Det har varit en lång dag idag. Jag ställde klockan tidigt igår med förhoppningen att hinna rida alla de äldre hästarna på morgonen plus hjälpa Kerstin att hoppa. Det började bra, jag gick upp strax efter 6 och var i stallet tjugo i 7. Jag började som vanligt med Emi som verkligen blir bättre och bättre för varje dag (förutom när chefen har ridit dagen innan ^^). Jag valde sedan att fortsätta med Lola. Men redan när jag skulle hämta henne i hagen insåg jag att något var fel. Normalt sett kommer hon glatt mot en, men idag stod hon kvar längst bort i hagen utan att ens vända huvudet mot mig. Hon lät sig åtminstone bli fångad, så jag tog in henne i stallet. Där insåg jag att hon inte ens rört sitt frukost hö. Nej, något var minsann fel. Min första tanke var kolik, med tanke på de groteska mängderna kraftfoder hästarna får här. Tarmljuden var visserligen färre än normalt, men ändå inte så illa som man kunde tänka sig. Hon visade heller inga andra direkta symptom på kolik, hon stod mest och hängde. Eftersom jag inte hittade någon febertermometer fick jag istället ringa Michi och förklara situationen. En halvtimme senare var hon på plats med en temp, som oroväckande nog visade hela 39,5 grader på Lola. Det var bara att ringa veterinären, som var på plats inom en timme.

På en mer "normal" häst än Lola hade nog undersökningen blivit en enkel historia, men det blev den verkligen inte. Lola började nämligen att hugga i luften och hota oroväckande med bakbenet åt veterinären, som som tur var tog det hela väldigt lugnt och sansat. Han hade varit med förr, visade det sig. Hjärt- och lungljuden var fullt normala, men på grund av febern var veterinären tvungen att ge henne febernedsättande. Något som visade sig vara lättare sagt än gjort. Lola visade sig vara extremt spruträdd, och gjorde allt för att komma undan. En kanyl flög iväg i boxen, så vi fick mocka ut i princip allt för att inte riskera fler skador på hästen. En brems och en bra stund senare lyckades den tålmodiga veterinären dock spruta in det febernedsättande medlet i blodet på Lola. Ett par minuter senare var alla borta, och där stod jag med en sjuk häst, ett upp-och-ner-vänt stall och två hästar kvar att rida - och klockan var redan 11. Det var bara att sätta igång.

Jag började med en härlig uteritt på Lara, då jag också passade på att ringa och prata en stund med Johanna (fan vad jag saknar dig!!!). Planen var sedan att rida samma runda med Solfi, men det tyckte minsann inte hann. Bönderna skördade majs häromdagen och måste då tappat ett stråk med majs på vägen. Det var helt enkelt LIVSFARLIGT, tyckte Solfi. Han protesterade på alla möjliga vis - han snurrade runt på en femöring, kastade sig baklänges, reste sig, sparkade bakut, travade bakåt, osv. Men skam den som ger sig! En stund senare var vi förbi, båda två ganska mycket varmare än tidigare. Men efter det gick Solfi minsann förbi alla läskiga saker som kom i hans väg. 1-0 till mig, alltså!

Innan jag lämnade stallet tempade jag Lola igen, som nu bara hade 38,3 i temp. Klockan halv 2 var jag äntligen hemma och kunde äta lunch, min förmiddag hade alltså varat i 7 timmar. Nästan som i Flyinge ^^

Efter lunch red jag Flora, och fick sedan åka tillbaka till Ampfing igen för att kolla Lola och städa undan allt jag inte hunnit med tidigare. Tyvärr hade Lolas feber kommit tillbaka, så veterinären lär få komma tillbaka en gång till idag.

Nu sitter jag och väntar på att middagen ska bli klar, och sedan blir det ett par drinkar och kanske utgång med Kerstin :)

PS, det är fortfarande sommarvarmt här. Redan första hästen red jag i bara en tunn fleecetröja. DET är nice!