tänkvärt
Jag hittade en bok här hemma som jag fick av mamma en gång. Den heter "Var positiv!" och var säkert tänkt som en pik när jag fick den... ;-)
I alla fall, så hittade jag ett väldigt tänkvärt citat i den;
Lyckan är en fjäril
som alltid undgår dig
när du försöker fånga den.
Men om du sätter dig ner
i lugn och ro,
kanske den sätter sig på din arm.
Uppdatering
Igår fick vi hästar tilldelade inför vårterminen. Mette ville egentligen ha långa Olof på minsta hästen Stafette, men eftersom han själv kände sig stor på henne fick han den största istället... Så till sist blev hästutdelningen såhär;
Johanna N - Stafette
Johanna J - Provence
Sandra - Jurist
Helene - Curage
Madde - OnOff
Olof - High Hope
och jag - Amarilli
De flesta är ganska nöjda med sina val, men inte jag. Det känns inte alls bra med Amarilli, jag tycker inte att hon passar mig alls. Jag vill ha en häst som är pigg, ärlig men som där är något att jobba med. Och hon är lat, oärlig men är busenkel att rida när hon väl vill. Så den lilla utmaningen där är är väl att få henne att vilja kommunicera lite oftare, och försöka hålla sig kvar när hon brallar iväg. Men jag vill inte, är sjukt omotiverad. Och jag som tyckte det här skulle bli så himla kul, var jättetaggad de första dagarna av ridningen. Men nej, nu känns det inte ett dugg roligt längre... =(
När jag kom hem igår var klockan nästan halv 6, men efter att ha mockat (med viss hjälp från min snälla mamma) och fixat mat till mina hästar, hade jag ändå tid att rida båda två. Fast efter att ha ridit La Vesta i den något frusna paddocken, insåg jag att den var alldeles för hård för att rida Naomi i. Så istället för att rida gick jag in och duschade, och åkte sedan ner till Lucky för att hälsa på Johanna och det andra Flyinge-folket som var där och bowlade =) Kul som vanligt att träffa dem. Brossan befann sig lustigt nog också på Lucky och kunde därför lifta med mig hem, och på vägen hem körde vi in om Bellatrix och hyrde film. Filmen vi valde heter One Last Thing, och visade sig vara riktigt bra. Jag grät, haha.
Idag måste jag plugga ekonomi, för imorgon och på måndag har jag stalltjänst, på tisdag ska jag tävla =), och på onsdag är det tenta... Och så måste jag städa mitt rum, för det ser verkligen ut som ett bombnedslag.
See ya.
jag hatar rubriker
för jag kommer aldrig på nåt intresseväckande att skriva där.
Igår kom jag faktiskt hem ganska tidigt, och hade mockat och sånt redan (!?) till kl 6, men var så sjukt trött att jag tänkte att jag kunde rida båda pållarna idag istället. Så jag gick in, duschade, och hoppade till sängs, och sov som en stock redan kl 7. Med undantag för att jag vaknade och kollade på klockan kl 9 på kvällen, vaknade jag inte förrän kl 8 i morse, precis lagom utvilad. Sjukt att det ska behövas 13 timmars sömn innan man är det!
Jävligt skönt att vakna utvilad var det i alla fall! Eftersom jag fortfarande tänkte att jag skulle rida mina hästar på eftermiddagen idag, tog jag det lugnt i morse och åt frukost, satt vid datorn och fixade till mig i två timmar istället för att stressa ut i stallet. Vid halv elva åkte vi till Äspinge för att delta vid Astas begravning. Det blev en väldigt fin stund i kyrkan, många som grät, men det blev också en hel del leenden åt fina minnen. Efteråt hade vi minnesstund i ett församligshem i Lyby. Mest minnesvärt därifrån var Maries tal där hon bland annat berättade att Asta en gång det senaste åren hade tittat på sina händer och långa naglar, och sagt; "Nu är det nog dags för fotvård, Marie!" Dikten som jag själv läste kommer nog upp på bloggen imorgon.
Jag åkte tidigare från minnesstunden för att hinna till Flyinge i tid. Idag skulle vi träna för självaste Peter Eriksson, och jag såg verkligen fram emot det. Jag skulle inte rida förrän i andra gruppen, och dök därför upp lagom i tid till demonstrationen Peter skulle ha innan. Jag hann inte byta om, utan kom in där finklädd i svart. Vi i klassen hade ganska roligt åt det, men det var ingen som la särskilt stor vikt vid det då. Demonstrationen skulle vi ha ihop med de blivande C-tränarna som var där på kurs idag, det visste vi. Men vad vi inte visste var att vi skulle stå inne i manegen medan de satt på läktaren. Ja, det var ju inget att be för, ner i grusen med mina svarta pumps med klack och allt. Jag fick genast en pik av Peter som undrade om jag kom jag kom direkt från festen. "Nej, jag har varit på begravning, så fullt så festligt har det inte varit" svarade jag, och kom undan med det. Trodde jag. Efter att vi hjälpt Peter med att bygga hinder och tittat medan han hoppade (vilket för övrigt gick alldeles utmärkt även med min klädsel), kom Ankan fram och pratade med oss. Hon påpekade jag kanske borde ha lite mer ändåmålsenlig klädsel på mig, framförallt när vi hade C-tränarna på besök...
ojdå.
Sen blev det snabba puckar för vår del, in om en toalett för att byta om, och sedan snabbt ner i stallet för att göra i ordning hästarna. En kvart senare satt vi på hästryggarna på Kastanjegården för att rida fram. Amarilli, som jag red, var lite tittig men höll sig i skinnet till en början. Men sen helt plötsligt, utan förvarning, snurrar hon runt och gör världens bocksprång. Jag trodde först jag skulle lyckas hålla mig kvar, tills hon snurrade ytterliggare ett varv och jag landade i grusen istället. Eftersom jag normalt bara ramlar av typ en gång per år, slår jag mig alltid halvt fördärvad när jag väl gör det, och så även denna gång. Jag landade på svanskotan och kände verkligen hur hela ryggen förskjöts upp i nacken på mig. Nu har jag både sjuk huvudvärk och ordentlig värk i rygg och nacke. Dumma häst!! (Nej, jag tycker egentligen inte att hästar är dumma, men just denna får göra ett undantag.) När jag väl ramlat av har jag fått berättat för mig att hästen dessutom sparkade efter mig två gånger och nog hade träffat mig om jag inte snabbt hade rullat därifrån.
Ja ja, dum som man är struntar man i att det gör ont i kroppen, utan hoppar efter en stund upp i sadeln igen och börjar rida. Amarilli var som vanligt seg och trög i början, men blev lite piggare när hon kom igång. Vi red först några små bomövningar, och hoppade sedan lite små hinder i olika övningar för att få hästarna att lyssna både fram och tillbaka och åt sidan. Efter ett par språng gjorde Amarilli ytterliggare ett försök till att få av mig, men denna gången lyckades jag som tur var hålla mig kvar och kunde sätta sporrarna i henne och rida framåt istället. Träningen kändes egentligen inget vidare, men jag fick en hel del tips som jag kan tänka på, de flesta grejorna visste jag iofs om redan innan, men ändå.
Tillbaka in i stallet, av med grejorna, putsa, rykta av och sedan äntligen in i bilen och hemfärd. På vägen hem körde jag in om Ica och köpte en påse naturgodis, eftersom jag tyckte så förbannat synd om mig själv. Väl hemma insåg jag typiskt nog att jag inte skulle klara av att rida min egna hästar, så som vanligt blev de lidande av skolan och fick vila istället. Carina hade lägligt nog mockat till mig idag, tusen tack för det!! =) Så efter att jag fixat mat åt hästarna och pussat lite på dem, gick jag in och satte mig här. Och nu ska jag sova.
Till imorgon hoppas jag att Mette tyckte att jag red Amarilli skitdåligt idag och därför sätter mig på en annan häst. =)
Over and out, kanske ett positivare inlägg imorgon ;-)
Blogga
skulle jag visst. Men jag hinner som vanligt inte.
Detta händer;
- Stalltjänst (mån, tis, ons, fre, sön denna veckan)
- Ridning (provat Stafette, Jurist och OnOff, ska rida Amarilli idag)
- Evelina i Egypten (HUR ska jag klara mig, hade du tänkt?)
- Umgås massor med Johanna & Sandra = KUL! =)
Bonnie Tyler
It's a heartache
Nothing but a heartache
Hits you when it's too late
Hits you when you're down
It's a fool's game
Nothing but a fool's game
Standing in the cold rain
Feeling like a clown
It's a heartache
Nothing but a heartache
Love him til your arms break
Then he lets you down
It ain't right with love to share
When you find he doesn't care for you
It ain't wise to need someone
As much as I depended on you
It's a heartache
Nothing but a heartache
Hits you when it's too late
It ain't right with love to share
Oh it's a heartache
många bra men ensam bäst
Det finns en anledning till att jag levt mitt liv som jag gjort. Jag har medvetet sett till att jag inte blivit sårad, eftersom jag helt enkelt aldrig tillåtit mig själv att bry mig om någon på det viset så att jag har kunnat bli det.
Varför gjorde jag inte så den här gången också? Lät det bli en kul grej, en kul engångsgrej, som kanske bara råkade upprepa sig några gånger. Varför förväntade jag mig något som jag inte visste om det var möjligt eller inte?
"Betyder det att man är okej, eller?"
ja, det är ju ett sätt att uttrycka det på.
Skumma sms
Från ett för mig okänt nr fick jag innan idag följande sms;
"Vilka tankar då om jag får fråga?"
Jag känner inte igen numret och svarar därför; "Vem frågar?"
Och får till svar: "En du prata me i morse"
Och ytterliggare ett: "Din vän skogsmannen"
Jag funderar igenom nattens festande och om jag möjligtvis gett mitt nr till någon eller om någon ringt mig på morgonen. Men neej, jag fick inte ihop det. Skickade dessutom numret till eniro och fick tillbaka ett namn jag inte kände till alls. Varpå jag frågar; "Vem fan är du egentligen?"
Och får till svar... "Forrestman från Is"
Vid det här laget tyckte jag både att detta var hysteriskt roligt och samtidigt lite obehagligt, så jag frågar "Öh? Har du verkligen fått rätt nr?"
Uppenbarligen inte, för nu skickar han det här; "Ber om ursäkt för dehära ha en bra dag"
"Haha okeej..."
Som det kan gå!
Besvikelse
Här skulle egentligen funnits en text som jag i sista sekund valde att inte publicera, i alla fall inte just nu. Den kanske kommer en annan dag...
Jag känner säkert såhär lite extra mycket idag eftersom gårdagen inte heller blev riktigt som jag tänkt mig. Framförallt blev den väldigt mycket dyrare än vad jag planerat och hade råd med.
Vid halv 9 lämnade Cristin och jag Höör och styrde kosan mot Linderöd. Framme hos Evelina blev det ombyte, sminkning och massa sprit för de andra, medan jag mest skrattade åt dem. Medan de andra sen förtärde ännu mer sprit, drog vi igång Ultrastar (gratisversion av Singstar, fast på datorn), och började sjunga. Det gick faktiskt riktigt bra även för mig, trots att jag inte har någon vidare sångröst. Roligt som fan var det i alla fall! Vid halv 12-12 bestämde vi oss för att bege oss ut. Vi laddade upp med pengar, körkort, skor och spypåsar och hoppade in i min älskade trotjänare som skulle ta oss till Kristianstad. In om Vä på vägen för att hämta upp Sabina, och sedan in till city.
Allt gick bra trodde vi, tills vi fick en obehaglig överraskning i form av en polisbil när vi nyss parkerat. Jag blev först inte så orolig, trodde bara att de skulle alkotesta, och nykter var jag ju. Men när den första polisen frågade mig om jag visste vilken skylt jag kört förbi, började hjärtat genast bulta liiite snabbare. Nej, svarade jag, eftersom jag inte var medveten om att jag gjort något jag inte borde. Det visade sig att vi kört förbi en skylt som sa att det var förbjudet mellan 23.30 och 4.00, och klockan var typ 24... Körkortskontroll, alkotest och böter på 1000 spänn blev det, suck...
Som tur är var alla i bilen snälla och delade på det, de andra hade ju trots allt verkligen propsat på att jag skulle köra in på den vägen trots att jag var väldigt osäker på om jag verkligen fick det. Fast skylten som gjorde mig osäker visade sig inte vara samma skylt som gett oss böter. Den bötfällande skylten var nämligen dold av en taxibil... inte konstigt att vi missade den fan...
Poliserna var i alla fall väldigt trevliga trots att de inte ville ge mig någon studentrabatt på böterna.
Polis 2: Är du nykter?
Jag: Jaa
P2: Är det andra nyktra?
J: Neeeeej
P2: Då var det kanske deras fel också att det blev såhär?
J: Jaa
Samtidigt hoppar Evelina ut ur bilen för att agera moraliskt stöd, och konversationen fortsätter;
P2: Nu kommer det nog någon som skäms lite
J: Jaa, antagligen
P2: Men de kanske är snälla och hjälper dig att betala i alla fall?
J: Joo, det hoppas jag!
Evelina: Hur mycket blev det här på då?
Polis 1: 1000 kr
E: Usch då, det var inte billigt.
J: Kan man inte få studentrabatt på det?
P1: Nej, vi ger bara mängdrabatt ^^
I alla fall, efter att böterna var betalda, skorna bytta osv osv, gick vi genom hela jävla stan för att ta ut pengar, och sedan halvvägs tillbaka till Grand. In på stället, in med jackorna och ut på dansgolvet, sen var bekymmerna glömda för en stund i alla fall. Stället var jävligt gött; lagom stort, fräsht, lagom mycket folk, bra musik... toppen helt enkelt. Halva hippologen var ju där också, vilket gjorde det hela ännu lite roligare. Efter några timmar började dock andra saker göra sig påminda i mitt huvud, ömmande fötter bland annat, så vid halv 3 åkte vi hem. Vi var jävligt noga med vart vi körde sen i alla fall, det vill jag lova!! In om Linderöd för att lämna Evelina och hämta några grejor, sedan till Hallaröd för att lämna Cristin och sen äntligen, var jag hemma. Halv 5 somnade jag, fy vad skönt det var... Fastnade en stund i en hemsk film där mitt i natten också, väldigt tänkvärd var den också. Just där och då tänkte jag att jag nog minsann inte skulle klaga på mitt liv, så sent som för en vecka sen var jag ju lyckligast i världen.
Fan, Emelie, nu har du klöddat till det igen.
rädsla
Igår, när jag precis släckt taklampan och var på väg mot sängen, hör jag en mansröst precis intill mig. Jag bokstavligen FLÖG i luften, tills jag insåg att ljudet kom från mobilen som jag hade i handen. Jag hade tydligen lyckats sätta igång någon röstigenkänningsgrej, och den där rösten talade om för mig hur man skulle göra för att aktivera skiten...
Shit pommes frites, vad rädd jag blev i alla fall...!
Johannas cykel
Johanna har klagat nu ett tag på att hennes cykel hoppar i växlarna. Min har gjort precis likadant ett tag, så jag vet hur irriterande det är. Man håller på att flyga av när den växlar ner och avlida när den växlar upp. I alla fall, Sandra som nog är någon form av cykelexpert (hennes egen heter Rosa Pilen, och är egenhändigt målad i rosa med mååånga gulliga detaljer i form av text och rosa band), skulle se om hon kunde hjälpa Johanna att fixa den idag.
Så hon cyklar en sväng, och cykeln går precis som den ska. Nej, det var nog inget fel på din cykel, säger Sandra glatt och lämnar över cykeln till Johanna som själv hoppar upp och cyklar en runda. Typ tre sekunder funkar den innan den hoppar igen och Johanna håller på att slå ihjäl sig på styret. Upp med Sandra igen, och neeej, det är inget fel på cykeln!
Vid det här laget håller vi redan på att dö av skratt allihop, och för att inte slumpen ska få avgöra när cykeln fungerar eller inte, tar Johanna ytterliggare en runda. Och vad händer? Jo, växlarna hoppar såklart! Nu blir det min tur att testa den mystiska cykeln. Nä minsann, det är inget fel på den nu heller!
Johanna tar sig an cykeln ännu en gång, och nu tycks faktiskt även hon kunna cykla normalt på den. Vi skriker på henne att cykla hem och inte stanna för allt i världen, så Johanna beger sig hemåt. Vi följer henne med blicken en bit, och gissa vad som händer...
Vi får nog lämna Johanna på cykelkurs.... ;-)
Älskar er tjejer, är så glad att jag lärt känna er!! <3
.
Träningsvärk
Är man optimist så är man. Och innebär det att man tror att man kan träna mer än vad man borde, då får man träningsvärk. Men eftersom det ändå är fruset i marken idag fick hästarna ändå vila, och därmed även mina stackars muskler. =)
Jag skulle tanka på hemvägen idag, så på väg till Flyinge i morse kollade jag bensinpriserna för att jämföra dem i Höör med macken i Rolsbergas. Då kostade bensinen 10,64 i Höör och 10,74 i Rolsberga. När jag sen körde hem hade priserna i Rolsberga höjts till 10,84 men eftersom de bara kostat 10,64 i Höör på morgonen tog jag för givet att det fortfarande skulle vara billigare hemma. Men NÄDÅ, när jag kommer till Höör kostar bensinen hela 10,99! Jag blev så arg att jag struntade i att tanka.
Studentlivet är tufft.
underbar
Hos dig är jag stark
Hos dig är jag underbar
Hos dig har jag allt
Där vågar jag stanna kvar
Men när du inte ser
När du inte rör mig
Kan du ha hittat nån annan?
Säg nu hur du ser mig
Hörde den på radion idag, jag älskade verkligen den låten när den kom ut... tiden går!
Vårväder
När jag körde hem från skolan idag var vädret helt underbart. Solen sken och det var hela FYRA plusgrader. Hade det varit någon annan årstid hade jag förmodligen gråtit över hur kallt det var, men nu är det ju vinter och då är jag överlycklig bara det är på rätt sida nollan. I alla fall, jag bestämde mig för att gå ut och jogga. Det var verkligen JÄTTElängesen sist, säkert ett halvår. Så jag gick in, laddade mobilen med massa bra musik, drog på mig lagom mycket kläder, snörade på gympadojorna och begav mig ut i vårvädret.
Jag har verkligen saknat att springa, jag tycker verkligen om det. Men det är inte kul när det är minusgrader, och jag har så sällan tid för det. Idag begav jag i alla fall mig ut på en ganska ordentlig runda, tjur-rundan* och sen bortom allén. Trots att underlaget var lite trixigt att springa på, stundtals halt och stundtals lerigt, kändes benen jättelätta och det kändes som om jag skulle kunna springa i all oändlighet. Jag var inte ens trött när jag kom tillbaka, så jag sprang helt enkelt en runda till! =) Det hade jag inte orkat för ett år sen, så den som säger att ridning inte ger kondis har verkligen fel. För ridit är det enda jag har gjort sen i juni typ.
När jag äntligen började känna mig trött i musklerna stretchade jag, bytte om till ridkläder och gick ut och red istället! =)
Nu har jag i alla fall bestämt att jag ska jogga i alla fall tre gånger i veckan de veckor jag inte har stalltjänst. I like!
*Tjur-rundan; Denna runda går delvis på en grusväg som korsar en av våra åkrar. En gång när jag lyckats dra med mig Evelina ut för att jogga skulle vi springa härigenom. Detta var mitt i sommaren och åkern betades då av en flock kor. När vi har joggat en bit inser vi dock att det inte bara är kor i hagen, utan även den stora feta tjuren. Vi fortsatte jogga en bit, tills vi insåg att tjuren sett oss och minsann ville säga hej. Vi vände illa kvickt och sprang ut från hagen det fortaste vi kunde, det kan jag lova....!
Idrottsgalan
Borde bloggat om detta redan igår kväll, men efter att galan var slut var jag så trött att jag verkligen stupade i säng. Dessutom så trött att jag lyckades försova mig 35 min i morse... Hann i tid ändå faktiskt, duktigt tycker jag.
Som alla andra ryttare blev jag igår väldigt besviken på utgången av Idrottsgalan. Självklart skulle Roffe belönats med åtminstone ett pris, det för bästa manliga idrottare eller ännu hellre med Jerringpriset. Men självklart kan svenska folket inte ge ridningen den uppmärksamheten, för det är ju ingen riktig sport, eller...?! Visst, Kalla var väl värd Jerringpriset, men det hade varit ett otroligt lyft för hela ridsporten om Roffe fått vinna. Jaja, sånt är livet antar jag.
Det blev en händelserik lunch idag. Först slutade två av mikrona (jag vet, så kan man egentligen inte skriva) att fungera. Antonia tog saken i egna händer och flyttade den ena till en kontakt på andra sidan rummet. Följden blev att resten av strömmen i rummet också försvann. Stackars Miki hann inte värma färdigt sin mat, men som tur var fick vi tag i vår stallchef som skickade dit Fast (Fastighetsjouren). Så poff, så hade vi ström igen! =) Och nu vet vi hur man lagar det till nästa gång också.
Resten av lunchen gick åt att diskutera Antonias intressanta sexliv ;-) Hovslagarna måste undrat...
Lördag/söndag
En del av gårdagen ägnades åt att lastträna La Vesta, vilket verkligen behövdes. Efter två timmars envist lockande och fostrande gick hon faktiskt upp i släpen två gånger utan linor. Ska fortsätta träna så fort jag får tid över i veckan!
På kvällen träffades stallgänget på Lucky Bowl för att bowla och käka god mat. Bowlingen gick sådär, jag glömde be att få resultaten så ingen vet egentligen vem som vann. Men det kan ju kvitta! =) En strike och ett par spärrar lyckades jag med i alla fall. Efteråt var tanken att vi skulle fortsätta festa någonstans, men det var ingen som var särskilt sugen så det slutade med att jag åkte till Lund istället. Hade en MYCKET trevlig och mysig natt, och kom inte hem igen förrän halv 1 idag. I like =)
När jag promenerade hem från tåget idag mötte jag en äldre man med hörapparat. Han berättar för mig att han gått vilse och frågar mig var (i mina öron) "hörselcentrumet" ligger. Jag frågar förvirrat om det ligger vid vårdcentralen. Det tar han tydligen som en förolämpning och säger att "Den vet jag var den finns, men dit behöver jag minsann inte gå". Jag ber honom upprepa vart det var han skulle, och denna gång hör jag något i stil med "hörscentrum" istället. Jag insåg snart att han menade Höörs Centrum, och förklarade vägen dit (typ rakt fram), haha.
Nu ska jag återgå till att titta på Natural Treasure på TV, och kanske ringa syster-yster om jag hinner =)
Over and out
/Em
Jag håller på att tappa kontrollen, men det känns helt okej
utan rubrik
Övertrött eller sockerpigg, det är frågan.
Fnissig som sjutton är jag i alla fall. Inte riktigt likt mig, vet inte alls hur det kom sig, men så är det i alla fall.
Jag har suttit HEMMA en FREDAGKVÄLL. Och har inte gjort någonting alls som kan betraktas som vettigt. Skulle egentligen åkt till Trelleborg och träffat Mark & Helena, men så kom jag på att jag skulle släppa ut hästarna imorgon bitti, och tanken var att jag skulle sovit där. Så vi sköt på allting till nästa helg istället. Ska bli sjukt kul att träffa Mark igen, var alldeles för längesen sist!
Imorgon är det bowling och käk med stallgänget, kommer säkert bli skitkul! Kl 18 intar i Lucky Bowl, och sen kommer de aldrig få ut oss därifrån igen ;-) Med andra ord kommer söndagen ägnas åt att vara bakfull. Underbart!
Nu tänkte jag i alla fall avsluta denna fantastiska hemmakväll med att gå och lägga mig i min underbart sköna säng. NICE!!
Sorry för ett något flummigt inlägg... =)
=)
Det finns egentligen mycket att berätta om idag.
Men inget av det kommer hamna på bloggen, sorry. ;-)
Vi kan sammanfatta det som att - jag har roligt, jag är glad och jag är väldigt nöjd med tillvaron just nu!
(förutom att vi inte har något varmvatten idag... :S)
Söndag
Dagens inlägg var tänkt att handla om gårdagens fest på G-punkten och om hur förväntningar kan vändas till besvikelse och sedan till förväntningar igen. Men det blir inte så, för det finns något betydligt viktigare att skriva om idag.
Två flaggor är hissade på halv stång. Detta av anledning att idag, den 11 januari 2009, har min farmors mor lämnat denna värld. Asta har levt ett långt liv - fått 4 barn, 8 barnbarn och 4 barnbarnsbarn under sin livstid. Hon somnade in, lugnt och stilla i sin säng på sjukhuset vid lunchtid idag, med en av sina söner närvarande. Mer fridfullt slut på livet är nog svårt att få, vi får vara glada för det. Vila i frid, Asta. Vi glömmer dig aldrig.
Körexamen
Idag hade vi körexamen för Fredrik Persson. Isur blev seg efter all väntan så det gick inte riktigt som jag önskat, men jag tycker om honom ändå =) Klöddade till det med analysen och förklarade rakriktningen för dåligt, så jag fick göra om den. Men till sist fick jag i alla fall fram de rätta orden så att Fredrik kunde godkänna mig ;-) Fast Marie (Kahrle, vår vanliga körlärare) hjälpte mig lite på traven genom att nicka frenetiskt när jag kom in på rätt spår. Tack för det!!
Fr.v.: Isur, Johanna & Burrito, jag & Isur, allihop utanför Stora Ridhuset
Att rida hemma idag är helt omöjligt, det är världens isgata i paddocken. Ska försöka kommer ner till Ingela och träna imorgon förmiddag, hoppas det går att köra då.
When nights are dark,
and days are even darker
can't seem to find my way
to happiness again
So I stumble, keep on falling
Your name I'm desperately calling
But noone hears 'cause I am all alone
And that's when you rescue me,
keep my head above the surface
Show me what my life would be
New meaning and new purpose
Always there when I need you most
Always by my side
Jag älskar dig syster! <3
A crazy night with my family
Gårdagen bjöd på en hel del nöjen, minst sagt.
Dagen inleddes med julklappshoppning på Ringsjöorten. Hjälpte först Kajsa med Lukas, som andra rundan kom runt med bara en liten rivning. Själv hade jag med mig tok-La Vesta. Pigg som vanligt, och ännu mer eftersom hon inte hoppat ordentligt på länge, mer eller mindre skenade hon runt banan med mig. Riktigt så illa var det nog inte egentligen, men hon hoppade inte alls så lugnt och kontrollerat som jag skulle önskat. Felfritt i båda klasserna blev det i alla fall, så jag ska inte klaga. =)
Framåt eftermiddagen bestämde vi i familjen oss för att åka på bio. Otroligt längesen vi gjorde något sånt allihop, så det var verkligen på tiden. Filmvalet föll till sist på Australia, med Nicole Kidman och Hugh Jackman i huvudrollerna. Den sistnämnda som nyligen blivit utnämnd till att vara "Världens sexigaste man" gjorde verkligen skäl för det...! Australia var i övrigt en mycket bra film och väldigt sevärd. Rekommenderas! =)
Nu lyckades jag missa det roliga som hände INNAN bion, så jag får väl ta det nu istället. Jag, Anni och Daniel gick i förväg medan mamma & pappa parkerade bilen. Daniels telefon ringde strax därefter, och utan ett ljud sprang han plötsligt iväg. Anni & jag fortsatte till Royal och när vi kom dit betalade vi biljetterna och köpte popcorn och dricka till alla. Men just när vi ska välja läsksort kommer resten av familjen in genom dörren med världens laddning av just läsk och en himla massa godis. Daniel påstår att han minsann sagt till oss att de skulle handla godis, innan han sprang iväg. No way, det gjorde han inte alls. Men eftersom vi inte tagit varken popcorn eller dricka än tänkte vi att vi kanske kunde få lämna tillbaka detta och få pengarna istället. Anni kände till och med kassörskan, så hon gjorde ett tappert försök att ge oss pengarna tillbaka, vilket blev något komplicerat eftersom jag betalat med kort. Det hela slutade med att jag & Anni fick varsin gratis biobiljett istället. Så nu ska vi på bio igen i helgen! =)
Efter bion hoppade vi in i bilen och påbörjade färden hemåt. Men så kom någon med den briljanta idén att vi skulle käka på McDonalds först. JAA, sa jag och föreslog den vid Norra Fäladen, eftersom den ligger på vägen hem och de dessutom har Drive In. Jaha, var ligger Norra Fäladen då? frågade pappa. Och det frågar han MIG, som har världens sämsta lokalsinne. Han ställde några frågor, jag svarade ja på alla, och så fortsatte vi. Tills vi insåg att vi såklart var helt fel på det. Jag fick ringa Evelina, min eviga vägbeskrivare, som snällt förklarade vart vi skulle istället. Slutligen hittade vi McDonalds, körde in på Drive In-en och beställde. Medan vi sitter där och väntar på maten, börjar jag fundera på varför vi letade upp en Drive In egentligen, för pappa äter ju ändå inte samtidigt som han kör. Så istället för att sitta inne på restaurangen och äta, satt vi utanför i bilen och trängdes. Smart, familjen Nilsson!
Hemfärden bjöd också på en hel del skratt, bland annat när vi stannade på Statoil för att tanka och jag hoppade ut för att slänga tre proppfulla McDonaldspåsar i en papperskorg, och papperskorgen var alldeles för liten. MAN KAN OM MAN VILL, det har jag alltid lärt mig. Så det gick, såklart.
Idag har det inte hänt fullt så mycket, jag har ridit Isur och haft utvärdering, redovisning och stalltjänstmöte i skolan. Dagens kommentar är helt klart "Va, har du gått hippologen Marie?" av allas vår älskade Ylva. Det var det här med att tänka innan man pratar, gumman! Men vi tycker om dig ändå... =)
Nu ska jag fodra hästarna och titta på grammisgalan!
Sandra & Gendarm, Isur & jag, och så till sist söta lilla Tiger=)
PS, missa inte festen på G-lund på lördag!! =)
Nyårsafton/nyårsdag 08/09
De viktigaste händelserna under detta nyår
10.30 - Vaknar (sovmorgon, I like)
11.30 - Nyårsklänningen inhandlas (man ska vara ute i tid)
13.00 - Motionerar La Vesta (vilket innebär att jag jagar henne runt i paddocken tills hon inser att det inte är hon som bestämmer, inte riktigt så hårt som det låter dock)
16.00 - Börjar göra mig i ordning inför nattens firande (= duschar, lockar håret, sminkar mig)
17.45 - Evelina dyker upp (hon lyckas ta sig in i huset och byta om utan att någon märker det)
18.00 - Vi byter julklappar (jag fick ett fint ljuslila schabrak och ett spö och hon pengar till ett träns samt ett bordsplaceringsspel)
18.25 - Vi hoppar in i bilen och kör iväg (Evelina kör, alldeles för fort och alldeles för kul som vanligt)
19.10 - Anländer till Malmö (till fel område, dock)
19.26 - Hittar Elins lägenhet (Elin också, tro det eller ej)
20.?? - Äter förrätt och middag och snackar en massa skit (bröt en massa sociala regler, t.ex. den om att inte prata om gemensamma vänner som inte är gemensamma för alla)
Okänt klockslag - Tillverkar en kortlek av kuvert, en sax och några pennor (man tager vad man haver)
Okänt klockslag - Spelar neger, president med den egentillverkade kortleken (ja, det blev en hel del missförstånd vad gällde kortens valörer)
Lite senare - Äter massor av glass, maränger, grädde och chokladsås (marängsviss, även kallat)
23.35 - Evelina & jag lämnar Elin och killarna och beger oss till Slagthuset (och under tiden bränner hela Malmö av sina raketer)
23.50 - Kommer fram till Slagthuset och går sedan därifrån igen för att se ännu mer raketer (lyckades hamna bredvid ett gäng som hade hur många som helst, gratis är gott (eller fint, kanske))
00.00 - Det nya året anländer, en sekund senare än vanligt (?)
00.01 - Champagnen öppnas (Asti Cinzano, räknas det som champagne? Gott i alla fall!)
00.15 - Går in på slagt (så tidigt har vi aldrig någonsin varit där innan, men tur det med tanke på kön som tillkom senare)
00.20 - Intar dansgolvet, och succén är given. (Evelina+Emelie=festelit)
03.20 - Beger oss åter till bilen (väldigt nöjda med kvällen, men med ömmande fötter)
03.30 - Äter nattamat på McDonalds (standard efter slagt)
04.12 - Kör alldeles för fort med en polis i baksätet (!)
04.45 - jag somnar (i någons soffa, någonstans)
21.57 - Sammanfattar nyåret som varit, och inser att jag är sjukt lycklig. Jag älskar livet! =) (just nu, i alla fall)
22.02 - Försöker ladda upp bilder från kvällen, och inser att jag satt i USB-minnet i fel dator (någon som är förvånad?)
Sammanfattning -08
Dags för årets lista!
Årets...
största förlust: Freddie såklart. Men jag tror att du har det bättre där uppe där du är nu <3
största vinst: Mitt körkort = FREEDOM!
bästa fest: Studenten, kan det bli bättre?! =)
värsta fylla: Tredje dagens festande efter föregående
bästa resa: Resa och resa, det längsta jag har åkt i år var till Strömsholm. Men det gick ju bra iofs :)
sötaste par: Daniel & Anni
kompis: Evelina <3
bästa nya vänner: Hela hippklassen, men framför allt Johanna & Sandra =)
bästa häst: La Vesta = rosettrekord!
roligaste tävling: Perstorp med Evelina & Anni
bästa beslut: Att åka till Satu och jobba, lärde mig så himla mycket
sämsta beslut: Faktiskt inget jag kan komma på alls. Har året varit så himla bra?
ballaste låt: Katie Perry - I kissed a girl
mest spelade: Amy McDonald - This is the life
sommarplåga: Takida - Curly Sue, jag klarar inte av den!
roligaste trend: Jag vet, den började knappast i år, men; Bloggar! Jag tycker det är förbannat kul att läsa om andras liv... :)
Topp-tre fester 2008
1: Studenten, dygn 1
2: Julfesten i Flyinge, den hade liksom allt
3: Falsterbo, som vanligt helt oslagbart
Topp-fem övriga händelser 2008
1: "Skånes bästa ridsportsgymnasium"
2: SM i Team Chasing, Falsterbo Horse Show
3: Big Bowl med HAS
4: Julhoppning à la Schweppes
5: Alla tävlingar med La Vesta, framförallt Eslöv, Lund (första gången) och Ringsjön
Topp-tre låtar 2008
1: This is the life - Amy McDonald
2: She's dangerous - M. Pokora feat Timbaland & Sebastian
3: Hot 'n cold - Katy Perry