Jag skrev ju i gårdagens inlägg att vi skulle åka till Töging och festa igår kväll. Och åkte gjorde vi. Sedan stod vi i kö. LÄNGE! Den första halvtimmen rörde sig kön åtminstone framåt, men den andra halvtimmen stod alla bara heelt stilla. Det gjorde folket som stod längre bak i kön måttligt irriterande, så plötsligt exploderade kön i alla möjliga riktningar och folk började tränga sig. En liten stund senare bestämde jag, Berni och Wolfi oss för att ge upp och åka hem. Kerstin och hennes två andra kompisar ville dock stanna, så vi skiljdes åt där. Femton minuter senare, när vi nästan var hemma, fick jag ett SMS från Kerstin där det stod att stället precis hade stängt dörrarna för att det var för mycket folk där inne. De tänkte dock inte joina oss i min lägenhet, utan åkte vidare till Mühldorf istället. Så det var bara vi tre som landade i min soffa med en flaska vin, några öl, massor av Michis goda hasselnötskaka, chips och godis. Där ägnade vi kvällen åt att lyssna på galen musik och snacka massor av skit. Killarna fick smaka på svenskt godis, som de tyckte var smått konstigt. "Hey, what a strange bag!" (Vanlig svensk godispåse)

Någon gång vid 2-3-tiden på natten somnade jag, och vaknade en stund senare av att killarna berättade att de tänkte gå in och lägga sig. När de gått stupade jag raka vägen i säng, fullt påklädd och festsminkad. Aja ;) Någon gång i natt vaknade jag dock upp och bytte om till nattlinne och tog av alla smyckena...

I morse vaknade jag vid 11, fortfarande rätt bra på det och med en fruktansvärd huvudvärk. Killarna hade fortfarande inte gått upp, så jag bestämde mig för att gå en runda med hundarna istället. Men att gå var ingen vidare idé just då, så istället tog jag fram en filt och slog mig ner på gräsmattan tillsammans med hundarna. Vädret var nämligen alldeles utmärkt, 18 grader och strålande solsken. (Ska det här vara november?!) Där satt jag och njöt av livet till lunchen var färdig. Maten var som vanligt jättegod, men jag ska ärligt säga att det var trögt att få ner maten idag. Dessutom berättade Alfred om veckans planer, som jag inte riktigt uppskattar, så under lunchen dalade mitt tidigare så bra humör ner till en betydligt lägre nivå.

Jag ägnade därför den följande timmen åt att deppa lite, tills underbara, bästa Ylva ringde mig! Trots att vi avslutade samtalet med att gråta en skvätt båda två, fick det mig ändå på betydligt bättre humör. Precis när vi avslutat kom också Wolfi över och var uttråkad, så vi bestämde oss för att gå en sväng med hundarna. Vi gick riktigt långt innan vi på något sätt hittade hem igen på en gammal skogsväg. Under tiden hade Emil hunnit försvinna minst 3 gånger, varav en av dem gjorde oss riktigt oroliga. Både han och Carry sprang nämligen rakt in i ett snår, tjöt konstigt ett par gånger, och sen kom Carry ut, men inte Emil. Vi ropade och ropade, och försökte till och med hitta honom i snåret. Meen, ingen Emil. Nej, för han var inte kvar i snåret, utan kom helt plötsligt springande från andra hållet. Hundjävel! ;) En annan gång försökte han springa efter ett stackars rådjur som förskräckt sprang för livet för att komma undan...

Under resten av eftermiddagen hjälpte jag bland annat Berni med att packa in en enorm krukväxt i plastpåsar, städade min lägenhet och tittade på Robinson på web-TV:n. Och nu sitter jag här.

Blir till att gå upp tidigt igen imorgon, så, sängen kallar. Sleep tight!