Trött
Ska man jobba och tjäna pengar eller va hemma och vila upp sig?
Dagens i-landsproblem alltså.
Dagens i-landsproblem alltså.
Den fungerar!! =)
Min bil rullar igen, wohoo! Men ikväll har jag minsann ingenstans att åka. Typiskt.
Slutet på dagen
Beroende på bilhaveriet kom jag inte iväg till Evelina, Rebecka och Singstar ikväll :( Nu ska jag i alla fall sova, imorgon ska jag nämligen jobba i Stora Hingst i Flyinge, det ska bli kul.
Puss på er!
Bilen vill inte!
Den vägrar, verkligen tvärvägrar. Inte en millimeter vill han rulla mer. Vad ska jag göra nu? :(
Troligtvis beror bilstrejken på min nyinstallerade, fina radio. Eller på servicen häromdagen. Va faan! Någon som har en lösning? Jag har minsann inte råd att köpa en ny bil.
Troligtvis beror bilstrejken på min nyinstallerade, fina radio. Eller på servicen häromdagen. Va faan! Någon som har en lösning? Jag har minsann inte råd att köpa en ny bil.
Den Försvunna Malen
Idag har vi haft släktmiddag i Malmö. Jag som var bakfullast av alla sov mestadels, men hade även en del trevliga, vakna stunder. Efteråt beslöt jag mig för att följa med hem till Jessie och kolla in hennes nya lägenhet. Jessies sambo Richard hade fått ett akvarium av henne i juklapp och till det hade de idag investerat i några fina fiskar och en mal. Men, när vi skulle kolla in Snyggingen Mal, så var han inte där. Vi letade (vilket innebar att Jessica rotade i sanden med en sked) och letade (vilket också innebar att vi vände och vred på allt annat i akvariet) utan resultat. Jag var övertygad om att han bara gömt sig väl, med Jessie var lika säker på att han antingen var uppäten eller hade blivit uppsugen av reningssystemet. Med mysteriet olöst åkte jag därifrån, och spänningen var olidlig när Jessie sen skickade ett sms med resultatet.
"Jag har hittat han. Satt vid det svarta på undersidan av pumpen"
Jahapp. Slutet bra, allting bra. 
Jag älskar dig, Jessie! =)
Juldagen
Juldagskvällen tillbringades på förfest hos Kristin och Johan med Tina och lite andra kompisar till dem, och sedan på Jägers. Detta låg inte alls i mina planer för dagen, men jag blev ditbjuden och då är man ju inte sen att hänga på. Och visst var jag taggad, men så roligt som det blev hade jag verkligen inte förväntat mig att jag skulle få. Det spelades "Hänga gubbe" - the real version, en omöjlig knop försökte lösas (med lösningen på papper, utan framgång) och sen lektes lekar för 6-åringar. En stor mängd sprit förtäljdes, vi blev fulla och glada och helt plötsligt kom någon med kvällens idé:
Vi skulle ha slipsar på oss, allihop.
Men Johans slipsar matchade inte min lila klänning. Whatever, jag fick på mig en slips i alla fall. Långt om länge begav vi oss till Jägers, alldeles för många i en alldeles för liten bil. Jag som inte fyllt 20 var ju inte ens säker på att komma in, och så behövde vi inte ens visa leg... det var ganska kul :) Men så var ju resten 25+ också. Lite mindre folk än vanligt för att vara juljägers, men det var kul ändå. Helt ok musik och trevligt sällskap, då kommer man långt.
När klockan närmade sig sisådär halv 4 började vi fundera på att dra oss hemåt, så jag ringde mamma som var kvällens skjuts. Långt om länge hamnade jag & Tina i bilen på väg hem, och det var då vi kom på det. Kvällens tabbe. Innan vi lämnade förfesten i Gamla Boo hade vi nämligen lämpat av typ alla våra grejor där, de som vi inte ansåg oss behöva under kvällen. Bland dessa grejor fanns Tinas bilnycklar. Eller, egentligen alla Tinas nycklar, vilket självklart innebar även husnycklarna. Och hur hon då skulle lyckas ta sig in i sin lägenhet blev nu ett mysterium. Mobil hade hon ingen heller, även den blev avlämnad hos Kristin. Jag hade ju min, men även Kristins mobil fanns hemma så henne fick vi ju inte tag i. Nej, någon lösning fanns inte att finna, så Tina fick helt enkelt följa med hem till oss. Mig gjorde det ju inget, men jag tror nog att Tina tyckte det var lagom pinsamt att 29 år gammal tvingas sova hos sina inackorderingsvärdar pga ett par självmant avlagda husnycklar. Men sånt är livet! =)
Kvart i 5 somnade vi, och halv 8 stod vi i stallet och fodrade hästarna. Duktigt jobbat tyckte vi. Tinas snälla mamma dök då upp som en räddande ängel och fixade ett par nycklar till Tina så att hon äntligen kunde komma in i sin lägenhet igen.
Själv var jag duktig och mockade där tidigt på morgonen, innan jag gick in och la mig igen. Sov alldeles för länge såklart, och vaknade klockan 11 med en fruktansvärd huvudvärk och insåg att jag hade missat att jag skulle träffa Elin innan dagens släktmiddag. Fan också.
Framför mig ligger nu två vackra slipsar som resterna av en lyckad kväll. Du ska få tillbaka dem imorgon, Johan.
Tack för en förbannat rolig kväll!! =)
Julafton
Det första inlägget måste självklart handla om julafton. Årets firades inne hos farmor och farfar, mina grannar med andra ord. Trots att jag inte gjorde ett jävla skit på hela dagen mer än red mina hästar, lyckades jag missa Kalle Anka och vara sist på plats. Det gjorde mig dock ingenting, Kalle har man ju sett 18 gånger innan. Eller blir det 19?
Kvällen förflöt med god mat och trevligt sällskap. Julklappsutdelningen skedde med mamma som tomte, vilket hon klarade av ganska bra - utan eventuella avslöjande gapskratt. Jag kanske borde påminna om att vi har två yngre barn i släkten som fortfarande tror på tomten och tycker att denne är fullständigt livsfarlig. En massa roliga julklappar fick jag i alla fall, till exempel:
- Ny stereo till bilen eftersom min gamla hade en pajad display. Denna har dock gjort att min bil havererat, läs om detta i följande inlägg
- Björn Gustafssons DVD som tyvärr inte vill fungera som den ska
- En ny rattmuff, denna gången i matchande rött och inte i skärande rosa
- En röd Canada Goose-jacka, skitsnygg men typ åtta nummer för stor
- Ett JÄTTEsnyggt halsband som Nette gjort själv
- En kartbok, av någon anledning som för mig är heeelt oförståelig
- Minneskort till min telefon, så nu kommer snart en massa sköna bilder upp på bloggen också!
- Tömmar och schabrak till hästarna, fint ska det vara :)
- Asheta underkläder som nog tyvärr inte passar... men byta storlek går ju :P
och säkert en himla massa till som jag inte kommer på just i denna minut...
Efter julklapparna åt vi gröt, pappa fick nöten, och sen spelade vi "Med andra ord" - det roligaste spelet på länge. Passar verkligen alla! Daniels förklaring till en Piassavakvast, något som varken jag eller han hade hört talas om innan, var absolut kvällens bästa:
"Nåt man spelar på, ett instrument"
"Piano?"
"Ja, men ta bort de sista två bokstäverna. Och sen röv på engelska"
"Ass"
"Ja, fast ta första bokstaven sist istället. Sen är det någon man kan ramla ner i om man åker skridsko på en sjö"
"En vak?"
"Ja, vad har du nu?"
"Piassavak????!?"
Resten skriker: "PIASSAVAKVAST??!!!!"
Och Daniel och jag sitter som fån och fattar ingenting.
En kul kväll, tack för den! =)
Jag bloggar för sällan
och så har jag fått för mig att det är mer intressant att både skriva och läsa lite kortare inlägg, som bara handlar om en enda sak. Därför tänkte jag nu skriva typ fem korta inlägg, istället för ett jättelångt. Detta är det första.
Ny hemsida till stallet
www.ekastiga.info.se - Checka in den! =)
Julhoppning
Den årliga julhoppningen för Flyinges studenter gick av stapeln i tisdags. Det bjöds på mycket show och spex, prydlig ridning och inte fullt så prydlig ridning. Prislistan vad gällde tidshoppningen toppades av enbart gymnasielag, som också var absolut påhittigast vad gällde utklädnaden. Jag, Sandra, Miki och Johanna trodde att vi hade ett superbra tema, men det stod sig inte så väl i konkurrensen när vi väl kom dit. Tanken var att vi skulle göra en parodi på Schweppes-reklamen där Brink glassar runt på Briar och sedan en annan ryttare kommer inridande på en tjur och får skyhöga poäng eftersom han dricker Schweppes. Sandras Wille fick göra insatsen som Briar och min La Vesta som är shäck fick självklart vara tjuren. Johanna och Miki skulle vara domare och bli mutade, men det glömdes bort lite grann och framkom inte särskilt väl. Hästarna skötte sig utmärkt i alla fall, La Vesta är ju bara fem år gammal och hoppade med horn och ring i nästan och det störde henne inte alls. Inte heller glitterbommarna som så många andra vägrade på bekom henne det minsta. Duktig pålle J
Vinnare i både tidshoppningen och utklädnaden blev gymnasielaget "Pistvakt" som tog en självklar seger med full pott för sin klädsel. Det var ingen dålig show de bjöd på heller. Tummen upp!
Övriga gymnasielag var bönder med ölmagar, mustasch och halm överallt, Rödluvan och vargen med en otroligt rolig mormor på marken samt något som jag just nu inte alls kan komma på...
Hippologen försvarades även av ett lag som stod för Flyinges klädkod och blev tredjeplacerade. Klädkoden på Flyinge som normalt är matchade kläder, ridstövlar och pikétröja var för dagen boots med sporrar, rutiga ridbyxor med stringtrosor ovanpå samt linne med halsduk - något som är otroligt no no på Flyinge i vanliga fall. Dessutom var hästarna lagom ovårdade utan knoppar och med halm i svansen. Riktigt lyckad ironi!
Andraplacerade i klädtävlingen blev också ett hipp-lag, utklädda till jockeys och grooms. Tveksamt var dock om det där verkligen var galopphästar... Och sist ut var glitterlaget som mer eller mindre var heltäckta med glitter. Och att det istället i det laget fanns en galoppör med, det syntes...
Kvällen avlutades med spex av Zara, Madde, Olof, Linda och Helene. Spexet är också en tradition som egentligen mest bygger på att driva med lärarna. I år blev Mia imiterad av Zara, Lasse av Madde och Karin av Olof. Den sistnämnde var så bra att man höll på att dö av skratt!
Tack för en riktigt rolig kväll allihop, det är sånt här man kommer att minnas av hippologen hela livet! =)
Julfest, Hollywood och jordbävning
Den här helgen har varit den roligaste på länge. Bestämde mig i sista sekunden för att pallra mig iväg till Flyinge i fredags, Ylva var schyst och fixade så att jag kunde komma trots att det hela var lite sent påtänkt. Kvällen kan egentligen enklast sammanfattas som helgalen. Det började med att vi skulle leta upp våra bordskamrater med hjälp av ljud från olika djurslag, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Hur låter en panda liksom? Och när vi väl, med lite fusk, hittat totalt 6 pandor kom och Ida-Maria och sa att vi minsann skulle vara hela tolv stycken... Så vi letade runt ännu mer, tills det kom fram att vi visst bara skulle vara 6 pers i alla fall... Så vi satte oss till bords, 3 alnarpare, 2 hippologer och en utomstående (Jackies kompis). Middagen flöt på väldigt trevligt, och efter den bjöds det upp till dans.
Om man bortser från den minst sagt skiftande musiken så hade jag skitkul precis hela kvällen, massor av roligt folk och bra stämning! När så festen började dra sig mot sitt slut sa ryktet att det skulle fortsätta festas på ASVH, så vi hängde på resten av folket, så där lagom förväntansfulla. Men efterfesten bjöd inte in till någon vidare feststämning, och inga sängplatser fanns att tillgå. Istället packade vi in oss i min bil och körde till Gustavslund. Men vad som sen hände där behöver vi ju inte avslöja här precis ;-) Kan berätta att Malin fick ett förvånande uppvaknande dagen efter i alla fall, haha. Sorry för det. Morgonen kom alldeles för tidigt, och eftersom jag skulle upp och rida Isur senast kl 8 fick folket snällt följa med mig tillbaka till Flyinge för att äta bröd och vatten till frukost, haha. Som det kan gå...!
Lördagen bjöd på hoppträning för Elli vilket var jättekul. La Vesta var pigg som vanligt och sprang iväg lite ibland, men jag är nöjd ändå. Kvällens aktivitet var Hollywoodfest i Staffanstorp, dit jag självklart tog med mig min älskade syster Marilyn Monroe. Eller vänta lite nu, brukar jag umgås med Marilyn Monroe? Hmm, hon var misstänkt likt någon jag känner i alla fall... Själv blev jag för en kväll förvandlad till "Den där Mary". Övriga Hollywoodkändisar på kalaset var Batman, Lara Craft och Sandy i Grease.
Även på söndagen blev det hoppträning för Elli, stor skillnad från dagen innan på alla hästarna. Från att ha varit ett vilt, bockande gäng började de faktiskt sansa sig och uppföra sig nästan som vanliga hästar!
Min sista stalltjänst-vecka i körstallet fick en minst sagt originell start. Den första jordbävningen under min livstid intog Skåne - och så lyckades jag missa den! För där satt jag i bilen, lyckligt ovetande om att marken tydligen skakade ordentligt. När mamma ringde och frågade sa jag oförstående att jag minsann inte hade märkt något konstigt. Men det var jag tydligen ensam om, för marken hade minsann skakat för alla andra. Hm. :(
En rapport från gårdagens julhoppning kommer så småningom...
Over and out,
Emelie
Om man bortser från den minst sagt skiftande musiken så hade jag skitkul precis hela kvällen, massor av roligt folk och bra stämning! När så festen började dra sig mot sitt slut sa ryktet att det skulle fortsätta festas på ASVH, så vi hängde på resten av folket, så där lagom förväntansfulla. Men efterfesten bjöd inte in till någon vidare feststämning, och inga sängplatser fanns att tillgå. Istället packade vi in oss i min bil och körde till Gustavslund. Men vad som sen hände där behöver vi ju inte avslöja här precis ;-) Kan berätta att Malin fick ett förvånande uppvaknande dagen efter i alla fall, haha. Sorry för det. Morgonen kom alldeles för tidigt, och eftersom jag skulle upp och rida Isur senast kl 8 fick folket snällt följa med mig tillbaka till Flyinge för att äta bröd och vatten till frukost, haha. Som det kan gå...!
Lördagen bjöd på hoppträning för Elli vilket var jättekul. La Vesta var pigg som vanligt och sprang iväg lite ibland, men jag är nöjd ändå. Kvällens aktivitet var Hollywoodfest i Staffanstorp, dit jag självklart tog med mig min älskade syster Marilyn Monroe. Eller vänta lite nu, brukar jag umgås med Marilyn Monroe? Hmm, hon var misstänkt likt någon jag känner i alla fall... Själv blev jag för en kväll förvandlad till "Den där Mary". Övriga Hollywoodkändisar på kalaset var Batman, Lara Craft och Sandy i Grease.
Även på söndagen blev det hoppträning för Elli, stor skillnad från dagen innan på alla hästarna. Från att ha varit ett vilt, bockande gäng började de faktiskt sansa sig och uppföra sig nästan som vanliga hästar!
Min sista stalltjänst-vecka i körstallet fick en minst sagt originell start. Den första jordbävningen under min livstid intog Skåne - och så lyckades jag missa den! För där satt jag i bilen, lyckligt ovetande om att marken tydligen skakade ordentligt. När mamma ringde och frågade sa jag oförstående att jag minsann inte hade märkt något konstigt. Men det var jag tydligen ensam om, för marken hade minsann skakat för alla andra. Hm. :(
En rapport från gårdagens julhoppning kommer så småningom...
Over and out,
Emelie
Begravning
Det som hänt är så sjukt, så ofattbart
Det är som i en dimma, men ändå så klart
Fredrik "Freddie" Brobeck, nu ett minne blott
Men tack för alla dagar och minnen vi fått
Freddie, så sprudlande, så full av energi
Det är svårt att förstå hur det såhär kunde bli
Allt lidande du gick igenom är i alla fall slut
Du har nu äntligen hittat den friska vägen ut
Och en dag så ses vi, där uppe, igen
Vi glömmer dig aldrig, älskade vän
Vila i frid
Amanda Jenssen - Johnny's song
John, don't shut your eyes, ‘cause there's so much left to see.
I don't want you to go anywhere, ever, without me.
John, don't close your heart, ‘cause there's so much left to feel.
You know that I'll do anything for it to you
Sunshine is fading out, my sunshine - stop shutting down.
They say it's for the best, that you should go to rest.
But they never mentioned anything of the only one that's left.
We never ending tears, there's no more time for goodbye-kissing.
Together all these years, now half of me is missing.
Sunshine is fading out, my sunshine - stop shutting down.
So John, he shuts his eyes, says there's nothing left to see.
We may not be together, but it's always you and me.
Poliskontroll
Idag blev jag, för första gången i mitt liv, stoppad i en poliskontroll. Dagens övningar gällde körkort, nykterhet och allmän kontroll av bilarna. Min första tanke när jag blev invinkad var "Shit, poliser! Har jag något körkort med mig?" Jo, det hade jag ju. Nästa tanke: "Eeeh, är jag nykter?" Jo, det var jag ju det också. Så kontrollen gick smärtfritt till för min del, även om hjärtrytmen var fortsatt kraftigt förhöjd ytterliggare några kilometer. ;-)
Annat som har hänt idag? Ridit Isur, La Vesta och Lukas har jag gjort. Och så har jag tagit nya, fina bilder på stallet att lägga ut i annonserna. Har ju lediga stallplatser nu eftersom Jessica ska flytta till Norra Rörum och Stina flyttade till Uppsala. Hoppas det kommer några nya, trevliga stallkompisar. Blev så glad igår när jag läste vad Kristin skrivit om stallet på sin blogg, gå gärna in och läs på http://chisan.blogg.se. Och här kommer en vacker bild på henne från idag, för att ge igen på den fruktansvärda hon lagt ut på mig på sin blogg ;-) (TA GÄRNA BORT DEN)
Helgen som kommer är minst sagt fullspäckad. På fredag väljer jag mellan hela fem saker!
1. Julfest i Flyinge
2. Slagt med Elin
3. Småland med Evelina
4. Ekebo med David o co
5. Stanna hemma och titta på Idolfinalen
Ta inte illa upp nu, men det är väldigt lockande att välja alternativ 5... =)
Lördagen bjuder i alla fall på hoppträning för älskade Elli, det ser jag verkligen fram emot. Ett gäng hästar som ska ridas därefter, innan det bär av till Staffanstorp på Hollywoodfest. Även på söndag ska jag träna för Elli, sen hoppas jag på att gå och lägga mig tidigt. Nästa vecka är det stalltjänst igen...
Vi hörs! =)
Annat som har hänt idag? Ridit Isur, La Vesta och Lukas har jag gjort. Och så har jag tagit nya, fina bilder på stallet att lägga ut i annonserna. Har ju lediga stallplatser nu eftersom Jessica ska flytta till Norra Rörum och Stina flyttade till Uppsala. Hoppas det kommer några nya, trevliga stallkompisar. Blev så glad igår när jag läste vad Kristin skrivit om stallet på sin blogg, gå gärna in och läs på http://chisan.blogg.se. Och här kommer en vacker bild på henne från idag, för att ge igen på den fruktansvärda hon lagt ut på mig på sin blogg ;-) (TA GÄRNA BORT DEN)
Helgen som kommer är minst sagt fullspäckad. På fredag väljer jag mellan hela fem saker!
1. Julfest i Flyinge
2. Slagt med Elin
3. Småland med Evelina
4. Ekebo med David o co
5. Stanna hemma och titta på Idolfinalen
Ta inte illa upp nu, men det är väldigt lockande att välja alternativ 5... =)
Lördagen bjuder i alla fall på hoppträning för älskade Elli, det ser jag verkligen fram emot. Ett gäng hästar som ska ridas därefter, innan det bär av till Staffanstorp på Hollywoodfest. Även på söndag ska jag träna för Elli, sen hoppas jag på att gå och lägga mig tidigt. Nästa vecka är det stalltjänst igen...
Vi hörs! =)
Min lördagskväll
Sorry, Trixie, att jag inte uppdaterat på länge! Läste din kommentar nyss... jag ska bättra mig igen, haha!
Min lördag var minst sagt speciell. Planen var att först köra till Flyinge för att rida Isur och göra projekt med Sandra. Därefter skulle vi plocka upp några kompisar på vägen och köra vidare till Big Bowl för bowling och käk med styrelsen i studentkåren. Sista anhalten innan hemfärd var planerad till Alnarp och lantmästarnas glitterfest.
Ridningen och plugget gick enligt planerna, men det var nog också det enda. Kom iväg för sent till Malmö gjorde vi, och när vi väl var där visade det sig vara en enorm utmaning att hitta en laglig parkeringsplats. Sväng vänster! Nej, höger! NEEJ, RAKT FRAM! Ungefär så lät det i bilen, och det var minst sagt tur att jag inte krockade. En hel del ilsket tutande blev det dock...
Till sist bestämde vi oss för att parkera på Mc'Donalds 2-timmarsparkering en bit från Big Bowl. En språngmarsch därifrån och vi blev trots allt bara 20 minuter sena. Därefter följde drygt 90 minuters mer eller mindre lyckosam bowling. Sandra var kvällens stjärna (förutom Olof som slog tre strikar på raken utan att ens vara närvarande), och det var även hon som blev gladast när det visade sig att det var julbord vi skulle äta. Och åt, det gjorde vi. Så mycket att vi verkligen fick ta i för att komma upp ur stolarna och ta oss ner till dansgolvet. Några låtars dans, lite skidåkning och MC-körning hanns det också med innan det bar vidare till Alnarp.
Vi bestämde oss för att bilarna skulle mötas upp på Mc'Donalds, så vi begav oss därför direkt ner till min bil. Den stod kvar, hel och till och med utan en lapp viftande under vindrutetorkaren. (5 timmar är lite mer än 2... eller?) Smarta jag bestämmer mig för att börja byta om i bilen. Jeansen skulle bytas ut på kjol och leggings, lite festlig måste man ju vara när det ska dansas. Av med jeansen och knappt på med kjolen, längre hinner jag inte innan den andra bilen möter upp och jag tvingas gasa efter. Så bilfärden ner till Alnarp genomfördes för min del barfota endast iklädd tröja och en oknäppt typ 30 cm lång kjol.
Väl i Alnarp fick jag på mig kläderna och vi gjorde oss redo för the party. Men nej, här tog det minsann stopp igen. En panikslagen Jackie återvänder till bilen och berättar att hon gjort av med sin plånbok. Fram med telefonen, ringa 118118, få numret till Big Bowl, ringa dit, och jo minsann, de hade faktiskt hittat Jackies försvunna plånbok! Jahapp, då var det bara att bege sig tillbaka. Jag, som har världens sämsta lokalsinne, förklarade klart och tydligt att jag inte kom att hitta varken till Malmö eller tillbaka till Alnarp, men Jackie hävdade bestämt att hon minsann skulle hitta rätt. Så vi hoppade in i bilen och körde iväg. Och jo, vi hittade till Malmö. Men helt plötsligt stod det "Centrum" på en skylt och "Västra hamnen" på en annan. Hmm, västra hamnen låter bra tyckte vi. Så vi tog höger. Och sen körde vi. Och körde. Och körde. Vi insåg ju såklart att vi var helt fel på det, men det fanns inte en enda jävla avtagsväg på flera km!! Till sist kom det en, och desperata som vi var tog vi första bästa. Vi hittade tillbaka till vad vi trodde var platsen där vi först valde fel väg. Så vi tog den rätta vägen. TRODDE VI. Så där en minut senare inser vi att vi hamnat på samma jävla väg en gång till. Nej, att köra tillbaka och vända var nog ingen bra idé, så vi fortsatta köra helt enkelt.
Och poff, så visste jag var vi var. Vi hade hamnat på älskade Malmö Central, den enda plats i hela Malmö som jag kan utan och innan. Med ben och buss, tyvärr. Med bil hade jag fortfarande ingen aning om vart jag skulle ta vägen. Det var inget att be för, jag fick ta upp telefonen och ringa och fråga någon. Jessica, hon sover nog inte klockan 12, tänkte jag. Så jag ringde, och typiskt nog var det en sovande Jessie som svarade på andra änden av tråden. Som den toppenmänniska hon är ställde hon och Richard såklart upp och hjälpte mig tillrätta ändå. Vända fick vi göra, men sen hittade vi faktiskt rätt!!!!
Jackie, som fortfarande var stressad över sin försvunna plånbok, mer eller mindre kastade sig ur bilen så fort hon såg den röda skylten vi så länge spanat efter. Jag frågar henne i förbifarten om hon har mitt nr så att hon kan ringa och hitta mig igen när jag parkerat och hon varit och hämtat sin plånbok. Nej, det hade hon ju inte, men hon skulle hitta mig ändå, sa hon. Mm, visst, tänkte jag och såg istället till att fixa fram hennes nr. Sen letade jag upp en parkering (15 minuters fanns det ju gott om) och började ringa henne. Piip, piip... Abbonenten du söker kan inte svara för tillf'ället, var god försök senare. VADDÅ SENARE!? Batteriet hade ju dött, såklart. Det var bara för mig att hoppa ur bilen och börja leta efter Jackie istället. Som tur var hade hon tänkt till lite och stannat vid utgången, så jag hittade ju henne direkt. Då berättade hon att hon till och med lämnat mobilen I MIN BIL. gaaah!
Färden tillbaka till Alnarp gick smidigare än väntat, tog nog bara 10 minuter mer än föregående gång. Lagom laddade skyndar vi oss ur bilen och mot musiken. Partypeople, here we come! Eller vänta lite... partypeople? I våra drömmar kanske... Som tur var slapp jag betala inträde, för då hade jag nog krävt det tillbaka igen. För såhär är det: Jag är inte svårroad. Jag kan dansa till det mesta. Men NEEEJ, det går inte att dansa till musik som inte ens är värd namnet. Så efter 10 minuters hårt kämpande av mig och Sandra att verkligen FÖRSÖKA dansa, så gav vi upp och åkte hem.
En lyckad kväll? Det kan väl diskuteras, men jo, det får jag nog säga att jag tycker. Bilkörningen var trots den smått kaotiska stämningen riktigt rolig, jag och Jackie lärde känna varandra ordentligt på vägen, och tiden på Big Bowl var över förväntan.
Meeen, till nästa tripp tänker jag ha med mig både karta och GPS.
Min lördag var minst sagt speciell. Planen var att först köra till Flyinge för att rida Isur och göra projekt med Sandra. Därefter skulle vi plocka upp några kompisar på vägen och köra vidare till Big Bowl för bowling och käk med styrelsen i studentkåren. Sista anhalten innan hemfärd var planerad till Alnarp och lantmästarnas glitterfest.
Ridningen och plugget gick enligt planerna, men det var nog också det enda. Kom iväg för sent till Malmö gjorde vi, och när vi väl var där visade det sig vara en enorm utmaning att hitta en laglig parkeringsplats. Sväng vänster! Nej, höger! NEEJ, RAKT FRAM! Ungefär så lät det i bilen, och det var minst sagt tur att jag inte krockade. En hel del ilsket tutande blev det dock...
Till sist bestämde vi oss för att parkera på Mc'Donalds 2-timmarsparkering en bit från Big Bowl. En språngmarsch därifrån och vi blev trots allt bara 20 minuter sena. Därefter följde drygt 90 minuters mer eller mindre lyckosam bowling. Sandra var kvällens stjärna (förutom Olof som slog tre strikar på raken utan att ens vara närvarande), och det var även hon som blev gladast när det visade sig att det var julbord vi skulle äta. Och åt, det gjorde vi. Så mycket att vi verkligen fick ta i för att komma upp ur stolarna och ta oss ner till dansgolvet. Några låtars dans, lite skidåkning och MC-körning hanns det också med innan det bar vidare till Alnarp.
Vi bestämde oss för att bilarna skulle mötas upp på Mc'Donalds, så vi begav oss därför direkt ner till min bil. Den stod kvar, hel och till och med utan en lapp viftande under vindrutetorkaren. (5 timmar är lite mer än 2... eller?) Smarta jag bestämmer mig för att börja byta om i bilen. Jeansen skulle bytas ut på kjol och leggings, lite festlig måste man ju vara när det ska dansas. Av med jeansen och knappt på med kjolen, längre hinner jag inte innan den andra bilen möter upp och jag tvingas gasa efter. Så bilfärden ner till Alnarp genomfördes för min del barfota endast iklädd tröja och en oknäppt typ 30 cm lång kjol.
Väl i Alnarp fick jag på mig kläderna och vi gjorde oss redo för the party. Men nej, här tog det minsann stopp igen. En panikslagen Jackie återvänder till bilen och berättar att hon gjort av med sin plånbok. Fram med telefonen, ringa 118118, få numret till Big Bowl, ringa dit, och jo minsann, de hade faktiskt hittat Jackies försvunna plånbok! Jahapp, då var det bara att bege sig tillbaka. Jag, som har världens sämsta lokalsinne, förklarade klart och tydligt att jag inte kom att hitta varken till Malmö eller tillbaka till Alnarp, men Jackie hävdade bestämt att hon minsann skulle hitta rätt. Så vi hoppade in i bilen och körde iväg. Och jo, vi hittade till Malmö. Men helt plötsligt stod det "Centrum" på en skylt och "Västra hamnen" på en annan. Hmm, västra hamnen låter bra tyckte vi. Så vi tog höger. Och sen körde vi. Och körde. Och körde. Vi insåg ju såklart att vi var helt fel på det, men det fanns inte en enda jävla avtagsväg på flera km!! Till sist kom det en, och desperata som vi var tog vi första bästa. Vi hittade tillbaka till vad vi trodde var platsen där vi först valde fel väg. Så vi tog den rätta vägen. TRODDE VI. Så där en minut senare inser vi att vi hamnat på samma jävla väg en gång till. Nej, att köra tillbaka och vända var nog ingen bra idé, så vi fortsatta köra helt enkelt.
Och poff, så visste jag var vi var. Vi hade hamnat på älskade Malmö Central, den enda plats i hela Malmö som jag kan utan och innan. Med ben och buss, tyvärr. Med bil hade jag fortfarande ingen aning om vart jag skulle ta vägen. Det var inget att be för, jag fick ta upp telefonen och ringa och fråga någon. Jessica, hon sover nog inte klockan 12, tänkte jag. Så jag ringde, och typiskt nog var det en sovande Jessie som svarade på andra änden av tråden. Som den toppenmänniska hon är ställde hon och Richard såklart upp och hjälpte mig tillrätta ändå. Vända fick vi göra, men sen hittade vi faktiskt rätt!!!!
Jackie, som fortfarande var stressad över sin försvunna plånbok, mer eller mindre kastade sig ur bilen så fort hon såg den röda skylten vi så länge spanat efter. Jag frågar henne i förbifarten om hon har mitt nr så att hon kan ringa och hitta mig igen när jag parkerat och hon varit och hämtat sin plånbok. Nej, det hade hon ju inte, men hon skulle hitta mig ändå, sa hon. Mm, visst, tänkte jag och såg istället till att fixa fram hennes nr. Sen letade jag upp en parkering (15 minuters fanns det ju gott om) och började ringa henne. Piip, piip... Abbonenten du söker kan inte svara för tillf'ället, var god försök senare. VADDÅ SENARE!? Batteriet hade ju dött, såklart. Det var bara för mig att hoppa ur bilen och börja leta efter Jackie istället. Som tur var hade hon tänkt till lite och stannat vid utgången, så jag hittade ju henne direkt. Då berättade hon att hon till och med lämnat mobilen I MIN BIL. gaaah!
Färden tillbaka till Alnarp gick smidigare än väntat, tog nog bara 10 minuter mer än föregående gång. Lagom laddade skyndar vi oss ur bilen och mot musiken. Partypeople, here we come! Eller vänta lite... partypeople? I våra drömmar kanske... Som tur var slapp jag betala inträde, för då hade jag nog krävt det tillbaka igen. För såhär är det: Jag är inte svårroad. Jag kan dansa till det mesta. Men NEEEJ, det går inte att dansa till musik som inte ens är värd namnet. Så efter 10 minuters hårt kämpande av mig och Sandra att verkligen FÖRSÖKA dansa, så gav vi upp och åkte hem.
En lyckad kväll? Det kan väl diskuteras, men jo, det får jag nog säga att jag tycker. Bilkörningen var trots den smått kaotiska stämningen riktigt rolig, jag och Jackie lärde känna varandra ordentligt på vägen, och tiden på Big Bowl var över förväntan.
Meeen, till nästa tripp tänker jag ha med mig både karta och GPS.
