Jag har börjat med en hyfsat komplicerad julklapp till Michi och Alfred. En hel del folk är redan inblandade, men jag vågar inte skriva mer här för då finns risken att det sprids lite för långt. Har ju fått reda på att vissa använder översättningssidor för att kunna läsa bloggen även om man inte kan svenska. ;) Jag funderade ett tag på att börja skriva på engelska, men det är ju för er där hemma jag skriver så jag la ner det igen. Dessutom hade det tagit dubbelt så lång tid. Om ett tag ska jag i alla fall försöka översätta en del till tyska, mest för tränings skull. Men, huvudinnehållet kommer stå på svenska även fortsättningsvis, jag lovar!

Bästa, fantastiska Trixie har gjort ett helt album till mig på Facebook idag. Det blev jag SÅ glad över, tack! Men samtidigt började jag gråta, jag saknar allt så mycket. Tanken på att min lilla Topi växer upp utan att jag är där känns för jävlig, men jag vet att hon blir väl omhändertagen i alla fall. Både hon och Naomi hade fått ordentliga vinterpälsar också, nallebjörnar!

Min dag har sett ut som de flesta andra. Jag började lite senare idag, var inte i stallet förrän kl 7. Började med att rida Emi som verkligen blir bättre varje dag. Jag ser verkligen fram emot att se hennes framsteg under vintern och att sedan få börja tävla henne i vår. Det är en riktigt bra häst. Efter Emi red jag Solfi, som gnisslade mindre igår men fortfarande betydligt mer än för en vecka sedan. På Lara tränade jag förvänd galopp, byten och början till galoppiruetter, hon var väldigt fin! Dock i hoppsadel ;) Lola hann jag tyvärr inte rida så mycket som planerat idag, då byggarna helt plötsligt dök upp och beslöt sig för att klättra i taket och (ÄNTLIGEN!) ta ner näten därifrån. Att rida där inne samtidigt var dock ingen vidare bra idé, så jag fick rida ut i regnet istället. I övrigt går det för tillfället riktigt bra med Lola, jag får tränsa henne utan stege igen (var helt omöjligt efter att veterinären behandlat henne) och hon lyssnar helt fantastiskt bra på mig när jag rider. Det är inte ens svårt att sitta ner på henne i trav längre. Har jag gått och blivit dressyrryttare, tro?!

Hästarna fick i alla fall gå ut några timmar idag, för första gången på tre dagar. De blev GLADA, det vill jag lova! De första minuterna var det full rodeo i hagen. Solfi passade självklart på att rulla sig i den värsta leran också, kuuuul att rykta honom imorgon... Aja, det är det värt för att låta hästarna få gå ut och vara hästar!

Med Angie och Flora gjorde vi lite alternativt arbete idag. Först fick de lösgaloppera en stund i ridhuset, och sedan plockade vi fram en boll och en fyrkantig plastbom (med innehåll av typ madrass) till dem att leka med. Angie tyckte att bommen var det roligaste på mycket länge, hon spatserade fram till med den meddetsamma och började utforska den. Hon provade bland annat att bita i den och sedan gå därifrån med den i munnen, vilket självklart var livsfarligt. Men efter att ha tittat misstänksamt på den en stund fortsatte hon igen. Denna gången började hon krafsa på den, och fick till sist den under magen, med frambenen framför och bakbenen bakom. Och där stod hon, och visste inte hur hon skulle reda ut situationen. Efter en stund började hon sparka med bakbenen, vilket inte hjälpte. Med lite pådrivning bakifrån förstod hon sedan att hon bara kunde gå över den med bakbenen också. :P Därefter visade hon att hon är avlad för hoppning genom att springa/hoppa över den fram och tillbaka ett tiotal gånger, helt på eget initiatv. Jag ser verkligen fram emot att hoppa in den hästen! :D Flora var inte lika intresserad, men vågade även hon ta sig över bommen ett par gånger fram och tillbaka.

Nej, nu blir det sängen för min del.

Angelina <3