Skånes startgrupp i ASVH:s projekt Unga Uppfödare består av mig, Evelina, Lizette och en tjej från Helsingborg. Lustigt att de lyckats välja tre st som redan känner varandra... haha! 

Tävlingen "Skånes bästa ridsportsgymnasium", som jag och Elin ordnade i våras, blir av även 2009 :D Denna gång på Helsingborgs Ridgymnasium som blev tvåa i år. Ska bli jättekul att se hur det går för dem!

Nu ska jag återvända till pluggandet... har föreläsning om försäkringar och svartjobb och annat som förekommer (inte) i hästbranschen.

Over and out,
Emelie

Forever young,
I want to be forever young.
Do you really want to live forever?
Forever, and ever...
Forever young

Livet är orättvist, det vet vi alla. Men att drabbas av cancer måste vara något av det värsta som kan hända en person i dagens Sverige. Och ändå drabbas så många, så unga. På två år har jag förlorat två vänner i denna fruktansvärda sjukdom. För två år sen var det Henrik, en klasskompis med så mycket vilja och så mycket mod som fick lämna denna värld. Nu i söndags var det tydligen dags för allas vår Fredrik "Freddie" Brobeck. Denna underbara, glädjespridande människa som aldrig missunnade någon annan ett gott skratt, även om det så var på sin egen bekostnad. När jag träffade honom sist var han så glad, så kär i sin Frida. Det var innan han blev sjuk. Mina tankar går till hela hans familj, till Frida och till alla andra som stod honom nära...

Hoppas ni har det bra där uppe i himlen...

Ibland finns det ingenting att göra
Det enda som hjälper är ett lyssnande öra

Någon som vill hjälpa och försöka förstå
varför ett så vackert hjärta slutat slå

För det är svårt att förstå att du är borta nu
Vi kommer aldrig mer träffa någon som du

Du var speciell, på många sätt och vis
Du går inte att beskriva i en kort liten notis

Vi kan bara försöka att minnas dig
Även om det aldrig kommer kännas okej

För trots att dagar kommer fortsätta passera
Blir livet aldrig detsamma mera

Vila i frid


Minnen

         

Årets första snö har nu anlänt. Synd att man inte gillar den, trots att det är ganska fint.

En tanke slog mig häromdagen. Varför har jag en blogg som jag aldrig uppdaterar? Det känns ju liksom... onödigt! Onödigt att jag ska ha en egen sida när den aldrig någonsin besöks, inte ens av de närmast sörjande. Vilken inte är så konstigt eftersom jag som sagt aldrig uppdaterar den. Så, med början idag ska jag börja blogga igen! :)

Sen jag senast var aktiv bloggare har mitt liv förändrats en massa. Jag läser sen slutet av augusti hippologprogrammet på Flyinge Kungsgård. För er som inte vet så är hippologen en tvåårig högskoleutbildning med fokus på hästar. Jag och tio andra läser inriktningen stallchef, och de andra 19 ska bli ridlärare. Vad en ridlärare gör är ju ganska självklart, men vad gör egentligen en stallchef? Visst visst, en stallchef är väl chef i ett stall. Men finns det verkligen jobb som detta? Nope. Så vad vi gör här är egentligen en stor gåta. Jobba med hästar vill vi i alla fall, och hippologen är faktiskt både skitbra och rolig.

Hästarna som anses mina heter Naomi och La Vesta. Naomi är min sen två år tillbaka och har nog nämnts här i bloggen en del innan. En fantastisk liten gummiboll på 13 år som hoppar höghus när hon är på rätt humör. Till salu är hon också, om någon letar ponny ;-). La Vesta är ett halvblod född 2003, har ett föl e. Coriall så hon har gått som fyraåring i år. En trevlig häst med mycket scoop=)

Oj vad mycket häst det blev nu. Konstigt? Inte alls. Det är ju det enda som finns i mitt liv just nu...

Men på sistone har det faktiskt hänt litegrann. Var på slagt med Evelina och Anni förra helgen, kolla in bilder på oss snyggingar på http://evelinaaflinderod.blogg.se =) Även helgen efter var jag på fest med min älskade syster (den enda av mina syskon som varken har samma mamma eller pappa som mig). Denna gång var det minifest på fem pers i en lägenhet i Lund, mycket trevligt faktiskt. På söndagen bar det av på Pay and jump med stallet till Löddeköpinge. Och visst började det bra, Memme, Kajsa och Therés radade upp stilrunda efter stilrunda. Riktigt så trevligt ville dock inte denna dag fortsätta. Det innan så fina vädret började sakta men säkert övergå i ösregn och storm, så småningom också till hagel. En som ännu inte börjat bekymra sig om vädret var Molle, som på framhoppningen tyckte att det var jätteroligt att hoppa och därför la en lång rad bocksprång efter hinderna. Tyvärr var inte matte Trixie på ryggen riktigt med på noterna, utan landade snart i den blöta sanden istället. Jaja, upp igen tänkte vi, men det insågs snabbt att så inte skulle bli fallet. Istället slutade det hela med ambulansfärd till sjukhuset och båda benen brutna! Stackars, stackars Trixan :(

Som om det inte vore nog med olyckor... Ett par dagar senare var jag snäll och erbjöd mig att rida galningen Marabou på skolan. In i ridhuset med honom, där brukar han vara snäll, tänkte jag. I med foten i stigbygeln, längre hann jag inte förrän hästen stod rakt upp på bakbenen och fullkomligt tjöt av ilska. Ner med honom, in med halsen åt ena hållet, snabbt upp i sadeln. Ungefär så långt hann jag innan det börjades igen. På nån jävla vänster lyckades hästen krångla sig ur mitt järngrepp och började genast stegra sig igen. Jag blev nockad i ansiktet och tvingades kasta mig av. En ordentlig sträckning i nacken - det var bara att ge upp och åka hem. Som tur är var det lindrigare än vad vi först trodde, så jag har kunnat rida igen idag. :) :)

Nej, nu får det minsann räcka för idag. Jag måste ju ha något att skriva om de andra dagarna också ;-)

Over and out,
Emelie


Förresten!! 1 vuxenpoäng till mig. Jag har skaffat mobilabonnemang :D