Nu tänker jag skriva av mig lite, om ni inte orkar läsa allt mitt klagomål så sluta här för mycket annat lär det inte bli i detta inlägg.
Jag orkar verkligen inte detta. Jag orkar inte gå upp klockan fem på morgonen och komma hem halv sju på kvällen och fortfarande ha mina egna hästar kvar att ta hand om då. Framförallt så orkar jag fan inte plugga eller lära mig dressyrprogram eller planera morgondagen som jag borde göra då. Typ nu skulle jag behöva sova. Och då har jag precis kommit in från stallet där mamma fick hjälpa mig att mocka eftersom jag fullkomligt bröt ihop när jag kom hem... Plus att jag varken ridit eller promenerat med Naomi. Och nu måste jag duscha, äta kvällsmat, lära mig dressyrprogrammet inför morgondagens examen, tvätta mina vita ridbyxor, uppfinna (!) resterande kläder att ha på mig imorgon, kvällsfodra hästarna, leta upp mina vita handskar, hårnätet, en annan hjälm osv osv...
Jag orkar inte med att mina hästar ska vara halta BÅDA TVÅ. Visst. det var längesen mina hästar var skadade, under nästan ett och ett halvt år var de helt skadefria. Sen fick La Vesta sin luftvägsinfektion, när hon precis kommit igång och nollat första tävlingen. Visst, ingen fara, då hade jag ju ordentligt med tid att rida Naomi istället. Sen skadade hon sig och pga okunniga SÅ KALLADE veterinärer är hon nu obrukbar för en väldigt lång tid framöver och måste stå i sjukhage, stackarn. I samma veva kunde jag sätta igång La Vesta, och eftersom jag ändå funderat på att betäcka Naomi kändes det trots allt inte så hopplöst. Så hann La Vesta gå en tävling igen, sen hände detta i lördags. Va faan?!
Jag orkar inte bli motarbetad mer. Jag känner mig så jävla dålig på Flyinge, det har jag gjort ända sen ridningen började. En period kändes det lite bättre, men nu går det bara dåligt igen. Eller, dressyren känns okej, men det är ju för jävligt när hoppningen som är MIN gren och som Amarilli är lättast i, går hur kass som helst. Jag ser inte avstånden i tid, tar fel beslut och agerar inte som jag borde.. va fan, piska på halsen som en jävla ponnyunge?! vad tänkte jag på liksom? Det är mitt problem i hoppningen, jag planerar hur jag ska rida, rider - och gör inte alls som jag planerat för jag tänker inte. Det funkar att bara rida så på La Vesta, för hon kan mig och jag henne, men Amarilli följer inte mig som jag vill då. Jag kan ju fan inte ens göra ett ordentligt galoppombyte...
Jag orkar inte gå ut i stallet och fodra.
Jag orkar inte gå ner och lägga ridbyxorna i tvätten.
Jag orkar inte hämta hårnätet, handskarna och kläderna.
Jag orkar inte göra dressyrexamen imorgon.
Jag orkar inte gå upp kl 5 för att ha stalltjänst.
Det enda jag vill är att hippologen ska vara över så att jag kan flytta utomlands och verkligen UTVECKLAS, så att jag kan känna mig duktig igen. Och så vill jag att mina hästar ska bli friska igen!!!
Suck gumman, jag VET precis hur det känns... nästan.
Iaf alla de där dåliga känslorna när det känns som om ALLT skiter sig, det är INTE kul!
Men det löser sig, det kommer bli bra!
Jag vet det, och dessutom vet jag vad du menar med hipp, jag vill oxå helst bara sticka utomlands, dra nu/direkt! Men jag vet att i framtiden, då kommer det ändå vara bra att ha någon utbildning och den kommer nog vara till nytta även om det enda man vill göra nu är ridaridarida.....
Puss, ta hand om dig!