Åhh ja, nu ska du inte vara sån! Man "glömmer" inte bara bort det man kan! Men du har fått andra utmaningar som, kräver andra lösningar. Men nu har du väl en tränare?!
Jag trodde det, ja. Men när jag igår föreslog att han skulle följa med mig till stallet så var det tydligen ingen bra idé alls. Så jag åkte själv, SOM VANLIGT... försökte mig på att rida Emi som var helt fantastiskt fin i början eftersom Ruslan red henne igår. Men även om jag verkligen ansträngde mig för att rida bra, så tog det TIO minuter innan hon var tillbaka i sitt gamla vanliga jag igen. Jag kan uppenbarligen inte ens rida en välriden häst längre, kroppen gör liksom inte som jag vill. Så det spelar inte roll vad folk säger, jag vet när jag rider bra och när jag rider dåligt, och just nu rider jag JÄVLIGT dåligt. Och hur ska jag kunna rida bättre utan hjälp?!
Du emelie jag kan lova dig att jag har haft riktigt kämpigt i nu nästan två veckor, ingen häst har riktigt klaffat så bra som de gjorde i början.. men så igår släppte jag allt och bara red, alla pusselbitar föll på plats och OJ vad hästarna gick, allihopa! Jag kände mig som M. Ehning där jag red omkring på mina frustande hästar! Hoppas bara att det håller i sig nu .. Det går upp&ner, ju snabbare man inser det desto lättare kan man ta på det och bara se vidare! :)