Sorry, Trixie, att jag inte uppdaterat på länge! Läste din kommentar nyss... jag ska bättra mig igen, haha!

Min lördag var minst sagt speciell. Planen var att först köra till Flyinge för att rida Isur och göra projekt med Sandra. Därefter skulle vi plocka upp några kompisar på vägen och köra vidare till Big Bowl för bowling och käk med styrelsen i studentkåren. Sista anhalten innan hemfärd var planerad till Alnarp och lantmästarnas glitterfest.

Ridningen och plugget gick enligt planerna, men det var nog också det enda. Kom iväg för sent till Malmö gjorde vi, och när vi väl var där visade det sig vara en enorm utmaning att hitta en laglig parkeringsplats. Sväng vänster! Nej, höger! NEEJ, RAKT FRAM! Ungefär så lät det i bilen, och det var minst sagt tur att jag inte krockade. En hel del ilsket tutande blev det dock...
Till sist bestämde vi oss för att parkera på Mc'Donalds 2-timmarsparkering en bit från Big Bowl. En språngmarsch därifrån och vi blev trots allt bara 20 minuter sena. Därefter följde drygt 90 minuters mer eller mindre lyckosam bowling. Sandra var kvällens stjärna (förutom Olof som slog tre strikar på raken utan att ens vara närvarande), och det var även hon som blev gladast när det visade sig att det var julbord vi skulle äta. Och åt, det gjorde vi. Så mycket att vi verkligen fick ta i för att komma upp ur stolarna och ta oss ner till dansgolvet. Några låtars dans, lite skidåkning och MC-körning hanns det också med innan det bar vidare till Alnarp.

Vi bestämde oss för att bilarna skulle mötas upp på Mc'Donalds, så vi begav oss därför direkt ner till min bil. Den stod kvar, hel och till och med utan en lapp viftande under vindrutetorkaren. (5 timmar är lite mer än 2... eller?) Smarta jag bestämmer mig för att börja byta om i bilen. Jeansen skulle bytas ut på kjol och leggings, lite festlig måste man ju vara när det ska dansas. Av med jeansen och knappt på med kjolen, längre hinner jag inte innan den andra bilen möter upp och jag tvingas gasa efter. Så bilfärden ner till Alnarp genomfördes för min del barfota endast iklädd tröja och en oknäppt typ 30 cm lång kjol.

Väl i Alnarp fick jag på mig kläderna och vi gjorde oss redo för the party. Men nej, här tog det minsann stopp igen. En panikslagen Jackie återvänder till bilen och berättar att hon gjort av med sin plånbok. Fram med telefonen, ringa 118118, få numret till Big Bowl, ringa dit, och jo minsann, de hade faktiskt hittat Jackies försvunna plånbok! Jahapp, då var det bara att bege sig tillbaka. Jag, som har världens sämsta lokalsinne, förklarade klart och tydligt att jag inte kom att hitta varken till Malmö eller tillbaka till Alnarp, men Jackie hävdade bestämt att hon minsann skulle hitta rätt. Så vi hoppade in i bilen och körde iväg. Och jo, vi hittade till Malmö. Men helt plötsligt stod det "Centrum" på en skylt och "Västra hamnen" på en annan. Hmm, västra hamnen låter bra tyckte vi. Så vi tog höger. Och sen körde vi. Och körde. Och körde. Vi insåg ju såklart att vi var helt fel på det, men det fanns inte en enda jävla avtagsväg på flera km!! Till sist kom det en, och desperata som vi var tog vi första bästa. Vi hittade tillbaka till vad vi trodde var platsen där vi först valde fel väg. Så vi tog den rätta vägen. TRODDE VI. Så där en minut senare inser vi att vi hamnat på samma jävla väg en gång till. Nej, att köra tillbaka och vända var nog ingen bra idé, så vi fortsatta köra helt enkelt.

Och poff, så visste jag var vi var. Vi hade hamnat på älskade Malmö Central, den enda plats i hela Malmö som jag kan utan och innan. Med ben och buss, tyvärr. Med bil hade jag fortfarande ingen aning om vart jag skulle ta vägen. Det var inget att be för, jag fick ta upp telefonen och ringa och fråga någon. Jessica, hon sover nog inte klockan 12, tänkte jag. Så jag ringde, och typiskt nog var det en sovande Jessie som svarade på andra änden av tråden. Som den toppenmänniska hon är ställde hon och Richard såklart upp och hjälpte mig tillrätta ändå. Vända fick vi göra, men sen hittade vi faktiskt rätt!!!!

Jackie, som fortfarande var stressad över sin försvunna plånbok, mer eller mindre kastade sig ur bilen så fort hon såg den röda skylten vi så länge spanat efter. Jag frågar henne i förbifarten om hon har mitt nr så att hon kan ringa och hitta mig igen när jag parkerat och hon varit och hämtat sin plånbok. Nej, det hade hon ju inte, men hon skulle hitta mig ändå, sa hon. Mm, visst, tänkte jag och såg istället till att fixa fram hennes nr. Sen letade jag upp en parkering (15 minuters fanns det ju gott om) och började ringa henne. Piip, piip... Abbonenten du söker kan inte svara för tillf'ället, var god försök senare. VADDÅ SENARE!? Batteriet hade ju dött, såklart. Det var bara för mig att hoppa ur bilen och börja leta efter Jackie istället. Som tur var hade hon tänkt till lite och stannat vid utgången, så jag hittade ju henne direkt. Då berättade hon att hon till och med lämnat mobilen I MIN BIL. gaaah!

Färden tillbaka till Alnarp gick smidigare än väntat, tog nog bara 10 minuter mer än föregående gång. Lagom laddade skyndar vi oss ur bilen och mot musiken. Partypeople, here we come! Eller vänta lite... partypeople? I våra drömmar kanske... Som tur var slapp jag betala inträde, för då hade jag nog krävt det tillbaka igen. För såhär är det: Jag är inte svårroad. Jag kan dansa till det mesta. Men NEEEJ, det går inte att dansa till musik som inte ens är värd namnet. Så efter 10 minuters hårt kämpande av mig och Sandra att verkligen FÖRSÖKA dansa, så gav vi upp och åkte hem.

En lyckad kväll? Det kan väl diskuteras, men jo, det får jag nog säga att jag tycker. Bilkörningen var trots den smått kaotiska stämningen riktigt rolig, jag och Jackie lärde känna varandra ordentligt på vägen, och tiden på Big Bowl var över förväntan.

Meeen, till nästa tripp tänker jag ha med mig både karta och GPS.