Rundvandring
Det ska synas att man är svensk! (Någon som känner igen flaggan, förresten? :P)
Min närmsta granne
Stooort hus!
Med stooora portar!
Snötäckt paddock! Tänk bort snön och fram med några hinder... nice! ;)
Ridhus och stall
Inne i stallet (ena delen)
Hallen i lägenheten
Dusch - i köket! (Någon tänkte INTE till här)
Eller vad tycker ni?!
Kök och köksbord
Sovrum/vardagsrum
Soffor utan soffbord (skulle få det... idag?!)
Vardagsrum från annan vinkel
Säng =)
Nytt, nytt, nytt
Internetet funkar!!
Med tanke på hur den här dagen sett ut tidigare idag, så är det mycket förvånande! Det började med att jag försov mig. En hel timme! Därför hann jag inte ridit Angi en sista gång som planerat, utan hon fick istället löshoppa med de andra. Hon hoppade riktigt fint idag, så det var visserligen kul ändå, men jag ville ju gärna rida henne en gång till... Aja, så går det när man inte har någon självdisciplin att gå upp om mornarna.
Dålig sak nr 2 var den förbannade kylan, 15 bitande minusgrader. Och jag som slängt mina thermobyxor i tvätten, brrr.
Löshoppningen gick ändå okej, alla hästarna hoppade ungefär som de brukar göra, inte jättebra men inte dåligt heller. Efter löshoppningen släppte jag ut hästarna och skulle börja mocka. Jag började med Emis box, vilket gick smärtfritt. Sen fortsatte jag med Solfis, och körde skottkärran halvvägs in i boxen som jag brukar göra. Men när jag sedan skulle gå förbi den ner i boxen hände något som inte fick hända, mina ridbyxor fastnade i en vass kant på den och drogs i sönder! Mina nyaste, finaste och dyraste ridbyxor... :( FAN också! Michi gjorde ett tappert försök till att laga dem, men de duger ändå bara som reservridbyxor här. Trist:(
Ledsen blev jag i alla fall, så jag åkte ifrån stallet meddetsamma. Kände inte alls för att göra fint i stallet och säga hejdå till alla längre. Kanske var dumt, men min sinnesstämning var minst sagt inte på topp just då...
Ett par timmar senare var jag redo för avfärd, men upptäckte då ett stort problem... Cigarettuttaget i bilen passade inte till GPS-kabeln! Och hur skulle jag ta mig till Stuttgart utan GPS? PANIK! Vi fick helt enkelt skriva ut kartor och vägbeskrivningar och sen hålla tummarna för att klantiga jag skulle hitta utan GPSen... Men, som tur var övertalade pappa mig senare att göra ett försök till att få i kabeln i uttaget, och det visade sig att den fick kontakt trots att den inte riktigt passade. Så jag kunde köra iaf :D
När jag lämnade Hermansthal hade jag en hel trupp som stod och vinkade åt mig, Alfred, Michi, Ruslan, Kerstin & Kerstin. Kändes ungefär som i en film ;) Resan gick bra, bilen fungerar som den ska iaf. Det var jättemycket trafik kring Stuttgart så det tog lite extra tid där, men annars rullade det på rätt okej.
Jag har varit en sväng i nya stallet där jag träffade chefen och hennes dotter (verkade trevlig, bra!). Hästarna är såå fina, jag längtar tills jag ska rida på tisdag! Sedan fick jag tillgång till lägenheten och ägnade därefter en stund åt att packa in alla grejor från bilen. Sen fastnade jag här och har inte kommit längre. Får sätta fart nu så att jag kan sova någon gång. Kommer en uppdatering med bilder imorgon! :D
Godnatt!
Flytt
Idag flyttar jag! Håll tummarna för att mitt internet funkar i min nya lägenhet, så blir det en uppdatering ikväll :)
Bil!
Äntligen är den här!
Opel Corsa C Sport
2001
Vad tycks? :P
Hyllning
Det här inlägget vill jag tillägna alla underbara människor som finns i min närhet och alltid ställer upp när jag behöver det!
Speciellt...
Mamma, som alltid lyssnar och är positiv oavsett vilket humör jag är på, som pratar med mig på Skype på kvällarna tills jag somnar i soffan, utan att bli det minsta irriterad, som ringer och fixar med saker som jag inte ens bett om fast jag är några hundra km hemifrån, och som helt enkelt är världens bästa mamma. <3
Pappa, som alltid kommer med kloka råd i alla situationer, som alltid finns där oavsett vilka dumma beslut jag tar, som alltid fixar grejer när jag behöver det och helt enkelt är världens bästa pappa. <3
Uppdateras ikväll, måste åka till stallet nu!
Snö
Idag kom vintern tillbaka, efter att det faktiskt varit riktigt behagligt här i ett par veckor. Ganska kul att de på radion faktiskt sa; "Ja, nu är våren slut för den här gången. Nu väntar snö och..." och det i januari. Vädret har minst sagt växlat under de 4 månader jag bott här, från -14 till över 20+.
Eftersom snön var perfekt pudrig i morse bestämde vi oss för att rida ut de första hästarna. Jag red Angi & Flora medan Ruslan red Emi och Lara. Båda mina bebisar skötte sig alldeles utmärkt, som om de aldrig gjort annat! Jag kommer sakna dem <3
Efter det gjorde vi Lola fin med nytt schabrak och lindor för att jag sedan skulle filma henne medan Ruslan red. Tyvärr hade hon inte någon riktigt bra dag idag, men det kommer en film till dig i alla fall, Anicia! Kanske blir det något på de andra hästarna också... :P
På eftermiddagen åkte jag till stallet igen och red lektion för Ruslan med Solfi. Det gick faktiskt riktigt bra idag! Emellanåt hittar jag verkligen en bra ridning där jag kan sitta stilla med överkropp och händer, och bara rida med benen. Solfi börjar också äntligen bli mottaglig för den ridningen igen. Lagom tills jag ska åka härifrån, med andra ord. ;) Hoppas det går riktigt bra på sista träningen på torsdag också!
Om allt går som det ska så flyttar jag på söndag...! Mindre än en vecka kvar här, alltså. Nu känns det faktiskt mest skönt.
Dags att sova! Goooodnatt! =)
Bilder
Nu har jag gjort ungefär 38 försök till att lägga upp bilder på Naomi, men det funkar helt enkelt inne. Är det någon mer än jag som har samma problem?
Nu i eftermiddag har Kerstin och jag gjort ett tappert försök att kolla på bilar, och det ser faktiskt ut att leda till ett köp. Bilen är en Opel Corsa sport edition, 2001:a, gått 14000 mil, väldigt fint skick. Efter bilinspekteringen landade vi på McDonalds med fika och pommes. Nice! I will miss you, Kerstin!
Naomi
Jag fick nyss en kommentar om att lägga upp en bild och info om Naomi, med tanke på föregående inlägg. Det är väl klart jag kan! Problemet är att jag tänker att alla som känner mig känner Naomi, men så är det ju såklart inte. Så, därför kommer det nu ett inlägg endast tillägnat det käraste jag har, Naomi. <3
Naomi är född 1995 i Asten i Holland. Enligt passet är hon 148 cm hög, men enligt mätstocken är hon nästan 151... Hennes pappa är ridponnyhingsten Valentijn, som i sin tur är efter hopplegenden Voltaire. Naomis mamma Ava van de Corijon är ett arabsto efter Claverdon Apollo. Ava är även mor till en godkänd hingst, Baccarav van de Corijon. I Holland har Naomi tävlat de allra högsta klasserna för ponny, under namnet ZBC Now or Never. (Det är vanligt i Holland och Tyskland att hästarna har ett avelsnamn och ett tävlingsnamn.)
Hon importerades till Sverige 2004 (?) av Jenny & Niklas Arvidsson och såldes då nästan direkt till Casper Wollberg som hade henne tills jag köpte henne i december 2006. I Sverige har hon placeringar upp till LA.
Naomi visades för första gången på en extreriör och gångartsbedömning nu i somras, i samband med Topis fölvisning. Hon tilldelades 8 för typ, huvud/hals/bål och extremiteter, och 7 för skritt och trav. Jag vet dock att det finns mycket mer gång i henne än vad hon visade där, eftersom hon vid visningen var märkbart irriterad av någon insekt och samtidigt skulle ha koll på Topi. Kommentarerna hon fick var i alla fall att hon var ädel och elegant med ett vackert huvud, bra överlinje och korrekta extremiteter.
Naomis största nackdel är hennes ridbarhet. Hon är känslig och vad många skulle beskriva som het, men det är samtidigt något jag tror beror på många ryttarbyten. Därtill blir hon mycket lätt spänd och då även svårpåverkbar. Tittar man på hennes tidigare meriter verkar det som att detta är ett problem som uppkommit med åren. Pälsen på hennes framben visar även tecken på att hon någon gång blivit barrerad, en sak som också skulle kunna påverka henne i den riktningen.
Summa sumarum är det en väldigt trevlig dam, men med mycket humör. Hon är väldigt snäll och väluppfostrad på marken - man skulle utan tvekan kunna låta ett litet barn leda henne. Hon har tre jämna, lätta gångarter som alla ligger någonstans mellan 7 och 8 på en tiogradig skala. Hopptekniken är inte strålande då hon är forcerad i sprången, men hon har hur mycket kapacitet som helst och det fanns en tid då hon hoppade allt hon fick syn på.
Målet med hennes avkommor är trevliga, barnvänliga ridponnyer med inriktning mot hoppning. De ska vara av en god sporthästmodell utan att vara för gracila. Önskvärt med D-ponnyer, men hellre mindre än större!!
Hingstar
Vad tycker ni om de här?
Simbergs Superman
Welshponny
125 cm, e. Simberg Hobnob - Hever Quiver
88798 i exteriör och gångartsbetyg. (För er som inte vet står siffrorna för följande: Typ, huvud/hals/bål, extemiteter, skritt och trav)
Hade 100 % dräktighet säsongen 2009.
Joelsbo Clic
Welshponny
135 cm, e. Karlsfälts Caruso - Carolinas Foxglove
98887 i exteriör och gångarter, 78 i hoppning
75% dräktighet säsongen 2009
Brandy II
Welshponny
134 cm, e. Cognac - Ekelunds Bingo
88787
66% dräktighet 2009
Bacardis pappa!
Arhults Waldemar
Welshponny
133 cm, e. Downland Jaguar - Cwrtycadno Cadfridog
10 9778
50% dräktighet 2009
Henfynyw Tywysog
Welshponny av cobtyp
130 cm, e. Menai Rancher - Parc Manuel
98898
Hot Shot A
Brittisk ridponny
C-ponny, e. Hellekis Timjan - Montal xx
100% dräktighet 2009
Gasque
Svensk Ridponny
133 cm, e. Veronas Gerswin - Urbino
987788, 99910 i hoppning
Brännornas Rigoletto
Svensk Ridponny
136 cm, e. Verdi - Derano B
987 889
Inför flytten
Jag ser jättemycket fram emot att börja det nya jobbet. Jag längtar också efter att få ta hand om mig själv - handla, tvätta, laga mat osv, jag har blivit bortskämd så att det räcker nu ;) Jag kom ju trots allt inte hit för att ta det lugnt och jag har inget emot att vara lite huslig. Kanske löser det sig med bil genom att skicka hit min gamla röda fara istället för att köpa en ny, det hade varit så mycket enklare. Dock är den dyr att köra med och inte vet man hur länge den håller heller. Fast med tanke på allt vi redan bytt på den så borde det ju gå bra ;) Men, en tanke slog mig nyss!! Däcken?! Måste ju ha vinterdäck på den nu och visst skulle man kunna skicka med sommardäcken också. Men med sommardäck i bilen får jag INTE plats med alla grejor jag behöver transportera till Stuttgart. Fuck... Förslag?
Det jag skulle komma fram till är att jag trots många bra känslor är supernervös. Jag mår illa och har konstant huvudvärk, det är INTE kul... :( Har börjat packa idag, tänkte att jag kanske skulle må bättre av att få saker gjorda. Men icke, nu mår jag ännu sämre och lägenheten är helt upp och ner-vänd. Det är ju helt sjukt att jag har så mycket grejor här, har hittills fyllt en väska på c:a 60x60x15 cm med kläder och då har jag lika mycket kvar, en stövelkartong på 60x30x10 cm med böcker och fick bara ner hälften, en normal skokartong med sladdar och annan elektronik samt TRE necessärer med diverse smink, smycken och krämer. Man skulle ju kunna tro att jag är fåfäng med tanke på hur mycket grejor jag har med mig! Nu återstår en väldig massa kläder (inkl 8 jackor och västar, plus thermobyxor och regnkläder), 12 par skor (!!), lakan, handdukar och en massa småsaker, att lyckas få ner i en stor kartong och två resväskor. Jag mår dåligt av bara tanken!
När jag känner såhär vill jag bara hem. Hem till tryggheten där jag har massor av människor som skulle kunna hjälpa och stötta mig i det här. Det är i de här stunderna som jag saknar alla så otroligt mycket. Det är också nu som jag undrar om det är värt det. Jag har insett nu att det inte var värt att vara just här gentemot att vara hemma, men blir det det på nästa ställe? Jag måste försöka att tänka framåt, att detta är ett steg på vägen mot det jag verkligen vill göra - ha min egen verksamhet där hemma. Jag behöver några års meriter för att kunna nå dit, det vet jag och det är därför jag är här. Ändå tvivlar jag. Jag antar att jag är rädd för att förlora det jag har där hemma medan jag är här. Jag är rädd för att människor och djur ska försvinna ur mitt liv medan när jag är så långt borta. När Tess gick bort fick jag jättemycket skuldkänslor, och hon var inte ens min på riktigt. Hur ska jag kunna leva med mig själv om det händer något med någon i familjen, en vän eller med Naomi & Topi och jag inte har varit tillhands? Jag känner mig självisk, och det är en känsla jag inte är van vid. Samtidigt så är det MITT liv, jag kan ju inte leva genom alla andra.
Jag tror att jag ska åka och handla istället, det borde få mig på bättre tankar! Behöver köpa tejp att laga kartongen med, den tog lite stryk på Tysklandsresan. :P
Tvivlar ni också på de val ni gör?
Svar på kommentar
Postat av: jobba
Har sett jobb-annons från hermansthal och funderat på att söka..
Anser du jobbet som ett bra jobb, jag vill utvecklas inom hästar och min ridning.
Trevligt folk/stämning.
Hur duktig anser de att man ska vara?
Tacksam för svar :)
Ja, det är ett bra jobb, men det passade inte mig. Jag red på lite för hög nivå redan när jag kom, och har för stora ambitioner i ridningen. Om man har mindre rutin kan man utvecklas mer än vad jag har gjort! Dock är det viktigt att man klarar av att jobba självständigt med hästarna. Du bör rida på åtminstone LB-nivå i både hoppning och dressyr.
Alla är jättetrevliga och hjälpsamma, och jag har trivts väldigt bra med allt runtomkring. Lägenheten är jättefin (jag vill inte flytta härifrån!!), Michis mat är supergod (kommer svälta ihjäl när jag flyttar) och det finns mycket trevligt folk att lära känna.
Om du vill veta mer kan du maila på min privata mail i_am_emlan @ hotmail.com. Det ligger ingen annons ute för tillfället, men tjänsten är inte tillsatt.
Wow!
Senast kommenterade inlägg:
Beslutsångest
13 kommentarer
Det måste vara rekord för min blogg! :P Tusen tack för alla funderingar och synpunkter, de är guld värda!
Postat av: Mi@
Låter ju helt suveränt kul! Förstår ju så klart det där med Naomi och hemlängtan..... Men va fasen, det är ju inte varje dag du får erbjudande som detta eller?! Lita på magkänslan! Kram
Nej, det är verkligen inte varje dag man får erbjudande som detta! Det är sån chans man bara får en gång, om man ens får den. Magkänslan säger... hm...
Postat av: Lina - Inridning, tävling och graviditet!
Men unge, varför kan du inte få in lön på ditt svenska konto och använda din svenska internetbank + kort?
Det här har vi ju redan diskuterat, så nu har jag bättre koll på läget. Kortet är kinkigt att använda här nere, plus att det är svårt att ta ut pengar. Jag måste som sagt också uppdatera min internetbank då jag just nu inte kan betala räkningar från den. Kanske är det trots allt bättre att göra så och byta till ett VISA-kort, än att klödda med tyska banker.
Postat av: anni
Men herreud, TA JOBBET !
Jag gillar tydliga åsikter! ;)
Postat av: Emelie
Som Lina skrev, du måste ju kunna använda ditt svenska konto?! Om du får ett bättre jobb, trivs du förhoppningsvis bättre oxå vilken kanske leder till mindre hemlängtan. Räknar vi ett år från idag? Jag hoppas inte att du planerar in att Naomi ska föla i januari ;) även om du betäcker tidigt mars/ april å hon tar sig på första så är de ju inte förren i april / maj hon fölar. En billig bil borde väl inte vara så svårt att få tag i. Nu e jag lite skadad eftersom jag jobbar med det jag gör, men om det funkar som i Sverige så måste du ha ett tyskt personnummer för att äga bilen å för att kunna försäkra den. I Sverige kan man få tillfälligt personnummer hos transportstyrelsen, du får kolla hur den fukar i Tyskland helt enkelt. Hade jag varit dig å allt kändes bra i går så hade jag tagit de. Kom igen nu :)) (skriver från telefonen om ni undrar över meningsbygnaderna ;)
Ja, hemlängtan borde försvinna lite med mer arbete och bättre trivsel. Det är jag inte särskilt orolig för. Haha nej, Naomi ska inte föla i januari men de vill att jag ska stanna i åtminstone två år, och då missar jag fölningen oavsett när på året hon fölar. Frågan är om man ska betäcka henne överhuvudtaget i vår då? Annars får ni ta hand om henne ;) Fast du tänkte nog lite fel där, om jag betäcker henne i mars/april och hon tar sig på första så kommer ju fölis i februari/mars och inte i april/maj. ;) Kanske kan jag ta ledigt ett par månader just över fölningen.
Det där med försäkringar på bilar hade jag ingen aning om, det är något jag måste kolla upp! Kan man inte försäkra den i Sverige?
Postat av: Caisa
Vilken chans, Emelie! Give it a go! Vad har du att förlora? Du får göra det du brinner för och slipper "skitjobbet", dessutom för tränare (som du saknade så innan) och då har du världens chans att vidareutbilda dig själv och få tävla :-)
Bankkort? Använder de sig inta av VISA i tyskland? Har du inget VISA-kort? Det är säkert inga problem att fixa. Köpa bil? Känner du ingen bilhandlare i Sverige som brukar köpa bilar i Tyskland som vet vilka regler som gäller? Jag vet en annars som du kan får nummret till...
Blir du ensam svensk? Kommer du vara den enda beridaren?
Lycka till! //C
Vad jag har att förlora? Hm... inget?! :P Visst är det egentligen helt sjukt att jag ens har blivit erbjuden det här jobbet?!
Nej, har inget VISA-kort, bara ett Maestro. Men att byta kort är ju inte jättesvårt. Tyvärr är inte tyskarna några fan av kort, de flesta betalar faktiskt kontant. Mitt Maestro funkar på vissa ställen men inte på andra!
Vad gäller bil så har Kristin & Johan en kontakt som kanske kan hjälpa mig :) Om det inte går vägen så tar jag gärna emot numret till din kontakt!
Yes, ensam svensk, men inte enda beridaren. En tjej jobbar halvtid och en ska jobba som jag. Även chefen och dottern rider en del, men hästar är det inte direkt brist på!
Postat av: Inger
Emelie! Det låter ju superbra! Det är klart att du måste ta jobbet!. Men jag ser haken, att stanna helst ett par år... Jag förstår också varför hon uttryckte en sådan önskan, med tanke på din ganska korta anställningstid där du är nu. Men, är inte det här jobbet fullt med utvecklingsmöjligheter? I ärlighetens namn hyfsat betalt också. Kan du kanske få semester och lägga den när det är dags för Naomi att föla? Och sedan ta med henne och fölet dit? Det ska bli roligt att höra vad du bestämmer dig för. (Betr.: hemlängtan - du kan ju inte bli kvar hemma om du känner att du behöver mer luft under vingarna och vill öva upp din egen ridning!!!) Du blir tvungen att vänja dig vid att tycka att det är helt OK att flyga istället, så kan du komma hem en gång i månaden, eller så. Kram från Inger
Ja, jag förstår också varför hon vill ha någon som kan stanna länge, det är ju bättre för alla parter - inte minst för hästarna. Hon ser oss beridare som en investering, hon ser till att vi får rida på fina hästar för en bra tränare så att vi blir duktiga och kan visa hennes hästar på ett bra sätt. Om hon hela tiden måste börja om med nya ryttare blir det ju helt klart inte lika effektivt.
Jo, visst är jobbet fullt med utvecklingsmöjligheter! Det är en fantastisk chans för mig att utvecklas och synas i branschen. Bara att få sitta på såna hästar varje dag är helt otroligt. Ja, jag har tänkt i de banorna också, om jag kanske kan få ledigt en eller två månader över fölningen. Det känns vettigare än att flytta ner Naomi. Men som mamma sa, någon ska ju ta hand om fölet sen också!! Men, mycket kan hända på vägen. Jag har inte ens valt hingst än!
Nej, jag längtar hem samtidigt som jag vet att jag inte har något att komma hem till. Tolka mig rätt, jag har massor jag älskar och saknar där hemma i familjen, vännerna och hästarna, men jag har inget jobb och inga framtidsplaner som går att sätta i verket meddetsamma.
Haha, det känns faktiskt inte så farligt att flyga längre, men det kostar ju en del också, trots allt ;)
Postat av: Karin
Emelie klart du ska prova på jobbet,kanske du kan få en prövotid på 1-2 månader eller ett par veckor iaf, det borde ju inte vara helt omöjligt om de verkligen vill att du ska börja jobba för dem..!
Låter för övrigt som ett väldigt bra erbjudande och du kommer säkerligen lära dig massor!
Lycka till!!
Jag tror inte att det blir tal om någon prövotid, men om det inte funkar är det nog lättare att säga upp sig i början än efter ett tag. Chefen är väldigt mån om att allt ska fungera, framförallt mellan mig och hästarna, så om jag inte trivs och det inte fungerar blir jag nog hemskickad ändå ;) Kanske inte riktigt, men jag tror att det löser sig i så fall. Tack!
Postat av: Liza
Även om du har ambitionen att stanna i ett par år betyder ju inte det att du MÅSTE stanna så länge - glöm aldrig det! Jobbet låter bra, men verkar allt runt omkring bra? Ska du jobba med bra folk? Finns det fler svenskar där? Kan alla engelska eller klarar du dig med tyska? Om stämningen är god kommer du nog trivas bättre och då kommer det inte kännas lika jobbigt att vara borta från Sverige.
De andra som bor där, har inte de bil? Eller någon av dem iaf, så att man kan låna av varandra eller få skjuts. Då kanske det inte är lika stort måste att skaffa bil pronto, utan det är något som kan vänta lite..
Angående bank och räkningar - sånt ordnar sig! Om du måste skaffa tysk internetbank så måste du, men när det väl är gjort kommer allt vara enkelt. Det är kanske inget heller du måste göra dag ett..
Verkar chefen bra? Superviktigt att trivas med sin chef...
Annars tycker jag du ska känna efter ordentligt vad du vill göra, gå på magkänslan efter att du vägt fördelar mot nackdelar.. Om det inte känns helt rätt så kommer det andra chanser!
Tror annars att jobbet skulle passa dig bra, men det är ju också viktigt med allt runtomkring - du är smart som ber om råd :)
Nej, det har du helt klart rätt i! Det mesta runtomkring verkar bra, lägenheten var fin och det mesta man behöver finns på gångavstånd. Tjejerna i stallet var alla i min ålder och väldigt trevliga. De kommer från Tyskland allihop, men ett par av dem förstod ganska bra engelska också. Vid det här laget kan jag nog ändå klara mig på tyskan, om inte annat så måste jag ju lära mig!
Jo, några av dem hade bil. Frågan är ju hur villiga de är att låna ut och/eller skjutsa, det har jag ju ingen aning om! Det är ju helt klart lättare för mig att köpa en bil här, eftersom jag här har folk som kan hjälpa mig + en bil att åka och titta på andra bilar med. Fördelen är då också att jag kan köra till det nya jobbet och få alla grejor med mig på samma gång, något som annars kan ställa till med vissa problem!
Problemet med mig är att jag måste ha allting fixat och under kontroll, innan jag gör något, annars blir jag ett nervvrak! haha.
Chefen verkar helt okej! Lite speciell, men med vettiga åsikter.
Postat av: Ylva
Klart du ska, då kommer jag och Emelie kuskandes neråt i april/maj och hälsar på!
Wiiiie! :D
Postat av: Åsa W
Å ena sidan säger jag - TA JOBBET!!! Å andra sidan skriker jag - KOM HEM!!! Det är min åsikt... ;)
Haha, vad bra tips du ger mig, Åsa ;)
Postat av: Alice VP
Jeg syns det er såån en gylden chance for dig at anvende dit talent.
Jeg ville ha takket ja om det var mig:)
Og Naomi, hun render jo ingen steder, du kan vel vente med at ifole hende, til at du kommer hjem igen, hun behøver vel ikke få næste år? Din mor passer godt på hende;o)
Du har et talent, anvend det !! :)
Lykke til:)
Ja, det är verkligen en gyllene chans! Fast jag vill inte att Naomi ska gå tom ett år till, hon får ju ingen fölis i år heller. Det känns också väldigt onödigt om jag trots allt skulle komma hem den våren och hon inte är dräktig. Jag är helt övertygad om att mamma tar bra hand om henne, men jag är inte lika övertygad om att hon vill göra det för all framtid... ;)
Okay, now comes the big moment;
JAG HAR TACKAT JA! :D
Beslutsångest
Igår var jag då utanför Stuttgart och provjobbade på Pferdezucht Heiligenbronn (
http://www.reitanlage-heiligenbronn.de/). Resan började från Mühldorf kl 5.22 med ett tåg till München. I München bar det sen vidare till Stuttgart, och därifrån ut till en mindre station vid namnet Horb.
Jag sov i princip hela vägen till Stuttgart, sen var jag på tok för pigg och nervös för att kunna sova ngt mer. Fördrev resten av tiden med att börja läsa en bok som visade sig vara sjukt bra - Georgia av Leslie Pears. När jag väl anlände i Horb kl 10.40 var nästa steg att hittade chauffören som skulle köra mig till stallet. Det gjorde jag relativt snabbt, sen var nästa steg att lyckas förklara vart jag skulle, utan att egentligen veta det, PÅ TYSKA. Det gick dock ganska bra, tyskan funkar när jag inte har något val. Aja, vi åkte till stallet i alla fall, och där hittade vi tränaren som jag skulle rida för. Tjejerna i stallet visade mig en plats att byta om på medan de gjorde i ordning min första häst.
Den första hästen jag red var en mindre, brun valack på (ca) 9 år. Han visade sig vara både ljudkänslig och mötesskygg, men samtidigt lydig och relativt lättriden. Efter en stunds uppvärmning var det dags att börja hoppa. Vi började lågt och då kändes det ganska bra, även om hästen hoppade rundare språng än vad jag är van vid. Sedan började tränaren höja. Och höja. Och höja. Jag hoppade
minst 1,30 på den - så högt har jag inte hoppat på evigheter. Framförallt inte på en häst som man faktiskt måste
rida till hinderna. Förutom en ganska grov avståndsmiss är jag ändå nöjd med min prestation.
Nästa häst var ett 8-årigt mörkbrunt sto, och den informationen jag fick om henne var att "Hon har vunnit 1,45, men hon kan stanna. Så lägg henne inte fel!". Tack för det! ;) Och jääävlar vad den hästen kunde hoppa! POFF! sa det och så var vi hundra meter upp i luften, ungefär. Jag höll på att flyga av i varenda språng, och tränaren klagade på min balans efter hinderna - konstigt?! Ändå fortsatte han att höja, ändå upp till 1,40. Det gick okej trots allt, hon hoppade allt jag bad henne om. I slutet kom ägaren till stället och skulle titta, så då fick jag hoppa en runda till på den höjden. Som tur är hittade jag bra distanser då och lyckades hålla mig kvar ;)
Sista hästen var en 10-årig skimmelvalack som var nästan lika lång som Maggan på Flyinge. Han var dock väldigt trevlig och hoppade inte fullt så dramatiskt som de andra två. Han var också lättare att hitta distanser på. Även honom fick jag hoppa uppåt 1,40 på. Ganska maffigt! :P
Därefter fick jag snabbt byta om för att följa med ägaren bort till hennes (!) restaurang där hon bjöd på middag. Och inte vilken middag som helst, nej, nej, trerätters för guds skull! ^^ Under tiden vi åt fick jag reda på att jobbet var mitt om jag ville ha det, men att hon ville att jag skulle ha ambitionen att stanna åtminstone ett par år. Har jag det? Ambitionen ja, men hemlängtan? Det också. Plus att Naomi förhoppningsvis ska få en fölunge våren 2012. Och då SKA jag vara hemma. Visst, jag får ta med henne ner dit, men är det verkligen värt att transportera ett dräktigt sto hela vägen ner till Stuttgart? Och ännu värre, att transportera hem henne och fölet sen?!
Jobbet ser ut som följande;
Jobb 5-6 dagar i veckan, normala arbetstider
Jag ska rida 8 hästar om dagen, men får dem färdiga så jag ska bara precis rida
Hoppning en till två dagar i veckan för deras tränare, med alla hästarna
Tävla alla hästarna som jag rider, främst unghästar men även ett par äldre
För det får jag (förutom chansen att rida och tävla heeelt fantastiska hästar) lägenhet, lunch och 1000 euro i månaden.
OM jag tackar ja, är det ett par saker jag måste ordna;
- Ett transportmedel - antingen en bil eller en cykel. Med tanke på att närmsta affär, och framförallt närmsta tågstation, ligger en bit bort hade bil helt klart varit att föredra. I så fall skulle jag ju köpt den här så hade jag lätt kunnat få med mig alla grejor dit på samma gång.
- Om jag inte fixar en bil, måste jag istället på något sätt skicka dit massor av grejor. Och då menar jag MASSOR av grejor.
- Mobilt bredband, för deras internet fungerar inte som det skai lägenheterna.
- Om jag köper bil och bredband och grejor måste jag också skaffa mig ett tyskt betalkort och en internetbank. Jag måste ju kunna betala räkningarna! (Hur fan gör man det på tyska?!)
Okej, nu vill jag höra era åsikter.
Förväntar mig därför att alla som läser detta lämnar en kommentar! This is important....
Stuttgart och mer hingstval
Om 17 minuter måste jag ligga i min säng. Tidigt imorgon bitti ska jag nämligen sitta på ett tåg mot Stuttgart för att kolla på ett jobb där. Håll tummarna för att det är bra och för att jag rider tillräckligt bra!
För en stund sen hoppade jag in i duschen. En stund senare insåg jag att vattnet fortfarande inte blivit varmt. Insåg då också att det faktiskt är ganska kallt i lägenheten. Slutsats: Värmepumpen är paj. Igen. Och det är bara jag hemma. Grattis!
Vad gäller hingstval så har det nu kommit upp ytterliggare ett alternativ: Brandy II, som är pappa till Bacardi som jag hade i somras. Vad tror ni om det?
Therese - vad är det för fel på Gasque? :P Du verkar ju ha ridit allt, hur når jag dig lättast för att få mer inside info? :P Är det Brännornas Rigoletto du syftar på?
11 minuter kvar till sängen, dags att avsluta. Håll tummarna för mig imorgon!!
Hingstval
Inför avelssäsongen 2011 har jag nu på allvar börjat leta hingst till Naomi. Den enda som är aktuell av ridponnyhingstarna är Gasque, som jag berättat om innan. Nu har jag börjat titta på welshhingstar, men de flesta står tyvärr bara på naturlig betäckning. Kulltorps Yrrol var ett hett alternativ tills det visade sig att han flyttat till Stockholm. Nu har jag dock en ny kandidat - Simbergs Superman. En 127 cm hög mörkfux som både rör sig och hoppar bra. Kolla gärna in honom på hemsidan:
http://www.stuteridesign.se/14313847 och säg vad ni tycker! :)
Huvudvärk och huvudbry
Jag siktar mot toppen, så långt jag kan nå
Jag är helt såld på Petter & Septembers gemensamma låtar! Åååh vad bra de är!
Annars är det som rubriken lyder, jag har en fruktansvärd huvudvärk och huvudbry så det räcker och blir över. Jag försöker att hitta någon ny till att ta över här, samtidigt som jag försöker lösa min egen jobbsituation. På tisdag ska jag i alla fall till Stuttgart och provjobba där en dag, och efter många om och men lyckades jag hitta tågbiljetter som passade och inte var alltför dyra. Men... bokningssystemet fungerar inte! Och jag ska minsann ha en biljett innan jag sätter mig på tåget. Nytt försök imorgon! Håll tummarna för att inte biljetterna har blivit dyrare då.
Idag har jag ridit ut tre hästar i det fina vårvädret (om det nu är vår eller bara vårväder återstår att se). Solfi fick sig en ordentlig runda i SKOGEN, som faktiskt finns vid det nya stallet. Det var så sjukt härligt att rida runt där, det är verkligen längesen jag red i skogen. Solfi var för en gångs skull med på noterna också. Plötsligt fick jag tillbaka den där känslan som faktiskt säger att det är ganska roligt att rida ändå :P Underbart!
Städning
Visst är det en giltig anledning att sluta städa när dammsugaren lägger av? Den bara dog.
Det blev ingen hopplektion heller, Kerstin hade fastnat på jobbet. Eller som hon skrev i SMS:et som jag läste precis när jag kommit dit; "Im Stückes with work. Van we so IT tomorrow" Haha, att använda T9 på tyska och försöka skriva på engelska var uppenbarligen inget lyckat ^^
Istället sitter jag här och tittar på kandidater till mitt jobb, har hittat två stycken som verkar riktigt bra! Dessutom blir jag bombarderad av mail från folk på Yard and Groom. Tyvärr kunde man ju visst inte svara på dem om man bara var gästmedlem. Och medlemskapet kostade 100 euro. Får se om M&A tycker det är värt det.
På tisdag bär det troligtvis av till Stuttgart för att provjobba på ett ställe där. Det är det jobbet jag hoppas mest på, annars verkar det finnas maaassor av alternativ!
Insåg nyss att det här är tredje inlägget för idag - imponerande, eller hur?! Men det har varit dålig uppdatering här sen jag kom tillbaka efter jul, så jag har ju lite att ta igen ;)
SkitgrisAR
Det var inte bara Solfi som var en skitgris, de andra var minst lika leriga - trots att de haft täcken på sig! Och tror ni att vi kunde spola dem? Nej, för vattnet var inte längre kopplat ut till spolspiltan eftersom det varit så kallt. Så vi fick helt enkelt fylla spannar med vatten och svampa bort leran. Mindre kul, men vad gör man inte för sina hästar? ;) Som tur var följde Ruslan med och hjälpte mig, annars hade jag nog stått där fortfarande!
När vi kom hem var jag lika fylld med lera som hästarna var när vi kom dit, så jag bestämde mig för att tvätta mina skor. Och skulle jag ändå tvätta ett par skor, kunde jag ju lika bra tvätta alla hästskorna. Så nu står det två par nypolerade Treadstone-skor i min hall, och det sista paret ligger på tork i Michis källare. Duktigt va?
Nu tänkte jag vara ännu mer duktig och ta tag i nästa rum på städningslistan - vardagsrummet. Eller kanske köket först? Igår städade jag sovrummet, kan ni tänka er att jag faktiskt först plockade undan allting, sedan dammsugade överallt (till och med bakom sängen!!), DAMMADE fönsterkarmen och nattduksbordet och sedan dammsugade alltihop en gång till?! Tänkte väl det. Men det är faktiskt sant ;)
Efter städningen ska jag åka och handla schampo & balsam, sedan till Ampfing och hoppträna Kerstin och sist till stallet och fodra. Helt plötsligt händer det saker! Tack vare att våren helt plötsligt kom intågande är jag också på oförskämt bra humör. Kan det kanske bero på en viss uppsägning också? Hm. ;)
Skitgris
Idag såg jag till att hästarna fick gå ut för första gången på ett par dagar. Vad fick jag för det?
Jo, en Solfi som TRE minuter efter att jag släppt ut honom lyckats klä av sig halva täcket och rullat sig EFTER det. Som om det inte räckte med leriga ben, nu har jag en hel häst att spola... Tur att det är sol och 12 plusgrader idag! (Vinter?!)
Idag hände det
Jag sa upp mig idag. Därav är mitt jobb nu officiellt ledigt och jag är officiellt jobbsökande. Har dock ett par alternativ redan! :) Men att leta upp någon som vill ta över här kanske inte blir det lättaste...
Så är det i alla fall. Nu vet världen.
^^
(Liza - jag ser fram emot ditt mail!)
Funderingar
Här sitter jag i min ensamhet och funderar på vad jag ska göra med mitt liv.
Kommer jag någonsin att bli nöjd? Oavsett var jag hamnar och vad jag gör, så kanske jag kommer fortsätta att hitta på fel på min tillvaro? I Vellinge klagade vi på brist på struktur och dåliga tränare, i Flyinge klagade vi på för mycket att göra på för lite tid och nu klagar jag på avsaknad av utveckling och arbete. Hur vill jag ha det egentligen? När blir jag nöjd? Ska jag fly härifrån eller stanna kvar och ta tag i mina problem? Går det att ta tag i dem här? Om inte, så varför ska jag då stanna? Om jag inte stannar här, vad ska jag då göra? Finns det något bättre? Finns det en plats för mig, där jag trivs?
Uppdaterar
på begäran av Kristin. Anledningen till att jag inte skrivit de senaste dagarna är dels att jag fortfarande är sjuk och inte tycks bli bättre, och dels att de saker som just nu yrar runt i mitt huvud inte är något jag vill dela med mig av här. De som bör veta det vet redan...
Vi kan säga såhär;
Jag är omotiverad. Jag ser inte fram emot något. Dessutom är jag som sagt sjuk och mår ännu sämre idag än igår. Jag tror att det hänger ihop, men kanske inte på det sättet man först tror. Nej, jag tror att jag inte tillfrisknar för att jag inte har något att se fram emot. Ingenting blir bättre av att jag blir frisk, egentligen. Därför försöket jag ta itu med motivationen först, friskna till får jag göra på vägen.
Helt ärligt så kommer jag inte på mer att skriva... Finns egentligen massor att skriva, men jag vill inte att hela världen ska få tillgång till allt. Kanske borde jag låsa bloggen så att bara mina nära och kära kan läsa? Det tål att funderas på. Vad tycker ni?
Tyskar...
De tror alltså på allvar att det inte är bra för en häst att äta mer än 8 kg hö per dygn. De tror också att hästar måste ha kraftfoder, annars kommer de inte orka röra sig en millimeter. Min chef är värst av alla. Jag som trodde att jag hade lyckats övertyga honom...
Ikväll ska vi i alla fall hoppträna - ÄNTLIGEN!!! :D Har inte längtat så mycket efter en träning på väääldigt länge! Så dagen till ära har jag rengjort benskydden extra noga, valt snyggaste schabraket och plockat fram ridstövlarna istället för chapsen. Jag ska också åka till stallet extra tidigt för att fixa till Solfis man, den står just nu åt alla håll och kanter. Det är kul att vara motiverad! Hoppas nu bara att träningen är bra också :)
Vi hörs ikväll!
Angelina G
Julen
Som ni säkert alla vet så tillbringade jag julen hemma i älskade Sverige. Såhär gick det till:
Tisdag 21 December: Lämnade München med flyget strax efter 17.00, såklart panikslagen över tanken på att flyga. Det gick dock bättre än väntat, jag börjar kanske vänja mig. Det bästa var helt klart att personalen på flyget pratade svenska - att får höra "Välkommen" när man kom på flyget var verkligen helt fantastiskt! Flygningen gick bra och jag var framme i Köpenhamn i tid. Där var det dock svårare att ta sig ifrån, då tågen var måttligt försenade. Det slutade med att jag hoppade på första bästa tåg till Sverige, som gick till Göteborg istället för Kalmar - men det gick ju till Sverige i alla fall! Lund var närmsta hållplatsen, så pappa och brossan hämtade mig där istället. Åh vad underbart det var att träffa dem igen! Efter en halkig hemfärd var det första jag gjorde att hälsa på mina älskade hästar på lösdriften. De verkade dock inte ha saknat mig lika mycket som jag saknat dem ;) Hemma väntade älskade mamma med glögg och pepparkakor. Underbart!
(Btw, klockan är fem och det är fortfarande hyfsat ljust ute - vi går mot ljusare tider! :D)
Onsdag 22 December: Efter att jag hjälpt mamma att släppa ut hästarna, åkte brossan och jag till Center Syd för att inhandla de sista julklapparna. Vi bara råååkade handla lite kläder till oss själva också, brossan köpte bland annat en T-shirt och en skjorta medan jag köpte en grå kofta, ett underställ, en skjorta och ett linne för 15 kr (!). Hur som helst var det väldigt trevligt att spendera en hel dag med brossan =) Förresten - visst är det tillåtet att parkera på familjeparkering när man är och handlar med sin bror?! ;)
Torsdag 23 December: Denna dagen spenderade jag mest ihop med bästa mamsen. Vi var i stallet hela förmiddagen, julpyntade och sånt. Efter ett tag slöt även Kristin upp med oss, tanken var att vi skulle rida Blomman. Vädret var dock inte alltför inbjudande till det, så vi gick in och fikade istället. På eftermiddagen hann mamma och jag också med en kort shoppingrunda i Höör. Jag köpte ett par svarta, blanka byxor och mamma en ursnygg grå klänning. På kvällen pyntade vi granen, eller, det var egentligen mest jag som gjorde det. Fin blev den i alla fall :)
Eller vad tycker ni?
Fredag 24 December: Julafton började traditionellt med glögg framför Kalle Anka, sedan intag av hästarna, och därefter gick vi in till farmor och farfar för att fira med dem och Nette. Julklappsberget växte sig snabbt riktigt stort, men det var något som saknades. Granen! Eftersom farmor och farfar tidigare år har fått viss kritik för deras val av gran (bland annat en med två toppar), så hade de helt enkelt låtit bli att fixa någon. Så vad gör man? Jo, man fixar en! Pappa gick alltså hem och hämtade vår lilla plastgran, som alltid står på ovanvåningen där hemma. Man kan ju inte fira julafton utan en gran!
Jag fick i alla fall en väldig massa presenter, om jag orkar ska jag berätta om dem i ett kommande inlägg =)
Lördag 25 December: Dagen började med att jag red Blomman för första gången. Hon var på bushumör och hade massor av energi, vilket ledde till en rad bocksprång i galoppen. ;D Dock slutade hon av sig själv utan att jag behövde säga till henne. Summa sumarum tyckte jag att det var en supertrevlig häst, absolut något att behålla!
På kvällen var det dags för vårt årliga juldagsfirande hos Kristin & Johan i Gamla Boo. Som vanligt var förfesten superlyckad, det kan väl inte bli annat med så många bra vänner på samma ställe? Det spelades ordspelet som numera blivit en tradition och "Jag har aldrig". Hm, allt som kom fram där hade jag inte velat veta... Tips: Spela inte det med dina föräldrar! Efter förfesten åkte vi till Jägers, vilket var väldigt onödigt. Det var alldeles för mycket folk och helt enkelt inte särskilt kul. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det var som gjorde det tråkigt, men det var det i alla fall. Nästa år blir det bara förfest :D
Söndag 26 December: Ylva & Emelie sov över hos mig efter partajandet, så vi hade en trevlig förmiddag tillsammans innan de åkte hem. Jag kan inte vänta tills vi ses nästa gång!! Resten av söndagen ägnade jag åt att besöka City Gross för att förbereda mig med diverse saker inför tillbakaresan, samt hemma hos Carina, Tommy & Åsa tillsammans med mamma & pappa.
Måndag 27 December: Måndagen ägnade jag åt att hälsa på kompisar. Först åkte jag till Evelina <3. Vi bytte julklappar (jag fick bland annat ett inramat foto som nu står i min fönsterkarm här) och åkte sedan till Bengts och handlade hästgrejor. Där köpte jag en jättemysig fleece från Pikeur som jag uppskattar extremt mycket nu när det är svinkallt och jag är förkyld. Vi hann också med en sväng ut i stallet där vi tittade på Evelinas stjärnor, Sawanna & Corleano :) Tidig eftermiddag begav jag mig vidare till nästa mål - Flyinge för att hälsa på Sandra. Min GPS (julklapp :D) tog mig dock av någon anledning till Snogeröd och inte till Flyinge, kul... Aja, så småningom kom jag fram iaf. Underbara Sandra var sig lik, hade gärna stannat där längre än vad jag gjorde! Sista anhalten var hos Johanna i Sjöbo. Det är sjukt att vi kan vara ifrån varandra så länge, och ändå känns det som om vi sågs igår! Se nu till att skaffa Skype också, gumman! (Det gäller för övrigt alla andra också!)
Tisdag 28 December: Jag träffade Kristin i stallet på förmiddagen och red Blomman igen. Mamma lyckades tyvärr missa det även denna gången. Bra gick det i alla fall, trots lite tvister emellanåt ;). Efter det gick vi promenad med våra lösdriftspållar. K3 fick ta Naomi, som såklart var snäll som ett lamm hela rundan. Kristin hade det desto värre med en busig Sune, och även jag fick fullt sjå med Topi på hemvägen. Efter promenaden blev de allihopa borstade och lite friserade inne i stallet. Topi stod för första gången uppbunden, vilket hon klarade med bravur. Duktig flicka! Lite senare släppte vi ut hästarna i hagen igen, och begav oss inåt huset för att ladda upp bilder på min dator (de ligger nu även på FB). Sen åkte vi till Hardys och käkade, mysigt :) Sen var vi tvungna att säga hejdå... :(
Jag åkte vidare till City Gross för att handla chaps, och sedan till Inger & Nisse för att hälsa på dem :) Där fastnade jag lite längre än planerat, men det var ju bara trevligt! Resten av kvällen spenderade jag med mamma och lite med resten av familjen. Ville aldrig att kvällen skulle ta slut!
Onsdag 29 December: Dags att åka hem... Dagen ägnades åt att hålla lektion åt mamma på Blomman, pussa på mina pållar på lösdriften, och att säga hejdå åt alla. Tiden gick alldeles för fort, som vanligt!
Två dagar
har gått av 2011, och 100% av dem har jag tillbringat åt att vara sjuk. Undrar hur detta året ska fortsätta...
Nyårsafton tillbringades först med middag inne hos Michi och Alfred där även Kerstin och Michis kompis Uthe var med. Det bjöds på en mängd delikatesser som vi själva tillagade på en het sten (vet inte det korrekta svenska uttrycket för en sådan), så som fläskfilé, kyckling, jätteräkor, morötter, potatis, ost och en mängd såser. Till efterrätt åt vi hemmagjord glass serverad som av en mästerkock. Mums filibaba!
Vid elva gav Kerstin & jag oss iväg till Forum för att festa vidare. Dagen till ära hade vi båda klänning, Kerstin en jättesöt blommig och jag min svarta tubtops. Till det hade vi självklart high heels =)
På Forum mötte vi upp med två av Kerstins kompisar, Jessy & Hassan. I ingången betalade man 25 euro var, och sedan fick man dricka hur mycket man ville hela kvällen, heeeelt okej ;) Kanske pga det gick tiden väldigt fort, och plötsligt var klockan 4! Då bestämde vi oss för att bege oss hemåt, när Jessy plötsligt kom tillbaka helt förtvivlad. Historian bakom det var lååång, men vi ägnade i alla fall den närmsta halvtimmen åt att trösta henne, innan vi lämnade stället. Nästa uppgift blev att försöka ta oss hem. Tanken var att ta en taxi, men det visade sig vara helt omöjligt. Istället väntade vi i 1,5h i Kerstins bil, innan Jessy & Hassan kom tillbaka och berättade att hennes pappa var på väg dit och kunde skjutsa hem oss också. Klockan 6 var vi äntligen hemma...! Meeen, trots det måste jag säga att det var en väldigt lyckad kväll! Man har liksom kul om 5 timmar känns som en halv! =)
Kerstin, Jessy, jagEftersom vi gick och la oss liiite sent, sov vi också lite längre än vanligt ;) Vi vaknade strax innan tolv, men vi pallrade oss inte upp förrän halv ett. Förutom förkylningen mådde jag oförskämt bra! Vid ett åt vi lunch med Michi, Alfred & Ruslan, och sen åkte Kerstin hem. Då återvända jag till sängen, och vaknade inte igen förrän halv 5. Väldigt skönt ;) Tyvärr innebar det att jag igår kväll inte kunde somna, så jag ägnade halva natten åt att räkna nya foderstater istället. Därav var det ganska segt att pallra sig upp kl 6 i morse ^^
Idag har vi löshoppat alla hästarna, enligt det svenska systemet ;) Alfred var lite skeptisk till att bara ha ett hjälphinder, men det gick trots allt ganska bra. Lara & Solfi förstod snabbt vad de skulle göra, men hoppade tekniskt sett ganska dåligt med höga nackar och sänkta ryggar. Emi latjade mest runt och hoppade inte mer än vad hon behövde. Lola var den som anpassade sig bäst till systemet, hon skrittade ner längs långsidan, travade halva kortsidan och fattade sedan galopp precis innan sista hörnet. Därefter hoppade hon lugnt och sansat, för att sedan galoppera fram till C och därefter sakta av till trav, skritt och slutligen stanna i hörnet. Flora & Angi vet hur det går till sedan innan, så det var ingen större grej för dem. Båda två hoppade för första gången en liten större oxer, och förstod då att det var det andra hindret som var viktigt - inte det första. Flora imponerade mycket med sin utmärkta taxering och fina teknik.
I eftermiddag har jag lärt Alfred att räkna ut foderstater à la Flyingemodellen, haha ;)
Nu blir det duschen och sedan ska vi ha planeringsmöte för hästarna. Det händer lite saker, trots allt!