Ledsen att jag inte uppdaterat er på ett tag, det ska inte upprepas! Och det beror absolut INTE på att jag inte saknar er, för det gör jag hela tiden! När jag red ut Solfi ikväll tog jag upp mobilen för att ringa ett samtal (som jag ju alltid gör hemma när jag skrittar fram eller av), och insåg att det inte alls var någon bra idé att ringa från min svenska mobil hem till Sverige (dyrt). Där och då rann det faktiskt ett par tårar längs kinderna, vilket det annars faktiskt inte gjort sen första kvällen.

De senaste dagarna har varit ganska händelserika;

Avskedsfest
I måndags hade vi avskedsfest för Anicia som bland annat innehöll "Bayerska för nybörjare" (och jag som tyckte tyskan var svår utan dialekt), sniffning av tobak (?!) och snurrning av deg till en bayersk kaka. Ja, det var faktiskt lika snurrigt som det låter, men också väldigt roligt! Jag pratade med ett helt gäng av folket från stallet, bra att veta vilka som pratar engelska ;)

Avramling
I förregår skulle jag rida 3-åriga Angie (e. Arrivederci - Landgraf) som vanligtvis är väldigt snäll, om än lite försiktig och nervös. Jag hoppade upp medan Anicia höll i, Anicia tog två steg framåt innan hon släppte och POFF! så var Angie två meter upp i luften och jag det dubbla. Vad som hände har vi fortfarande inte förstått, men jag skulle tippa på att det var någon form av sadeltvång eftersom hon verkligen skjöt mig upp i luften innan jag ens hann reagera. Aja, efter en stunds longering och arbete från marken kunde jag hoppa upp igen och allt var som vanligt. Resultatet av avramlingen blev en öm rygg och nacke, men det börjar gå över (Ipren, Voltaren-gel och hästliniment is the shit). Igår och idag var Angie precis lika lugn som hon brukar vara, men nu har jag säkerhetsvästen på för säkerhets skull.. :)

Jobbstart på riktigt
Igår åkte Anicia hem vilket också innebär att jag började jobba på riktigt. Det är självklart kul att få ta över hästarna, men annars hade hon gärna fått stanna länge till! Det är sjukt hur snabbt man kan lära sig att uppskatta någon, efter att ha känt henne en vecka kändes det som om vi umgåtts i evigheter. Men hon har lärt upp mig väl och nu har jag full koll på var allt finns, vilka hästar som ska ha vilken utrustning osv. Jag hoppas i alla fall att du får en fantastisk tid i Australien, Anicia! Lola saknar dig redan!

Hoppträning med Alfred
Igår kväll hoppade Alfred och jag Emi & Lara. I slutet av passet tränade vi snäva vändningar, och det gick så sjukt bra! Alfred var jättenöjd med min ridning och erkände att min runda faktiskt var bättre än hans ;) Lara passar mig verkligen sjukt bra i hoppningen, så jag hoppas verkligen att jag får chansen att tävla henne också till våren. De andra jag ska tävla är Angie (3-åringen) och Solfi (5-åring e. Seigneur d'Alleray xx med samma mamma som Angie). Jag ser verkligen fram emot våren och tävlingssäsongen!

Hoppträning på tyska
Ikväll hopptränade jag Joey, en D-ponny som också står i det stall som vi har de äldre hästarna i. Tanken är att jag ska rida honom 1-2 gånger i veckan, men vi har ett problem. Ägarna pratar i princip bara tyska. Och jag pratar i princip bara engelska. Jag måste verkligen lära mig tyskan!! Hoppningen gick i alla fall bra för min del, även om jag inte skulle vilja kalla det träning (...). I slutet skulle Joeys egen ryttare hoppa henne några språng lite lägre. En avramling och en sparkad häst blev resultatet av det, även om de till sist tog sig runt en hel bana på ett trevligt sätt. Jag skulle så sjukt gärna vilja hjälpa tjejen för hon har talang och det är en fin ponny, men det går inte så länge jag inte kan språket. Disciplin Emelie!!

Förresten så är det sjukt nice att kunna köra lagligt i 150km/h, ffa när man är trött, uppgiven och irriterad. I like :)

Jag hoppas fortfarande på att alla mina vänner där hemma ska skaffa Skype så att vi kan prata gratis över internet. Det funkar sjukt bra :) Så, kom igen nu! Om ni gör det och vill lägga till mig så är mitt användarnamn "Ekastiga89".

JAG SAKNAR ER!

Igår var jag för första gången ute och festade i Tyskland. Eftersom jag ska rida med Alfred idag tog jag det väldigt lugnt med drickandet, skönt idag! :) Vi var i en gymnastikhall (!) i en liten ort som heter Sankt Wolfgang där ett coverband med namnet Shark spelade. Jag måste erkänna att det var det bästa coverbandet jag någonsin hört. Alla medlemmarna kunde både sjunga och spela typ alla instrumenten, de bytte runt hej vilt. Dessutom hade de en helt sjuk repetoar, allt från pop till hårdrock, och såklart - ett ABBA-medley. Tydligen är tyskarna tokiga i ABBA och Roxette ^^

När vi kom dit vid tio var det redan ganska mycket folk, men det var i princip bara vi som dansade. Långt om länge, när vi tryckt oss in till mitten och börjat dansa där istället, kom faktiskt resten av folket också igång. I slutet var det lika bra ös som på Slagthuset en lyckad lördagkväll! Framåt tretiden började jag dock bli riktigt trött, så det var mest skönt när bandet slutade spela så att vi kunde åka hem.. ;)

Så, min första utekväll i Tyskland får allt som allt 3 av 5 stjärnor ;)

Snart dags för lunch, jag som precis ätit frukost... le och se glad ut! :P Michi lagar åtminstone alltid väldigt god mat, som till och med kräsna jag gillar.

Om ni har tur blir det ett nytt inlägg ikväll.

SAKNAR ALLA DÄR HEMMA <3 Vi ses snart, hoppas jag!

Guten Tag!

Idag är jag ledig, vilket har inneburit sovmorgon, uppackning av de sista grejorna och lunch. Snart blir det en dusch, sen tyskaplugg och i em/kväll ska Anicia & jag iväg till hennes kompis Kerstin (tror det stavas så, uttalas inte alls som på svenska) för senare utgång :)

Som jag lovat kommer det nu äntligen lite bilder. Jag ska fota alla hästarna också en dag, idag får ni nöja er med detta;

Utsikt från min lägenhet:



Stora huset från baksidan (min lägenhet finns i ett hus till höger om, som inte syns på bilden)


Hundarna Carry & Emil, härliga! :)


Anicia rider Joey, en ponny hon ridit och vidareutbildat under tiden hon varit här.


Byebye!