Idag var det en engelsk tjej här och provred för jobbet som unghästryttare. Hon var väldigt trevlig och red väl helt okej, men jag tycker inte att hon skulle fått jobbet. Hon hade alldeles för oroliga händer för att rida 4-åringarna och lyckades dessutom med bedriften att både rida en 3-språngsdistans på 2 galoppsprång och sedan få Et bien att stanna. Hon som varit sååååå fin de senaste veckorna! Så snabbt kan man förstöra det förtroendet... :(

Så det är med väldigt blandade känslor som jag nu fått en ny kollega. Det är egentligen kul att jag fått någon att rida med och det ska bli skönt med ett par hästar färre. Men det känns för jävligt att lämna över mina superfina 4-åringar till någon som inte kan förvalta dem och att hon ska få hoppa dem när jag inte ens får hoppa Samarand. Jag rider fan inga distanser på fel antal galoppsprång. Hm...