Idag hatar jag cancer ännu mer, för nu har den där jävla sjukdomen tagit ännu ett liv.

Jag var så jävla rädd att detta skulle hända medan jag var här. Jag känner mig så jävla hemsk för att jag inte var hemma när du blev sämre, att jag var här när du levde dina sista dagar. Jag hoppade så innerligt att du skulle vara kvar när jag kom hem över jul, och det verkade på alla som att det skulle bli så också. Och så är du helt plötsligt bara borta. Min fina, vackra, fantastiska Tess. Det kommer inte bli detsamma att komma hem i jul när inte du är där. Jag känner inte ens för att fira jul längre. Vill inte ens gå in i farmor och farfars hus när jag vet att du inte bor där längre. Plötsligt är ingenting detsamma...



Vila i frid, älskade du <3 Jag glömmer dig aldrig!!!