är den hemskaste sjukdomen som finns. Detta inlägget tillägnas alla som själva drabbats eller som känner någon som har det.

Dikten nedan skrev jag till Henriks minnesstund i början av november 2006. Tänk att det redan gått fyra år.

Ibland finns det ingenting att göra
Det enda som hjälper är ett lyssnande öra

Någon som vill hjälpa och försöka förstå
varför ett så vackert hjärta slutat slå

För det är svårt att förstå att du är borta nu
Vi kommer aldrig mer träffa någon som du

Du var speciell, på många sätt och vis
Du går inte att beskriva i en kort liten notis

Vi kan bara försöka att minnas dig
Även om det aldrig kommer kännas okej

För trots att dagar kommer fortsätta passera
Blir livet aldrig detsamma mera

Vila i frid

Henrik

Freddie

Marita

Micke

Ivan



(fyll gärna på med namn genom att kommentera)