från halv sju till tjugo i åtta. Dessutom lyckades jag glömma att jag hade tyskalektion i eftermiddags, så jag skyndade mig inte direkt heller. Klockan 1 kom jag på det, och då hade jag tre hästar kvar och lektionen börjar 16.45. Jag fick skynda mig lite, men det gick. Duscha fick jag dock göra efteråt.
- För att hinna iväg lite tidigare till tyskalektionen valde jag att tömköra Lola istället för att rida henne. Det tog dock lika lång tid, hon var lite trögstartad. Men sen rörde hon sig jävlar i det! Fick till några steg i passage också :)
Nej, nu blir det lite Skype och sen sängen. Godnatt!
Hunden är människans bästa vän
Det är verkligen sant, för det känns som om det var min bästa vän som dog igår. Jag har inte gråtit såhär mycket sen vi tog bort Goldie, och det är mer än 3 år sedan nu...
Vila i frid, mina älskade hundar! <3 <3 <3
xxx
Vila i frid, mina älskade hundar! <3 <3 <3
xxx
Tess <3
Idag hatar jag cancer ännu mer, för nu har den där jävla sjukdomen tagit ännu ett liv.
Jag var så jävla rädd att detta skulle hända medan jag var här. Jag känner mig så jävla hemsk för att jag inte var hemma när du blev sämre, att jag var här när du levde dina sista dagar. Jag hoppade så innerligt att du skulle vara kvar när jag kom hem över jul, och det verkade på alla som att det skulle bli så också. Och så är du helt plötsligt bara borta. Min fina, vackra, fantastiska Tess. Det kommer inte bli detsamma att komma hem i jul när inte du är där. Jag känner inte ens för att fira jul längre. Vill inte ens gå in i farmor och farfars hus när jag vet att du inte bor där längre. Plötsligt är ingenting detsamma...
Vila i frid, älskade du <3 Jag glömmer dig aldrig!!!
Cancer
är den hemskaste sjukdomen som finns. Detta inlägget tillägnas alla som själva drabbats eller som känner någon som har det.
Dikten nedan skrev jag till Henriks minnesstund i början av november 2006. Tänk att det redan gått fyra år.
Ibland finns det ingenting att göra
Det enda som hjälper är ett lyssnande öra
Någon som vill hjälpa och försöka förstå
varför ett så vackert hjärta slutat slå
För det är svårt att förstå att du är borta nu
Vi kommer aldrig mer träffa någon som du
Du var speciell, på många sätt och vis
Du går inte att beskriva i en kort liten notis
Vi kan bara försöka att minnas dig
Även om det aldrig kommer kännas okej
För trots att dagar kommer fortsätta passera
Blir livet aldrig detsamma mera
Vila i frid
Henrik
Freddie
Marita
Micke
Ivan
(fyll gärna på med namn genom att kommentera)
Försök till träning och trasig bil
Efter en hyfsat flitig dag där jag på morgonen red fem hästar och sedan efter lunch longerade Angie och red Flora, var tanken att Kerstin och jag skulle vara duktiga och simma. Klockan fem skulle vi träffas utanför simhallen, så halv fem lämnade jag Hermansthal. På vägen skulle jag bara kolla så att Angie och Flora var intagna från hagen, vilket de för ovanlighetens skull inte var. Så jag fick snällt byta till stallskor och stalljacka och ge mig ut i snöovädret för att ta in dem. Men, vad gör man inte för hästarna?! När jag precis bytat tillbaka till normala kläder igen och begett mig vidare mot Mühldorf får jag ett sms av Kerstin där det står att vi inte kan simma eftersom simhallen just idag bara var öppen för sportsimmare. Aja, vi bestämmer oss för att ses där ändå.
Men när jag nästan är framme händer det som inte får hända, bilen börjar klödda. Först trodde jag att det var halt eftersom den inte accelererade när jag gasade, men sen insåg jag att det lyste en lampa i kontrollpanelen. Samtidigt började bilen hacka oroväckande, som att den tänkte dö vilken sekund som helst. Då stod jag mitt i en korsning, med bilar på alla sidor om mig, i ett fullt snökaos. Lyckat med en havererad bil mitt i alltihop! Behöver jag berätta att min puls var närmare maxpuls än vilopuls just då!? Mot alla odds lyckades jag dock lotsa bilen genom korsningen och in på första, bästa parkering. Och där står den fortfarande, och väntar på att bärgningsbilen ska komma och hämta den imorgon. Jag hoppas verkligen att det inte är något allt för allvarligt med den, jag är ju ytterst beroende av den varje dag! Men, den har ju trots allt varit med om en del i sitt liv...
Som ni säkert förstod blev det ingen simning för oss idag, men jag var fast besluten att på något sätt träna ändå. Så jag beslöt mig för att försöka mig på spinningcykeln som står i Michi och Alfreds källare. Dock fungerade den sådär, det gick att ändra "växel", men jag undrar om den egentligen gick som den skulle. Jag gav därför upp ganska snabbt, och bestämde mig för att styrketräna lite istället (ja, det är ett halvt gym där nere :P). Min nästa insikt blev att maskinerna främst var tänkta för att bygga armmuskler, vilket inte riktigt var det jag var ute efter. Så det blev faktiskt inte så mycket träning alls... men det är tanken som räknas, eller hur?!
Vi gör ett nytt försök imorgon.
Men när jag nästan är framme händer det som inte får hända, bilen börjar klödda. Först trodde jag att det var halt eftersom den inte accelererade när jag gasade, men sen insåg jag att det lyste en lampa i kontrollpanelen. Samtidigt började bilen hacka oroväckande, som att den tänkte dö vilken sekund som helst. Då stod jag mitt i en korsning, med bilar på alla sidor om mig, i ett fullt snökaos. Lyckat med en havererad bil mitt i alltihop! Behöver jag berätta att min puls var närmare maxpuls än vilopuls just då!? Mot alla odds lyckades jag dock lotsa bilen genom korsningen och in på första, bästa parkering. Och där står den fortfarande, och väntar på att bärgningsbilen ska komma och hämta den imorgon. Jag hoppas verkligen att det inte är något allt för allvarligt med den, jag är ju ytterst beroende av den varje dag! Men, den har ju trots allt varit med om en del i sitt liv...
Som ni säkert förstod blev det ingen simning för oss idag, men jag var fast besluten att på något sätt träna ändå. Så jag beslöt mig för att försöka mig på spinningcykeln som står i Michi och Alfreds källare. Dock fungerade den sådär, det gick att ändra "växel", men jag undrar om den egentligen gick som den skulle. Jag gav därför upp ganska snabbt, och bestämde mig för att styrketräna lite istället (ja, det är ett halvt gym där nere :P). Min nästa insikt blev att maskinerna främst var tänkta för att bygga armmuskler, vilket inte riktigt var det jag var ute efter. Så det blev faktiskt inte så mycket träning alls... men det är tanken som räknas, eller hur?!
Vi gör ett nytt försök imorgon.
Julmarknader
Tack, Evelina! ;) Det här blir inlägg nummer tre för idag, så då borde du bli ännu mer impad! ^^
Vid tretiden i eftermiddags åkte Kerstin och jag till en julmarknad i Altötting. Det var en väldigt fin och mysig marknad i Altöttings centrum, som är omgivet av fyra enorma kyrkor. I den ena av dem finns en svart madonna och ett skelett från ett gammalt helgon, som vi passade på att gå in och titta på. Mitt på torget finns också en byggnad dit folk åker långväga ifrån bara för att be för sina sjuka anhöriga, och många av dem skickar sedan tillbaka en tavla med en tack-hälsning på, som sedan sätts upp på väggarna och i taket, i och utanför kyrkan. Det fanns tavlor som var flera hundra år gamla där, mäktigt! Det märks verkligen att Tyskland är mer religiöst än Sverige, och framförallt att katolismen skiljer sig mycket från protestantismen.
Jag handlade i alla fall några julklappar som jag är väldigt nöjd med =)
När jag kom hem vid sextiden ville Michi åka till den mindre julmarknaden i Erharting, så jag bestämde mig för att följa med henne dit också. Även här var det en väldigt härlig julstämning, framförallt eftersom det snöade hela kvällen.
Nej, nu ska jag strax sova. Det blir till att börja jobba tidigt imorgon. Tror faktiskt att jag ska leta fram ridthermobyxorna också, kan nog behövas...
Gumman, jag tänker på dig hela tiden! Du är bäst och du kommer klara det här också! Saknar dig så sjukt mycket <3 (du vet vem du är)
Vid tretiden i eftermiddags åkte Kerstin och jag till en julmarknad i Altötting. Det var en väldigt fin och mysig marknad i Altöttings centrum, som är omgivet av fyra enorma kyrkor. I den ena av dem finns en svart madonna och ett skelett från ett gammalt helgon, som vi passade på att gå in och titta på. Mitt på torget finns också en byggnad dit folk åker långväga ifrån bara för att be för sina sjuka anhöriga, och många av dem skickar sedan tillbaka en tavla med en tack-hälsning på, som sedan sätts upp på väggarna och i taket, i och utanför kyrkan. Det fanns tavlor som var flera hundra år gamla där, mäktigt! Det märks verkligen att Tyskland är mer religiöst än Sverige, och framförallt att katolismen skiljer sig mycket från protestantismen.
Jag handlade i alla fall några julklappar som jag är väldigt nöjd med =)
När jag kom hem vid sextiden ville Michi åka till den mindre julmarknaden i Erharting, så jag bestämde mig för att följa med henne dit också. Även här var det en väldigt härlig julstämning, framförallt eftersom det snöade hela kvällen.
Nej, nu ska jag strax sova. Det blir till att börja jobba tidigt imorgon. Tror faktiskt att jag ska leta fram ridthermobyxorna också, kan nog behövas...
Gumman, jag tänker på dig hela tiden! Du är bäst och du kommer klara det här också! Saknar dig så sjukt mycket <3 (du vet vem du är)
Jul!
Idag försöker jag komma i julstämning. Jag har tänd ett ensamt ljus i min minimala adventsljusstake som Nette skickade mig för några veckor sen. Det brann ner på 10 minuter, men ändå ;) På Youtube spelar spelningslistan julmusik, och om en stund ska Kerstin och jag på julmarknad. Jag får flashbacks från förra årets luciatåg i Flyinge hela tiden, fan vad kul det var! Olof som lucia, julsånger på skånska, en gris på rymmen, skämt om lärare och HP1... Jag vill göra det IGEN! :D Och jag skulle gärna varit där i år och sett nya HP2:s luciatåg. För övrigt är jag också väldigt avundsjuk på dem för att de ska rida kadrilj på Flyingedagarna nästa helg. Visst, det var en jävla massa jobb med det och just då ville jag nog mest att det hela skulle vara över, men jag SAKNAR det ändå. Framförallt så saknar jag bästa HP2. <3
Igår hoppade jag Solfi och Emi. Solfi var fin igår också, han väntar nu på mina signaler både innan och efter hinderna, vilket innebär att han också hoppar upp sig bättre. Emi har däremot en bit kvar, hon är verkligen van vid att göra precis som hon vill i hoppningen. Hon är fin fram tills det är två språng kvar till hindret. Då släpper hon bakbenen, sänker ryggen och höjer huvudet. Hon hoppar visserligen helt okej ändå, men det tar ju minst 10 språng efter hindret innan hon lyssnar igen. Men, övning ger färdighet!
Andra inlägget idag det här, bli imponerade! ;)
Avel - fortsättning
Nu tänkte jag fullfölja avelsinlägget som jag påbörjade häromdagen. Idag blir det alltså en jämförelse av systrarna Lola Montez (Lola) och Cornet's Flora (Flora).
Deras mamma heter Florentine som är efter Donnerschlag - Senator xx. Eftersom jag aldrig sett Florentine kan jag inte uttala mig så mycket om henne, men jag kan tänka mig att hon är ganska stor. Hennes pappa Donnerschlag (m.brun, 167 cm) är i alla fall en svårklasshingst i dressyr med den mycket ädla stamtavlan Donnerhall - Pik König. Senator xx är som x:en visar en fullblodshingst, som det tyvärr inte finns så mycket information om. Florentine har 33 % fullblodsinslag.
Donnerschlag
Lola, som själv är nästan svart och hela 174 cm hög, är efter hingsten Lord Sinclair II (brun, 169 cm). Lord Sinclair II är främst godkänd som dressyrhingst, men i stamtavlan hittar man även hopplegender som Landgraf, Pilot, Ramiro Z och Capitol I. Lord Sinclair har enligt HorseTelex 37,91 % fullblodsinslag, vilket ger Lola 35 %.
Lord Sinclair II
Flora, som i nuläget är drygt 170 cm och lika mörk som Lola, är istället efter hopphingsten Cornet's Stern (skimmel, 168 cm). Cornet's Stern imponerade mycket vid sitt bruksprov, där de bland annat bedömde hans hoppkapacitet til 9,75 av 10 möjliga poäng. Han är efter de mycket omtalade hingstarna Cornet Obolensky - Pilot. Enligt svenska rykten borde Cornet's Stern alltså vara en väldigt skarp hingst. Han är 37,3 % fullblod, vilket ger även Flora ungefär 35 %.
Cornet's Stern
Utseendemässigt är Lola och Flora relativt lika. De är båda stora och långlinjerade, med långa, smala halsar, ganska stora huvud och stora öron. Båda har också markerade, vackra ögon. Gångartsmässigt är de dock inte fullt så lika. Lola har tre taktmässiga gångarter av en mycket bra kvalitet. Framförallt traven är riktigt bra. Även Floras trav är bra, om än inte så stor som Lolas. Däremot har Flora vissa problem både med skritten och galoppen. Skritten faller lätt över i pass, även om den blivit mycket bättre, och galoppen tenderar ibland att bli fyrtaktig. Förhoppningsvis är detta bara en fråga om ålder, balans och utveckling, men som jag förstått det har Lola aldrig haft de problemen. I hoppningen har Lola en ganska bra teknik och ett stort scoop, men hon saknar helt taxering och är inte särskilt försiktig. Jag tycker att hon hoppar som en dressyrhäst, helt enkelt. Flora däremot imponerade mycket när vi löshoppade henne förra veckan genom att vara både försiktig och taxera perfekt.
Lola Flora med sitt föl Feliz
Lägg märke till hur lik Lolas bläs är hennes pappa Lord Sinclairs! Även de vita bakfötterna kommer från pappa.
Vid hantering och ridning av Lola & Flora respektive Solfi & Angie kan man se de största likheterna inom syskonparen. Bara en sådan sak som att både Lola och Flora har ganska svårt för att koordinera benen när man ska kratsa hovarna, medan Solfi och Angie lätt skulle kunna stå på två ben om det skulle behövas. L & F behöver i stallet tydligare gränser och signaler för att reagera än S & A, som lyder minsta vink. Ridbarhetsmässigt är dock L & F en trevligare upplevelse med bra munnar och lätt för att gå i en bra form. Tyvärr har även Angie, precis som Solfi, en tendens att gnissla tänder vid ridning när hon blir spänd. Tur att de inte är tänkta som dressyrhästar ;) I övrigt vill jag påpeka att Flora trots CO och Pilot i härstamningen inte är det minsta skarp, tvärtom! Hon är både vänlig och samarbetsvillig.
Så kom vintern till Hermansthal
Så där efter en veckas höst. Eller när var det jag skrev att hösten kom? Jag klagar i alla fall inte, det är trots allt rättså skönt att slippa lera och regn. För en gångs skull är jag inte ens deprimerad av snön. Vad har hänt med mig? Inger förklarade det nyss på Facebook som att jag blivit vuxen. Resonemanget med det skulle jag dock gärna vilja veta! :P
Med snön kom uppenbarligen också julen. Igår fanns det inte julpryl ute så långt ögat kunde nå, men idag jävlar! Det spelas julsånger på radion, det finns lyktor och granris utanför varje hus, och när jag kom in i affären idag kändes det som julafton. Hallå tyskar, snö och jul är inte riktigt samma sak?!
I affären idag var jag på jakt efter grönsaker och dippa. Jag började med att leta efter något i stil med crème fraishe eller gräddfil. Det närmaste jag kom var grädde. Fungerar det?! Sen kom jag på att det kanske var bättre att kolla efter dippblandning först, för om inte det finns är det onödigt med "krämen". Och nej, såklart fanns det ingen dippblandning. Så istället började jag leta efter något färdigt, för det är tydligen grejen här i Tyskland. Till sist hittade jag faktiskt något som liknade dippa, så den har jag ätit till grönsakerna ikväll. Att den inte var särskilt god behöver vi inte prata om... ;)
Det blir en fortsättning på inlägget från igår eftersom i alla fall Ylva och Evelina ville det. Men, ni får snällt vänta till imorgon för jag orkar inte idag.
Vad sägs förresten om den här nummerplåten? ;)
Avel
Eftersom min dag har varit ganska tillintetsägande tänkte jag ägna dagens inlägg åt något jag funderat på ett tag, nämligen hur lika/olika avkommor undan samma sto kan vara. "Mina" treåringar Flora och Angie är, som ni kanske vet, syskon med Lola respektive Solfi.
Angelina (Angie) och Solferino (Solfi) är båda undan stoet Okarina. Okarina är själv brun och drygt 165 cm hög med ett vackert, ädelt huvud. Modellen skulle jag vilja kalla en normal sporthästmodell, och inte alls så ädel som stamtavlan tyder på. Hon är nämligen efter fullblodshingsten Oglio xx (m.brun, 164 cm) och morfar är Lakai (fux, 170 cm) som enligt HorseTelex.de är 43,17 % fullblod. Okarina är alltså nästan 72 % fullblod. Hon har tävlat hoppning upp till 1,30 och beskrivs som väldigt lättriden och okomplicerad.
Oglio xx Lakai
Solfi är efter fullblodshingsten Seigneur d'Alleray (m.brun, 164 cm), vilket ger honom 86 % fullblodsinslag.
Seigneur d'Alleray xx
Angie är efter hingsten Arrivederci som tävlas upp till svår klass av Tomas Mühlbauer. Arrivederci är brun, 164 cm hög och efter Asti Spumante - Pilot. Han är 33 % fullblod. Det ger Angelina 52 % fullblodsinslag.
Arrivederci, hittar tyvärr ingen bättre exteriörbild
Både Solfi och Angie är två mycket ädla individer med mycket utstrålning. De har båda mamma Okarinas vackra huvud. De rör sig båda lika kattlikt, väldigt lätt och smidigt vilket troligtvis beror på grund av det stora fullblodsinslaget. De har båda en mycket rörlig, aktiv skritt, en kort men lätt trav samt en reglerbar och smidig galopp. Båda två har väldigt lätt för galoppombyten, släpper man dem lösa byter de hej vilt båda två. Det som är förvånansvärt är hur små de är, Solfi är c:a 162 medan Angie bara är 158 cm, när inte en enda häst i stamtavlorna är under 164.
Även personligheterna är mycket lika, de är båda av naturen försiktiga men ändå väldigt nyfikna och modiga. Yttre omständigheter påverkar dem inte nämnvärt, även om Solfi ibland låtsas som att saker är mer farliga än vad han egentligen tycker att de är.
Solferino Angelina
Ganska lika =)
Nu skulle det här inlägget egentligen fortsatt med en likadan jämförelse av Flora och Lola också, och sen en jämförelse mellan syskonparen. Men, det här tog evigheter så jag får helt enkelt fortsätta imorgon istället. Om ni vill läsa? I så fall får ni skriva det, annars struntar jag i det ;)
Angelina (Angie) och Solferino (Solfi) är båda undan stoet Okarina. Okarina är själv brun och drygt 165 cm hög med ett vackert, ädelt huvud. Modellen skulle jag vilja kalla en normal sporthästmodell, och inte alls så ädel som stamtavlan tyder på. Hon är nämligen efter fullblodshingsten Oglio xx (m.brun, 164 cm) och morfar är Lakai (fux, 170 cm) som enligt HorseTelex.de är 43,17 % fullblod. Okarina är alltså nästan 72 % fullblod. Hon har tävlat hoppning upp till 1,30 och beskrivs som väldigt lättriden och okomplicerad.
Oglio xx Lakai
Solfi är efter fullblodshingsten Seigneur d'Alleray (m.brun, 164 cm), vilket ger honom 86 % fullblodsinslag.
Seigneur d'Alleray xx
Angie är efter hingsten Arrivederci som tävlas upp till svår klass av Tomas Mühlbauer. Arrivederci är brun, 164 cm hög och efter Asti Spumante - Pilot. Han är 33 % fullblod. Det ger Angelina 52 % fullblodsinslag.
Arrivederci, hittar tyvärr ingen bättre exteriörbild
Både Solfi och Angie är två mycket ädla individer med mycket utstrålning. De har båda mamma Okarinas vackra huvud. De rör sig båda lika kattlikt, väldigt lätt och smidigt vilket troligtvis beror på grund av det stora fullblodsinslaget. De har båda en mycket rörlig, aktiv skritt, en kort men lätt trav samt en reglerbar och smidig galopp. Båda två har väldigt lätt för galoppombyten, släpper man dem lösa byter de hej vilt båda två. Det som är förvånansvärt är hur små de är, Solfi är c:a 162 medan Angie bara är 158 cm, när inte en enda häst i stamtavlorna är under 164.
Även personligheterna är mycket lika, de är båda av naturen försiktiga men ändå väldigt nyfikna och modiga. Yttre omständigheter påverkar dem inte nämnvärt, även om Solfi ibland låtsas som att saker är mer farliga än vad han egentligen tycker att de är.
Solferino Angelina
Ganska lika =)
Nu skulle det här inlägget egentligen fortsatt med en likadan jämförelse av Flora och Lola också, och sen en jämförelse mellan syskonparen. Men, det här tog evigheter så jag får helt enkelt fortsätta imorgon istället. Om ni vill läsa? I så fall får ni skriva det, annars struntar jag i det ;)
Inget ridhus, igen.
Jag känner mig bortskämd när jag faktiskt inte rider när ridhuset inte är tillgängligt. Jag har ju klarat mig utan ridhus i princip hela livet?! Men då har jag haft en ridbar utebana. Det är det som är det största problemet här - utebanan duger inte att rida på... Den är djup som attan redan när det är torrt ute, och när det är blött blir det som att rida i en sjö med sankmark till botten. Great!
Vid nio idag åkte Michi och jag till stallet i hopp om att rida Lola och Lara. Men när vi kom dit hade de påbörjat ett nytt projekt i ridhuset - att montera något i taket från insidan. Det innebar att de hade placerat en stor lyftanordning inne i ridhuset... Med andra ord kunde vi inte rida. De har lovat att vara klara klockan fyra idag, så jag får helt enkelt börja rida vid samma tid som igår. Men ikväll ska vi i alla fall hoppa lite, wiiie! :D Min plan ser nu ut såhär;
16.00 Åka till stallet
16.30-17.30 Rida Lola
17.30-18.30 Göra i ordning Emi och Solfi, putsa Lolas utrustning samt bygga hinder.
18.30-19.00 Hjälpa Kerstin att hoppa
19.00-20.00 Hoppa Emi
20.00-20.45 Hoppa Solfi
20.45-21.00 Göra iordning Lara till Michi
21.00-22.00 Hjälpa Michi med Lara
22.00 Åka hem! :D
Efter att vi gett upp ridningen i morse, åkte vi till unghästarna istället. Angie fick lösgaloppera och busa över/med några bommar och koner på marken. Vi rider inte henne för tillfället eftersom hon just nu är väldigt överbyggd bak, samt har skarpa kanter på tänderna som måste raspas bort. När en treåring börjar gnissla tänder när man rider så är det någonting som är fel, och det var bara att sticka in ett finger i mungipan på henne för att förstå var det satt. Jag hoppas bara att Michi tar tag i det och ringer veterinären snarast möjligt. Flora däremot har blivit väldigt fin igen, hon arbetar verkligen över ryggen och kommer fram till ett fint stöd på bettet. Hon kommer bli en väldigt, väldigt trevlig häst i båda disciplinerna, det är jag helt övertygad om.
Nu borde jag städa min lägenhet. Och plugga tyska. Det är bäst att jag sätter fart. =)
Vid nio idag åkte Michi och jag till stallet i hopp om att rida Lola och Lara. Men när vi kom dit hade de påbörjat ett nytt projekt i ridhuset - att montera något i taket från insidan. Det innebar att de hade placerat en stor lyftanordning inne i ridhuset... Med andra ord kunde vi inte rida. De har lovat att vara klara klockan fyra idag, så jag får helt enkelt börja rida vid samma tid som igår. Men ikväll ska vi i alla fall hoppa lite, wiiie! :D Min plan ser nu ut såhär;
16.00 Åka till stallet
16.30-17.30 Rida Lola
17.30-18.30 Göra i ordning Emi och Solfi, putsa Lolas utrustning samt bygga hinder.
18.30-19.00 Hjälpa Kerstin att hoppa
19.00-20.00 Hoppa Emi
20.00-20.45 Hoppa Solfi
20.45-21.00 Göra iordning Lara till Michi
21.00-22.00 Hjälpa Michi med Lara
22.00 Åka hem! :D
Efter att vi gett upp ridningen i morse, åkte vi till unghästarna istället. Angie fick lösgaloppera och busa över/med några bommar och koner på marken. Vi rider inte henne för tillfället eftersom hon just nu är väldigt överbyggd bak, samt har skarpa kanter på tänderna som måste raspas bort. När en treåring börjar gnissla tänder när man rider så är det någonting som är fel, och det var bara att sticka in ett finger i mungipan på henne för att förstå var det satt. Jag hoppas bara att Michi tar tag i det och ringer veterinären snarast möjligt. Flora däremot har blivit väldigt fin igen, hon arbetar verkligen över ryggen och kommer fram till ett fint stöd på bettet. Hon kommer bli en väldigt, väldigt trevlig häst i båda disciplinerna, det är jag helt övertygad om.
Nu borde jag städa min lägenhet. Och plugga tyska. Det är bäst att jag sätter fart. =)
Löshoppning, ridhussabotage och lång dag
I morse löshoppade vi Angie och Flora för första gången. De skötte sig alldeles utmärkt båda två, var modiga men samtidigt försiktiga. Angie rev en gång, men rättade sig gången efter genom att ta av lite tidigt och hoppade till rättså ordentligt. Svårt att se tekniken när det är så lågt, men hon var lätt ifrån marken i alla fall. Flora kom riktigt fel en gång, och tog sig visserligen över, men nästa gång backade hon av och taxerade väldigt bra. Det verkar lovande!
Därefter åkte jag till de andra hästarna för att rida dem. Min nya rutin är att först kolla ridhuset så att det inte är några byggarbetare på taket eller nät inuti, för att se om det går att rida där. Idag var där visserligen folk på taket, men de var tillräckligt tysta för att det skulle vara möjligt att rida. Så jag bestämde mig för att börja med Emi och gjorde därför i ordning henne. När jag kom tillbaka till ridhuset insåg var det dock inte lika tomt längre. Där inne stod nämligen en traktor med en PLOG efter. Alltså, en sån plog som man plöjer på åkrarna med. Och den hade de harvat ridhuset med. Nej, förlåt, plöjt. Oavsett om han tänkte bli färdig eller inte skulle det bli stört omöjligt att rida där inne, så jag bestämde mig för att rida ut istället. Men trots massor av kläder (t.ex. tre jackor) insåg jag snabbt att det inte var någon bra idé, eftersom vädret idag har bjudit på snöblandat regn och blåst i en c:a 1-gradig temperatur. Efter 15 minuters skritt gav jag helt enkelt upp och ställde in Emi i stallet igen. Eftersom ridhuset inte verkade bli färdigt någon gång bestämde jag mig för att klippa Solfi istället för att fortsätta rida. Michi hade berättat innan att han varit lite stressad ifjol, men det var han minsann inte i år. Det svåra var förr att han var FÖR avslappnad, för han vände hela tiden huvudet och kroppen mot saxen :P Och, när jag klippte under magen fick han stånd.....!
Vid tolv åkte jag hem och åt lunch - kycklingvingar med pommes, och fruktsallad till efterrätt. Mums! Tog lite längre lunch eftersom jag starkt misstänkte att de inte skulle vara klara med ridhuset till kl. 1 heller. Mycket riktigt, när jag kom kl kvart i två var de inte heller klara. Och då hade de enligt Rezi en hel timme kvar. Jag beslutade mig för att ge mig ut med en häst i ruskvädret ute istället, annars skulle jag ju aldrig bli klar. Så, på med alla lager kläder + regnkläder utanpå, tjock ländtäcke på Lara, och iväg. Som tur är regnade/snöade det inte fullt så mycket som tidigare under den första halvan av ridturen, men på vägen hem blev vi ordentligt dränkta i snöblask. Men tack vare regnkläderna var jag torr under dem i alla fall =)
Därefter gick jag ännu en gång bort till ridhuset för att se om det var färdigt. Och tro det eller ej, men det såg faktiskt klart ut! Så jag gjorde i ordning Lola, och gick dit med henne. Men var de klara då? NEJ, för då skulle de vattna skiten också. Tålmodigt väntade jag då utanför ridhuset i fem minuter, tills jag var helt genomblöt och bestämde mig för att gå in i stallet igen och vänta resten av tiden där. Klockan halv 4 kunde jag äntligen börja rida... Som tur är hade de faktiskt lyckats göra underlaget bättre än tidigare med hjälp av någon form av flis, så jag kunde i alla fall rida ordentligt. Lola var superfin idag, numera älskar jag att rida henne! Även Emi gick riktigt bra, i slutet fick jag till några travökningar som var nästan lika bra som Lolas. Solfi var duktig även han, men fick ett lite lättare pass än de andra.
Halv sju åkte jag äntligen hem igen, dock ganska glad eftersom hästarna gått så bra. Väl hemma fick jag uppfylla ett löfte från igår - att skjutsa ryssarna till Mühldorf för att de skulle kunna handla. Som tack för skjutsen köpte de choklad till mig, så jag var nöjd ;) Så länge de inte rider mina hästar så får de gärna vara här, det stör mig inte. Men hästarna vill jag ha för mig själv!
Nej, det här får räcka för idag. Jag hoppas du inte hann somna, Ylva?
Vi hörs imorgon! KRAM <3
Därefter åkte jag till de andra hästarna för att rida dem. Min nya rutin är att först kolla ridhuset så att det inte är några byggarbetare på taket eller nät inuti, för att se om det går att rida där. Idag var där visserligen folk på taket, men de var tillräckligt tysta för att det skulle vara möjligt att rida. Så jag bestämde mig för att börja med Emi och gjorde därför i ordning henne. När jag kom tillbaka till ridhuset insåg var det dock inte lika tomt längre. Där inne stod nämligen en traktor med en PLOG efter. Alltså, en sån plog som man plöjer på åkrarna med. Och den hade de harvat ridhuset med. Nej, förlåt, plöjt. Oavsett om han tänkte bli färdig eller inte skulle det bli stört omöjligt att rida där inne, så jag bestämde mig för att rida ut istället. Men trots massor av kläder (t.ex. tre jackor) insåg jag snabbt att det inte var någon bra idé, eftersom vädret idag har bjudit på snöblandat regn och blåst i en c:a 1-gradig temperatur. Efter 15 minuters skritt gav jag helt enkelt upp och ställde in Emi i stallet igen. Eftersom ridhuset inte verkade bli färdigt någon gång bestämde jag mig för att klippa Solfi istället för att fortsätta rida. Michi hade berättat innan att han varit lite stressad ifjol, men det var han minsann inte i år. Det svåra var förr att han var FÖR avslappnad, för han vände hela tiden huvudet och kroppen mot saxen :P Och, när jag klippte under magen fick han stånd.....!
Vid tolv åkte jag hem och åt lunch - kycklingvingar med pommes, och fruktsallad till efterrätt. Mums! Tog lite längre lunch eftersom jag starkt misstänkte att de inte skulle vara klara med ridhuset till kl. 1 heller. Mycket riktigt, när jag kom kl kvart i två var de inte heller klara. Och då hade de enligt Rezi en hel timme kvar. Jag beslutade mig för att ge mig ut med en häst i ruskvädret ute istället, annars skulle jag ju aldrig bli klar. Så, på med alla lager kläder + regnkläder utanpå, tjock ländtäcke på Lara, och iväg. Som tur är regnade/snöade det inte fullt så mycket som tidigare under den första halvan av ridturen, men på vägen hem blev vi ordentligt dränkta i snöblask. Men tack vare regnkläderna var jag torr under dem i alla fall =)
Därefter gick jag ännu en gång bort till ridhuset för att se om det var färdigt. Och tro det eller ej, men det såg faktiskt klart ut! Så jag gjorde i ordning Lola, och gick dit med henne. Men var de klara då? NEJ, för då skulle de vattna skiten också. Tålmodigt väntade jag då utanför ridhuset i fem minuter, tills jag var helt genomblöt och bestämde mig för att gå in i stallet igen och vänta resten av tiden där. Klockan halv 4 kunde jag äntligen börja rida... Som tur är hade de faktiskt lyckats göra underlaget bättre än tidigare med hjälp av någon form av flis, så jag kunde i alla fall rida ordentligt. Lola var superfin idag, numera älskar jag att rida henne! Även Emi gick riktigt bra, i slutet fick jag till några travökningar som var nästan lika bra som Lolas. Solfi var duktig även han, men fick ett lite lättare pass än de andra.
Halv sju åkte jag äntligen hem igen, dock ganska glad eftersom hästarna gått så bra. Väl hemma fick jag uppfylla ett löfte från igår - att skjutsa ryssarna till Mühldorf för att de skulle kunna handla. Som tack för skjutsen köpte de choklad till mig, så jag var nöjd ;) Så länge de inte rider mina hästar så får de gärna vara här, det stör mig inte. Men hästarna vill jag ha för mig själv!
Nej, det här får räcka för idag. Jag hoppas du inte hann somna, Ylva?
Vi hörs imorgon! KRAM <3
Ylva
Jag uppdaterar! :D Nöjd? ;)
(Det kommer ett till)
Montag
Idag är det måndag. Monday. Montag. Jag gillar inte måndagar. Inte av den anledningen att det är dags att börja jobba igen, utan för att allting är upp-och-ner i stallet på måndagar. Innan jag lämnar stallet varje dag ser jag alltid till att det är snyggt överallt. Täckena ska vara upphängda på Flyingevis längs väggen, de elastiska gjordarna ska vara snyggt ihoprullade i hinken i skåpet, benskydden och betten ska vara tvättade, tränsen ska helst vara putsade, osv. Men i morse, precis som alla andra måndagar, var ingenting av det gjort. Solfis benskydda låg på golvet dränkta i lera - så skitiga att jag inte ens skulle få för mig att sätta dem på honom. Täckena var slarvigt slängda över en boxvägg med gjordarna någonstans mitt i. Betten var inte tvättade. Hästarna var fulla med svettmärken. Sadelöverdragen var på fel sadlar eller inte på någon sadel över huvudet taget. Och så vidare. Jag hatar det! Dessutom är hästarna alltid stela och lyssnar dåligt på måndagar. Då undrar jag - vad är meningen med att vara ledig på söndagar när jag måste göra jobbet dubbelt upp på måndagarna istället? Inte mår hästarna bra av det heller.
Jag har trots allt hunnit med att rida alla hästarna redan, och har nu haft lunch i nästan två timmar. Nu tänkte jag åka tillbaka och klippa åtminstone en av hästarna, de börjar bli lite väl långhåriga nu. Får se om jag kanske orkar två..
Och, att inte glömma idag...
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, YLVA! <3
Jag har trots allt hunnit med att rida alla hästarna redan, och har nu haft lunch i nästan två timmar. Nu tänkte jag åka tillbaka och klippa åtminstone en av hästarna, de börjar bli lite väl långhåriga nu. Får se om jag kanske orkar två..
Och, att inte glömma idag...
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, YLVA! <3
