Gud vad jag har längtat efter den här dagen! Idag är jag äntligen ledig och har tid att göra allt jag velat göra/borde gjort de senaste veckorna, men inte hunnit. Dagens att-göra-lista;

- Blogga (snart check)
- Räkna ut foderstater till hästarna (jag SKA övertyga dem om att de inte behöver 5 kg kraftfoder var om dagen)
- Jogga (insåg igår att mina favoritjeans håller på att bli FÖR trånga. Jag rör mig uppenbarligen inte lika mycket nu som jag gjorde på Flyinge, och äter ändå lika mycket godis. Inte bra!)
- Städa lägenheten (totalt upp-och-ner-vänd och golvet är SJUKT smutsigt)
- Titta på Bonde söker fru och Robinson på web-TV
- Plugga tyska (har numera en väldig massa böcker att träna med!)

Jag borde sätta fart, minsann, men först ska jag slutföra första punkten.

I fredags kväll var Kerstin & jag i Mühldorf och drack ett par drinkar på en trevlig bar. Snackade som vanligt en väldig massa skit! :) Tanken var att vi skulle följa upp med utgång på en klubb en liten bit bort, men vi insåg ganska tidigt att ingen av oss var tillräckligt pigg för att dansa hela natten också. Istället åkte vi hem redan vid 12-tiden. Min plan var att genast stupa i säng, men jag hade vid ett svagt tillfälle tidigare under dagen lovat Bernie och hans kompis Max att jag skulle hjälpa dem att lasta in Bernies flyttgrejor i hans bil om jag kom hem innan de var klara. Och eftersom de hade massor kvar när jag kom hem, var det bara att sätta fart. Efter bara en liten stund insåg killarna dock att de var hungriga och sugna på öl, så vi hamnade snabbt vid köksbordet med mat och varsin öl/drink istället. Där fastnade vi i ett antal timmar med att bara prata om allt mellan himmel och jord. I sängen hamnade jag inte förrän halv 4, och då fortsatte stackars Bernie & Max med att packa bilen. Klockan halv 7 på morgonen var de klara och gick och la sig!

Lördagen började med att Alfred och jag åkte till stallet och red. Jag trimmade först Solfi i ridhuset och sedan red vi ut Emi och Lara ihop. Solfi börjar äntligen bli ridbar igen efter att det inte var jag som red honom förra helgen (måndagen var mer eller mindre katastrof), och även Emi kändes hyfsat lösgjord eftersom jag för en gångs skull fått rida henne själv 6 dagar i rad. Tyvärr blir det väl att börja om lite imorgon igen... Det är rätt tröttsamt ibland.

När vi kom hem strax innan lunch hade grabbarna precis gått upp, vilket faktiskt är ganska förståeligt. Lunchen var god som vanligt, och efter den beslöt jag mig för att ta en dusch och sedan återvända till sängen igen. Ett par timmars sömn senare pallrade jag mig upp och började göra mig i ordning för kvällens evenemang - Münich Indoors, en tävling i stil med GBG eller Sthlm Horse Show. Strax innan 5 åkte vi iväg och var på plats strax efter 6 - precis efter att Patrik Kittel precis avslutat sin kür. Synd, för det hade jag gärna sett. Fick i alla fall se Isabells Werths utomordentliga ritt, och även en skymt av Kittel på prisutdelningen eftersom han blev femma i klassen. Därefter var det hoppning, voltige och show på schemat. Den första klassen var en 1,50 i bedömning A:1a. I den deltog tre svenska ekipage, Alexander Zetterman, Henrik von Eckerman och Angelica Augustsson. Ingen av dem gjorde bort sig, men de fick inte heller till några superrundor då de hade minst 8 fel vardera. Höjdpunkten var istället Marcus Ehning på Küchengirl - fan vad duktig han är! Han är helt enkelt världens bästa ryttare i mina ögon. Hos honom skulle jag verkligen vilja jobba, tänk att få se så fantastisk ridning varje dag! Ett framtidsmål, kanske?

När voltigen började beslöt jag mig för att gå runt och shoppa lite på egen hand (att shoppa med chefen är helt enkelt sådär). Ett par nya ridbyxor och en vinterjacka stod på shoppinglistan. Märkesridbyxor som typ Pikeur och Cavallo fanns det gått om, och en del var också billigare än vanligt, men jag känner inte för att betala så mycket för ett par ridbyxor när jag rider helt själv varje dag där nästan ingen ser mig. Vad gäller jackor var också prislappen där lite för stor för min smak, fanns INGENTING under 130 euro, och det mesta var inte ens snyggt. Hittade en Equiline-jacka för 239 euro som jag skulle kunna tänka mig, men det var faktiskt över min gräns. Så nope, det blev ingen shopping alls för min del. Mässan var i övrigt ganska begränsad om man jämför med hur det ser ut på svenska mössor. Serveringarna med vettig mat fanns det dock gott om, men till hutlösa priser. Vad sägs om 42 spänn för 33 cl Coca Cola?!

Showen som sedan stod på schemat bestod först av en kadrilj med fyra godkända andalusierhingstar, såklart vita allihop. Samtliga hade även gått svår klass i dressyr, så det skulle kunnat bli riktigt bra. Men, de skulle helt enkelt behövt en Bosse Jenå till att styra upp det hela, för de var inte ens hälften så synkade som HP2 på förra årets Flyingedagar. Vi var nog rätt bra ändå. Efter det kom dock dagens höjdpunkt, den fantastiska fransmannen med sin frihetsdressyr. Jag blir lika imponerad varje gång! Han har en så fantastisk kommunikation med sina hästar, jag skulle SÅ gärna vilja förstå hur han gör. Imponerande, helt enkelt!

Dagens sista klass var en speedhoppning på 1,45. JÄVLAR, vad fort det går att rida egentligen! Vinnartiden blev strax under 60 sekunder på en bana med 13 hinder, 14 språng. Zetterman hade med en häst även här, men fick ett tidigt nedslag och tog det därefter ganska lugnt. Fantastiska Ehning var med även här, men hästen missbedömde avståndet totalt till ett hinder och fick ett klassiskt omtramp och tog med sig hela hindret som följd. Även de bästa kan göra misstag, alltså. Klassen var inte slut förrän kl 2 på natten och eftersom det tar en stund att åka hem från München landade jag även denna natt i sängen vid halv 4. Dålig vana, måste jag säga. Ikväll är det deadline kl 10!

Vi hörs senare, kanske ;)