Jag ser jättemycket fram emot att börja det nya jobbet. Jag längtar också efter att få ta hand om mig själv - handla, tvätta, laga mat osv, jag har blivit bortskämd så att det räcker nu ;) Jag kom ju trots allt inte hit för att ta det lugnt och jag har inget emot att vara lite huslig. Kanske löser det sig med bil genom att skicka hit min gamla röda fara istället för att köpa en ny, det hade varit så mycket enklare. Dock är den dyr att köra med och inte vet man hur länge den håller heller. Fast med tanke på allt vi redan bytt på den så borde det ju gå bra ;) Men, en tanke slog mig nyss!! Däcken?! Måste ju ha vinterdäck på den nu och visst skulle man kunna skicka med sommardäcken också. Men med sommardäck i bilen får jag INTE plats med alla grejor jag behöver transportera till Stuttgart. Fuck... Förslag?

Det jag skulle komma fram till är att jag trots många bra känslor är supernervös. Jag mår illa och har konstant huvudvärk, det är INTE kul... :( Har börjat packa idag, tänkte att jag kanske skulle må bättre av att få saker gjorda. Men icke, nu mår jag ännu sämre och lägenheten är helt upp och ner-vänd. Det är ju helt sjukt att jag har så mycket grejor här, har hittills fyllt en väska på c:a 60x60x15 cm med kläder och då har jag lika mycket kvar, en stövelkartong på 60x30x10 cm med böcker och fick bara ner hälften, en normal skokartong med sladdar och annan elektronik samt TRE necessärer med diverse smink, smycken och krämer. Man skulle ju kunna tro att jag är fåfäng med tanke på hur mycket grejor jag har med mig! Nu återstår en väldig massa kläder (inkl 8 jackor och västar, plus thermobyxor och regnkläder), 12 par skor (!!), lakan, handdukar och en massa småsaker, att lyckas få ner i en stor kartong och två resväskor. Jag mår dåligt av bara tanken!

När jag känner såhär vill jag bara hem. Hem till tryggheten där jag har massor av människor som skulle kunna hjälpa och stötta mig i det här. Det är i de här stunderna som jag saknar alla så otroligt mycket. Det är också nu som jag undrar om det är värt det. Jag har insett nu att det inte var värt att vara just här gentemot att vara hemma, men blir det det på nästa ställe? Jag måste försöka att tänka framåt, att detta är ett steg på vägen mot det jag verkligen vill göra - ha min egen verksamhet där hemma. Jag behöver några års meriter för att kunna nå dit, det vet jag och det är därför jag är här. Ändå tvivlar jag. Jag antar att jag är rädd för att förlora det jag har där hemma medan jag är här. Jag är rädd för att människor och djur ska försvinna ur mitt liv medan när jag är så långt borta. När Tess gick bort fick jag jättemycket skuldkänslor, och hon var inte ens min på riktigt. Hur ska jag kunna leva med mig själv om det händer något med någon i familjen, en vän eller med Naomi & Topi och jag inte har varit tillhands? Jag känner mig självisk, och det är en känsla jag inte är van vid. Samtidigt så är det MITT liv, jag kan ju inte leva genom alla andra.

Jag tror att jag ska åka och handla istället, det borde få mig på bättre tankar! Behöver köpa tejp att laga kartongen med, den tog lite stryk på Tysklandsresan. :P

Tvivlar ni också på de val ni gör?