Min rygg har hotat med att strejka imorgon om jag inte går och lägger mig snarast, så det blir ett kort inlägg idag.

Långt om länge blev det visning igår kväll. Pappan och dottern som jag såg tidigare på kvällen var där för att prova Luminary & Et bien, och hade även med sig ytterliggare en ponny som svenskarna skulle titta på. "Svenskarna" visade sig sen vara en svensk och två danskar. De provred den andra ponnyn först men trots att ponnyn gjorde ALLT rätt, lyckades killen som provred inte så väl. Oavsett om de vill ha ponnyn eller inte så kommer de inte få köpa den för ägarna, det var ganska uppenbart. Ponnyn var iaf helt fantastisk, hoppade en bana på 1,40 - 1,50 med ägaren!! Jag fick visa Missy för dem också, men hon var alldeles för liten så de provred inte ens henne. Hon var, som tur var, TUSEN ggr bättre än dagen innan. Alla som var där tyckte hon var såååå fin och sååå söt, så nånting måste jag åtminstone ha åstadkommit de här dagarna. När alla var klara visade det sig att den nya ponnyn skulle stanna här på Heiligenbronn, så istället för att bli av med en ponny fick jag en till. Aja... :P

Idag har jag också ridit 9 hästar, enda skillnaden var att jag red den nya ponnyn (Milky) istället för Missy. De flesta var ganska fina, ffa börjar det bli skillnad på White and Wise och Samarand. De börjar båda sänka sig neråt istället för att höja nacken och sänka ryggen. Min bästa häst är helt klart Score, ååååh vad fin han är!

Jag kan inte riktigt fatta att jag har fått den här chansen. När jag blir presenterad som stallets beridare blir jag lika förvånad varje gång. Tänk att jag har ett beridarjobb i Tyskland. När Evelina skrev det på sin blogg för första gången (när jag jobbade på Hermansthal), kände jag att - njaaa, det där var inte riktigt sant. Men nu är det ju det! Att sitta på hästar som är efter hingstar som Stakkato, Grannus, Calypso II, Sandro, Argentinus, Espri, Calido osv, bara det är ju helt fantastiskt. Att jag sen ska få både hoppa och tävla dem också är ju helt otroligt. Om jag älskar detta lika mycket om ett år som jag gör nu, så kanske ni där hemma får vänta ett tag till på mig... men då har ni kanske en dotter/syster/barnbarn/brorsdotter/kompis som äntligen är redo att starta upp den där verksamheten som hon så länge drömt om. Och för er i stallet så innebär ju det även ett ridhus.. ;) (vilket lockar mest?!)

Nåja, drömma kan man ju alltid.