Idag är nog den sämsta dagen jag har haft sen jag kom hit. Min plan var att börja rida senast kl 6, för att hinna rida ett par hästar innan de började jobba med ridhustaket igen. Igår fick jag nämligen rida ut alla hästarna eftersom de helt plötsligt spänt upp ett nät genom halva ridhuset för att de NU bestämt sig för att renovera taket (bra val av årstid...). Men, självklart vaknade jag inte av klockan när den ringde 5.30. Istället vaknade jag kl 7 och var i stallet halv 8 - såklart precis efter att hästarna blivit utsläppta. Därför kunde jag inte börja med att rida Emi som planerat, eftersom hon inte direkt är lätt att fånga i hagen. Istället tog jag Solfi, som såklart redan hunnit rulla sig i leran och var fullkomligt dränkt från topp till tå. Jag försökte inte ens få bort leran på halsen, han fick helt enkelt se ut så. Självklart tittade han sjukt myket på näten i ridhuset, men jag försökte rida så gott det gick ändå. Jag har numera bara ett spår på c:a 20 x 25 meter att rida på, men det är fan bättre än att rida ut i leran mellan åkrarna.

När Solfi var någorlunda motionerad släppte jag ut honom i hagen igen, och tog in Lola. Henne longerade jag bara i 10 minuter, det är första dagen hon gör något sedan febern i förra veckan. Hon såg fräsh ut i alla fall! Nästa övning blev att försöka fånga Emi i hagen... Jag kunde självklart ridit Lara först, men eftersom de ännu inte börjat jobba med ridhustaket ville jag börja med Emi då hon helst skulle gå dressyr och Lara kunde ridas ut. Men Emi tänkte minsann inte låta sig fångas och drog såklart med sig Lara också när hon började springa runt, runt i hagen. Så efter en stund gav jag helt enkelt upp och tänkte bege mig hemåt istället. Men när jag kom tillbaka till stallet mötte jag Lena, som frågade om inte hon fick göra ett försök att fånga Emi. Jag försökte förklara för henne att det nog inte var lönt, men det är inte så lätt med språken alltid. (Lena pratar ungefär lika mkt engelska som jag pratar tyska.) Hon insisterade i alla fall på att försöka. Så hon gick ut i hagen och fram till hästarna. Lola kom som vanligt fram först, och då gjorde Lena något hon inte borde gjort. Hon tog grimskaftet i handen och vevade det mot Lola för att få henne att gå undan. En halv sekund senare snurrade Lola runt och med en välriktad spark träffade hon Lena, som föll till marken. Jag sprang dit så fort jag kunde, och det visade sig att Lena blivit träffad över bröstbenet och de nedersta revbenen. Hon lyckades ta sig in på egen hand, medan jag ringde Michi och hämtade stallägaren. Lena ville absolut inte att vi skulle ringa efter en ambulans, och insisterade på att hon skulle klara sig utmärkt på egen hand. Vi fick i alla fall henne att gå in i klubbrummet och lägga sig ner en stund, medan Michi försökte konstatera hur allvarligt sparken tagit. Det verkar som tur är inte vara värre än en sprucket eller brutet revben, men ändå... Tänk om jag bara tackat nej till hennes hjälp och åkt hem? Eller ännu bättre, kommit upp i tid i morse? Då hade inget av detta hänt...

Nu blir det middag, i alla fall.